Önskeföretagarrepriser : Jeff Winegum / Tape City

När Kronofogden inte längre hinner med.....kommer.... Jeff Winegum.

http://zagolandet.blogspot.com/2007/06/jeff-winegum-egen-fretagare.html

-------------------------------------------------

FRA-lagen? Bah.
I Tape City är all kommunikation bunden.
Endast för innehavare av korten.

"TAPE CITY"
En mer eller mindre sann, hårdkokt historia....som får dig att rysa i Sommarvärmen.

http://zagolandet.blogspot.com/2008/05/tape-city.html

Ett brev säger inte allt, men en hel del. DEL TVÅ

För en tid sedan skrev jag första delen;

Vad som hände sedan var att socialsekreteraren skickade första delen av den texten vidare till länsrätten i funktionen av ett överklagande, utan att först fråga mig. Kanske var det ett försök att skynda på ärendet, möjligen med något inslag av självkritik. Den texten hade jag ursprungligen skrivit som en spontan reaktion på avslaget hos Arbetslivsförvaltningen (socialen). Faktum är att jag hade inte bestämt om jag skulle göra ett överklagande, och om, då hade jag formulerat texten något annorlunda.
Från länsrätten fick jag en tid efter ett brev där jag ombads skriva på och returnera, för att de skulle anta den texten som hamnat där, som ett överklagande.

Sen går det flera veckor, tills avslagen kommer från Länsrätten. Vid det här laget kunde jag blivit vräkt och det hade blivit totalkaos inför hösten. Jag har blivit vräkt en gång tidigare, men det är längesen, men jag minns vad det innebär. Det kan ta år att repa sig från proceduren. Halva hushållet riskerar av praktiska skäl hamna på soptippen I det fallet gick jag inte till socialen i tid, kanske inte heller i detta fall. När hyresskulder lagrat sig blir de speciellt svårhanterliga. Boendet är en ödesfråga, mer än mycket annat. Då var jag yngre och mer "elastisk".

Vad jag vänder mig emot, när det gäller avslagen, är för det första den svart-vita bedömning man blir utsatt för. Det är inte svårt att förstå att det finns regler och system Men det finns också en värld utanför regelverket. Den intresserar inte alla i samhället, inte alls. De finns de som lever hela sitt liv inne i regelboken oavsett hur bra den är. Själv tycker jag att någon ekonomisk hjälp borde jag haft rätt till vid tiden för ansökan. Det måste vara ett problem i sammanhanget att jag jobbar, visserligen under perioder mycket underbetalt (som våren-08).
Krälar man omkring på gatan får man däremot kosta hur mycket som helst. Den enklaste knivstickare får en advokat

I båda avslagen finns formuleringen; "avslås då ...inte bedöms ha gjort vad som honom ankommer för att få inkomster på annat sätt". Om man läser mellan raderna antyds synpunkten att jag inte gjort mitt bästa enligt system- och regelverket. I verkligheten är det så att har jag gjort mitt bästa för att hålla mig ifrån socialen, men det får man aldrig pluspoäng för.
Det är också så att de med små inkomster som lever strax strax ovanför normerna (socialens eller kronfogdens) räknas i Sverige, som såpass driftiga att de är att betrakta som en sorts småföretagare, om än ickeformella, men de är lovligt byte enligt gammal socialdemokratisk sed. Sluskiga individer, hatobjekt, egoister, varken dyslektiker eller analfabeter - som bara lurar samhället, bättre att dom trampar igenom skyddsnäten helt, blir en del av massan som kan ömhändertas utan nåt jävla snack. För omhändertagandet finns det många regelverk.

När jag någonstans på nittiotalet gick på Datorteket, mer eller mindre en order...., vid den tiden blev arbetsförmedlingarna, utan någon som helst beredskap, alltmer belastade av tilltagande flyktingströmmar (bl a tack vare det helkorkade kriget i forna Jugoslavien, ingen utanför fattar var det förnuftiga låg, men Europa betalar, Europa betalar), - där på Datorteket stod en midnre folkmassa i korridoren, förmän hade upprop, och såg till att vid varje dator fick det plats två personer. Det var nog Windows -95 or i dom, och den obligatoriska uppgiften var väl att steg för steg, två och två, gå igenom en otroligt kliniskt trist oinspirerande lärobok, mest i vanlig ordbehandling. Där satt vi en sal två och två och trängdes. Längs väggarna stod ett par handledare, eller vakter. Minns särskilt en rasande utskällning vi fick för att ha olovandes gjort en utskrift, dessutom var det ju från Power Point, som det var förbjudet att leka med.
Där satt vi nedtryckta i våra stolar, medan vaktens röst dundrade över våra huvuden uti salen, mitt och min bänkgrannes, vid samma dator, han en gentleman äldre än jag, med mångårigt förflutet i den grafiska branschen, fick den här utskällningen av en långtradarchaufför som hade jobbat upp sig till officersgrad i den lokala hierarkin.
Vad hade denna vaktman egentligen att lära oss?

