NIVÅ, TRADITION (1)

Inte alls länge sedan hade jag förmånen att spela gitarr för en tvååring, utan sång.
Han sorterade knappar med sin några år äldre bror.
Den yngre klappade händer, skratttade och nästan studsade på golvet. igenkännande,
bara 2-3 sekunder efter jag spelat de första tonerna, de första intervallen.
Kända barnlåtar jovisst. men obs, han reagerade bara när han kände igen.
Jag blev lite häpen. Han kan ju inte prata ännu.
Måste prata med honom senare.

Också om att känna igen, och traditionen makt;

Tidningsurklipp; Kvällsposten 28 mars 1997.
Gäller den gamle 50tals rockaren Jerry Lee Lewis aom spelade i Malmö (Baltiska Hallen),
under rubriken Jerry Lee Lewis fick publiken i extas skrev Per Hågered bland annat;
"Men publiken, som äter ur hans händer, är där för att höra signaturer som Whole Lot Of Shakin´Going On och Great Balls Of Fire. Och han kastade naturligtvis till oss dessa. Och vi slet i dem som hungriga lejon i en nyfälld antilop"

Kanske är det 50talsrockarna- kulturen ("raggare") i ett nötskal.

Sämsta Låten i Manna - minne ??

Koppa-kabaana, Koppa-kabaana, Koppaka-baana !
Dötta-Dötta, dötta-dötta, Dötta-Dötta

Har hört den ett antal gånger på senare tid,
senast tidigt i morse,
från radion (radio Halland ?)

Copacabana, ja , Brasilien...

varför låter det då som en ölstuga i Österrike?
Där man har superförstoppning

Har man käkat för mycket kalktabletter?

Nej, det kan vara en vanlig firmafest i Sverige.
Och alla verkar ha perfekt fungerande A-kassa.
Då vill man ha perfekt dötta-dötta. dötta-dötta...
Kopakabaana, Kopakabwaana, Kopaka-baana.
Låter tryggt.

Förspelet till en Vräkning

Vet faktiskt inte alltid hur mycket man bör bikta sig i bloggvärlden. Det verkar finnas alla varianter; från allt till inget. I det här fallet har jag flera gånger kommit fram till att det finns
anledningar att berätta något mer i anslutning till nedanstående (Vrääkt?!).
En gång i tiden háde jag perfekt fungerande A-kassa, har också varit med i Musikerförbundet, två perioder. Den första var på 1970talet, inga incidenter alls. Den andra inföll från slutet av 1980talet, till en bit in i 1990talet. Då, kring 1990, började min ekonomi rasa och har aldrig återhämtat sig sedan dess. Inte så, att jag före det levde ekonomiskt bekymmerslöst, men det fungerade.
Under 1990talet genomlevde jag mängder (det märker man först senare) av socialbidrag och olika "arbetsmarknadsåtgärder" (tror jag det heter), kurser m m På varenda en av dessa fick jag den lägre ersättningsnivån, jämfört med dem som hade A-kassa nivån. Kan inte påstå att de med A-kassa nivån i dessa salar alltid var de mest motiverade, men de hade alltid mer betalt.

På 2000talet fortsatte det, och när mitt s k "aktivitetsstöd" (som jag aldrig fått på A-kassa nivå) drogs in förra hösten, är spelet kärvt. Efter nästan tjugo år utan att vara berättigad till
A-kassa, ja, jag vet i alla fall hur det känns. De som inte varit med om detta vet absolut ingenting. I den här frågan har jag sett orättvisan i ögat,

Inte alls länge sedan hörde jag Mona Sahlin i TV svara på frågan; "Kommer ni att införa obligatorisk A-kassa om ni vinner valet". Svar ABSOLUT INTE.

Det är konstigt tycker jag, sjukförsäkringen är ju obligatorisk. Den är till för alla i
Sverige, inte bara inbitna kroniska sossar. Det är tack vare den typen av ställningstaganden de riskerar förlora valet igen.