T A L A N G J A K T E N

Ploppita-serien 6

Carmen Buenasera rattade sin svarta Mercedes som om hon aldrig gjort något annat. Vi var på väg till talangjakten i Byttorp, en av deltävlingarna. Det riksomfattande jippot skulle för första gången ha tv-sändningar redan på lokalnivå. Jag hade fått följa med som reporter. Träden susade förbi på den smala vägen. Ibland hasade några grenar oroväckande över biltaket.

- Du vet att Jannicka skall uppträda med sitt band under röstsammanräkningen, sade

Carmen och växlade ner till trean i en kurva, för att sedan accelera in på nästa raksträcka.

- Jovisst, sade jag och hade fäst blicken på vägen. Den smala grästrängen i mitten av vägen talade om för oss att nu var vi verkligen ute på landet. Letade efter ett V6 tugg-gummi i bröstfickan.

Redan på parkeringen hördes musik från Lilla Scenen. En mängd motorcyklar stod parkerade bland björkarna. Doften av friterat uppblandades med lätt stinkande smakprov av diskreta exklusiva deodoranter, små moln av cigarettrök och skratt. Tält var uppriggade här och där, inuti dem rådde i många fall full aktivitet. Någon kändis skymtade förbi. Var det inte Karolina Fjellborg som passerade förbi där vid Kalas Puffar-tältet?

Klart att det fanns bevakning. SVT kunde inte missa det, trots att var ett kommersiellt arrangemang. På plats fanns Petra Wrangler-Mede från Kulturnytt, som emellertid så här dags på kvällen stod mest vid choklad hjulet. Annars hade jag tänkt få en pratstund med henne, vi var ju kolleger.

Det var festivalstämning, även om det var Talangjakt. Årets tema för tävlingen var "Vardagsnära Talanger". Även om deltävlingen i Byttorp hade lokal prägel, kunde vem som helst anmäla sig, från var som helst i landet.

Förbandet Kör Kör på Lilla Scenen var inriktat på av vokala inslag;

Dooou wapp wapp,

pop pop papp.

Dooou wapp wapp

bap bap bapp

Jag och Carmen stod och lyssnade en stund. Hon hade köpt ett stort fluffigt sockervadd i rosa. Hon hade på sig en ganska enkel outfit för dagen, kanske med tanke på den pastorala miljön. Ett par svarta strumpbyxor, genialiskt som tights, och en gul-svart rutig skjorta som var ganska ledigt uppknäppt, men ihopknuten över hennes solbrända mage.

Idag märkte jag ingenting av hennes annars hetsiga temperament. Miljön och förväntningarna över föreställningen vi skulle avnjuta kanske lugnade henne på något sätt. Vi hade sett att Jannickas turne´buss stod bakom Stora Scenen, men hade redan i förväg bestämt att vi tar inte kontakt förrän efteråt. Jannickas och hennes nya band, Päron&Saft och Tårar skulle inte spela förrän halv tio, under röstsammanräkningen.
Första tävlande i Vardagsnära Talanger var Gösta från Byttorp, en av ortens egna söner. Han demonstrerade sin hagelbössa genom att försöka skjuta ner några passerande kråkor. Det tog en stund eftersom de första minuterna fanns inga fåglar i sikte. (Varje tävlande hade max 12 minuter till sitt framförande). Därefter ville han bygga en hemmagjord klusterbomb av enkla ingredienser från lanthandeln och demonstrera den mot ladan intill festivalområdet. Han blev diskad, dels för att hans tid var ute.

På scenen gav man nu plats åt Tom från Hofors, som av konfrencieren, tillika croupieren från från Lycko-tältet; John Placebo, presenterades som: "mannen som inte lärt sig något nytt sedan 1964."Publiken verkade lite frågande, hur skulle Tom bevisa det och hur många minuter hade det inte redan gått? Flera minuter gick ju när han skulle finna sig tillrätta i den stora sammetsbeklädda fåtöljen som burits in speciellt för honom.

- Det går att bevisa, muttrade Tom från Hofors, gned sina händer mot varandra.

- Hur då?!, ropade Rolf, ett skinhead i publiken.

- Håll käften, det sade jag redan 1939!

Tom kände sig nöjd, han hade inte ens behövt nudda vid moderniteter som Internet, Global ekonomi och andra modärniteter.Vardagsnära talang eller inte, de tillåtna tolv minuterna gick fort.

Nästa tävlande, var fröken Anna Gnide´n från Stockholm, som skulle göra kullerbyttor. Hon försatte sig i en högtidlig utgångsposition på scengolvet, rullade ihop sig som ett klot.

"Nästan som ett cykelställ", sade någon i publiken invid mig, vid vår utsiktsplats ganska nära scenen. Ja, fröken Gnide´n var onödigt lättklädd och hennes rumpa i vädret med stringtrosor, kunde ge associationer hos vilken cykelintresserad man som helst.

Så kom då startskotten, fröken Gnide´ns väninna Belize hade en liten startpistol, den talangfullaste av dem rullade nu oavbrutet, kullerbyttande, i en stor cirkel över scengolvet

- Aaaj!, utropade fröken Gnide´n plötsligt, medan hon fortsatte att göra kullerbyttor. Hon hade fått en skada, en sticka från det träiga scengolvet hade fastnat i stjärten. Skulle hon kunna fortsätta? Många av de yngre i publiken, i 2-5 årsåldern, ned resta fans från Stockholm, tyckte att det var spännande. Hon fortsatte! Denna irritation, smärta och tumult gjorde ändå att fröken Gnide´n tappade koncentrationen när det gällde den cirkelformade färdriktningen över det stora gammaldags scengolvet, rullade ner från scenen och landade bland några hinkar. Hon blev ändå publikfavorit, trots sitt avbrutna nummer.
Lade märke till att Carmen flirtade vilt med en av vaktmästarna, lite avsides. Det var inget som överraskade mig. Vaktmästaren Bennet klämde på henne lite här och där. Om en stund försvann de in bland lövträden, naturligtvis utan en tanke på de fästingar som lurade i stort sett varje buske. Beslöt mig att fokusera på scenen igen, där två nya kandidater i tävlingen Vardagsnära Talanger redan agerade.

De var de två socialsekreterarna Agnes och Alize som gick runt på scenen, och som stilla viftade med sedelbuntar. De hade bett om publikmedverkan, så tolv personer från publiken låg utspridda på det gamla scengolvet, låtsades befinna sig i fattigdom, misär och elände. Det gällde att få de liggande att resa sig, ju senare, dess större sedelbunt. Tidsmarginalen låg, som vid alla framträdanden, vid tolv minuter. Naturligtvis hade de publikmedverkande fått lämna ifrån sig klockorna och mobiltelefonerna.

- Ho, Hoo, ingen som vill haa?, sade Agnes förföriskt, stegade omkring och viftade med en sedelbunt framför näsan på en av de liggande, för oss åskådare redan välbekanta, fröken Gnide´n som passat på att blanda sig med publiken genast efter sitt eget nummer.
Hon reste sig plötsligt, med en stor plåsterlapp i baken;

- Jag tar pengarna tammefan! Ett sus och applåder hördes i folkmassan. Fröken Gnide´n skuttade ner från scenen med sedlar i sin hand, efter endast några minuter. Eftersom ingen visste hur lång tid det gått blev det sedan riktigt spännande. Om man låg kvar på scengolvet över 11 minuter fick man inga pengar. Det gällde att ligga utslagen så länge som möjligt, för att få maximal utdelning. De flesta reste sig i tid, utom Hank Bengtsson, som hade somnat. Han fick ett raseriutbrott (men det tystades ner i lokaltidningen dagen efter).
Efter socialsekreterarna Agnes och Alize, som visat upp sin vardagsnära talanger, kom Humorpredikanten.
- Låtom oss Flabba. Låtom oss Flabba , inledde han och vandrade rutinerat omkring på scenen. Solen hade börjat gå ner för kvällen och han kastade långa skuggor över det träflisiga golvet. Först hördes endast strödda skratt, men det kom igång alltmer, tills det nästan var öronbedövande. Humorpredikanten tittade på sin klocka. Han skulle knappt hinna berätta alla sina skämt, och höjde rösten för att höras över skrattsalvorna, Humorpredikanten utropade;- MOTGÅNGAR BRUKAR AVSLÖJA SNILLET, FRAMGÅNGAR DÖLJA DET!
Det blev alldeles tyst.

Han var enligt sin egen definition ett snille. Men han var nu inte rolig. Humorpredikanten gav upp efter 8 minuter. En blixt slog ner i en bondgård, inom synhåll för alla på festplatsen, kanske en kilometer bort. När det lugnat ner sig bland publiken var det dags för den godmodige Katja från Norrland som skulle trumma fram goda andar på sin virveltrumma från brorsans trumset. Hon utannonserades som en Bodil Malmsten Look-a-like, en Vardagsnära Talang, men det var någonting som fattades; den där gråa stenen som Bodil brukade sitta på, och ha som inspiration. Istället började det regna, ett stilla sommarregn trummade på det ganska stora grå scentaket, några nya plötsligt dundrande åskknallar liksom alldeles nära inpå, gav påminnelser om människans litenhet.

Regnet hjälpte i alla fall till att släcka branden en kilometer bort.Så fortsatte showen ännu i någon timme. Swedbanksponsrade och favorittippade Anita från Kinnared räknade med förskott till anställda som ingen annan. En hel kö fanns till hennes lilla bord; anställda, släktingar, vänner och bekanta. Få kunde heller vara så snabba, dessutom sades det att hon kunde se i en mans ögon hur mycket pengar han hade på banken.
Sexatleterna Ragnar och Laila klättrade i rep, ett klädsamt och barnvänligt nummer trots allt, man hade med sig ett stort skynke med reklamtext från Statoil, "BALLONGER TILL BARNEN OM DU HANDLAR FÖR MINST 100 KRONOR"(vilket senare medförde en diskning på grund av reklmaförbudet).
Leila tillkännagav före, fortfarande optimistisk, några visdomsord till publiken genom en stor Senheiser-mikrofon, innan hon påbörjade klättringen till den väntande Ragnar som redan hängde däruppe under takåsen;- VAR SNÄLL MOT MÄNNISKOR PÅ VÄGEN UPP; FÖR ATT DU KOMMER ATT MÖTA DEM PÅ VÄGEN NER.
Arne jagade mygg, med förbundna ögon, stående på en mouintainbike. Sannerligen handlade det om vardagsnära talanger, även om det som här, skedde någon mindre olyckshändelser. Per från Växjö skulle gräva sig till Kina med en liten plastsked och försvann under jord invid scenen, blev naturligtvis diskvalificerad på grund av tidsöverträdelsen.

Exakt klockan 21:30 tillkännagav den lokala tävlingsledaren och tillika konfrencieren, John Placebo, att nu skulle röstsammanräkningen ske. För några ögonblick hade han slitit sig från croupierjobbet i Lycko-Tältet.