Den här situationen beskriver naturligtvis inte hela tiden på Datorteket, det handlade om åtskilliga veckor.
Den som blir förbannad tillräckligt och helt enkelt går från anvisad åtgärd, får sina pengar strypta.
"Då har man inte gjort sitt bästa", ungefär så är regel verkets jargong, när man skall verka lite folklig.

Jag hoppas enhetschefen på Arbetslivsförvaltningen , som förmodligen slängde en blick på min ansökan i början av juni, gjorde sitt bästa. Med en ganska fet lön, även det pengar från stat eller kommun, om det inte är pengar från himlen, antas det att nivån på bedömningen bakom skrivbordet är hög, åtminstone från myndighetens sida sett. Någon nonchalans går naturligtvis inte att spåra. I fatet ligger en ev. vräkning, om inte just det spelade någon roll alls för framtiden, så lite akuta hushållspengar.
Inget allvarligare än så, klienten är en ensamstående man så han klarar sig alltid på nåt jävla sätt. Ju surare han blir, desto bättre antas det att han klarar sig.
Jag hade vid ansökan försökt få fram tydligt nog, att mitt inkomstläge ändras snart till det något bättre p g a ett nytt avtal, men samma jobb p g a jag hållit fast vid det. Så jag skulle inte enligt förhandstipset behöva bli ett kroniskt fall. Några månaders helvete är sånt som alla får ta, med bostad eller inte?

Den enda jag träffade var socialsekreteraren, en gång, i sådär 25 minuter. Hon hade med sig en "praktikant" som bara lyssnade, därför väl det extra viktigt att rutinerna framkom, inga improvisationer, eller följd frågor. Faktum är att jag var ekonomiskt mycket illa ute.
Några ytterligare frågor ställdes inte till mig som muntligt bedömningsunderlag.
Länsrätten hade sedan att ta ställning till detta, utan någon ytterligare muntlig framställning, vilket brukar vara vanligt i rättsprocesser annars, och det är väl det handlar om, RÄTT. Däremot vet jag inte i vilken omfattning man kommunicerar sig emellan , med Arbetslivsförvaltningen ( men med klienten i underläge).
Det är ju så att på socialen i alla fall har man tystnadsplikt, man behöver inte alls diskutera något med någon utomstående.
Inte alls bara på grund av mitt eget fall, har jag tidigare funderat på att tystnadsplikten måste ju ofta göra det bekvämare i jobbet.

Vidare ur de aktuella DOMARNA, ". M.M.... har genom att inte söka ytterligare arbete underlåtit att stå till arbetsmarknadens förfogandei den utsträckning som krävs för rätt till bistånd enligt kap 4 1§ Sol."
Jag skulle vilja se den person i ögonen som påstår sig veta detta. Jag skulle vilja veta vem som kollat med Arbetsförmedlingen och vilka uppgifter som framkommit. Hur ser min tidtabell under terminerna ut? Hur ser förberedelser ut vecka för vecka i skolans värld? De s k dagboksanteckningarna hos AF säger just ingenting. Jag har hela tiden stått till förfogande. Har det skett en förväxling med en arbetslös? Arbete handlar inte heller bara om fetaste inkomsterna på kortast möjliga tid. Var snäll och kolla lite hur det fungerar i praktiken, inte bara hur det fungerar i Er fördomsladdade enkla värld. Förresten, det är det väl också tystnadsplikt på?

