Wednesday, March 12, 2008

Idag Zoomar Zagolandet utanför det egna landets gränser med en riktig View-Master!


Tidningen Expressen 11 mars, har på ledarplats rubriken "Bonus ger baksmälla". Visserligen hakar man på en debatt som redan pågått en tid, men det känns som om frågan etablerat sig mer, och den debatten pågår inte ju bara i nobelt ordningssamma Sverige. Just att det verkar vara, vilken överraskning, ett internationellt fenomen, skapar lite nytt tryck. Ny forskning på området har påvisat att bonusarna ger inte alls mer fantastiska företag.

En del av dessa forskningsresultat fanns redan tidigare hos den outbildade mannen (eller kvinnan) på gatan, det kallades förr i tiden för vanligt förnuft. På den här planeten, där alltfler yrvaket betraktar miljö- och klimatförändringar. Skulle det då vara angeläget med alltfler, redan, välgödda ankor i styrelserummen? I själva verket berör de enorma pengapåsarna inte "alltfler", utan en absolut minoritet.

I tidningen Metro, även det gårdagens datum, skriver den kontroversielle Johan Stael von Holstein, under rubriken "Vi är på en highway to hell", i pessimistiska ordalag bl a ; " ...men ägarna av våra storbolag tjänar mer pengar än någonsin, samtidigt som vår medelklass blir fattigare. Ökade samhällsklyftor leder till missnöje, revolution och krig. Bankernas anställdas girighet har dessutom gett oss en enorm finanskris, de kommer inte att kunna låna ut pengar, vilket leder till lågkonjuktur, politikerna tar inte miljöhoten på allvar och tvingas i framtiden till drastiska åtgärder, med förbud och höjda skatter och avgifter som leder till 20 procents arbetslöshet, revolution och krig".
Som vanligt vill jag tillägga; det finns minst en klass under medelklassen, de lägre kasterna om man säger så. I det socialt "acceptabla, rumsrena samtalet" verkar de ofta liksom försvinna. De äro som icke-existenser.

För att återgå till Expressen; intill ledarspalten, under rubriken "Lägg ner P1:s rasistradio", skriver Ann-Charlotte Marteus; ..."Jo, ni kommer att hamna på äldreboenden och vårdas av unga kvinnor som heter Nasrin och Nisha och Samira. Det är Nisha som kommer att hålla dig i handen när du har ont och är rädd, det är Samira som kommer att fukta dina läppar när du har lunginflammation. Och när du halkar av rullstolen är det Muhammed som lyfter upp dig med sina starka, varma händer - och du kommer att vara så oändligt tacksam över att han finns i Sverige".

Det låter onekligen lite för enkelt om inflyttade och deras barn skall ges legitimitet på detta sättet. Jag tycker Marteus bäddar upp för lite av det där hon kritiserar, själv. Om krig och terrorism skulle råda här, och hundratusentals svenskar skulle fly utomlands, tror jag inte alls på att att siktet är inställt på att tacksamt vårda det "nya landets" befolkning. Någon sorts bakvänd kolonialism?

Under rubriken "Det är unga som diskrimineras mest" skriver Johanna Nylander. Hon presenteras som frilansskribent och student. Det sistnämnda påminner om härliga, satiriska, gamla Grönköpings Veckoblad, där man alltid var måna om att påpeka medborgarens socialt rumsrena status. Varför inte presentera Johanna Nylander som välbesökt bloggare? Nyligen har jag läst att kvällstidningarana upplaga varit på nedåtgående, men tydligen ännu inte sjunkit så lågt, att man fortfarande kan spela lite på den traditionsenliga hierarkiska presentationen, som skulle passa alldeles utmärkt vid kaffestunden inför både fru Bengtsson och herrskapet från Lidingö, som inte alls läser bloggar. (Man har det alltid fint och välstädat hemma, om händelsevis drottning Silvia en dag skulle titta in.)

Som bloggare har JN knappast ägnat någon tid mode,sminktips och kändisskvaller. I det här fallet går hon i tidningen delvis emot Ana Martinez, som hade haft ett inlägg dagen innan, under rubriken "Sätt stopp för åldersrasismen". Diplomatiskt kan jag hålla med båda, men inte på samma sätt, eftersom man berör diskrimineringsfrågan i olika faktiska ändar. Däremellan är det också ganska komplext. Livssituation, hälsa, arbetets innehåll, krav m.m. kan se så olika ut. JN skriver; "Det borde inte vara en stor sak vare sig byta jobb, eller att anställa någon". Det mäste inte vara det, men kan i vilket individuellt fall som helst, vara det. Yngre män, i alla fall, tror vanligen att man är av samma art som Stålmannen, - man orkar allt, är hur mobila som helst. Senast i medelåldern får de flesta omvärdera en del av sin bild. Men ändå, håller jag i den här debatten på den yngre generationen, DÄRFÖR ATT man har ännu inte deklarerat färdigt, som det tillhör en stillatigande zoombie, i min egen generation
Sedan dröjer det inte länge innan politikerna kommer till det färdigt uppdukade smorgaasbordet, för att ta för sig av godbitarna. De stora smörgåsarna syns bäst.

På sidan fyra läser jag också, under rubriken, "Ta ansvar Svenska Spel"(signerat Anne Nilsson och Thomas Karlström, gruppterapeuter, spelberoende teamet i Malmö)bland annat att; ..."Målet är att försöka få flera unga till bingohallarna". Klart att man har mål, att tjäna pengar. Jag begriper inte heller varför Svenska Spel envisas med att se till det gamla klassiska lördagsstryktipset skall vara över hela helgen, det skall dras ut på det, även om det ju finns ett annat nytt tips söndagar (Europatipset) Dessutom tar man ut en sk "lördagsavgift".

Väldigt många tippare har spelat fotboll, sett fotboll, man vet hur en matchlängd känns, - men kundhjärnan förutsätts vara otroligt intresserad av att tumma på sina kuponger över hela helgen, givetvis helst se utspridda matcher i sportkanalerna, som att inget annat finns att bevaka, - för att sedan mötas av beskedet att 10 rätt ger ingen utdelning, och 11 rätt ger elva kronor. Det betyder; JACKPOT, JACKPOT (för) Svenska Spel som håller inne kundernas pengar och förutsätter att man satsar igen, på en ny kupong med medioker svårighetsgrad.
Skall det åter bli 11 rätt? De två knallarna kunde man inte gardera upp med liten insats.( Meningen är kunden skall satsa hur mycket som helst, som i V75. Det gäller att gardera upp rejält, för att normalt vara med i matchen om JÄKKPOTTEN.)

På sidan sjutton; Ulf Nilson: "Jag har förlorat miljoner på börsen",
Lugn Uffe, varva ner i spelbutiken med icke-existenser. Stryktipskuponger finns fortfarande. Toppjobbet som diktator i någon bananrepublik är fortfarande fullt möjligt..

Thursday, March 06, 2008

Minnet av minnet, inget annat.



Reginald hade redan som barn lagt märke till något som sedan kom att följa honom hela livet. Under promenaden från skolan på eftermiddagen, då han sällan hade speciellt bråttom, hände det att han stegade, eller till och med skuttade, längs en viss trottoar. Han fantiserade att det hände i Paris. Trottoaren var belagd med någon sorts mindre betongplattor, som bildade ett minst hundra meter långt rutmönster, fram till nästa gathörn. Först hade han inte alls tänkt på det, men snart en dag hade han lagt märke till att för varje ny ruta han hoppade in i, tycktes omgivningen ändra sig något.