Deltävlingen i Byttorp, i Vardagsnära Talanger, gick mot ett avgörande.
Under denna tid av röstsammanräkning skulle det då bli musikunderhållning av Jannicka med Päron&Saft och Tårar. Ytterligare ett scendraperi drogs åt sidan och bandet drog igång. Jannicka stegade fram med sin ljusgröna elgitarr medan inledningsriffen ljöd över nejden.

Big Boss Woman,

don´t you hear me when I call.

Big Boss Woman,

don´t you hear me when I call.

Ya ain´t soo big, .... ya just tall.that´s all.

Jannicka var på topp. Var i fride´ns namn var Carmen Buenasera? Hade hon fasnat där ute i buskarna med Bennet? Hade de överlevt en attack av fästingarna?

Och hur gick det i tävlingen? Medan regnet ännu hade pågått, hade Elin i Busken framträtt, med sin "jag kan mjölka två kor på en gång!"-show.

"En med händerna och en med fötterna", utlovades.

Hon hade lagt sig på rygg mellan två kor som mjölkades som planerats, en med händerna, en med fötterna.

Hon vann deltävlingen i Vardagsnära Talanger !!, i Byttorp, kanske för sin samhällsnyttiga professionalitet. Mycket riktigt hägrade det också för Elin ett proffskontrakt hos Lantmännens Riksförbund, som redan tidigare hade insett, (enligt lokaltidningens ledarsida), det som vi alla andra nu såg, att det fanns en möjlighet att rationalisera livet på gårdarna utan inköp av nya maskiner som slukade el.

Just när man skulle leda en av korna från scenen, passade denne (Rosa), förresten, på att släppa en omgång naturgödsel på det träflisiga scengolvet, samtidigt som nästa aktör och tävlande, Eskil från Hultsfred, var på väg in. Han var klädd i små leopardbadbyxor och skulle utföra en bakvänd striptease, "en esaetpirts", och tog inte så mycket notis av de yttre omständigheterna, t ex vad han hade trampat i.
Således hade Eskil börjat klä på sig, mer och mer, direkt när gong-gongen gick.

Från en vagn plockade han kläder. När den fjärde yllemössan ståtade på toppen av ett drygt två meter högt klädesklot var han klar. Endast några fingrar skymtade i en rockärm. Då rullades han ner från scenen, direkt på flaket av en liten lastbil, kördes utan dröjsmål till en av Emmaus Björkås återvinningsstaioner.

Detta vardagsnära nummer fick den lokala juryns eget pris i tävlingen, med motiveringen "mest miljövänliga prestation".

Publikens egen favorit, fröken Anna Gnide´n från Stockholm, fick trots sitt avbrutna nummer, emottaga långa och de hjärtligaste applåder, "för uppoffrande insatser i de vardagsnära talangernas värld". Väntar för henne ett proffskontrakt hos Salve&Quick eller Hansaplast, måntro??

Efteråt fick jag en pratstund med Petra Wrangler-Mede från Kulturnytt.

- Vad säger du Petra, sånt här ser man inte varje dag.

- Nej, verkligen inte.- Saknade du något?

- Inte mer än min man som lovat ställa upp. Det får kanske bli i Lenhovda istället.

Plötsligt och äntligen dök Carmen Buenasera upp, i trasiga strumpbyxor, men hand i hand med Bennet, vaktmästarn.

- Här ser du en som har ställt upp, sade Carmen och pekade på honom, där han stod i sin uppknäppta lagårdsoverall. Visst doftade det lite, men det var sånt man fick ta ute på landet. Jannicka kom in i cafe´tältet, med sin gröna päronformade gitarr fortfarande hängande om halsen.

- Hej! Vad håller ni på med egentligen? Näe. F-fn! Här stinker det ovädrat.

Vi kunde inte annat än hålla med henne. Vi gick ut ur tältet. Carmen klappade Jannicka på kinden,

- Bra jobbat tjejen, och menade scenframträdandet, även om hon inte sett något av det. Carmens lediga outfit för kvällen, trasiga strumpyxor och en skrynklig uppknäppt skjorta verkade inte bekymra henne. Några fotoblixtar lyste upp i kvällsmörkret.
Jag kunde se det framför mig, löpsedlarna.

Tidigare avsnitt i den exklusiva Ploppita serien finns naturligtvis publicerade

på.........Z A G O L A N D E T !!

Jag stred för Bandyn - mot Sumolobbyn

Äntligen lite sport på Zagolandet.
Från mailboxen, "Skickat", 2003-04.

Här ett mail som jag skickade till Ljusdals Bandyklubb;

30 12 2003
Bästa Bandyvänner, Har undrat över resultatet 0-2 (hemma) mot FaluBS häromveckan. Hade på SvenskaSpels "Bomben" tippat att Ljusdal gör t o m 7 mål. Vilken typ av målburar användes vid denna match? (Å andra sidan indikerade det osedvanligt intressanta matchresultatet att nästa match (borta) mot Broberg var mycket lätt-tippat.) Är 0-2 på hemmaplan ens teoretiskt möjligt, utan användning av målburar lånade från närmaste innebandyförening? Hade Ljusdal inga klubbor till denna match?Snackar vi italiensk fotboll? Hur som helst, här i syd vet man knappast vad som hände, bara att resultatet talar sitt eget språk. Lite PR har det också gett, jag har beställt en skön Ljusdal-mössa från er butik.

Bara en kort tid därefter hamnade jag att försvara mig mot Sumo-Lobbyn som började göra attacker. Antagligen fanns det en avundsjuka att jag haft kontakt med Ljusdals Bandyklubb. I ett mail svarar jag på Sumolobbyns attack:

"När det gäller A L L R O U N D I D R O T T S M A N N E N, vet du väl att vilken engelsk ligafotbollsspelare som helst kan B Å D E springa och brottas. Jag är tveksam till om Sumo-mannen kan springa. Kan han simma? I en svensk div 3 bandy match på naturis, låt oss säga Bäckaltsjön i Hälsingland, skulle han sjunka genom isen. Det kan äventyra hela planens säkerhet. Tänk då om dom de är 11 stycken i varje lag........,vattendinosauriepolo med liten boll och klubba? Nej, det skulle Therese Alshammar och Ulrika Knape skött bättre, först lite elegant amatördambandy på isen, sen lite frisim i badhuset med dubbel Mollbergare. Sumomännen(låt oss säga enmatch mellan Tokyo Hamburgers och Yokohama Calories)hade spelat sin match mellan eller under isflaken tills dom försvinner en och en. Den som händelsevis överlevt, hade efteråt ägnat sig åt fri ätning med dubbel Hamburgare. Ingemar Stenmark var specialiserad på att åka utför, ändå klarar han av att både jogga och köra sportbil. Thomas Brolin kan klättra i rep och spela BeachVolleyBoll mot kvinnliga motståndare. Dessutom har han skaffat sig åtminstone en egen framgångsrika travhäst. Vad jag menar med allround, man är något så när allmänintresserad och anpassningsbar och det handlar inte alltid om elitnivå"

Debatten fortsatte - fokuserade snart på betydelsen av att säga Ja eller Nej - och jag drog gärna jämförelser med andra idrotter:

5 jan 2004
"Ditt senaste politiska mail börjar med "Visst - jag håller med". Ett steg framåt. Men Margareta Winberg i Brasilien? Ha-ha-ha. Där lär hon sig säga ja till det mesta, annars blir hon utvisad.Hon var till sin fördel i yngre dar då hon var lokalpolitiker i den norra delen av landet. Sen blev det för mycket, ett alltför stort pussel. Precis som socialdemokratin har att handskas med överlag. Maud valde en enklare väg, tyckandets.
Det är inte svårt att säga Nej eller Ja, hur lätt som helst faktiskt rent tekniskt. Själv säger jag Ja till kampanjen "Mobba inte min Kenospelande granne" och Nej till Sumo i Tylösand, om du och dina kampanjvänner sen lyckas få ihop ett sponsoravtal med Paraguays regering.
Publikens betydelse för elitidrotten? Det spelas även Bowling på elitnivå. I Sverige samlar väl en drabbning, vad som få plats under den lokala sporthallen, ca 47 personer varav 17 är funktionärer. När du pratar om Elit pratar du om det som lyckats fokusera sig massmedialt. Elitnivåer finns i alla sporter. Alla sportgrenar verkar i sig mätbara p g a tävlingsmomentet. Nya sportgrenar tenderar också dyka upp. Varför håller dom på med det, utövarna, på så olika sätt? Publikens krav genomgående?
Det spelas ofta bra bordtennis, på elit nivå, seriematcher, i Halmstad. Föranleder det någon massinvasion publikmässigt? Nej, vad du talar om är Real Madrid, det är idealet just nu, (Hade det inte visats i TV hade du ägnat det en gäspning)d v s ett traditionstyngt företag med profilstarka och skickliga spelare, som är mycket kända massmedialt, inte alltid för det dom presterar på plan. Att tala varmt för Sumobrottarnas specialisering på sin elitnivå, är ett sport- politiskt kamouflage, ungefär som att försöka tala för innebandy i Amazonas bara för att det har sin publik i Sverige. Ja, Sverige är världsledande i innebandy. Hur många vet det? En vanlig svensk förortskille, låt oss säga Abdullah Enoksson 17år, hade ingen aning.
Han valde Keno och vann 50 000."

Till sist var jag tvungen att dra fram mina egna kvalifikationer, men också vissa begränsningar. Jag skulle inte kunna passa som Sumo brottare - frågan var om ens genomsnitts medborgaren kunde det.

"Låt oss än en gång se på Sumo-Brottarens kvalifikationer som IDROTTSMAN. Rättare sagt; begränsningar. P g a den specialisering som din forskning pekar på. Själv skulle jag kunna ställa upp i Tour de France vilken dag som helst, om man ser till att stänga av tidtagaruret. Om den första etappen tar 1år att genomföra, passar det mig egentligen bara bra. p g a min allroundinställning. Jag kunde uppleva så mycket annat under min cykeletapp; intressanta miljöer, vackra kvinnor, gott vin. Fördelarna med att inte vara specialiserad överväger mycket annat, se bara på alla resereportage. Kan du vara säker på att till exempel reseprogrammet Packad o Klar inte är ett smakprov från vad som EGENTLIGEN HÄNDER under en cykeltävling? Om Sumobrottaren däremot ställer upp, så viker sig cykeln ca 8 cm från startlinjen. Då är det slut innan kamermannen ens hunnit fimpa cigaretten. Eller ta något annat, t e x det här med Fallskärmshopp. En normal hoppare hinner se på utsikten under fallet. Sumomannen, som är specialiserad, hinner aldrig uppleva något innan han är i en självförvållad krater med på sin höjd, med rester av den svarta slickade frissan som minnesmärke.
Nej, som idrottsman är Sumomannen utrotningshotad. Jag erkänner att jag prövade tanken; skulle man t e x kunna bedriva galor i Tylösand, men i det fallet har jag helt klart en nollvisionm MEN- däremot tror jag på folkbildning i t e x KENO. Ingen skall behöva skämmas. Gör som i Las Vegas, tillsammans med koppen kaffe kan både Kålle och Ada + svärmor be att få beställa en KENO på favoritcafeet. Dragningen kan också ske i en monitor, t e x COOP FORUM, i kön till kassan. Då har man någonting att fördriva tiden med, och vem vet, en vinst på låt oss säga 50 000 kr gör det m y c k e t enklare att betala när man kommer fram. Kassörskan vill aldrig träffa kunder med Nollvision. Chefen för COOP vill heller aldrig träffa nollor, utan medlemmar. Alla kan vara medlemmar i ett lokalt spelsyndikat och naturligtvis kan det finnas rabatter för dom svaga i samhället. Är man t e x supporter till Ljusdals BK, kan man tänka sig ett frispel i veckan. Det är faktiskt sant; Ljusdal förlorade igen idag, nu mot Bollnäs (med 6-0, bortplan, bortaplan, tänk på det - jag kommer ändå med stolthet att bära deras mössa när den kommer).