Om det inte handlar om tystnadsplikt så är det väl ändå vattentäta skott mellan socialbyrån och kronofogden. Jag har hävdat, det som för mig varit avgörande att jag hamnade i den aktuella hyresskulden, bottnar i hög grad i att kronfogden under femtonmånadersperiod drog ca 25 000, d v s hela mitt sk aktivitetsstöd fr o m hösten 06-t o m hela 2007.
Om det inte varit hade jag troligen aldrig hamnat i den här argumenteringen. Men nu "är det så att reglerna är som de är, du kan leva på normen hur länge som helst och samtidigt göra ett fullskaligt jobb Det handlar inte om att jag inte skulle ha varit till arbetsmarknadens förfogande, (hur skulle jag annars t ex fått mitt aktivitetsstöd?)
Tight ekonomi, annars också, gör att jag begär en hel del förskott hos arbetsgivaren, dessa betalar jag tillbaka vad jag kan våren -08. Det borde underlätta för att få ett nytt riktigt avtal, med anställningsstöd genom AF inför ht-08. Denna min taktik, att tänka framåt i förhållande till arbetsgivaren, premieras absolut inte av den social myndigheten.

Vad som händer är, att man släpper hela ärendet. Rättvisa har skipats.
Vad kronofogden håller på med ryms inte i instruktionsboken, kronofogdens verksamhet är som på en annan planet, utan inblandning av statliga eller kommunala ekonomier. Den betalningen har känts som ett straff, som ett stort grovt skadestånd, som om jag ägnat mig åt grovbrottslighet och och får ha ett kännbart straff som jag aldrig glömmer, det gör inget, och ingen märker det, det är ju tystnadsplikt. Extra råsopar med regelboken i hand ges som ett led i behandlingen, klienten skall omskolas till en riktigt skötsam medborgare, om det sen är vägen via uteliggeri.

Bara för något årtionde sedan hade det varit i det omöjligt att få ut den här texten för någon publicitet. Kanske hade jag skrivit brev, gjort några kopior för närmast sörjande.
Idag skulle en uteliggare kunna skriva en kraftfull dagbok i en offentlig dator på nästan vilket bibliotek som helst. Kanske finns det redan, ellr så kommer det. Bloggandet är ju faktiskt "gratis" och vem som helst kan starta upp. Kanske får de gamla byråkraterna till sist ge sig, inse att samma enda kameraobjektiv fungerar inte hela tiden, på varje motiv.

CITAT PARADEN 2

"Den största överraskningen i debatten mellan Ingvar Carlsson och Carl Bildt var debattörernas civiliserade språk. Efteråt fick vi förklaringen. Herrarna hade i förväg kommit överens om att tala som anständiga människor".
Harry Schein, i Dagens Nyheter 12 juli 1991

"Krulliga stolsben vill jag dock helst slippa i framtiden. Jag tar mig hellre an prylar med hörnor. Eftersom jag nu äger en hörnslip".
Annika Bengtson, i Hallandsposten 13 september 2000

"Rapport från planeten Barbie: Allt är sig likt "Top model 5" (TV3) är packat med catfights, tjafs och snygga chicks. Precis som vanligt. Tjejerna är smärtsamt vackra. Tjafset bakom kulisserna evinnerligt."Top model 5" (TV3) är sig likt. Främst fånigt. Här är ett gäng bruttor som tävlar med obefintligt hull och löshår om att bli (trumvirvel)...fotomodell. Det bölas, bitchas och babblas".
Ulrika Svensson, i Aftonbladet - (saknar datum/år, men en Top model expert vet naturligtvis när det var)

"Röster som saknas i debatten är till exempel sådana som min egen pappa, som läst kvällstidningar i över 20 år. Först Expressen, och när jag började på Aftonbladet bytte han. Pappa säger nu: "Jag har börjat tröttna på kvällstidningarna. Jag känner inte igen dem riktigt. Det är mycket kändisar och skvaller men lite nyheter". Jag tror han sitter på poängen.
Belinda Olsson, i Aftonbladet 28 december 2005

"Men det sedelärande med Jenna Jamesons liv handlar inte om huruvida kvinnor ska skreva offentligt. För hon älskar tyvärr inte som en porrstjärna utan som en vanlig kvinna, det vill säga för mycket."
Ann Charlott Altstadt, i Aftonbladet 29 december 2005

"Ser du dig själv som en bimbo? - Nej, absolut inte . Jag tror att korkade människor kan se ut precis hur som helst. Bimbouttrycket tror jag kommer från att man vill klanka ner på det man känner sig hotad av, att jag ser bra ut, är kvinnlig och tjänar pengar på det."
Natacha Peyre, i Aftonbladet 28 juni 2006