I nästa ruta kunde han se ett visst husfönster lite bättre. Från en viss ruta kunde han se ett träd som skymtade mellan husen riktigt bra, men inte fågelholken, förrän han hoppade till nästa. Varje ruta hade sin utsikt. Till förvirringen kunde bidra att bilarna stod något olika parkerade från dag till dag. Men det märkligaste var kamske minnet av en okänd kvinna som en dag plötsligt tog honom i armen. Han hade varit koncentrerad på sitt eget skuttande och märkte henne inte alls, förrän han kände ett fast grepp om sin högra axel. Hon tilltalade honom kort. Vid den tiden, i sin unga ålder, förstod han inte det språket. Han antog att det var franska och tyckte det var ingenting märkvärdigt med det.
Långt senare i livet kom han att tänka på sin barndoms rutnät, när han satt och jobbade i ett bildredigeringsprogram i datorn. Någon franska hade han knappast lärt sig. Nu var han intresserad av bildredigering. Minsta föränding gav en annan bild. Vilken bild hade tillräckliga kvaliteter för att ges ett permanent värde? Fanns den permanenta bilden förresten, från dag till dag kunde ju finnas skillnader i en tolkning? Det visste han från musiken.
Han forskade vidare i tanken. Samhället verkade vara sammanlänkat genom bruket av minnesbilde, mer eller mindre permanenta. Hur privata var de egna fantasierna? Reginald tänkte igenom minnen av mängder av människor han kände, eller hade känt.
I vilken mån hade han permanentat bilder av dem, gjort dem till endast stillbilder? Och inte redigerade han minnet av dem varje dag. Var hans bekantskapskrets som en slide-show, av hans egna fördomar,... eller skulle han kalla det efterdomar?
Reginald beslöt sig för att försöka ordna någon typ sammanträffanden med några av sina tidigare bekanta, om inte annat, så via telefon. Faktiskt hade det i somliga fall gått många år sedan sist. Det blev inte det lättaste av arrangemang, någon hade till och med avlidit.
Walter Gengson fick han tag på i samma stad, redan efter en kortare tids eftersökningar.
- Hej Walter. Hur är läget?
- Ringer du hit? Du är skyldig mig pengar.
- Jo, jo...., då skall jag inte ringa?
- När jag får jag mina pengar!? Du är en obildad råtta!
Det visade sig att just Walter var fortfarande precis som Reginald föreställt sig, sur och med ett lager av fördomar kring varje tonfall. Walter Gengson fokuserade direkt på en gammal skuld. Inget hade förändrats i deras kommunikation, det var sammanfattningsvis som en permanent bild. Men hur stort värde hade den? För Walter verkade den vara oersättlig, bilden
Reginald fortsatte sin undersökning, fick tag på Lenita i staden söderöver. Till början svarade hon aldrig, men så sent en kväll:
- Hallå.
- Hej, det är Reginald. Ursäkta att jag ringer sent, men du brukade...
- Vänta lite. Ring om en halvtimme.
- Ja,,,,ok, jag ringer.
Reginald tyckte det var lite pinsamt att ringa sent, och nu skulle det bli ännu senare. Det kändes som om hon kontrollerade honom, som vanligt. Men han mindes att just så var det då också, men å andra sidan var Lenita en pratmakare när hon väl hade tiden. En halvtimme gick och Reginald slog numret igen. Hon svarade;
- Hallå,....ja, det är du Reginald. Är det något viktigt?
- Nja, jag håller på att undersöka mina egna bilder, kanske fördomar...
- Ja, det har d u säkert gott om. God Natt.
Lenita hade ingen lust att prata om sådant som för henne var oviktigheter, på så sätt bekräftade hon också Reginalds minnesbild av henne. Hon verkade alltid tro att han bara ville ha sex. Men hon hade blivit snabbare med ett lägga på. Det var nytt.
Nästa dag bestämde Reginald ett sammanträffande med Lennart och Greta på en uteservering. En plats i staden han gärna besökte för att koppla av, märkligt nog eftersom den omgivande biltrafiken var stark. Buller kunde få Reginald att kapsla in sig i själv, han kunde uppleva det som integritetshöjande. om det inte var som att vistas inne i rent buller. Somliga grannar, med sina hemdiscon, hade Reginald nästan handgripligen attackerat vid påskhelgen.
Lennart och Greta hade han inte träffat på sexton år, man hade en gång tillsammans gått en social utbildning i norra Sverige. Efter några inledande fraser om vädret, flöt samtalet ganska lätt, nästan fnittrigt, tills Greta utbrast;
- Du har väl inte blivit religiös eller så?
- Nej, inte på något nytt sätt i alla fall. Samlar pusselbitar gör vi väl alla, livet igenom, eller hur?
- Men du sa redan i telefon att du haft en uppenbarelse i din barndom, som nu gjort sig åter påmind ?, fyllde Lennart i, medan han kavlade upp ärmarna på sin flanellskjorta i sommarvärmen.
Reginald funderade på hur han skulle svara. Grävde lite med skeden i mandelmassan, men inte på det blyga sättet.
- Hmm, ja.......det är så här att jag, vet inte vem ni är egentligen. Jag har aldrig träffat er på det här viset. Brukar ni ofta komma till det här stället? Reginald försökte leda in samtalet på mötets unika mysterium. Han hade redan innan sammanträffandet planerat ett överraskningsmoment. Genom att försöka radera den tidigare minnesbilden av sina bekanta ville han börja om från början. Som när han jobbade i Photo-Shop och till sist märkt att en bild bara blev som en återvändsgränd.
Som när man hade målat in sig i ett hörn. Han ville ha något nytt, som genom att trycka på Deletefunktionen på datorns tangentbord. Han liksom gjorde den nödvändiga markeringen genom att ta sin bricka med mandelmassabullen, gick och satte sig vid ett bord minst femton meter bort. Trafiken på gatan gjorde han hörde inte Lennart och Gretas förvånade kommentarer. Han såg dem gestikulera borta vid det förra bordet. Det var som stumfilm Han såg dem annorlunda nu. Utan att prata mer för dagen , skiljdes man snart åt. Greta vinkade när han var på väg till övergångsstället.
Vid en sidogata ställde sig Reginald halvtimmen senare, med en nytänd cigarett. Till en början ovetande om att han befann sig utanför en mellanstadieskola.
- Här får du inte röka.
Det var en flicka i tioårsåldern, med glasögon. Hon fortsatte;
- Jag kommer att skvallra till fröken.
Reginald ville inte svara, men nickade som att hon hade rätt. Han började promera tvärgatan bort från skolan.
Bakom sig hörde han flickan ropa;
- Jag tror att du är en såndär slusk. Jag skall skvallra till fröken.
- Då är du en skvallerbyttabingbång, ropade Reginald tillbaka. Han funderade på vad flickan skulle få för minnesbild av honom. Förmodligen en permanent? Av fördomar byggdes ett land, varför inte då en hel skola? Skulle hon komma ihåg fula gubben när hon blev gammal? Just då hörde han hastiga steg bakom sig, men det var inte en människas.
Han hörde flåset av en hund, som bara med ett dovt morrande, passerade. Kanske var det den alltjämt rykande cigaretten som räddade honom från ytterligare närgångenhet. Hunden skällde några gånger, men skulle vidare. Kanske skällde hunden åt något av sina egna minnen. Klart hundar mindes något, i alla fall hade man ett doftminne.
Reginald hade bestämt ytterligare ett möte samma dag, i en park, inte särskilt långt bort från skolan. Tio minuter senare satt han i parken, väntade på Abyssa, invandrarkvinnan som en gång träffat på en kurs. Reginald hade varit assisterande lärare, hon elev. Hon dök upp bara några minuter senare, inte ensam, utan tillsammans med en man av okänd nationalitet.
- Nå, vad vill du mig Reginald? Hon verkade vänlig och uppriktig. Hennes följeslagare satt tyst, utan att röra en min.
- Mannen du har med dig, är det din man?
- Min man !?, haha, det är min bror. Tror du att jag går ensam till en park....
- Vi har faktiskt träffats tidigare, försökte Reginald med ett litet skratt.
- Men jag visste inte du hade en bror.
- Nå, vad vill du mig? Reginald tvekade några sekunder, men sade;
- Har ni några fördomar i ert land? Därifrån ni kommer?
- Fördomar. Klart vi har fördomar. Vart vill du komma?
- Jag menar, är de permanenta för tid och evighet...? Abyssa funderade lite, ett ögonblick verkade som att hennes följeslagare ville säga något.
Reginald fortsatte;
- Hur viktiga är våra bilder, era bilder?
- Mycket viktiga, sade Abyssa.
- Utan våra bilder har vi inget, sade plötsligt Azcid, som mannen visade sig heta.
- Vad är då din bild av mig, ,,, vad jag vet har vi inte träffats tidigare, sade Reginald och rätade på benen. Han letade efter cigarettetuiet i rockfickan.
- Min bild är att du vill träffa min syster, och när du lägger handen i fickan på det där sättet kan du ha ett vapen.
- Vapen?! Nej, nej!.Reginald tog fram ett silverglänsande cigarettetui och sträckte fram handen för att bjuda Azcid. Abyssa log ordlöst.
Åter hemma, på kvällen, i sin bostad summerade Reginald sin dag. Han hade inte kommit fram till någonting stort. Han experiment hade planat ut till något alldagligt, förmodligen inget speciellt viktigt. Möjligen hade han påverkat dem han träffat, rubbat deras minnesbilder något, i den mån det funnits.
För andra var han en del av omgivningen. Han satte på TV:n och såg en freakshow i form av modern sydeuropeisk film. Men han kunde inte komma ifrån, att han såg inget av det när han gick ut i köket, mindes bara det, ljud- och ljusfrekvenserna från tv:n, och det bleknade så fort. Han såg ju nu de gamla tomaterna i kylskåpet. I det ögonblicket var det hans nära verklighet. Upplevde de honom som ett monster som skulle äta dem? En tomat hade väl inget minne? Fanns det, så måste det ju vara kollektivt på något sätt. E n tomat som han hade ätit upp, skulle han inte träffa igen.
Det var ändå fullt möjligt att åtminstone han skulle minnas det. Men denna tomat var för gammal att ätas. Skulle han ha tomaten på en bild, i ett bildredigeringsprogram i datorn, kunde han ändra utseendet på den. Stor och svällande, mera glänsande, rynkfri. Så ville han gärna minnas den, innan han slängde den i soporna.