Det var ofta viktigt för mig att framhålla mångsidigheten i utövandet av idrott, när jag debatterade mot Sumolobbyn.

2004-01-12 "Efter att ha slängt en titt på SnowboardMagasinet Richter, förstår jag en sak; återigen en tankeställare hur långtifrån den någotså när allmäntränade, mångsidige idrottsmannen/kvinnan en Sumobrottare är. Det speler ingen roll att han representerar en elit med en hall full av korkade åskådare som betalar vad som helst för att synas i TV I snowboard skulle han inte komma upp för den första backen som ger luft under brädan, utan på en samling flisor under fötterna åka rätt igenom uthoppsbacken, komma ut på andra sidan som en kombination av gigantisk kanonkula och snöplog, tills färden stannar p g a ett femtiotal ihjälklämda Sumo-fans, som kommit för att se sin idol utöva vintersport. Upp till bevis om Sumons förtjänster?!"
Forskningcenteret För Mångsidighet

Till och med fotbollen blev sedan inblandad, en skenmanöver - ingångsatt av Sumolobbyns beundran för penningstinna Real Madrid. Kunde inte låta bli att ta fram ett målande exempel om hur man kan få jobb i Italien trots att man kom direkt från en annan typ av fotboll, den engelska just tack vare mångsidighet och allt handlar ju inte om pengar;

"Magnus Hedman spelar i Ancona, dömda att åka ur serien. Visserligen har han haft goda möjligheter att träna med fruns silikonbollar - men det hjälper inte. Nu försöker han fånga bollen med munnen - står man felplacerad är det mycket svårt. På de sex senaste matcherna har inte Ancona gjort ett mål. I årets serie har inte Ancona vunnit en match, inte ens på hemmaplan. På nitton matcher har man gjort 7 mål! Hemmamålskilllnad nu 4-15. Borta 3-22. Alltså; frågan är; WHY? Wycombe som ligger sist i Engelska Ligan div 2, har i alla fall en hemmamålskillnad på 20-24.
Det hade varit anständigare att trappa ner karriären i Storbrittannien."
Forksningscentret för Anständiga Arbetsvillkor

Här svaret från Sumolobbyn; Från : xxxxx xxxxxxxxxx Datum : Sun, 1 Feb 2004 23:10:16 +0100
Magnus Hedman ja - den karl´n är bättre på att framhäva sina förtjänster än att rädda bollar. En gåta att han får spela i Serie A. Italienare är ju som vi vet mest intresserade av att hålla nollan. Med Hedman i mål måste laget göra mål framåt och det är ju inget man tränat på.
XX

Jag svarade omedelbart;"Eftersom jag råkar vara inne på mailen; jo, jag glömde ju, på tal om Italiensk Fotboll, nämna att Magnus Hedman i sin debut för Ancona släppte in en boll efter 45sek. Inte lyckat för honom, bortalaget Lecce vann sedan med två mål, vilket jag i stort sett kalkylerat. Sen måste jag också tillägga att det Svenska Bandylandslaget, helt utan skånska och halländska inslag, kommer igen"

Och visst kom Bandylandslaget igen !! Påpekade åter att bandyn skulle kunna växa.

"Så är det klart - Semi för Bandylandslaget. Mot Kazakstaan! En rafflande utveckling. Lars-Gunnar Björklund informerade i TV4;s nyhetsmorgon att landet har ingen egen liga, utan laget spelar i den ryska ligan. Det krävs endast 25 utövande nationer för att bandyn skall bli olympisk sport. Någonting att jobba för. Du kan också bidra genom att ge dig på något närliggande land. Polen har nämnts. Hur är det med Danmark? Där kan man gå Damvägen. Kvindehandboll är populärt och prioriterat i DanskTV (matcher live varje vecka)."

Koppla av med en fri film i en fri värld under fritiden

På en annans blogg (Johanna Nylander) klämde jag in i kommentatorsrutan nyligen;

"Det råkar vara så att jag tänkt blogga kring detta, men sen har det blivit att jag liksom inte orkat. I min generation tror jag delar uppfattningen med många, men det är liksom (igen)att man gett upp. Rötterna till åtminstone en del av diskussionen ligger då längre bak, det s k "videovåldet". En film som ofta genom årtionden nämndes som ett bra exempel var "Motorsågsmassakern." Själv har jag aldrig sett originalet, men , råkade se den nu några år gamla nyinspelningen nyligen. Storyn/filmen var bättre än jag trodde i 35-40 min, så länge mystiken fanns kvar. När man sedan "avslöjat konceptet" och gav det fritt spelrum, blev det mest upprepningar i sjukt våld. En annan ganska ny film jag råkat se nyligen, på TV (SVT?!) var "Dawn of the dead". Här är konceptet presenterat på tio minuter, sedan är det en enda långa propagandafilm för att bära skjutvapen. Det gäller att utöva prickskyttte på zoombies, träffar i huvudet är bäst och naturligtvis vill man visa det effektfullt. "Dawn oh the dead" bedömer jag som en propagandistisk skitfilm. Det går ofta att spåra annan enögd propaganda, i det här fallet "kampen mot terrorismen"? Onda Aliens? (ond mot USA oftast) Jag tror inte att EN film, eller story presenterad i någon annan mediaform, direkt påverkar en hjärna i någon definitiv riktning, men i det långa loppet,... som reklam ofta syftar till....till en avtrubbning, tills sist accepterar man konceptet?Så, för att komma till någon punkt här i denna lokala snuttefiering; Den totala friheten, avskaffandet, när det gäller "censur" kommer med tiden leda till nya regelverk, därför att ingen vill att ett samhälle eller civilisation som fungerar och är inspirerat hur och av vad som helst. Avtrubbning är nyckelordet som de tidiga kritikerna av Motorsågsmassakern etc samlades kring.Det sker mycket i samhället idag som inte skulle varit accepterat/påtänkt på sjuttiotalet. Är allting tillgodo, bara för att det är "fritt"(?)
04 augusti, 2008 15:03
http://blogg.frihetfildelningfeminism.se/

Önskeföretagarrepriser : Jeff Winegum / Tape City

När Kronofogden inte längre hinner med.....kommer.... Jeff Winegum.

http://zagolandet.blogspot.com/2007/06/jeff-winegum-egen-fretagare.html

-------------------------------------------------

FRA-lagen? Bah.
I Tape City är all kommunikation bunden.
Endast för innehavare av korten.

"TAPE CITY"
En mer eller mindre sann, hårdkokt historia....som får dig att rysa i Sommarvärmen.

http://zagolandet.blogspot.com/2008/05/tape-city.html

Ett brev säger inte allt, men en hel del. DEL TVÅ

För en tid sedan skrev jag första delen;

Vad som hände sedan var att socialsekreteraren skickade första delen av den texten vidare till länsrätten i funktionen av ett överklagande, utan att först fråga mig. Kanske var det ett försök att skynda på ärendet, möjligen med något inslag av självkritik. Den texten hade jag ursprungligen skrivit som en spontan reaktion på avslaget hos Arbetslivsförvaltningen (socialen). Faktum är att jag hade inte bestämt om jag skulle göra ett överklagande, och om, då hade jag formulerat texten något annorlunda.
Från länsrätten fick jag en tid efter ett brev där jag ombads skriva på och returnera, för att de skulle anta den texten som hamnat där, som ett överklagande.

Sen går det flera veckor, tills avslagen kommer från Länsrätten. Vid det här laget kunde jag blivit vräkt och det hade blivit totalkaos inför hösten. Jag har blivit vräkt en gång tidigare, men det är längesen, men jag minns vad det innebär. Det kan ta år att repa sig från proceduren. Halva hushållet riskerar av praktiska skäl hamna på soptippen I det fallet gick jag inte till socialen i tid, kanske inte heller i detta fall. När hyresskulder lagrat sig blir de speciellt svårhanterliga. Boendet är en ödesfråga, mer än mycket annat. Då var jag yngre och mer "elastisk".

Vad jag vänder mig emot, när det gäller avslagen, är för det första den svart-vita bedömning man blir utsatt för. Det är inte svårt att förstå att det finns regler och system Men det finns också en värld utanför regelverket. Den intresserar inte alla i samhället, inte alls. De finns de som lever hela sitt liv inne i regelboken oavsett hur bra den är. Själv tycker jag att någon ekonomisk hjälp borde jag haft rätt till vid tiden för ansökan. Det måste vara ett problem i sammanhanget att jag jobbar, visserligen under perioder mycket underbetalt (som våren-08).
Krälar man omkring på gatan får man däremot kosta hur mycket som helst. Den enklaste knivstickare får en advokat

I båda avslagen finns formuleringen; "avslås då ...inte bedöms ha gjort vad som honom ankommer för att få inkomster på annat sätt". Om man läser mellan raderna antyds synpunkten att jag inte gjort mitt bästa enligt system- och regelverket. I verkligheten är det så att har jag gjort mitt bästa för att hålla mig ifrån socialen, men det får man aldrig pluspoäng för.
Det är också så att de med små inkomster som lever strax strax ovanför normerna (socialens eller kronfogdens) räknas i Sverige, som såpass driftiga att de är att betrakta som en sorts småföretagare, om än ickeformella, men de är lovligt byte enligt gammal socialdemokratisk sed. Sluskiga individer, hatobjekt, egoister, varken dyslektiker eller analfabeter - som bara lurar samhället, bättre att dom trampar igenom skyddsnäten helt, blir en del av massan som kan ömhändertas utan nåt jävla snack. För omhändertagandet finns det många regelverk.