" Den svenska folksjälen lämpar sig väl för diktatur. Man talar varmt om demokrati men det är ju så skönt när någon annan fattar besluten. Snart är det nationaldag, så låt mig förekomma och avge min syn på svenskheten. Jag tror ärligt talat att det inte skulle bli någon som helst skillnad om vi hade en Mugabe vid makten."
Anna Ekelund, i Aftonbladet 26 maj 2006

"Jag ska försöka ha mer tålamod med tekniska prylar och inte dänga dem i väggen när de inte fungerar som jag hade tänkt, och på hela året ska jag inte skratta åt ett enda skämt som jag inte tycker är kul."
Eva Emma Andersson, i Aftonbladet 30 december 2005

"Så värst sammanhängande var heller inte musiken. Men det som gick fram lutade ibland åt distad doom-metall, men mest var det härlig svensk grispunk i Moderat Likvidations anda. Det blev mot slutet så intensivt att trummisen stod upp och slog ursinnigt på sina pukor tills de rasade ihop."
Per Bengtsson, i Hallandsposten 3 maj 1999

"Typiskt att Stockholms filmfestival och alla andra filmfestivaler glömmer musiken. Som den där gången när Björn Isfält upptäckte att hans namn glömts bort på cd:n med musiken till Änglagårdsfilmerna. "Äsch, va träligt", sa den gode Isfält och gick ner i källaren till sina instrument för att fortsätta det anonyma jobbet."
Mikael Strömberg, i Aftonbladet 15 november 2000

"Jag kom att tänka på det när jag råkade se en lapp med lästips som några barn fått i skolan. Sex, sju böcker om ungdomar för ungdomar. De flesta av huvudpersonerna var tjejer i yngre tonåren. Små korta sammanfattningar fanns för varje titel. En av tjejerna känner sig fattig och utanför, så hon prostituerar sig. En annan svälter sig. En tredje bor på behandlingshem, eftersom hon skär sig. En fjärde behöver en hjärttransplantation om hon inte ska dö. Hon är kär i en inbrottstjuv. En femte blir sexuellt utnyttjad. En sjätte är adopterad och utsatt för rasism, Boktipsets ende kille får stryk av ett invandrargäng och blir rasist. Det var, i korthet, vad barnen förväntades läsa under jullovet."
Johan Hakelius, i Aftonbladet 6 januari 2007

"Man behöver nämligen inte redovisa privatsaker bara för att journalisterna frågar; inte om man är författare och inte ens om man är politiker. Det här var vi helt överens om, jag och Norges kulturminister Trond Giske, när vi diskuterade saken i fredags. Det behöver inte betyda att man har något att dölja."
Liza Marklund, i Kvällsposten 2006 (saknar datum/månad, gissar en söndag i oktober)

"Sverige är världens tredje största exportör av popmusik. det borde man vara stolt över, men jag kan inte hjälpa att jag emellanåt gråter en skvätt över den repertoar vi skänker planeten. Därför är jag evigt tacksam att Dr Bombay, som sågs i "Voxpop" i går, är född dansk. Man ska vara sparsam med sådana uttryck, men doktorns låt "The Tiger (took my brother)" är nog det sämsta jag hört. Och det fantastiska är att videon är ännu sämre!"
Arne Höök, i Aftonbladet 8 oktober1998

"Finns det något du är rädd för i valrörelsen? - Det är nog att de så kallade affärerna fortsätter, att folk inom socialdemokratin inte kan skilja på sina egna och andras pengar. Men jag tror att de senaste årens debatt har rensat upp rejält där."
Karl-Petter Thorwaldsson (s), i Val-Tidningen våren 1998

"Nu hoppas TV4 att kurvan ska vända med skandalprofilen Naken-Janne. Han blixtinkallades endast sex dagar före resan till Sydafrika. Packningen blev lätt, inte mycket mer än den gula toppluvan fanns med i bagaget."
Susanne Nyle´n, i Aftonbladet 24 februari 2004

