ur den självbiografiska delen i
BJÖRN AFZELIUS, 95 sånger (Warner/Chappell Music Scandinavia 1996)
1954; "Jag började i Nordskogens skola i Hakarp och fick genast problem eftersom jag redan kunde läsa , skriva och räkna. Efter bara några veckor lät lärarinnan mej sitta i ett hörn för mej själv och läsa ungdomsromaner under skoltid, för att få tyst på mej. Medan klasskamraterna övade ABC, var jag innesluten i en helt annan värld, där hjältarna hette Robin Hood, Greven av Monte-Christo, De tre musketörerna, Zorro och Davy Crockett. En dag knuffade en elev en annan så illa att han föll mot ett element i klassrummet och slog upp ett stort blödande sår i pannan. När lärarinnan kom in pekade de andra ut mej som den skyldige. Trots mina protester slog en av de manliga lärarna mej halvt fördärvad inför de andra eleverna. På vägen hem från skolan samma eftermiddag sprang några av dem ikapp mej och ropade; "Så gär det när man tror att man är nåt!"
1955; "Familjen flyttade till förorten Hökarängen utanför Stockholm. Halva första året fick jag stryk varje dag i skolan, p.g.a. min småländska dialekt. När jag till sist lärde mej behärska söderslangen upphörde mobbingen."
1961; "Familjen flyttade till Landskrona.......i skolan fick jag återigen stryk varje dag, men endast i tre månader. Denna gång för min Stockholmsdialekt. När jag väl lärt mej tala skånska bestämde jag mej för att aldrig mer byta dialekt.
1962; (Om Landskrona) "Ingen i familjen trivdes i stan, det var ofta bråk hemma och min far började se sej om efter ett jobb någon annanstans. Åren i Landskrona lärde mig att avsky missunnsamhet, snålhet, ondsint nyfikenhet, baktaleri och översitteri - kort sagt mänsklig perspektivlöshet och intolerans."
No comments:
Post a Comment