När jag någonstans på nittiotalet gick på Datorteket, mer eller mindre en order...., vid den tiden blev arbetsförmedlingarna, utan någon som helst beredskap, alltmer belastade av tilltagande flyktingströmmar (bl a tack vare det helkorkade kriget i forna Jugoslavien, ingen utanför fattar var det förnuftiga låg, men Europa betalar, Europa betalar), - där på Datorteket stod en midnre folkmassa i korridoren, förmän hade upprop, och såg till att vid varje dator fick det plats två personer. Det var nog Windows -95 or i dom, och den obligatoriska uppgiften var väl att steg för steg, två och två, gå igenom en otroligt kliniskt trist oinspirerande lärobok, mest i vanlig ordbehandling. Där satt vi en sal två och två och trängdes. Längs väggarna stod ett par handledare, eller vakter. Minns särskilt en rasande utskällning vi fick för att ha olovandes gjort en utskrift, dessutom var det ju från Power Point, som det var förbjudet att leka med.
Där satt vi nedtryckta i våra stolar, medan vaktens röst dundrade över våra huvuden uti salen, mitt och min bänkgrannes, vid samma dator, han en gentleman äldre än jag, med mångårigt förflutet i den grafiska branschen, fick den här utskällningen av en långtradarchaufför som hade jobbat upp sig till officersgrad i den lokala hierarkin.
Vad hade denna vaktman egentligen att lära oss?

Den här situationen beskriver naturligtvis inte hela tiden på Datorteket, det handlade om åtskilliga veckor.
Den som blir förbannad tillräckligt och helt enkelt går från anvisad åtgärd, får sina pengar strypta.
"Då har man inte gjort sitt bästa", ungefär så är regel verkets jargong, när man skall verka lite folklig.

Jag hoppas enhetschefen på Arbetslivsförvaltningen , som förmodligen slängde en blick på min ansökan i början av juni, gjorde sitt bästa. Med en ganska fet lön, även det pengar från stat eller kommun, om det inte är pengar från himlen, antas det att nivån på bedömningen bakom skrivbordet är hög, åtminstone från myndighetens sida sett. Någon nonchalans går naturligtvis inte att spåra. I fatet ligger en ev. vräkning, om inte just det spelade någon roll alls för framtiden, så lite akuta hushållspengar.
Inget allvarligare än så, klienten är en ensamstående man så han klarar sig alltid på nåt jävla sätt. Ju surare han blir, desto bättre antas det att han klarar sig.
Jag hade vid ansökan försökt få fram tydligt nog, att mitt inkomstläge ändras snart till det något bättre p g a ett nytt avtal, men samma jobb p g a jag hållit fast vid det. Så jag skulle inte enligt förhandstipset behöva bli ett kroniskt fall. Några månaders helvete är sånt som alla får ta, med bostad eller inte?

Den enda jag träffade var socialsekreteraren, en gång, i sådär 25 minuter. Hon hade med sig en "praktikant" som bara lyssnade, därför väl det extra viktigt att rutinerna framkom, inga improvisationer, eller följd frågor. Faktum är att jag var ekonomiskt mycket illa ute.
Några ytterligare frågor ställdes inte till mig som muntligt bedömningsunderlag.
Länsrätten hade sedan att ta ställning till detta, utan någon ytterligare muntlig framställning, vilket brukar vara vanligt i rättsprocesser annars, och det är väl det handlar om, RÄTT. Däremot vet jag inte i vilken omfattning man kommunicerar sig emellan , med Arbetslivsförvaltningen ( men med klienten i underläge).
Det är ju så att på socialen i alla fall har man tystnadsplikt, man behöver inte alls diskutera något med någon utomstående.
Inte alls bara på grund av mitt eget fall, har jag tidigare funderat på att tystnadsplikten måste ju ofta göra det bekvämare i jobbet.

Vidare ur de aktuella DOMARNA, ". M.M.... har genom att inte söka ytterligare arbete underlåtit att stå till arbetsmarknadens förfogandei den utsträckning som krävs för rätt till bistånd enligt kap 4 1§ Sol."
Jag skulle vilja se den person i ögonen som påstår sig veta detta. Jag skulle vilja veta vem som kollat med Arbetsförmedlingen och vilka uppgifter som framkommit. Hur ser min tidtabell under terminerna ut? Hur ser förberedelser ut vecka för vecka i skolans värld? De s k dagboksanteckningarna hos AF säger just ingenting. Jag har hela tiden stått till förfogande. Har det skett en förväxling med en arbetslös? Arbete handlar inte heller bara om fetaste inkomsterna på kortast möjliga tid. Var snäll och kolla lite hur det fungerar i praktiken, inte bara hur det fungerar i Er fördomsladdade enkla värld. Förresten, det är det väl också tystnadsplikt på?

Om det inte handlar om tystnadsplikt så är det väl ändå vattentäta skott mellan socialbyrån och kronofogden. Jag har hävdat, det som för mig varit avgörande att jag hamnade i den aktuella hyresskulden, bottnar i hög grad i att kronfogden under femtonmånadersperiod drog ca 25 000, d v s hela mitt sk aktivitetsstöd fr o m hösten 06-t o m hela 2007.
Om det inte varit hade jag troligen aldrig hamnat i den här argumenteringen. Men nu "är det så att reglerna är som de är, du kan leva på normen hur länge som helst och samtidigt göra ett fullskaligt jobb Det handlar inte om att jag inte skulle ha varit till arbetsmarknadens förfogande, (hur skulle jag annars t ex fått mitt aktivitetsstöd?)
Tight ekonomi, annars också, gör att jag begär en hel del förskott hos arbetsgivaren, dessa betalar jag tillbaka vad jag kan våren -08. Det borde underlätta för att få ett nytt riktigt avtal, med anställningsstöd genom AF inför ht-08. Denna min taktik, att tänka framåt i förhållande till arbetsgivaren, premieras absolut inte av den social myndigheten.

Vad som händer är, att man släpper hela ärendet. Rättvisa har skipats.
Vad kronofogden håller på med ryms inte i instruktionsboken, kronofogdens verksamhet är som på en annan planet, utan inblandning av statliga eller kommunala ekonomier. Den betalningen har känts som ett straff, som ett stort grovt skadestånd, som om jag ägnat mig åt grovbrottslighet och och får ha ett kännbart straff som jag aldrig glömmer, det gör inget, och ingen märker det, det är ju tystnadsplikt. Extra råsopar med regelboken i hand ges som ett led i behandlingen, klienten skall omskolas till en riktigt skötsam medborgare, om det sen är vägen via uteliggeri.

Bara för något årtionde sedan hade det varit i det omöjligt att få ut den här texten för någon publicitet. Kanske hade jag skrivit brev, gjort några kopior för närmast sörjande.
Idag skulle en uteliggare kunna skriva en kraftfull dagbok i en offentlig dator på nästan vilket bibliotek som helst. Kanske finns det redan, ellr så kommer det. Bloggandet är ju faktiskt "gratis" och vem som helst kan starta upp. Kanske får de gamla byråkraterna till sist ge sig, inse att samma enda kameraobjektiv fungerar inte hela tiden, på varje motiv.

CITAT PARADEN 2

"Den största överraskningen i debatten mellan Ingvar Carlsson och Carl Bildt var debattörernas civiliserade språk. Efteråt fick vi förklaringen. Herrarna hade i förväg kommit överens om att tala som anständiga människor".
Harry Schein, i Dagens Nyheter 12 juli 1991

"Krulliga stolsben vill jag dock helst slippa i framtiden. Jag tar mig hellre an prylar med hörnor. Eftersom jag nu äger en hörnslip".
Annika Bengtson, i Hallandsposten 13 september 2000

"Rapport från planeten Barbie: Allt är sig likt "Top model 5" (TV3) är packat med catfights, tjafs och snygga chicks. Precis som vanligt. Tjejerna är smärtsamt vackra. Tjafset bakom kulisserna evinnerligt."Top model 5" (TV3) är sig likt. Främst fånigt. Här är ett gäng bruttor som tävlar med obefintligt hull och löshår om att bli (trumvirvel)...fotomodell. Det bölas, bitchas och babblas".
Ulrika Svensson, i Aftonbladet - (saknar datum/år, men en Top model expert vet naturligtvis när det var)

"Röster som saknas i debatten är till exempel sådana som min egen pappa, som läst kvällstidningar i över 20 år. Först Expressen, och när jag började på Aftonbladet bytte han. Pappa säger nu: "Jag har börjat tröttna på kvällstidningarna. Jag känner inte igen dem riktigt. Det är mycket kändisar och skvaller men lite nyheter". Jag tror han sitter på poängen.
Belinda Olsson, i Aftonbladet 28 december 2005

"Men det sedelärande med Jenna Jamesons liv handlar inte om huruvida kvinnor ska skreva offentligt. För hon älskar tyvärr inte som en porrstjärna utan som en vanlig kvinna, det vill säga för mycket."
Ann Charlott Altstadt, i Aftonbladet 29 december 2005

"Ser du dig själv som en bimbo? - Nej, absolut inte . Jag tror att korkade människor kan se ut precis hur som helst. Bimbouttrycket tror jag kommer från att man vill klanka ner på det man känner sig hotad av, att jag ser bra ut, är kvinnlig och tjänar pengar på det."
Natacha Peyre, i Aftonbladet 28 juni 2006

" Den svenska folksjälen lämpar sig väl för diktatur. Man talar varmt om demokrati men det är ju så skönt när någon annan fattar besluten. Snart är det nationaldag, så låt mig förekomma och avge min syn på svenskheten. Jag tror ärligt talat att det inte skulle bli någon som helst skillnad om vi hade en Mugabe vid makten."
Anna Ekelund, i Aftonbladet 26 maj 2006

"Jag ska försöka ha mer tålamod med tekniska prylar och inte dänga dem i väggen när de inte fungerar som jag hade tänkt, och på hela året ska jag inte skratta åt ett enda skämt som jag inte tycker är kul."
Eva Emma Andersson, i Aftonbladet 30 december 2005

"Så värst sammanhängande var heller inte musiken. Men det som gick fram lutade ibland åt distad doom-metall, men mest var det härlig svensk grispunk i Moderat Likvidations anda. Det blev mot slutet så intensivt att trummisen stod upp och slog ursinnigt på sina pukor tills de rasade ihop."
Per Bengtsson, i Hallandsposten 3 maj 1999

"Typiskt att Stockholms filmfestival och alla andra filmfestivaler glömmer musiken. Som den där gången när Björn Isfält upptäckte att hans namn glömts bort på cd:n med musiken till Änglagårdsfilmerna. "Äsch, va träligt", sa den gode Isfält och gick ner i källaren till sina instrument för att fortsätta det anonyma jobbet."
Mikael Strömberg, i Aftonbladet 15 november 2000

"Jag kom att tänka på det när jag råkade se en lapp med lästips som några barn fått i skolan. Sex, sju böcker om ungdomar för ungdomar. De flesta av huvudpersonerna var tjejer i yngre tonåren. Små korta sammanfattningar fanns för varje titel. En av tjejerna känner sig fattig och utanför, så hon prostituerar sig. En annan svälter sig. En tredje bor på behandlingshem, eftersom hon skär sig. En fjärde behöver en hjärttransplantation om hon inte ska dö. Hon är kär i en inbrottstjuv. En femte blir sexuellt utnyttjad. En sjätte är adopterad och utsatt för rasism, Boktipsets ende kille får stryk av ett invandrargäng och blir rasist. Det var, i korthet, vad barnen förväntades läsa under jullovet."
Johan Hakelius, i Aftonbladet 6 januari 2007