"Moral har inte längre med etik eller empati att göra. Moral är snarast en budgetfråga: Går det ihop? Vad tjänar jag på att ljuga? Vad kostar sanningen? Lönar det sig bättre att vara sambo? Blir det billigare att betala parkeringsböter än att hyra ett garage? Vilket parti betalar mest? Vilken inkomstkälla bär sig bäst: bidrag, anställning, knarkhandel, svartjobb, prostitution, rån? En ren kalkylatorfråga."
Christina Claesson, i Aftonbladet 4 januari 2000

"Nu har alltså en mäktig och hänsynslös statsman, Irans ledare, ayatollah Khomeini, kommit fram till att hans land befinner sig just i det krisläge, där man inte längre har råd med musik - där musiken t o m är destruktiv. Stoppa musiken säger han. Det är mycket man frågar sig. Har Khomeini t e x löst det gamla problemet, om när ljud övergår till att vara musik?"
Per-Anders Hellqvist, i GT 11 augusti 1979

"Kolumnistkollegan Linda Skugge i Expressen meddelar att hon lagt ned sitt bloggande. Det förefaller mig visserligen som en klok åtgärd i största allmänhet. Jag har svårt att förstå vitsen med att ägna flera timmar om dagen åt att skriva gratis om sig själv."
Jan Guillou, i Aftonbladet 13 maj 2007

"Gossar med gitarr behöver heller inte slåss med människor som inte tror på det de sjunger. Genom något slags mystisk överenskommelse anses deras texter vara sanningen."
Therese Wahlgren, i Hallandsposten 27 augusti 2004

"Jag är noga med vad jag äter. Jag går sällan ner i DN/Expressens enorma matsal för jag kan inte hålla vikten med svensk luncmat. Någon gång i veckan brukar jag kila in på McD i stället. Ta en McFeast och en påse morötter. Lightläsk om jag vill fira lite, annars vatten."
Britta Svensson, i Expressen 24 september 2004

"4000 fans hade vallfärdat till denna seans. För det liknade mer ett religiöst möte än en rockkonsert. Publiken var trollbunden, rent av i extas och den verkade inte bry sig det minsta om att ljudet var under all kritik." -- "Men publiken som äter ur hans händer, är där för att höra signaturer som Whole Lot Of Shakin´ Going On och Great Balls Of Fire. Och han kastade naturligtvis till oss dessa. Och vi slet i dem som hungriga lejon i en nyfälld antilop."
Per Hägered, i Kvällsposten 28 mars 1997

"Skåningarna skulle känna sig betydligt tryggare med brittiska marinfartyg i Simrishamn, västtyskt pansar i Hässleholm och franskt flyg i Ängelholm. Då skulle ett sovjetiskt angrepp mot Skåne omedelbart dra in Storbritannien, Frankrike och Västtyskland och därigenom även USA i kriget".
Skånepartiet, i (annonsbladet) Billigt och Bra 25 november 1981

"Med en försämrad samhällsekonomi jämsides med ett starkt byråkratiserat system och en generell ovilja att diskutra förekomsten av myndighetsövergrepp ökar naturligtvis riskerna för just sådana. Och i dessa maktens övergrepp syns ett helt samhälles tillkortakommanden, vanföreställningar och kollektiva fruktan."
Agneta Pleijel, i Dagens Nyheter 19 juni 1991

"Näringsminister Björn Rosengren gillar att ha ett finger i varje kokande gryta. Vällovligt - men ibland bränns det. Det gör den eniga kritiken från riksdagens revisorer. Ändå kan Rosengren dra en suck av lättnad. Det kunde nämligen ha varit värre."
Lena Mellin, i Aftonbladet 9 februari 2001

"Debray diagnostiserar medievärldens särskilda åkomma: den lider av kollektiv autism. Den är sluten för omvärlden, skyddad av egna ritualer och koder, befolkad av personer , nöjda med sig själva och förtjust uppfyllda av sin egen makt. Korruptionen är stark och självklar: förlag, tidskrifter, kulturredaktioner, seminarier, allt är hopflätat och huvudrollsinnehavare som statister är desamma."
Olle Svenning, i Aftonbladet 24 januari 2001