Thursday, February 28, 2008

Laholms första Skyskrapa...?


Jag har sett bygget, ett femvåningshus. Fläkt av storstan.
Syns inte här.
Är inte ens säker om det här är Laholm.
Checka med Nisse.

Nils-Erik Nilsson http://www.konstart.com/

Friday, February 22, 2008

The Heat is On - nu är det bara till att rösta grabbar !



Plockade med mig några röstsedlar från ICA-Maxi. Pengarna går till Childhood. Det låter tryggt. Hoppas det går bra för alla deltagare, att det berikar deras unga liv. Om inte med annat så med någon praktisk erfarenhet som ligger högre än själva tävlingsmomentet. Även som röstare kan man vinna något, 3:e pris är SVENSKA SPEL SÄSONGSKORT.



Väl hemma, råkade jag läsa ett några år gammalt vattenskadat tidningsurklipp (signerat Alexandra Eisenstein, Johanna Nylander, Peter Esse), bl a... "Unga kvinnor har en vardag full med budskap om hur deras kroppar och sexualitet böra vara. Och där, mitt i smeten står tonårstjejen dränkt i krav samt med en förväntan att vara duktig. Vilken kvinnobild får unga killar av dessa videor?"
Från videon till skolan. Jag vet att det utseendefixanta racet pågår även i skolan, det startar senast i högstadiet. Förebilderna finns just i media, av olika slag. Unga människor kan ha en väldigt förenklad, för inte tala om obefintlig, bild av hur föräldrarna får in pengar, för att finansiera unga önskemål. Det kan variera oerhört, föräldrarnas finanser. Ändå anses det ungefär att alla sponsrar sina barn på lika villkor.
Uniformeringen bestäms inte av någon skolstadga, utan av media. När det gäller utseendefixeringen har det gått ner i åldrarna.

Kan man komma lägre? Så fort den, enligt media, otroligt fruktansvärda puberteten sätter in, är det dags att lyssna på nördarna i fråga Olle. Och naturligtvis, var klädd på rätt sätt när du går ut. Du har väl inte glömt att gå till frissan efter skidsemestern under februarilovet? Glöm inte att kolla modebloggarna.

Så över till musiken; Råkade nyligen höra, en av repris, av en "svensk euroschlageruttagning", en s k deltävling. Upphaussat av SVT ( s k fri television) och naturligtvis kvällspress ( s k kommersiellt media ). Nej, efter att ha gett jippot en chans några år, är det dags att inte ens i misstag höra en repris. Några av låtarna var ungefär som något femtespår på halvt anonym 1970-tals vinyl LP, typ James Last Singers som hade kontrakt att göra en skiva varannan månad. Nu vet jag inte om just James Last Singers hade det, men jag har även förr refererat till just James Last Singers, när det var tal om Ace of Bace, på nittiotalet.. Då sade jag att "precis den här typen av ljudmassa gjordes redan på 1970talet", av typ James Last Singers, fast bättre. Hur i helvete kan då Ace of Bace tjäna så mycket pengar på det där? Det vore på sin plats att göra en retrodokumentär om James Last Singers. Vad gör dom idag? Uteliggare, eller fortfarande hemmafruar, rentav kanske någon var och är musiklärare. Men de torrbollarna skall ju inte tjäna för mycket, eller sitta i talk-show soffan, så den juridiska rättvisan har väl haft sin gång, på något sätt...

Min erfarenhet är, att många liksom inte alls fattar att de flesta musikerna syns aldrig i media. Det finns otaliga musikbesjälade, och skickliga, människor bara i det här landet. Det framkommer sällan i massmedial anda.
Inför års skiftet 1999-2000, hade Aftonbladet (ungdomsbilagan) en sorts tävling man kommit på själv, bland annat skulle Århundradets musikartister/grupper utses. Bland de nominerade för århundradets (1900talets) musikgrupper fanns A-Teens.
Egentligen är det så här, jag har inget direkt emot A-Teens. Har till och med en samlingsCD jag köpt i förbifarten för 19:90 i något studiesyfte, - någon av enstaka dagar under de senaste femton åren, då jag råkat ha extrapengar.

Kan mycket väl ta en låt av t ex A-.teens, ungefär som när man tar en halstablett, medan man väntar på bussen, medan man tänker på annat. Det som är svårt i ekvationen "Århundradets,,,,",
är att det finns säkert 2000 andra tablettsorter, bara på närmaste hylla.

Så, ...vilken potatissort var bäst under de 100 åren?? Någonting att fundera på vid det välfyllda matbordet för både hund och fä.

PLOPPITA DANSAR - tillblivelsen


Jannicka hade bråda dagar. Hon hade signat för Plopp Records, var i färd med att spela in några nya låtar till sin första CD. Hon var klädd i en ljusrosa klänning av ballongmodell, med dekorativa Musse Pigg figurer. Hon trippade upp för trappan, i sina nya Bronx pumps med bred vristrem. Låten "Ploppita Dansar" fanns redan på bolagets hårddisk, men nu gällde det att fylla ut med fler alster direkt ur hennes hemliga skrivbordslåda. En låt hade hon faktiskt alldeles nyligen skrivit på baksidan av ett kassakvitto, "Star Dancer".