"Man behöver nämligen inte redovisa privatsaker bara för att journalisterna frågar; inte om man är författare och inte ens om man är politiker. Det här var vi helt överens om, jag och Norges kulturminister Trond Giske, när vi diskuterade saken i fredags. Det behöver inte betyda att man har något att dölja."
Liza Marklund, i Kvällsposten 2006 (saknar datum/månad, gissar en söndag i oktober)

"Sverige är världens tredje största exportör av popmusik. det borde man vara stolt över, men jag kan inte hjälpa att jag emellanåt gråter en skvätt över den repertoar vi skänker planeten. Därför är jag evigt tacksam att Dr Bombay, som sågs i "Voxpop" i går, är född dansk. Man ska vara sparsam med sådana uttryck, men doktorns låt "The Tiger (took my brother)" är nog det sämsta jag hört. Och det fantastiska är att videon är ännu sämre!"
Arne Höök, i Aftonbladet 8 oktober1998

"Finns det något du är rädd för i valrörelsen? - Det är nog att de så kallade affärerna fortsätter, att folk inom socialdemokratin inte kan skilja på sina egna och andras pengar. Men jag tror att de senaste årens debatt har rensat upp rejält där."
Karl-Petter Thorwaldsson (s), i Val-Tidningen våren 1998

"Nu hoppas TV4 att kurvan ska vända med skandalprofilen Naken-Janne. Han blixtinkallades endast sex dagar före resan till Sydafrika. Packningen blev lätt, inte mycket mer än den gula toppluvan fanns med i bagaget."
Susanne Nyle´n, i Aftonbladet 24 februari 2004

"Moral har inte längre med etik eller empati att göra. Moral är snarast en budgetfråga: Går det ihop? Vad tjänar jag på att ljuga? Vad kostar sanningen? Lönar det sig bättre att vara sambo? Blir det billigare att betala parkeringsböter än att hyra ett garage? Vilket parti betalar mest? Vilken inkomstkälla bär sig bäst: bidrag, anställning, knarkhandel, svartjobb, prostitution, rån? En ren kalkylatorfråga."
Christina Claesson, i Aftonbladet 4 januari 2000

"Nu har alltså en mäktig och hänsynslös statsman, Irans ledare, ayatollah Khomeini, kommit fram till att hans land befinner sig just i det krisläge, där man inte längre har råd med musik - där musiken t o m är destruktiv. Stoppa musiken säger han. Det är mycket man frågar sig. Har Khomeini t e x löst det gamla problemet, om när ljud övergår till att vara musik?"
Per-Anders Hellqvist, i GT 11 augusti 1979

"Kolumnistkollegan Linda Skugge i Expressen meddelar att hon lagt ned sitt bloggande. Det förefaller mig visserligen som en klok åtgärd i största allmänhet. Jag har svårt att förstå vitsen med att ägna flera timmar om dagen åt att skriva gratis om sig själv."
Jan Guillou, i Aftonbladet 13 maj 2007

"Gossar med gitarr behöver heller inte slåss med människor som inte tror på det de sjunger. Genom något slags mystisk överenskommelse anses deras texter vara sanningen."
Therese Wahlgren, i Hallandsposten 27 augusti 2004

"Jag är noga med vad jag äter. Jag går sällan ner i DN/Expressens enorma matsal för jag kan inte hålla vikten med svensk luncmat. Någon gång i veckan brukar jag kila in på McD i stället. Ta en McFeast och en påse morötter. Lightläsk om jag vill fira lite, annars vatten."
Britta Svensson, i Expressen 24 september 2004

"4000 fans hade vallfärdat till denna seans. För det liknade mer ett religiöst möte än en rockkonsert. Publiken var trollbunden, rent av i extas och den verkade inte bry sig det minsta om att ljudet var under all kritik." -- "Men publiken som äter ur hans händer, är där för att höra signaturer som Whole Lot Of Shakin´ Going On och Great Balls Of Fire. Och han kastade naturligtvis till oss dessa. Och vi slet i dem som hungriga lejon i en nyfälld antilop."
Per Hägered, i Kvällsposten 28 mars 1997

"Skåningarna skulle känna sig betydligt tryggare med brittiska marinfartyg i Simrishamn, västtyskt pansar i Hässleholm och franskt flyg i Ängelholm. Då skulle ett sovjetiskt angrepp mot Skåne omedelbart dra in Storbritannien, Frankrike och Västtyskland och därigenom även USA i kriget".
Skånepartiet, i (annonsbladet) Billigt och Bra 25 november 1981

"Med en försämrad samhällsekonomi jämsides med ett starkt byråkratiserat system och en generell ovilja att diskutra förekomsten av myndighetsövergrepp ökar naturligtvis riskerna för just sådana. Och i dessa maktens övergrepp syns ett helt samhälles tillkortakommanden, vanföreställningar och kollektiva fruktan."
Agneta Pleijel, i Dagens Nyheter 19 juni 1991

"Näringsminister Björn Rosengren gillar att ha ett finger i varje kokande gryta. Vällovligt - men ibland bränns det. Det gör den eniga kritiken från riksdagens revisorer. Ändå kan Rosengren dra en suck av lättnad. Det kunde nämligen ha varit värre."
Lena Mellin, i Aftonbladet 9 februari 2001

"Debray diagnostiserar medievärldens särskilda åkomma: den lider av kollektiv autism. Den är sluten för omvärlden, skyddad av egna ritualer och koder, befolkad av personer , nöjda med sig själva och förtjust uppfyllda av sin egen makt. Korruptionen är stark och självklar: förlag, tidskrifter, kulturredaktioner, seminarier, allt är hopflätat och huvudrollsinnehavare som statister är desamma."
Olle Svenning, i Aftonbladet 24 januari 2001

"Tonåringen påminner mycket om spädbarnet. Äter var fjärde timme och sover mest däremellan. Skillnaden är att tonåringen duschar och byter kläder några gånger varje dag. Samt ser en och annan finnig actionfilm på video. Mina tonåringar - jao, de har blivit två nu - och deras kumpaner kan sitta fem kvällar i rad framför videon. De har lagt ihop pengar till en driva filmer där soundtracket består av rapmusik och dialogen ett flöde "motherfucker", "asshole", "son-of-a-bitch" och "fuck you, man". Hela tiden stoppar de i sig pizza, coca cola och chips. Och när filmerna är slut resonerar de som jag minns Janis Joplin en gång sa i en intervju: "Varför ska man sova?Tänk om man missar nåt".
Thomas Halvarsson, i Hallandsposten 29 juli 1996

"Efter några dagar i Stockholm kräks man. Nej, jag tänker inte komma med det där vanliga tjatet om att det är stressigt i tunnelbanan. Det handlar om en helt annan slags stress. Den som uppstår när man ser människor pussa varandra på kinden, samtidigt, som de är fullkomligt iskalla. Det gäller att säga rätt namn på rätt sätt. man måste säga de korta intima förnamnen på människor. Säger man "annelieryde´" om kvinnan som sjunger gamla 60-talsschlagers är det pinsamt fel. Man måste uttrycka sig snärtigt, och framför allt, intimt: "Anne-Lie". Aldrig "lillindfors". Säg bara "Lill", och du får vara med i gemenskapen, bland människor med god smak och personliga kontakter."
Susanna Öhrman, i Sundsvalls Tidning 5 mars 1993

"Förresten så finns det ingen som ser det som sitt drömjobb att göra karriär bland Dina sopor. Dem kan du ta hand om själv-"
Vera Peterson, i Proletären 24 februari 2005

Istället för roliga historier ...

....bjuder Zagolandet i dag på
Citat-Paraden vol. 1

Hur gör man en Citat-Paraden? Skaffa råmaterial, gärna i flera år genom att köpa och spara. Låt det mogna.
Andra fasen: töm lådor och plastkassar med gamla tidningar och urklipp. (Det har funnits perioder då jag inte kunnat läsa en tidning utan att riva ut en sida.)
Tredje fasen. Skumläs, förvånansvärt fort vaknar minnen till liv, du ser nästan direkt vad som kvalificerar sig till en Parade...
Lärorikt. Och det bästa av allt; det du inte vill ha kan du slänga direkt i soporna! ( Du städar!)

"Märkeskalsonger i sin tur talar hoppets språk. De symboliserar optimism som inga andra plagg. Ingen jävel ser dem, men man tar på sig dem ändå."
Nima Daryamadj, i Aftonbladet 28 mars 2008

"Vi är på en highway to hell, och vi kör i 180. De flesta ser inte hoten, invaggade i falsk trygghet. Alla förlitar sig på att någon annan ska göra jobbet. Ansvaret vill man lägga över på någon annan, kanske en liten hobbit."
Johan Stael von Holstein, i Metro 11 mars 2008

"Till sist....vad hette Sveriges statsminister år 1972? Om jag säger att rätt svar är Fredrik Reinfeldt så vill jag av dig veta varför det är så. En förklaring, tack!"
Ulf R, i Expressen, 13 november 2007.

"Men i går var du Maud? - Nej, jag var inte Maud. Det blev en miss i planeringen. Maud var dubbelbokad och vi ville lösa det på ett smidigt sätt. Vi hade gått igenom chatten noggrant. Så det var Mauds ord, men mina fingrar vid tangentbordet"
Lisa Wärn, näringsminister Maud Olofssons pressekreterare svarar på frågor i Metro, 10 oktober 2007.