"Tonåringen påminner mycket om spädbarnet. Äter var fjärde timme och sover mest däremellan. Skillnaden är att tonåringen duschar och byter kläder några gånger varje dag. Samt ser en och annan finnig actionfilm på video. Mina tonåringar - jao, de har blivit två nu - och deras kumpaner kan sitta fem kvällar i rad framför videon. De har lagt ihop pengar till en driva filmer där soundtracket består av rapmusik och dialogen ett flöde "motherfucker", "asshole", "son-of-a-bitch" och "fuck you, man". Hela tiden stoppar de i sig pizza, coca cola och chips. Och när filmerna är slut resonerar de som jag minns Janis Joplin en gång sa i en intervju: "Varför ska man sova?Tänk om man missar nåt".
Thomas Halvarsson, i Hallandsposten 29 juli 1996

"Efter några dagar i Stockholm kräks man. Nej, jag tänker inte komma med det där vanliga tjatet om att det är stressigt i tunnelbanan. Det handlar om en helt annan slags stress. Den som uppstår när man ser människor pussa varandra på kinden, samtidigt, som de är fullkomligt iskalla. Det gäller att säga rätt namn på rätt sätt. man måste säga de korta intima förnamnen på människor. Säger man "annelieryde´" om kvinnan som sjunger gamla 60-talsschlagers är det pinsamt fel. Man måste uttrycka sig snärtigt, och framför allt, intimt: "Anne-Lie". Aldrig "lillindfors". Säg bara "Lill", och du får vara med i gemenskapen, bland människor med god smak och personliga kontakter."
Susanna Öhrman, i Sundsvalls Tidning 5 mars 1993

"Förresten så finns det ingen som ser det som sitt drömjobb att göra karriär bland Dina sopor. Dem kan du ta hand om själv-"
Vera Peterson, i Proletären 24 februari 2005

Istället för roliga historier ...

....bjuder Zagolandet i dag på
Citat-Paraden vol. 1

Hur gör man en Citat-Paraden? Skaffa råmaterial, gärna i flera år genom att köpa och spara. Låt det mogna.
Andra fasen: töm lådor och plastkassar med gamla tidningar och urklipp. (Det har funnits perioder då jag inte kunnat läsa en tidning utan att riva ut en sida.)
Tredje fasen. Skumläs, förvånansvärt fort vaknar minnen till liv, du ser nästan direkt vad som kvalificerar sig till en Parade...
Lärorikt. Och det bästa av allt; det du inte vill ha kan du slänga direkt i soporna! ( Du städar!)

"Märkeskalsonger i sin tur talar hoppets språk. De symboliserar optimism som inga andra plagg. Ingen jävel ser dem, men man tar på sig dem ändå."
Nima Daryamadj, i Aftonbladet 28 mars 2008

"Vi är på en highway to hell, och vi kör i 180. De flesta ser inte hoten, invaggade i falsk trygghet. Alla förlitar sig på att någon annan ska göra jobbet. Ansvaret vill man lägga över på någon annan, kanske en liten hobbit."
Johan Stael von Holstein, i Metro 11 mars 2008

"Till sist....vad hette Sveriges statsminister år 1972? Om jag säger att rätt svar är Fredrik Reinfeldt så vill jag av dig veta varför det är så. En förklaring, tack!"
Ulf R, i Expressen, 13 november 2007.

"Men i går var du Maud? - Nej, jag var inte Maud. Det blev en miss i planeringen. Maud var dubbelbokad och vi ville lösa det på ett smidigt sätt. Vi hade gått igenom chatten noggrant. Så det var Mauds ord, men mina fingrar vid tangentbordet"
Lisa Wärn, näringsminister Maud Olofssons pressekreterare svarar på frågor i Metro, 10 oktober 2007.

"När jag läst färdigt kapitlet om Vietnam frågade jag min lärare om jag skulle kunna få läsa om Kubakrisen också, eftersom det ändå var nästa kapitel. Min lärare tittade då på mig med en trött blick, och sa åt mig att jag stressade de andra och jag i stället ta en tupplur på bänken"
Vicky Olesen, i Metro 3 september 2007

"Kanske är det så att nästan ingen bryr sig om att byta, för när man väl har fått hem madrassjäveln och installerat den i sovrummet så ärligt talat, vem orkar åka till Ikea en gång till?"
Maria Rydhagen, i Kvällsposten 4 januari 2008

"Jag har lyckats läsa en halv deckare och en grillbilaga i sommar. Det blir man ju inte så kulturell av precis. Ni som känner igen er kan ju höra av er så får vi bilda en egen liten kvinnlig dum-grupp."
Åsa Mattsson, i Aftonbladet Kvinna 22 juli 1999