Det hade hänt på cafeterian hos Åhle´ns, vid ett sammanträffande med Magnoolia de Loope, en av hennes stora förebilder. Jannicka hade på sig ett par solglasögon i plast, med UV-skydd 400. Hon såg nästan ut som Magnoolia, frånsett hårfärgen. Jannicka var blond, mycket blond.Väl inne på kontoret träffade hon Ulfh, som hade på sig joggingbyxor i beige, med broderad swoosh.
- Nå, vad sade Magnoolia?. undrade Ulfh med benen nonchalant på skrivbordet.
Jannicka tyckte att Ulfh hade passat bättre i Levi´s Baby Jeans, men sade inget.
- Det får vi väl se,...eller höra, sade hon hemlighetsfullt.
Hon visste också att redan inom några minuter skulle hon stå på den mörkblå heltäckningsmattan i studion, med en hallondrink i ena handen och en mikrofon i andra. Gärna en med den där gammaldags retro-looken. Hon skulle sära på sina läppar, och hennes vita perfekta tänder skulle fungera som en designad ram till det där miljon-dollar ljudet ur hennes strupe.
En del musiker hade tillkallats. Bland annat Berno "Blue" Berry-Fem Spänn. Ingen visste hur mycket piller han stoppat i sig, men var i alla fall ganska agressiv, redan mitt på eftemiddagen. I studion fanns även Alphonso, den storvuxne. Skivbolagsdirektörn Ulfh litade på att det på något sätt skulle ordna sig. Inspelningarna skulle gå smidigt tillväga, alla verkade förberedda.
När man finstämde en ukulele hände det, det knarrade i en dörr och farbror Boban gjorde entre´.
- Hej, allesammans. Har ni börjat? Jag vill också vara med. Han ställde sig i sin välvårdade kritstreckrandiga kostym, alldelels bakom ett stort notställ.
- Farbror Boban?! Jannicka ställde drinken uppe på ett piano. Det vibrerade lite i glaset, eftersom Tom Hammerfield lattjade med tangenterna.
- Jag vet inte om du kan vara med just så här, direkt. Jannicka var tveksam. Situationen var förbryllande. Även Ulfh var överraskad och stegade fram till farbro Boban.
Han frågade: - Vad skulle din roll vara?
Farbror Boban såg på Ulfh. Synade honom från topp till tå.
- Du skulle passa i något elegantare. Har du tänkt på det?
Ulf suckade. - Är det därför du har kommit hit? För att kommentera min klädsel?
Tio sekunders tystnad uppstod. Farbror Boban ägde 51% av Plopp records.
Ulfh slog sig för pannan; - OK.då.
- Mitt hjärta slår av fröjd. Och jag vågar då inte tro att jag skämt bort den sköna skapelsen, sade Farbror Boban såg lättad ut, av att kunna behålla sitt goda humör, samtidigt som han slängt en hastig blick på Jannicka. Visst, det var sant att han gett henne både en bil och diamantsmycken, men Jannicka hade avvisat ytterligare närmanden. "Farbror" Boban var egentligen inte alls släkt med henne, men kallades så i vissa sammanhang, för det gjorde det lättare att umgås utåt sett. Åldersskillnaden var avsevärd. Hon 21, han 84½.
Ulfh pekade på ett par bongo-trummor och nickade till farbror Boban.
Färdiginspelad bakgrundsmusik strömmade ut i studion. Meningen var att man skulle spela in resten till låten "Full Moon over China" som ett enda live pålägg.
Farbror Boban börjde hantera bongotrummorna;
Bum-Pa-Pa. Bum-Pa-Pa. Bom-Bom. Bombeli-bompa-bumpi-bump.
Jannicka tog tag i den silverglänsande mikrofonen.
- "What am I, What am I, but a skater in love
........ Buompili-Bomp-Bum-Billi- Bomp. Bump-Bop Farbro Boban började komma igång vid sina bongos.
Alphonso krumbuktade sig med elbasen. Tom Hammerfield hamrade på sitt piano. Berno "Blue" Berry-Fem Spänn fick ett anfall med sin ukulele.
Jannicka log medan hon sjöng vidare;
- What am I but a busy-cat from heeeavn.
Bakom plexiglaset till kontrollrummet knäppte Ulfh entusiastiskt med fingrarna. Han hade fått sällskap av Carmen Buenasera och hennes manliga eskort, Greg och Everett. Officiellt var det hennes ordningsvakter, men många rykten hade viskat att förhållandet dem emellan hade utvecklats till något mer.
Efter den första tagningen till "Full Moon over China", fick Berno "Blue" Berry -Fem Spänn det definitiva raseriutbrottet. Han började med ukulelen att slå på Alphonso Fullt slagsmål utbröt. Ulfh rusade omedelbart in in, följd av Carmen och hennes följeslagare. De kunde ganska lätt övermanna Berno, som snart fann det mest vilsamt att få ligga ner på golvet. Innan nästa tagning, hade han somnat. Ulfh beslöt att han skulle få ligga där, hans snarkningar skulle eventuellet kunna användas som ljudeffekt.
Carmen tillade;
- Men om han stönar?
- Det gör inte så mycket, det säljer bra, sade farbror Boban skrattande, nu bakom ett helt trumset, av bästa märke, Ludwig Van.
- Ja, det endast det bästa är bra nog, sade Ulfh och verkade ganska nöjd med farbror Bobans insatser så här långt.
Carmen tog av sig manchesterkavaj och avslöjade att hon undertill hade ett klädsamt linne med jordgubbstryck. Hon ställde sig bredvid Jannicka och frågade leende om hon fick sjunga med vid nästa tagning.
- Jovisst, nickade Jannicka lite uppgivet och tog ett päron från fruktskålen. Det här skulle ju vara hennes solodebut, men så här långt hade det urartat till något annat. Päronet var saftigt, det skvätte några droppar på heltäckningsmattan. Päronsaft rann ner på hakan. Hon torkade sig om munnen med armen.
- Vänta, jag hämtar en servett, sade Ulfh som såg vad som hänt.
- Det gör inget att det rinner lite, jag sjunger bättre om jag inte känner mig torr. Carmen fnittrade så att det guppade i linnet.
- Nej, nu får vi ta tag i det här, sade Alphonso i fåtöljen. Farbror Boban upptäckte vad man kan göra med ett par cymbaler.
- Jag vill dansa! Jag vill sjunga!, sade Jannicka och viftade mot kontrollrummet. Strax därefter var det igång, inspelningen av "Florence Nightingale", den ballad som senare blev soundtracket till Story (svensk titel; "Kålle och Ada i Djurparken").
Jannicka fick många Look-a-likes på stan. Man såg många tjejer med ballongklänningar, helst Musse Pigg mönstrade, med till hörande Bronx-pumps. Päron blev den nya innefrukten. Hade man servetter tillhands ansågs det lite töntigt.

Wednesday, February 20, 2008

Har Du Aktier?


....i LUNDIN OIL ??


Närmast i sämsta sortens kolonialanda vill man ha gruvdrift i Kongo - vet man vad man ger sig in på ? - det räcker inte med lite plåsterlappar till en begränsad del av lokalbefolkningen.

Varför kan man inte göra bra deals med t ex Afrikanska länder -
så att det fungerar vettigt för b å d a parter.
Mining heter det visst, inte Oil - vad heter det om ett år?

Thursday, February 14, 2008

Nya spännande sätt att umgås i finska riksdagen?