"När jag läst färdigt kapitlet om Vietnam frågade jag min lärare om jag skulle kunna få läsa om Kubakrisen också, eftersom det ändå var nästa kapitel. Min lärare tittade då på mig med en trött blick, och sa åt mig att jag stressade de andra och jag i stället ta en tupplur på bänken"
Vicky Olesen, i Metro 3 september 2007

"Kanske är det så att nästan ingen bryr sig om att byta, för när man väl har fått hem madrassjäveln och installerat den i sovrummet så ärligt talat, vem orkar åka till Ikea en gång till?"
Maria Rydhagen, i Kvällsposten 4 januari 2008

"Jag har lyckats läsa en halv deckare och en grillbilaga i sommar. Det blir man ju inte så kulturell av precis. Ni som känner igen er kan ju höra av er så får vi bilda en egen liten kvinnlig dum-grupp."
Åsa Mattsson, i Aftonbladet Kvinna 22 juli 1999

"Jag har några frågor här: Varför sitter hon i regeringen? Varför får hon ingen hjälp? Jag har också en bön: Låt oss nästa år slippa se Mona Sahlin och hennes obetalda räkningar i tv! Antagligen är det en meningslös bön som inte kommer att villfaras, men ändå."
Anette Kullenberg, i Aftonbladet 30 november 1999

"Jag fick träffa en enormt fet minigris som hade grävt sig in halvvägs in under en husgrund. Där låg han med sin gigntiska röv täckt av skabbig borst med mjäll på. Och jag blev ögonblickligen förälskad."
Malin Wollin, i Aftonbladet 7 september 2007

"Ett modernt näringsliv behöver trygga och socialt medvetna ledare - inte fjantar som söker bekräftelse på sitt eget värde genom att kräva fantasilöner"
Birger Schlaug, i Aftonbladet 19 maj 2000

"Visst är det härligt att gubbväldet börjar vittra sönder världen över. Kvinnor är inte längre några pittoreska undantag, små käcka färgklickar på ministerfoton i ett hav av gråa kostymer eller undangömda rariteter."
Birgitta Ohlsson, i Expressen 30 oktober 2007

"Man undrar då hur den nutida runristaren med sin sprejburk har tänkt när han på kundvagnsskjulet förkunnade "BAJS"? Vilka funderingar och nattliga grubblerier ligger bakom detta korta meddelande? Vad ville han ha sagt? Vad ville han att läsaren skulle känna och uppleva? Är detta slutpunkten på en tiotusenårig evolution i skriftlig kommunikation?"
Anonym, i Hallandsposten 20 juni 2007

"Jag var 16 år och tyckte livet lekte. En av mina chefer på ett ställe där jag praktiserade bjöd mig på drinkar i smyg. Ville jag skulle jag följa med till stan där hans "snygga 25-åriga kompisar" drev en italiensk restaurang. Kunde jag väl. Studiebidraget var slut och pojkvännen skulle jag träffa först om några timmar."
Ann Söderlund, i Metro 13 augusti 2007

"Blixthångel, spritfester och svartsjukedramer. Vem hade en aning om att bönder har så mycket kul?"
Karolina Fjellborg, i Aftonbladet 2 november 2006

"Lydigt och naivt härmar Sverige storebror USA. Under parollen "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja" lanseras det ena integritetskränkande förslaget efter det andra. Argumentet är obehagligt. Det sätter inga gränser och det signalerar inget slut"
Anna Sjödin, i Metro 2 april 2007

"Närbilder på målade underliv och sexakter av det otvättade paret i ekoorganisationen "Fuck for forest" är inte sexigt - det gör snarare middagen framför tv:n oätlig"
Annika Leone, i Kvällsposten 5 februari 2008

"Personligen är jag övertygad om att dagens utdömda kvinnliga populärkultur om hundra eller tvåhundra år kommer att behandlas med samma respekt i akademiska kretsar som romanen idag. Det som intresserar kvinnor nedvärderas, nu som då, men det är den där vardagen, samtidens puls, själva livet, bevaras till framtiden."
Åsa Moberg, i Aftonbladet 9 november 1999

"Varför får man så sällan veta att sexarbete kan innebära att kvinnor piskar män? För vem är det hotfullt? För män? För Inger Segelström?"
Linna Johansson, i Expressen 6 april 2002

"Jag trodde att jag inte skulle bli så påverkad av julstressen eftersom jag själv inte firar jul. Jag trodde att jag lugnt kunde fortsätta min vardag som en vanlig människa. Det enda som skulle påverka min tillvaro skulle vara det att det är en massa fina ljusdekorationer överallt. Tyvärr hade jag fel, så väldigt fel. Och det värsta är att jag har lika fel varje år men aldrig lär mig. När människorna runt omkring en inte ens är människor längre utan överstressade, överkonsumerande, överaggressiva maskiner är det inte roligt längre."
Nabila Abdul Fattah, i Metro 20 december 2007

"När vuxna dricker luktar de konstigt. De blir blanka i ögonen och uppför sig inte som de brukar. Föräldrar, som ska vara barnens yttersta trygghet, blir skrämmande och oförutsägbara. Det räcker med att de får ett annat tonläge eller blir allmänt övervänliga eller sentimentala för att vilket barn som helst ska få ont i magen."
Hillevi Wahl, i Metro 11 december 2007

"Nu sitter jag på x2000, vagn 6, plats 40, bredvid två blonda killar med var sin läsk och bärbara datorer. Den ena surfar och den andra kollar på film. Själv skriver jag min krönika. Vi har inte ens tittat på varandra. När vi kliver av det här tåget är det som om vi aldrig har delat livsrum , aldrig har suttit så nära att våra armbågar faktiskt nuddade vid varandra. Därför känns den här hemresan från Nässjö som Transsibiriska järnvägen."
Alexandra Pascalidou, i Metro 14 november 2007

"Som sämst är P3 ett träsk av kiss och bajs och flams och trams, där infantila babbelmakiner är redo att säga vad som helst för att förlänga sina 15 minutes of fame, ivrigt påhejade av gubbsjuka gestalter som övervintrat i radiohusets korridorer. Tillsammans åstadkommer de en form av Tourettes syndrom som radiounderhållning. Man vet aldrig när nästa könsord kommer. Bara att det kommer. Public service? Pubertal, snarare."
Anders Westgårdh, i Aftonbladet 9 januari 2007

"Tio av de 49 ordinarie ledamöterna har inte sagt ett knyst i kommunfullmäktige förra året. Några av dem har lämnat politiken, andra intar toppositioner på listorna i höstens val."
Jonatan Gernes, i Laholms Tidning 30 augusti 2006

"Alla redaktionerna på SVT har fått styrkort, Christina Jutterströms motsvarighet till Maos lilla röda, i vilka det första budet lyder att tänka på mälgruppen 20-44 år. Dokumentärfilmredaktionen kommer snart med en film om klimatförändringen, "som en rockvideo", enligt en person på Dokumentärredaktionen."
Peter Kadhammar, i Aftonbladet 20 oktober 2006

"Medborgarskolan startar också ett samarbete med Spray Date i februari som pågår under våren. Utvalda Spray Date-medlemmar får ta med sig sin nätflirt på en kurskväll och kan exempelvis lära sig att göra chokladpraliner tillsammans."
Ulrica Widsell, i Metro 1 februari 2008

"Den svenska polisen är dock som ett grinigt hangarfartyg: det krävs högoktanig uran för att kunna manövrera åbäket en enda grad från redan inslagen kurs. När detta gick upp för Strömberg blev han lika grinig själv." (åsyftad: rikspolischef Stefan Strömberg) Stefan Wahlberg, i Metro 14 december 2007

"Jag minns när Miljöpartiet bildades, vi skrevs ned, skämdes ut och målades upp som virriga tokar. Vår dåvarande gruppledare i Luleå kallades öppet för hora mitt under ett möte i kommunfullmäktige. Anledningen var att hon inte ställde upp på den traditionella höger-vänsterskalan."
Peter Eriksson, i Aftonbladet 29 januari 2006

"Man kan undra över varför det år 2006 finns så många "trashankar" på stan. Har ungdomar inget normalt klädvett i dag? För trånga kläder, stora, feta magar som putar ut, byxor som hänger nere i knävecken och fånig mössor även inomhus. Den klädseln använder vi "lantisar"inte ens i ladugården eller svampskogen. Vi har fått lära oss att klä oss lite prydligt när vi går ut offentligt."
Anonym, i Metro (datum fattas, antagligen våren 2006)

"Eftersom jag har ägnat ett par år att utforska lögnens väsen och psykologiska mekanismer i våra liv samt skrivit en bok i ämnet tror jag mig veta att det är inte så ovanligt att vi människor ljuger totalt irrationellt: på ren impuls utan någon som helst riskkalkyl."
Yrsa Stenius, i Aftonbladet 20 december 2005

"I princip kan man köra vad som helst som drivs med förbränningsmotor förbi tullarna." Robert Aschberg, i Aftonbladet 22 oktober 2005

"Politiken har blivit ett "hur", inte ett "varför". Det är plåster och bandagedebatt."
Henning Mankell, i Aftonbladet 2 maj 2006

"Jag gör mig dummare än vad jag är för att ha någonting att prata om och göra personen nöjd, glad och vänligt instämd."
Moa Eriksson, i Hallandsposten 7 juni 2006

Ett brev säger inte allt, men en hel del.

Det här en oavkortad kopia (nedan) Skrev det på kort tid i en offentlig dator, inte utan affekt. Jag mailade det i två exemplar, till de personer hos Arbetslivsförvaltningen som nämns. De enda justeringar jag gjort inför denna publicering på bloggen, är att jag rättat till ett antal korrekturfel av typ; tappade bokstäver eller ord. Även om en del omformuleringar kunde göras, gör jag det inte, det är autentiskt (13juni).
-------------------------------------

Ang ert brev som kom idag fredag

Var på besök kallad till Cecilia Rosengren 9 juni 10:15. Denna kallelse fick jag i slutet av maj, och i telefon då beskedet att ”det händer inget på tre veckor” (ev avhysning)
Nu då – vilka marginaler handlar det nu om – men det är väl en dum fråga – problemet platsar inte hos Arbetslivsförvaltningen – av era avslag att döma.
Hjälpen är O – det har bara skett en fördröjning. Jag kan inte se, inte någon annan heller, att det är till det bättre.

Besluten sker i två delar, det kan jag förstå. Men frågan om ekonomiskt bistånd har tydligen lösts av Karin Högberg, enhetschef, som inte på något sätt diskuterat detaljer med mig, För mig är det en överraskning att ni inte hjälper mig på något sätt. Kanske var genomgången för hafsigt gjord? Ställer ni rätt frågor?

Det finns flera punkter att ta upp;

Kontoutdraget; insättning 6 juni 645kr, det är det jag långt om länge fick tillbaka för subvention på busskortet, (3x215, feb, mars , april) Antagligen ser ni det som lön. Kortet kostar 815, som jag redovisade vid besöket. Varför har jag ett dyrt kort? Därför att jag varit verksam i tre kommuner

Det verkar inte gått fram att nv jobb, arbetsgivare, har jag haft sedan våren 2004, då ett anställningstöd från AF godkändes för en första period 1,5 år.
Sedan dess förnyades det en gång.
Under våren 08 hade jag inte detta stöd från AF, eftersom bestämmelserna är sådana ovanifrån, att det måste gå ett halvår emellan. Däremot jobbet är detsamma, hur det värderades ekonomiskt går ju att se i deklarationen. Hur mycket tid det tar varje vecka (Hylte, Laholm, Oskarström) kan ni t ex begära uppgifter från Inger Holmström AF, detta noterades i alla fall förra året, eller redan året innan.
(Ni tror att jag agerar utan kontroll från AF? Det finns naturligtvis gränser för hur jag får mitt kompletterande aktivitetsstöd. Ni är inte de enda som kontrollerar. Konstigt att det aldrig framgår att Kronofogden tog hänsynslöst med pengar från mig perioden hösten 2006-tom hela 2007. Det är precis som om deras förehavanden sker någon annanstans)

Varför gör jag jobbet vt 08 utan detta anställningstöd och går med på det enda arvode ett studieförbund kan erbjuda? Antalet betalda sk studietimmar vt -08 är inte jobbet i praktiken. De har sina redovisningkriterier. Därför att verksamheten skall överleva till nästa anställningstödperiod, fr o m juli 08. Kontinuiteten är viktig, jag har mestadels att göra med barn och tonåringar. Mer än en gång har det sagts till mig att gör en social insats, jag offrar mig och lägger tid och erfarenhet. Skall det funka i höst (med anställningstöd) måste det ha funkat vt ,en fungerande verksamhet att hänvisa till. Det är inte jag som hittat på att det måste vara ett halvårsuppehåll i antällningsstödet.