"Jag har några frågor här: Varför sitter hon i regeringen? Varför får hon ingen hjälp? Jag har också en bön: Låt oss nästa år slippa se Mona Sahlin och hennes obetalda räkningar i tv! Antagligen är det en meningslös bön som inte kommer att villfaras, men ändå."
Anette Kullenberg, i Aftonbladet 30 november 1999

"Jag fick träffa en enormt fet minigris som hade grävt sig in halvvägs in under en husgrund. Där låg han med sin gigntiska röv täckt av skabbig borst med mjäll på. Och jag blev ögonblickligen förälskad."
Malin Wollin, i Aftonbladet 7 september 2007

"Ett modernt näringsliv behöver trygga och socialt medvetna ledare - inte fjantar som söker bekräftelse på sitt eget värde genom att kräva fantasilöner"
Birger Schlaug, i Aftonbladet 19 maj 2000

"Visst är det härligt att gubbväldet börjar vittra sönder världen över. Kvinnor är inte längre några pittoreska undantag, små käcka färgklickar på ministerfoton i ett hav av gråa kostymer eller undangömda rariteter."
Birgitta Ohlsson, i Expressen 30 oktober 2007

"Man undrar då hur den nutida runristaren med sin sprejburk har tänkt när han på kundvagnsskjulet förkunnade "BAJS"? Vilka funderingar och nattliga grubblerier ligger bakom detta korta meddelande? Vad ville han ha sagt? Vad ville han att läsaren skulle känna och uppleva? Är detta slutpunkten på en tiotusenårig evolution i skriftlig kommunikation?"
Anonym, i Hallandsposten 20 juni 2007

"Jag var 16 år och tyckte livet lekte. En av mina chefer på ett ställe där jag praktiserade bjöd mig på drinkar i smyg. Ville jag skulle jag följa med till stan där hans "snygga 25-åriga kompisar" drev en italiensk restaurang. Kunde jag väl. Studiebidraget var slut och pojkvännen skulle jag träffa först om några timmar."
Ann Söderlund, i Metro 13 augusti 2007

"Blixthångel, spritfester och svartsjukedramer. Vem hade en aning om att bönder har så mycket kul?"
Karolina Fjellborg, i Aftonbladet 2 november 2006

"Lydigt och naivt härmar Sverige storebror USA. Under parollen "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja" lanseras det ena integritetskränkande förslaget efter det andra. Argumentet är obehagligt. Det sätter inga gränser och det signalerar inget slut"
Anna Sjödin, i Metro 2 april 2007

"Närbilder på målade underliv och sexakter av det otvättade paret i ekoorganisationen "Fuck for forest" är inte sexigt - det gör snarare middagen framför tv:n oätlig"
Annika Leone, i Kvällsposten 5 februari 2008

"Personligen är jag övertygad om att dagens utdömda kvinnliga populärkultur om hundra eller tvåhundra år kommer att behandlas med samma respekt i akademiska kretsar som romanen idag. Det som intresserar kvinnor nedvärderas, nu som då, men det är den där vardagen, samtidens puls, själva livet, bevaras till framtiden."
Åsa Moberg, i Aftonbladet 9 november 1999

"Varför får man så sällan veta att sexarbete kan innebära att kvinnor piskar män? För vem är det hotfullt? För män? För Inger Segelström?"
Linna Johansson, i Expressen 6 april 2002

"Jag trodde att jag inte skulle bli så påverkad av julstressen eftersom jag själv inte firar jul. Jag trodde att jag lugnt kunde fortsätta min vardag som en vanlig människa. Det enda som skulle påverka min tillvaro skulle vara det att det är en massa fina ljusdekorationer överallt. Tyvärr hade jag fel, så väldigt fel. Och det värsta är att jag har lika fel varje år men aldrig lär mig. När människorna runt omkring en inte ens är människor längre utan överstressade, överkonsumerande, överaggressiva maskiner är det inte roligt längre."
Nabila Abdul Fattah, i Metro 20 december 2007

"När vuxna dricker luktar de konstigt. De blir blanka i ögonen och uppför sig inte som de brukar. Föräldrar, som ska vara barnens yttersta trygghet, blir skrämmande och oförutsägbara. Det räcker med att de får ett annat tonläge eller blir allmänt övervänliga eller sentimentala för att vilket barn som helst ska få ont i magen."
Hillevi Wahl, i Metro 11 december 2007