Nog läste jag nyligen någonstans (Text-Tv?) om sextrakasserier i finska riksdagen, bland annat skulle någon ha slickat kolleger i ansiktet.
"Det är mitt sätt att umgås", lär ha varit den enkla motiveringen.
Har denne man (antar jag) gått i den välartade finska skolan?
Självlärd?

Rätta mig gärna med en skarp tillrättavisning om det är ett aprilskämt.

Wednesday, February 13, 2008

IT och....NYFIKENHET?

Ur skriften IT och lärande,
visserligen inget färskt nummer... 1/04) läser jag bland annat rubriken IT-visionerna lever - men inte i Sverige, en artikel av Peter Fowelin.
"...Sverige håller på att tappa gentemot andra länder."

På annan plats i skriften läser jag
" - Pressen att använda IT i undervisningen ökar, men få lärare tycker att de fått konkreta verktyg för att integrera IT i sitt arbete. behovet av stöd är stort, säger Sören Love´n, som är utbildningskonsult och har undersökt lärarnas attityder till läromedel.

På en tredje plats i skriften, ett helt uppslag, läser jag om DATORERGONOMI - ett lyft för eleverna. Under rubriken BÄTTRE DATORARBETSPLATS - GÖR SÅ HÄR, läser jag bland annat
"Tangentbordet bör inte vara för brett, axelbredd är en bra tumregel.

Men! Det står inget om musmattan. En tidig frågeställning som jag kom i kontakt med i ett annat sammanhang, hur stor skall musmattan vara? Ända upp till en kvadratmeter? Om man riktigt gillar att köra runt och är en livlig person.

Det slår mig att, ...i all "modern skoldebatt" dyker det upp frågan om att att lärarna borde vidareutbildas för att höja sin kompetens.
Vem utbildade den unga generationen, vid datorn?
De lärde sig ofta själva, av ren nyfikenhet.

Visserligen mest det som har roat, men ur dessa kullar kommer virtuoserna vid datorn. I grunden var de knappast utbildade av staten.

Medelålders män briljerar gärna, nu menar jag inte bara lärarväsendet, utan mera generellt, med att roffa åt sig mycket teknisk kapacitet och programvara.
Många gånger blir det därhän, mycket grejer och extrautrustning (för att "knäcka kompisen"), men däremot har man ofta mycket små aningar om vad man faktiskt kan göra med programmen.I många fall, påstår jag.
Man har en fantastisk maskin proppad med mest statussymboler?



Thursday, February 07, 2008

Thursday, January 24, 2008

Tuesday, January 22, 2008

KULTURKOLLEN...

Under vistelsen i Ångermanland, fick jag impulsen att göra en "enkät" på folkhögskolan. Svaren är ett urval. De är också ganska spontana, någon lång betänketid var det inte frågan om. Någon allomfattande vetenskaplig undersökning var det inte då, eller nu....
Detta hände, i alla fall innan Internet tog greppet. Inte i något svar antyds ens existensen av det. Min bild av dessa svar idag; är att begreppet "Kultur"var komplext och svårfångat (då som nu), men samtidigt verkade de flesta uppleva en ganska självklar närhet (och rätt) till frågorna. Bakom varje svar anar man mycket mer. Det var ett privilegium för mig att göra denna enkät.
När Du bäste läsare, ser en fullpackad buss eller tunnelbanevagn; tro i n t e att ingen därinne är intresserad av någonting. Vi är fullspäckade av kulturella frågor inom bords, på olika sätt.
Vi står närmare något mer, än den yta som i hastigheten uppfattas av andra.



Kulturkollen (feb/mars-1993)

1 KULTUR KAN BETYDA MYCKET. VAD ÄR DET FÖRSTA DU TÄNKER PÅ NÄR MAN NÄMNER BEGREPPET/ORDET KULTUR? GE EN BESKRIVNING. ALLA SVAR BEAKTAS.

x Texter. Bohemer och mina kompisar Emma, Hanna och Mia. Kläder.
x En teatergrupp som åker omkring eller en musikgrupp. Annars så tycker jag att själva ordet används i för mycket och i för många sammanhang. Vet någon egentligen vad ordet kultur innebär. Ibland förknippar jag ordet kultur med ett gäng kommunister.
x Bakgrunden av ett ställe, eller människor som iframtiden kommer att nämnas på olika sätt. Det intressanta är att kultur håller på att byggas hela tiden men namnet påminner om gamla tider.
x Kultur betyder för mig, hur livet levs här och nu.
x Tycker att det är inget märkvärdigt med kultur.
x För mig är kultur ett socialt mönster som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
x Något som har funnits en tid och som finns kvar bland oss. T ex så har invandrarna olika kulturer.
x Jag tänker på det som finns runt oss och som gör oss till de människor vi "är". Alltså påverkar oss. Konst, folkmusik, litteratur och historia. Speciellt det som "varit förut". HITORIAN tänker jag på när jag hör ordet kultur.
x Ett levnadssätt.
x En slags historia.
x Integritet.
x Vårt sätt att leva.
x Jag tänker på något konstigt och lite bohemiska människor. T ex när man går till soptippen och hämtar sopor och förvandlar det till något som många kallar konst.
x Något gammalt och bevarat, t ex hus, böcker, gamla bilar, konst, museum. Gamla möbler är kulturellt för mig.
x Odling. Att göra det man måste utan att det är till någon direkt "nytta"; Glädje, dansa, odla bin, umgås med vänner, drömma. Man kan låta kulturen finnas i vardagen mer eller mindre. Om man jobbar på utan glädje finns ingen kultur. Något som är kopplat till människans speciella sfär.
x Det tycker att jag att är den bygd man bor och lever i, - och hur det ser ut där.
x Konst av alla de slag. Teater, opera, musik, Sen finns det en kultur i ett land,...levnadssätt&traditioner. Kultur kan hålla samman ett folk. I öst har kulturbegreppet en helt annan innebörd än i väst. I öst är kultur en del livet&uppväxten. I väst har det "förfinats"& blivit "speciellt".

2 OM DU SJÄLV ÄR ELLER HAR VARIT AKTIV INOM ETT KULTUROMRÅDE (SOM AMATÖR ELLER YRKESVERKSAM) - KAN DU FÖRKLARA VARFÖR ?

x Man kan inte leva utan kultur.
x Själen behöver det.
x För att det var roligt.
x Jag är inte aktiv inom kulturområdet. Den enda kultur jag intresserar mig för är MATKULTUR.
x Musiken har alltid varit en livsnerv där jag fått mycket av den existensiella tomheten fylld och för mig alltid en stor, ljus och helande kraft. Glädjekälla.
x Folkdans, för jag tycker om att dansa och den musiken tilltalar mig.
x Styresholmspelen (det var roligt o prova något nytt, en utmaning).
x Jag har varit aktiv i en musikförening i 5 år, främst för att ge lokala musiker en chans att komma ut med sina budskap. Numera är jag aktiv i en teaterförening där syftet i mina ögon är att ge lokalbefolkningen en möjlighet att se god teater utan att behöva resa till storstäder, där teatrarna oftast anställer "samma typ" av skådisar. Och sen tycker jag ju om att stå på scenen, Nu går jag ju radiopresentatörskursen - och jag tycker att det är kultur i allra högsta grad.
x Har själv varit aktiv och glad teateramatör men vet inte, men tror, - att publiken blivit glad och nöjd. Varför? Ett behov att aktivera min omgivning.
x Jag har målat förut i akvarellfärger och tycker fortfarande att det är meningsfullt. Det ligger en skönhet i färgerna och tavlorna som är bra för mig, livskraft och glädje. Ett framtidshopp. En glädje för ögonen och själen.
x Teater, roligt, lärorikt, man vågar mer.
x Jag har gått studiecirklar för att lära mig att väva gamla mönster. Därför att jag fascinerats av gamla vävnader. Jag har förkärlek för gamla bruksting, arbetssättet, energin bakom det hela.
x Om man kan säga att idrott är kultur har jag varit med. För att jag fann det roligt.
x Skriver. Släpper på ramarna..., lättare sätt att förmedla ett Budskap.
x (har varit verksam) Som blåsare - att andas är nödvändigt.
x Därför att jag tror att konst är till för alla människor, inte bara för dem som har pengar till att köpa konst.
x Det är roligt att ha ett fritidsintresse. Jag spelar teater på amatörnivå. Roligt att samarbeta med folk. Också aktiv inom folkrörelsearbetet, som jag har samma motivering till..
x Jag själv lever mitt liv och det är ju en del av morgondagens kultur.
x Det ger tillfredsställelse att med sin egen fantasi få uttrycka sig kreativt !!!
x Det är inte alltid nödvändigt att veta varför.
x Ordet amatör betyder ju älskare till skillnad från professionell (prostituerad) och att älska (utan att att ta betalt) är och ger betydligt mycke mer.
x Amatör, jag producerar fina filmer. Musik, jag spelade men har slutat. Foto, jag gör bilder. Varför? För att kommunisera med andra människor. Förmedla känslor och uttryck.
x Slöjdare, för att jag älskar att skapa. Föreningsaktiv, också för att skapa.