Vid besöket hos Cecilia Rosengren lade hon märke till att jag betalat hyran för juni. Visst, jag betalde den i tid 30/5, genom att låna pengar från arbetsgivaren – jag sade vid besöket hos CR att jag äntligen fått aktivitetsstöd (samma morgon 9/6) , det var ju försenat. De pengarna gick jag (10/6) och betalade till min arbetsgivare.
Jag hade lämnat min redovisning för perioden 11april-10 maj till AF, den 13 maj. Dessa, enligt nya aktuella rutiner, skulle ”vi tar hand om det”, (påskrivet av dem) skicka det till inläsningscentralen i Östersund eller var det ligger. När det började närma sig, i slutet av månaden, fjorton dagar senare ca, försökte jag dagligen få ut de pengarna i bankomaten. Fjärde dagen ( 30maj)ringde jag FSK (könummer 83) och fick beskedet att de skickat mig ett brev för ”komplettering”, det visade sig att AF glömt skriva på det, min del i det hela var det inte alls fel på.
Det tar en vecka ytterligare, och jag får pengarna den 9/6. Ja, junihyran var betald i tid, men jag hade lånat pengar till det, det är de 2450 kr som står i kontoutdraget, det är lån!
Någon inkomst handlar det inte om! Att jag betalt tillbaka det, till arbetsgivaren, för de pengar jag sedan försenat fick från FSK finns det kvitto på (10juni).

Så här finns verkligen inte speciellt bra med pengar – och det är kränkande ; ”då Du ej bedöms ha gjort vad Du kan för att få inkomster på annat sätt”. Spelar ni AF:s roll?
Det är också kränkande om ni i nuläget hänvisar mig till luckan för att hämta matkuponger.

Jag förbannar all den tid jag måste lägga på det här i ett redan svårt läge.

Mikael Mallat


Normalt tar jag inte upp alla privata turer där i detalj, men här kommer förmodligen ett undantag; - och jag namnger. Till sist kommer man i ett läge då det är skitdetsamma.

http://zagolandet.blogspot.com/

---------------------------------------------
(så har då här skett)
Några egna kommentarer i efterhand;
...det avhysningshot jag lever under handlar om obetalda hyror 2006-07, därför blev jag tekniskt sett ombedd att kontakta Arbetslivsförvaltningen, av Arbetslivsförvaltningen (="socialen"), efter påtryckning av hyresvärden. Vad deras kallelse så här långt fått för betydelse, från min sida sett, framgår ovan.
Jag vet att det finns en del allmänintresse, det påverkar publiceringen här. T ex frågan om att överklaga (vanligen meninsglöst) eller inte. För det första fördröjer det ärendet.
Hur länge, i hur många led, skall man hålla på och förhandla om ärenden av akut karaktär?
Är det inte ganska svenskt förresten?
Det finns någon sorts socialromantik; i skrivbordslampans sken, i trygg och ombonad miljö, mätt och belåten, i lugn och ro, förmodas klienten skriva ett överklagande, som det i de flesta fall blir ett avslag på. Då kan man överklaga igen, till nästa utpost av rättsväsendet. Så här långt har det tagit månader.

I bloggvärlden läste jag (redan för något år sedan) att det förekom en debatt om "nämndemän", som ofta beskrevs som okunniga, oinitierade, - en del av rättsväsendet. Det är i den belysningen av rättsväsendet klienten hamnar, ... som vilken jagad brottsling som helst, som en utmanare av systemet.

Någon som ser det här och fortfarande håller den debatten aktuell, skicka mig gärna länkar via mailen om inte annat.
Du skall straffas, bara på vilket sätt är frågan. Har du trott på studier, tagit lån, visst det är närmast kriminellt- (CSN+KRONOFOGDEN+EXTRA RÄNTA OCH PÅLAGOR = SANT).
Och så skall man alltid skylla sig själv! Det blir en skuldbeläggning även på andra sätt, än i ekonomiska termer.

Det finns ett starkt samband i att när jag blivit efter med några hyror, dök Kronofogden upp och började med orubblig systematik (de har precis som socialen en egen norm, men den ser lite annorlunda ut (= det går att sköta ett fullskaligt jobb även om du i praktiken lever bitvis under existensminimum och självklart kan du inte bli sjuk) - dra mig på pengar i femton månader, tills min inkomst vt-08 verkade bli så låg att jag fick uppskov.
Under den femtonmånadersperiod då KF gjorde avdragen var det mycket svårt att betala "dubbla hyror". Under denna period gick andra skulder (t ex studielån) in bakvägen till KF, (och varje gång lägger de dessutom på 500kr). Jag sade till KF hösten 2006, "att det här kommer att gå åt skogen" (ni kommer att dra för mycket, på en sådan låg inkomst) - nu är jag där. Systemet fungerar så att man skall först köras i botten, ens eget omdöme är ogiltigförklarat,... som om det skulle bli billigare

Om du, som läsare. är livrädd för EN "betalningsanmärkning", vänta tills du är nersölad med dem, då är utvägarna få.

Läs nedan om 52 000 kronors mannen. Där finns det råd till vilka fyrverkerier som helst. Men det är, kom ihåg, bara ett (1) exempel!

Lutande Tornet

Under rubriken "Ängelholms dyra politiknota" (Expressen tis den 3 juni, spalt på ledarsidan)), signerat Christina Linnea Örtendal, statsvetare och omvärldsanalytiker, f.d. fritidspolitiker i Ängelholm
- - läser jag bland annat;

"Så kom då den dagen när Ängelholms kommun kom överens med den sparkade ekonomichefen Herman Crespin. Avtalet innebär att han avslutar sin anställning 31 maj och att han från och med det datumet har ytterligare 18 månadslöner på 52 000 plus semesterersättning. För kommunen tillkommer även sociala avgifter och kostnaden hamnar då på 1,5 miljoner.
Kommunen har redan fått in en ny tillfällig ekonomichefpå halvtid "

"Prislappen på honom är cirka 200 000 kr."

"Rekryteringsprocessen för att hitta en ny ekonomichef är inte heller gratis. Jag utgår från /hoppas att man väljer att ta hjälp av ett professionellt rekryteringsföretag och då får vi ytterligare en kostnad. Låt oss räkna lågt och sätta en prislapp på 100 000 kr. Men det räcker inte: För om och när vi lyckats rekrytera en ny ekonomichef, som förväntas ta sex månader; så ska denne person ha lön i ett (1) år samtidigt som Herman Crespin fortsätter att ha betalt för att inte sköta sitt arbete. Och då är vi uppe i 3 200 000 skattekronor. Men det räcker inte: Varumärkesförlusten för Ängelholms kommun är stor."

"Men det räcker ändå inte: För det finns ytterligare svårkalkylerade indirekta kostnader i form av färre sökanden, lägre kompetens och eventuell personalbrist. Denna typ av kostnader kräver ingående kalkyler och de skulle ändå vara ytterst problematiska, varför jag avstår från att prismärka denna del av processen. Sammantaget kan vi dock räkna ihop vad det exceptionella avskedandet av en ytterst kompetent ekonomichef rent ekonomiskt kostat oss skattebetalare. Det blir, lågt och försiktigt räknat en kostnad på mellan 3 200 000 och 4 000 000 skattekronor!
Då har jag inte räknat med några kostnader för uteblivna intäkter"

Har skrivit, i alla fall reagerat, på liknande historier förut. Åren går. Meningen är kanske att man med tiden skall bli immun, att det finns en tillvänjningstid. Hur stort nyhetsvärde har det idag? I det här fallet är fallskärmshistorien metodiskt upplagd i "stormedia", skrivet av en "insider" som känner till fallet Det är föredömligt i princip. Men frågan är, vad hjälper det?

De flesta fallskärmshistorier är glömda inom två dygn, om man inte tillhär de närmast sörjande förstås. Ett spektakulärt bankrån har förmodligen lite större medial genomslagskraft, men inte ens det kommer de flesta, vågar jag påstå, riktigt ihåg längre än max 48 timmar. Under den tiden har man ju sett så mycket annan action.

Om det är en SHOW som bara går vidare; varför inte göra det lite roligare, för fram glädjen i både ge och ta. Låt både givare och mottagare uppträda på torget. Affischer på stan, foto naturligtvis. Är det riktigt stora grejer kan man flyga in Maggan Winberg med helikopter som ceremoniell prisutdelare, till ackompanjamang av lokala sambarytmer.
Det är ju rumsrent att skrapa lotter i TV, hur många år skall man få ren vinst? Tio, femton?... och folket betalar gladeligen. Om man inte vinner själv, kan man glädjas med den som vinner. Få gläds med förlorare.
Om man vägrar ta emot sin fallskärm? Är en riktig surpuppa?
Ja, då blir det väl så att då får man ingen A-kassa heller när man går till arbetsförmedlingen.
Så är det bara, så är systemet, konstruktionen, bygget, det svenska tornet.
Det är lätt att upptäcka skurkarna från den utsiktsplatsen.

Det kan inte rasa. Det stå i hundra år till. Det syns på långt håll.
Som någon sade; "Jag är torndemokrat, och kommer alltid att vara det".

JANNICKA ÅKER TÅG

Ploppita-serien 5


- Hur var det att växa upp i en Cadillac?
- Oh, det där är inte sant. Det var en Saab snarare....
Jannicka var i Robertsfors och blev intervjuad av en reporter från Min Norrskensflamma. Intervjun skulle egentligen skett i Luleå, men reportern hade incesterat att få göra intervjun i Robertsfors, där han själv hade velat växa upp.
- Till sist,... brusevand eller en go gyser?
- Brusebad, faktiskt. Då får jag både och...