"Nu sitter jag på x2000, vagn 6, plats 40, bredvid två blonda killar med var sin läsk och bärbara datorer. Den ena surfar och den andra kollar på film. Själv skriver jag min krönika. Vi har inte ens tittat på varandra. När vi kliver av det här tåget är det som om vi aldrig har delat livsrum , aldrig har suttit så nära att våra armbågar faktiskt nuddade vid varandra. Därför känns den här hemresan från Nässjö som Transsibiriska järnvägen."
Alexandra Pascalidou, i Metro 14 november 2007

"Som sämst är P3 ett träsk av kiss och bajs och flams och trams, där infantila babbelmakiner är redo att säga vad som helst för att förlänga sina 15 minutes of fame, ivrigt påhejade av gubbsjuka gestalter som övervintrat i radiohusets korridorer. Tillsammans åstadkommer de en form av Tourettes syndrom som radiounderhållning. Man vet aldrig när nästa könsord kommer. Bara att det kommer. Public service? Pubertal, snarare."
Anders Westgårdh, i Aftonbladet 9 januari 2007

"Tio av de 49 ordinarie ledamöterna har inte sagt ett knyst i kommunfullmäktige förra året. Några av dem har lämnat politiken, andra intar toppositioner på listorna i höstens val."
Jonatan Gernes, i Laholms Tidning 30 augusti 2006

"Alla redaktionerna på SVT har fått styrkort, Christina Jutterströms motsvarighet till Maos lilla röda, i vilka det första budet lyder att tänka på mälgruppen 20-44 år. Dokumentärfilmredaktionen kommer snart med en film om klimatförändringen, "som en rockvideo", enligt en person på Dokumentärredaktionen."
Peter Kadhammar, i Aftonbladet 20 oktober 2006

"Medborgarskolan startar också ett samarbete med Spray Date i februari som pågår under våren. Utvalda Spray Date-medlemmar får ta med sig sin nätflirt på en kurskväll och kan exempelvis lära sig att göra chokladpraliner tillsammans."
Ulrica Widsell, i Metro 1 februari 2008

"Den svenska polisen är dock som ett grinigt hangarfartyg: det krävs högoktanig uran för att kunna manövrera åbäket en enda grad från redan inslagen kurs. När detta gick upp för Strömberg blev han lika grinig själv." (åsyftad: rikspolischef Stefan Strömberg) Stefan Wahlberg, i Metro 14 december 2007

"Jag minns när Miljöpartiet bildades, vi skrevs ned, skämdes ut och målades upp som virriga tokar. Vår dåvarande gruppledare i Luleå kallades öppet för hora mitt under ett möte i kommunfullmäktige. Anledningen var att hon inte ställde upp på den traditionella höger-vänsterskalan."
Peter Eriksson, i Aftonbladet 29 januari 2006

"Man kan undra över varför det år 2006 finns så många "trashankar" på stan. Har ungdomar inget normalt klädvett i dag? För trånga kläder, stora, feta magar som putar ut, byxor som hänger nere i knävecken och fånig mössor även inomhus. Den klädseln använder vi "lantisar"inte ens i ladugården eller svampskogen. Vi har fått lära oss att klä oss lite prydligt när vi går ut offentligt."
Anonym, i Metro (datum fattas, antagligen våren 2006)

"Eftersom jag har ägnat ett par år att utforska lögnens väsen och psykologiska mekanismer i våra liv samt skrivit en bok i ämnet tror jag mig veta att det är inte så ovanligt att vi människor ljuger totalt irrationellt: på ren impuls utan någon som helst riskkalkyl."
Yrsa Stenius, i Aftonbladet 20 december 2005

"I princip kan man köra vad som helst som drivs med förbränningsmotor förbi tullarna." Robert Aschberg, i Aftonbladet 22 oktober 2005

"Politiken har blivit ett "hur", inte ett "varför". Det är plåster och bandagedebatt."
Henning Mankell, i Aftonbladet 2 maj 2006

"Jag gör mig dummare än vad jag är för att ha någonting att prata om och göra personen nöjd, glad och vänligt instämd."
Moa Eriksson, i Hallandsposten 7 juni 2006