3 OM DU SJÄLV INTE ÄR DIREKT "KULTURAKTIV", SOM DU SER DET. VARÖR TROR DU ANDRA ÄR DET?

x Jag är kulturaktiv och jag har vsårt att förstå hur jag annars skulle leva. Att vara "kulturaktiv" är för mig att vara öppen, ödmjuk, nyfiken och orädd.
x Jag accepterar inte att jag är inte kulturaktiv.
x De har sådan intressen, själv är jag sportfreak.
x Gemenskap.
x Intresse, gemenskap, givande, tagande, lärorikt för ut något budskap?
x Det är en väldans tur att en del har tid och orkar offra lite tid. Man bhöver koppla av med annat än bara plikter.
x Dom vet mer omdet.
x Ibland för att det berikar honom/henne. Ibland för att det ger sken av intellektuell mognad (omgivningens förväntningar)
x Det beror kanske på vad man har för intresse. Har man föräldrar som är kulturaktiva, blir nog barnen det också.
x För dom är intresserade av kulur. En del för att vara "inne".
x Alla har någon sorts kultur inom sig, eller har utövat det.
x Dom vill få en annan sida av hur man har det,...o ser på saker o ting.
x För att dom är intresserade av kultur, det kan jag också vara, men jag är inte engagerad.
x Jag tror att många "törs" inte beblanda sig med den "traditionella" kulturen (teater, konst mm), p g a det kan ses som töntigt. Speciellt i väst.

4 DET ÄR MYCKET MÖJLIGT ATT DU HÖRT ORDET "FINKULTUR". VAD ÄR DIN UPPFATTNING OM ATT DET BETYDER?

x Det är en akademisk introvert bedömning av den egna samhällsklassens kreativa skapande som är låst i konventinella mönster inom vissa givna ramar.
x Det är när det blivit "fel" i uppfattningen av vad människor "tror" är kultur, som det ofta är idag. Man tror att kultur innebär att klä sig fint och gå på en pjäs för att sedan verka intellektuell. Då har man missat hela poängen; att kultur lika gärna kan vara att sitta ute i skogen och lyssna på vinden eller dansa för sig själv till Hedningarna.
x Att det är ju en del av Kultur.
x Kulturen i ens närhet.
x Det finns ingen finkultur. Kultur är allt, att människorna kan skapa. I New York målar anonyma konstnärer på gatan. Det är kultur också.
x Jag är allergisk mot uttrycket eftersom det ofta används som en slapp negativ hållning till kulturyttrngar peronser inte själva känner till eller bryr sig om att ta reda på. Även om det finns en viss "kultursnobbism" är en större fara det mer eller mindre dolda föraktet för något man själv inte känner till.
x Stroppiga finansvalpar som är på vernissage och dricker champagne och handlar dyra tavlor.
x HA!HA!HA! Inga ledande frågor till mig, tack!'
x Ordet är gammalt och kommer troligen från den tid då överklassen hade privilegiet att ensam gå på finare arrangemang och kulturyttringar som ansågs höra hemma hos de besuttna, t ex opera, konserter med klassisk musik. Konstutställningar med de "stora" mästarna.
x Svårbegripliga saker.
x Då lyfter jag hatten för hattens skull; och tror mig därmed märkvärdig.

5 VAD ÄR I SÅ FALL "GROVKULTUR" ?

x Ärlig, rättfram, riktad till människor.
x Bondekomik, vardagsmänniskors liv oc leverne, jordbruk, arbetare, tjänstemän.
x Sånt som "alla" kan förstå sig på, d v s tycka om eller få någon annan känsla över det. Det beror inte på om konstnären/författaren = skaparen är känd eller vilken prisklass han ligger på (i så fall omedvetet...), men jag måste beröra på det ene eller andra sättet. Fotboll, pilsnerrock m m hör till associationerna.
x ex: Han som åt choklad, spydde upp det och gjorde konst av det. det uppfattar jag som grovkultur.
x Grovkultur: Fotboll, arbetarrörelsen, folkbildningen, Vasaloppet, Åsa-Nisse, Svensktoppen, Lennart Hyland, P3, snus, sill och Svenne Rubins.
x Att man deltar själv,inte har så raka linjer om vad som tillhör och inte tillhör området man ägnar sig åt.
x HippHopp o dyl.
x Finns det?
x HA!HA!HA!. Inga ledande frågor till mig, tack!
x Flummig rock, graffitimålningar, konstnärer som är provokativa. Jag tror att ungdomar är väldigt intresserade av just grovkultur nu.
x Det finns anledning att ha ett brett kulturbegrepp, men talet om att "allt är kultur" är en meningslös fras.
x Ett (eller flera) orensat (-de) grönsaksland.
x Kultur på avstånd.
x Tolkningsfråga, för min del kom jag att tänka på "snusk-kultur".
x Svullo.
x Såpoperor o s v. Mycket är förstås maskinellt producerat och inte intressant i sig. Men just att att en stor publik ändå följer såpoperan gör dne intressant. Vissa former är "underground" ibland, d v s innan deras fans blivit i 40-års åldern.
x Det sätt varpå vi brukar skogen t ex. Hur vi bygger och använder vårt Försäkrings-kasse system.
x Det kan vara lite större saker och mer tokigare saker.
x Vikingar?