Jannicka var lite trött på alla intervjuer för diverse rock´n roll magazin, men det tillhörde jobbet. Hon hade varit i Luleå för att träffa Häradshövdingen som tilldelat henne ett fint pris, för all PR hon gjort för Norrland, genom sin tredje CD-produktion; Den Rockande Snögubben. Hos Häradshövdingen hade hon även träffat Kronofogden, som hade ett o annat att säga till henne, men kanske mest ganska vackra ord;
- Är fröken ogift?
Jannicka hade aldrig svarat honom på just den frågan. Hon var angelägen att göra Kronofogden till nöjes, som hade ett älskvärt uppförande, men inte på just det sättet. Hon ville hålla sitt civilstånd för sig själv. Klockan två skulle tåger gå, först en liten tur från Lule upp till Jokkmokk, mot kvällen åter en förbindelse söderut, vagnen skulle kopplas på det stora nattåget till Stockholm I Jokkmokk hade hon möjlighet att träffa Mira, ett av sina mest hängivna fans.
Mira var väderflicka på rymdstationen i Kiruna och hade tagit ledigt denna dag, enbart för att träffa Jannicka i Jokkmokk, som signerade skivor i city. Som ofta är, när förväntningarna blivit stora, det blir inte riktigt som man tänkt sig. För Jannicka var det en överraskning att Mira verkade, som man säger; flummig. Hon verkade helt ovetenskaplig. Pratade om gröna gubbar, renar som blivit kidnappade och det värsta av allt; hon hade Pip och Sylvester som hjältar i litteraturen. Hon sökte stöd hos Jannicka som verkade världsvan, hade kontakter.
- Den här nya CD:n, "Den Rockande Snögubben", handlar det ändå inte lite om hur de vill bli som vi?
Jannicka tog en klunk ur sitt glas med Pepsi.
- Nej, så är det väl inte. Så tänkte jag inte alls.
- Menar du dee...., vad, hur tänkte du då?
- Jag tänkte nog mera, den ensamma människan som tinar upp.
. Men då försvinner han ju,...blir vatten?
- En del av omgivningen om man så vill.
Jannicka var lite irriterad av att hamna i en ganska snäv kvasivetenskpalig diskussion om existens, under det annars hektiska dagsprogrammet. Det var sent på eftermiddagen och hon hade knappt hunnit äta. Hon var inte alls på det långa-samtal humöret, på kvällen skulle hon uppträda i nattågets speciella vagn Det fanns mycket att gör innan det. Hon var orolig om scenkläderna faktiskt vidarebefodrades från kemtvätten i Luleå och var med på anslutningståget från Överkalix.

Väl ombord tog hon med mobiltelefonen kontakt med sin manager, Johnny Qwalster. Hon kom att nämna sammanträffandet med Mira, som Johnny också kände till sedan ett party hos Daffy i yttre skärgården. Mira var en tidigare kompis med Louise Järleskog, en bästis t o m, men Lousie hade vid ett tillfälle i killarnas omklädningsrum dementerat det. Många misstänkte att de hade ett glassbiskt förhållande.
- Om man så ofta såg dem äta kulglass tillsammans behöver det ju inte betyda.....ja, skit samma förresten just nu, men när det gäller tolkningen av låtarnas innebörd, har du faktiskt inte ensamrätt på det Jannicka....
Johnny Qwalster var på Mauritius, så det hördes inte så bra. Jannicka svarade med hög röst, ty även dunket från rälsen, gjorde det svårare.
- OK JOHNNY. MEN NOG VET JAG VÄL VAD JAG SKRIVER OM.
- Visst, men det kommer alltid ett stadium då man lämnar över tolkningsföreträdet, ju längre borta din publik är, ju fler de är, desto större är risken, om man säger så. Se hur det har gått åt helvete för Sverige i Eurovisionsschlager finalen. I Sverige tror man gärna att den egna tolkningsföreträdet är det som gäller överallt...
- NU HÖRS DET DÅLIGT JOHNNY. JAG LÄGGER PÅ.

Jannicka letade upp restaurangvagnen, inte att förväxla med den vagn där hon skulle uppträda, den låg nästan i andra ändan av tåget. Restaurangvagnen var långtifrån fullsatt, men hon skulle hamna att dela bord. Hon valde att dela bord med en man i medelåldern, som redan hunnit få sin tallrik på bordet.
Jannicka råkade sparka till honom, när hon skulle få in sina långa ben under bordet.
- Hoppsan.
- Ursäkta.
Trots sin scenvana, rodnade Jannicka nästan omärkligt, men mannen fortsatte bara att äta som om om ingenting hänt. Signaler hördes från järnvägsbommar som var på väg ner. Tåget hade fått upp farten. Landskapet utanför var ganska grått. Det skulle bli snö.
- Har ni sett den där gamla Hitchcock filmen med Cary Grant och Eva-Marie Saint,...vad den nu heter.
- Nja. Är inte säker, svarade Jannicka och ordnade med servett, kniv och gaffel.
- Två främlingar som möts i restaurang vagnen, söt scen där med Eva-Marie. Riktigt modern, självständig kvinna. Kan man tro att den filmen gjorde på 1950-talet? Ni är också vacker.
Servitrisen kom med en hel bricka med lättölsflaskor, och en ny portion med biffar till mannen mitt emot Jannicka.
- Jag kan beställa åt er också. Vad vill ni ha? Cola, päronläsk...., något starkare?
- Visserligen tycker jag om päron, helst naturellt, men jag tror..., skall uppträda senare ikväll.
- Ah, vad intressant, på Casino Royalle i Sundsvall`?
.- Nej, här på tåget, i rockvagnen.
- Nämen, vad säger ni! Vad roligt, jag har inte träffat några artister på länge.
Mannen fortastte oavbrutet att äta, jobbade med kniv och gaffel, tog då och då en klunk ur ett glas med lättöl. Han åt nästan som om han hade det som jobb. Jannicka kom inte för sig att säga något och han märkte att hon undrade.
- Ja, det är så att jag är mångmiljonär, vi äter mer än vanligt. Tycker om att vistas bland vanligt folk, åka andra klass på tåget och så vidare. Nu äter jag åtta portioner med Jägarbiff, därtill aderton flaskor lättöl. Det är mångmiljonärens lott. Vi måste äta mer än vanligt.
Jannicka kom att tänka på sin förre mentor och beskyddare, farbror Boban, på hans vanor, men kunde inte minnas de skulle ha varit så iögonfallande, åtminstone när det gällde maten. Servitrisen kom in med Jannickas blygsamma portion med falukorv, mos och ett glas vatten. Mannen bakom bordet fortsatte att äta utan att knappt titta upp, bara någon sekund när han sade;
- I nästa vecka skall jag byta företag, får en fallskärm på drygt tre miljoner, det blir alltmer att göra på fritiden. Ja, hur skall man hinna..., det är i England förresten.
Jannicka funderade på om det hela var ett raggningsknep, men onekligen åt han offantligt mycket. Inte var han ändå speciellt överviktig. Välklädd. Riktigt snygg egentligen. Kanske hade han väckt något intresse hos henne, men var inte säker. Plötsligt var han klar med sin, som det visade sig, sin sista portion med biffar och han svepte den sista lättölskvätten direkt ur flaskan, medan han i all hast reste sig. Servitrisen kom rusade med en limpa cigaretter.
- Nu går jag till rökkupeen. Det var roligt att träffas! Lycka till med konserten....!
- Jotack...., det var så lite så. sade Jannicka nästan lite ställd, medan hon tittade upp. I dessa sekunder tänkte hon på om det verkligen fanns någon rökkupe´ på tåget nuförtiden. Ja, kanske, de var ju i Norrland. Hon visste ju inte ens vad han hette, hon hade tänkt fråga det, ja, klart hade väl hon presenterat sig lite bättre själv. Kanske hade hon missat en sponsor, i alla fall, och tänkte på småpengarna hon tjänade en kväll som denna. Ombord på nattåget, någonstans längs norrlandskusten

Lite mulen gick Jannicka till sin kupe´ , gjorde i ordning sin gitarr och öppnade resväskan med scenkläderna, en kattdräkt i svart sidenimitation. Huvan med öronen var bortklippt, men hon hade låtit sy fast en ganska hög och bred krage i rosa tyll. Längst ute på svansen fanns en bjällra i guld. Hennes blonda hår stod åt alla håll som på en golvmopp. Förstärkaren och allt annat stod redan i rockvagnen. Basisten Flinky Fingers Bergman och trummisen Goran Abdullah-Borg skulle stiga på i Örnsköldsvik. Därefter skulle showen dra igång nästan direkt.
Men som det ofta varit i Jannickas tjugofemåriga liv, det blev inte riktigt som planerat den här gången heller. Flinky Fingers låg under en buske i stadsparken och Goran Abdullah glömde av tiden. Visserligen tog han en taxi, för att sedan kanske hinna ikapp tåget, men på grund av en trafikolycka omdirigerades trafiken. Jannicka visste inte i det här läget vad som hänt, men beslöt att göra showen själv. Hon var ju van att uppträda så, ensam med sin elgitarr.
"Searching the Desert" kunde passa som inledningsnummer

Framme på den minimala scenen började hon stampa takten, drog igång lite boogie, började sjunga;

You may search..........
the ocean.......
you may might go `cross the deep blue sea.

But Papa, you´ll never find another
....hot shot like me........

Hon spelade några strängböjar på de tunnaste, fortsatte sina fill-ins neråt basarna, stampade rytmiskt i golvet. Rörde sig närmast som en kinesisk elitgymnast på den lilla scenen och hanterade gitarren som en stegrande ponnyhäst. Eller var det en trimmad motorcykel. Publiken jublade. Hastigt hade alltfler samlats i rockvagnen. Som vanligt greppade Jannicka publiken direkt och kunde snabbt slappna av när det gällde den biten. Något bländad av de små strålkastarna, kunde hon ändå få en glimt av dem, de stod ju också närmare än vanligt. Ett bekant ansikte fanns där ute, det var Ebba von Sydow. Bråkdelar av sekunder hann Jannicka tänka tänka att det var bra. Och Ebba hade väl inget att invända mot texten så här långt? I nästa nummer var Jannicka redan rejält uppvärmd, ventilationen i vagnen var väl inte den bästa. Hon kände svett på ryggen, under kattdräkten.
(Det visade sig senare att det var inte Ebba, utan en look-a-like, i rutig arbetarskjorta med inslag av blått-vitt-brunt och svart.) Okända män närmade sig scenen, lite morrande, somliga utstötte ett litet skrik. Underplagg kastades. De tre vakterna hade fullt sjå
Redan dryga trekvarten senare satt Jannicka i sin kupe´, drog av sig dräkten, inte utan besvär, som en blöt strumpa. Egentligen var det skönt att slippa medmusikerna, fortfarande ovetande varför de inte stigit på tåget. Det hade bara blivit att de suttit och pimplat vin, eller så.
Det knackade på dörren. Jannicka öppnade inte, men satte örat mot dörren.
- Psst! Det är Cary Grant,...om man säger så. Du minns mig från restaurangvagnen?
Jannicka kände direkt att hon vill inte öppna, hans miljoner till trots. Ljudlöst gick hon och lade sig.
Rösten bakom dörren fortsatte;
- Jag har beställt tvåhundra hamburgare och en vagn med läsk......... Du kan få se mina se mina träningsredskap, och låna dom i morgonbitti ...Power Trainer, Orbitrek Platinum, Lateral Thigh Trainer. Ja, du kan få dom!......., min egen Eva-Marie Saint.

Nästa morgon, som inte varit så många timmar borta, vaknade Jannicka tidigt. Ute var det redan ganska ljust, men grått, hon förstod att de närmade sig Stockholm. Enstaka burkplockare syntes på perrongerna man passerade.

Den nya självständiga...

...kvinnan (Wonderwoman) Har funnits länge. Häftigt med osynligt jetplan.

BROLLE-tävlingen Avgjord

Bäst lyckades nummer 4 som schamponerat med ren äggvita.