6 HAR DU NÅGON IDE´ OM VAD MAN KAN GÖRA FÖR ATT SKOLAN BLIR MERA KULTURAKTIV, ENLIGT DINA INTRESSEN?

x Bevara skolan i det skick som den är idag.
x Att man skulle kunna vara ute mer i naturen och kunna få känna till mer om kultur.
x T ex bygga ett soprum för sopsortering. ordna en slöjdsal, driva ett kooperativ.
x Vi behöver människor som är väldigt aktiva i det här sammanhanget och de kan ge information till andra genom diskusssion, film, böcker.
x Ta hit ex. teater, sång m m , på ett "enkelt" sätt så att det blir naturligt. Man behöver inte ens kalla det kultur.
x Vi är alla redan kulturaktiva. Var och en av oss är ju en del av Kultur.
x Ta gärna hit lite mera teatergrupper. Det finns många små teatergrupper som är bra.
x Möjligen att använda estettimmarna till att studer konst, film, teater, besöka teaterskolor. gallerier, konstnärer. kramiker.
x Starta teater eller revygrupper.
x Skolan kan finansiera utställningar. Det finns många konstnärer i Norrland.
x Utställningar. Prosa-vägg. Amatörtävlingar.
x Spela mer teater och kanske gamla pjäser. Laga andra länders mat.
x Jag vet inte, men om nån annan har en bra ide´ så är det nog okej.
x Samvaro med innehåll på ett enkelt sätt (Enkla grepp med mat och musik) Samtal och träffar över linjerna. Medmänsklighet. Tematräffar över en kopp te. Mera RADIO i undervisningen. Mera tala med varandra.
x Stimulera eleverna till kulturaktiviteter t ex med schemalagd kulturlinje. T ex Träsnideri.
x Kanske att lägga ämnet i kursplanen.
x Bygga mer på att kultur är en skapande process och inte huvudsakligen en konsumerande verksamhet.
x Försöka engagera eleverna till en pjäs, teater. Upplysa begreppet "KULTUR". Många vet inte vad kultur är för något.
x Skrivcirklar. Spela teater. Drejkurs. Målarkurs. Som man kunde gå på kvällarna om man vill.
x Jag läste bl a om Johan Sandler och om uppbyggnaden till skolan. Redan från början av skolstarten bode det vara mer information om skolans födelse och kanske det viktigaste av allt; Vad var anledningen till att folkhögskolorna startade. Många av oss här i skolan har nog sökt oss hit till Hola utan att veta vad en folkhögskola har för "livslinje".
x Skaffa några lokaler till att börja med.
x Bränna ner den! Sen kan man skriva en fin dikt om händelsen.
x Det är väl upp till dem som är intresserade. Möjligheter finns ju näsatn obegränsat. Man skall inte behöva sätta saker i händerna på folk för att få dem intresserade.

7 I MÅNGA SAMMANHANG KAN MAN TALA OM FORM OCH INNEHÅLL. KAN DU MED NÅGOT EXEMPEL BESKRIVA SKILLNADEN?

x Formen är röret. Innehåll det som kommer ut.
x Innehållet skapar formen i t ex en teateruppsättning.
x Inte precis något som jag tänker på dagligen.
x Vet inte, jag klarar mig.
x Form är hur man ska formulera saker och ting och innehållet betyder hur pass intressant ämnet är.
x Skillnaden? Nödvändig? Nej, om du håller substansen kan du låta resten fara,
x Under Stalins diktatur var form det viktigaste, men vad är det som hände med innehållet? Demokrati, mänskliga rättigheter etc.
x De är beroende av varann. Form=hur det utförs. Innehåll=vad det säger. Båda är lika viktiga för resultatet.
x Det är olika många bokstäver i orden...
x Form är en struktur som skaps av innehållet.
x Form Innehåll
Teater Skådespelare, manus, tillgänglighet (Intellektuell)
Film " " "
Utställning Föremål, röd tråd, engagemang
Föreläsning Ämne, person, anledning
Musikafton Genre, budskap, anledning
x Bilden t ex, vad bilden säger (budskapet) m.a.o. innehållet. Formen är elementen, ljus, former,teknik...
x Formen är enligt min mening hur det görs medan innehållet är vad som sägs eller menas med det man pratar om.

8 VILKET AV FÖLJANDE TYCKER DU BETYDER MEST FÖR KULTUREN?
POLITIK (24) RELIGION (32) EKONOMI (37)

Utan att ha blivit tillfrågade på andra alternativ, skrev somliga in egna ;
HISTORIA (3)
ENGAGEMANG (1)
VETENSKAPEN OCH ROMANTIKEN (1)
KÄRLEK (1)
NATUR (1)
KONST (1)
ANDLIGHET (1)
MÄNNISKOR (1)
IDEOLOGI (1)

Några kommentarer på fråga 8:

x Det beror på var i världen du befinner dig. I Sverige är det nog en mix, vi gillar ju att vara lagom.
x Ingetdera! Fiskmåsar däremot, har stor betydelse för kulturen. Och så skohorn ej att förglömma.
x Allt betyder olika för kulturen eller hur? Idiotfråga!
x Politikerna avgör helt hur mycket pengar som skall satsas på föreningar som arbetar med teater m.m.
x Ekonomi har en betydelse om man vill över leva,
x Tron kan påverka politik och ekonomi.
x Alla tre har gemensamt skapat bildning genom att sätta mänsklighetens fromma på spel.
President=Makt
Påve=Makt
Pengar=Makt
x Politikerna styr kulturanslagen och kan i viss mån hindra den kulturella utvecklingen, genom att bara ge bidrag till vissa bitar.

Vilka har ändrat sig ?


I morgonens nyheter hörde jag en en självsäker (?) onyanserad röst basunera ut, nu har VI ändrat på våra sexvanor. Någon teckning visades. Frågan är vilka vi, syftar man på våldtäktsmän i åldersgruppen xxx eller pensionärer verksamma i kyrkan? Det finns otaliga andra kategorier – men här sammanfattades det hela till VI.

Det är fantastiskt. Den svenska anslagstavlan lever vidare.

SVT:s fall kanske kommer allt närmare?
Man står ju, som man själv säger det i egenreklamen; ”utan inflytande av kommersiell påverkan”.
Å andra sidan, vem tål dessa infernaliska reklamavbrott, ett ohämmat, ljud och bildhelvete, som alla hjärnor anses kunna klara mitt i något annat?

På grannbloggen, förresten, snart...
http://gobbabibliotheket.blogspot.com/
”Har Jag missat något på Tv?” med Lumumba Fjellborg
Publiceras inom något dygn, om VI inte ändrat våra bloggvanor.

Thursday, January 10, 2008

VÄRLDEN år 2000, ..VA? Har det redan varit?


En gammal bilaga från veckotidningen Allers, tror den är från tidigt (?) 1960tal.

Som synes, en spektakulär spekulation om att månen skulle kunna vara koloniserad kring sekelskiftet, redan passerat....

Nu har vi facit, där finns inte ens en kolonistuga.

Däremot har vi mer eller mindre vaknat upp (gäller säkert inte alla...) när det gäller tillståndet på den egna himlakroppen. Vi har även creatures som självmordsbombare på vår planet. Vem har skickat dom?

Inne i Allers -bilagan är inte allting så heltokigt, gissat,...t ex under rubriken

DATAMASKINEN överträffar alla fantasier,

hittar jag ett stycke;

"I varje hem kommer en datamaskin att finnas som blir centralpunkten i familjelivet. Med den kan man ögonblickligen få information t ex från ett arkiv och bibliotek, man kan tala med sina vänner och se dem i bildtelefon, betsälla hem varor som på begäran visas i bildrutan. Barnen sköter sina studier med dess hjälp, föräldrarna kan sitta hemma och sköta sina yrken".

Wednesday, January 09, 2008

Ganska löjligt, -men inte en parodi?

Råkade se den, inte så många år gamla filmen,"Rock Star" med Mark Wahlberg och Jennifer Aniston, ... de har varit med i betydligt bättre filmer. Efter en halvtimme tänkte jag att jag såg en Cartoon. Komprimerad dialog. Varför ser de amerikanska hårdrockarna i fillmen mest ut som välbetalda tennisspelare i krulliga barockperuker? Är det så det är? I USA kan det nog vara åt det hållet. Det blir gärna Disneyfierat. Where money is. Vad jag minns just nu, var den enda mörkhyade mannen som sade något i filmen en ordningsvakt. Publiken och groupies framställs överlag som idioter. Det känns inte speciellt äkta: en på scenen utplacerad Wahlberg, med sitt lite Alfred.E.Neuman -aktiga utseende, som man känner igen från andra roller. Då och då känns det som hans agerande inte synkar helt med musiken, små nyanser. En korkad film som antagligen skall föreställa innehålla det hela. Man får heller ingen bild av ; ...att det i allra flesta fall tar mycket tid, och jobb, innan något händer.

Sunday, January 06, 2008

Vilken bostad skall jag välja idag, vilken bil skall jag ta till jobbet?


...och finns Spara och Slösa i verkligheten?
När får man Bonus?

Fre 4 jan, 2008, Dansk TV2, text sid 184.
Lindsay Lohan ruineret og ydmyget.
Lindsay Lohan er nu så flad, at hendes eneste mulighed er, at bede narermeste venner om lån af penge. Det er lykkes "Mean-Girl"-stjernen at branede hele sin 7 mio. dollar formue af blandt andet stoffer og alkohol - nu er den festglade Lohan så desperat, at hon må gå tiggegang rundt hos sine venner og se hvem der toer låne hende penge. En kilde fortaeller till Femalefirst: "Hon beder om kontanter og andre almisser uden som at blinke. Hon har intet!"
Zagolandets kommenterar på svenska : Ja, vem känner inte igen sig. Det är dyrt med godis. Men, ärligt talat, hur i h-te kan man..., om det är sant, Och hur många lysende venner fanns det så länge pengen fanns kvar. Stod de där utanför diversehandeln, tisslade och tasslade, om vad hon skulle gå in och handla? Laes hele historien på vip.tv2.dk

Fre19 maj, år 2000, Aftonbladet Debatt. Birger Schlaug ger en bredsida; " Men så flytta då! Dra, pirayor, dra! Ni är snarare en belastning än en tillgång för svenskt näringsliv! Skälet till min ståndpunkt är följande: näringslivet har ingen nytta av dessa stackars män, som är så ängsliga och osäkra som människor att de måste kränga på sig löner, bonus och fallskärmar för att känna att de har något värde. Man måste ställa sig frågan: Hur är denna överklass psykiskt funtad? Hur kan man, i en värld som ser ut som den gör, bli så sniken? Vad är det för svaga och rädda människor som får toppjobben när de kräver bekräftelse genom hutlösa avtal? Är det sådana osäkra ledare ett modernt näringsliv behöver?
Zagolandet kommenterar kryptiskt: Nej, här räcker det inte med små gottepåsar som vid barnkalasets fiskdamm. För att det skall vara kul att jobba. Den som får in flest vingummiråttor i munnen står närmare Gud och hela härligheten. Kanske efter en kupp bakom skynket. Kommer man hem med femton påsar varar det längre. Om inte, är tillgången på mat inte tillräcklig, flyttar man till andra jaktmarker, som i naturen. Eller så ändrar man sitt beteende där man är, anpassar sig till omgivningen. För en lekman, emellertid, är det svårt att veta i vilken naturlig omgivning, och i vilka livsformer man önskvärt har tillgång till femton mål om dan. Det handlar kanske inte om föda?

Tis 27 nov, 2007, Hallandsposten, (signerat Lennart Hildingsson)
"Inbrottstjuven greps på bar gärning med stöldgods famnen. Han satt anhållen men slapp senare åtal. Nu får han som grädde på moset 5000 kronor i ersättning till följd av polisens ingripande"....."Den 87-åriga kvinnan på Patrikshill har däremot, i sin egenskap av målsägare, gått miste om det skadestånd rätten kund ha gett henne om 32-åringen åtalats och dömts för intrånget i hennes hem".
Zagolandet kommenterar hypnotiskt: Här låter det som Jultomten varit framme och delat ut äktsvenskt bonus. I byråkratins kvarnar kan ingen höra dig skrika. Förresten är det alltid så stor skillnad mellan tjuvar och tomtar? Båda ha säck och är maskerade, och som kund i affererna innan jul, försvann det pengar på ett märkligt sätt, ur just din plånbok.

Ons 14 nov, 2007, gratistidningen Metro (signerat Sara Thorstensson)
under rubriken Pryd dig med guld och äkta diamanter, finns till exempel Johanna Isaksson, intendent för smyckesavdelningen på Bukowskis och aktuell som en av experterna i TV 4:s nya auktionsprogram som ger ett utlåtande; "Vi vågar ta ut svängarna mycket mer numera. Förr var man lycklig om man ens hade en diamant i sin ägo, till exempel i sin förlovningsring. Men det räcker inte idag. Nu skall man helst ha någon speciell diamant med en annorlunda slipning". Sara själv avslutar artikeln med: "Och kvinnans allra bästa vän är fortfarande diamanten. Kanske är det internet som kommer som god tvåa".
Zagolandet kommenterar ekonomiskt: Det är i regel billigare med internet, om man inte får sina diamanter som present. Ger kvinnor varandra diamanter som present? Det klassiska är väl att en väldoftande, perfekt friserad man i smoking, kommer upp direkt från gruvan och överraskar sin favorit.

Fre 28 dec, 2007, Sportbladet (travexperten Micke Nybrink)
"Ni som mejlar okvädningsord och grova förolämpningar och ni som ringer och skriker på mina barn att farsan är oduglig bör kanske rannsaka era egna framgångar? Om jag nu är komplett oduglig ska ni väl vara nöjda som är så mycket bättre? God fortsättning på er."
Zagolandet kommenterar vinstgivande: Mycket ligger det i det.

Tuesday, January 01, 2008

Det är så härligt när det smäller...?!


Nu har man smällt färdigt för den här gången. Som killarna jobbade, betydligt mera flitiga än skitande fiskmåsar, runt runt i bostadsområdet, alla skulle få sitt.

Först ett pass på 6 timmar, innan den 30 minuter långa finalen vid tolvslaget.

bild från


Thursday, December 20, 2007

JULEN 2007 : Valfriheten har kommit för att stanna?


...och så från
FRÅN AFFÄRSIDEERnas VÄRLD,
vad passar bättre vid juletid?
Och så SKÖNHETSTIPS!
Ett lika fräckt som oförskämt tilltag utvisande de mest snuskiga affärsprinciper har inträffat i Grönköping. De nyinflyttade i punkthusen å Brylunda gärde – närmare bestämt vid Tistelstångsvägen – hade lagt märke till att plötsligt s.k. pankor kröp omkring i lägenheterna. Visste var och en med sig att icke ha medfört djuren ifråga, vaför stämningen blev hårt när oliderlig, misstänkte den ene den andre samt vice versa.
Upptäcktes så av en ren händelse rätta sakförhållandet härförleden.
En fru S. i andra våningen å Tistelvägen 8 tyckte sig höra buller och bråk från grannens, varför hon öppnade dörren till trappuppgången för att bättre höra vad som kanske var å färde.
Hon stod just och kikade genom dörrspringan, då hon till sin förvåning får se herr gossen Emil Ruda smyga fram till granenns brevlåda, däri han från en medhavd papperspåse, insmusslade något, som ej syntes. Då han efter att skyggt sett sig omkring, närmade sig också fru S:s dörr, stod hon motstilla och lät ynglingen hållas, då hon genast förstod att han ej hade rent mjöl i påsen. Sen han fingerat och manipulerat med brevlådan en stund tassade han sakta ned för trappan. Kvickt tände fru S. ljuset och vad får hon till sin häpna bestörtning se, om inte fyra s.k. löss promenera omkring å hallgolvet.
Hon sprang ut och nedför trappan och ryckte till sig pankpåsen, varvid gossen Ruda fann för gott att springande lägga benen på ryggen.
Saken anmälde omgåendeför herr polis Bergström, som snart kunde följa vägglössens spår till en nyetablerad firma i staden: AB Antibasilius (Innehavare f. förrädaren herr Hildor Peterzohn) som sedan e tid tillbaka annonserar om utrotande av vägg- och annan ohyra. För att öka omsättningen hade herr gossen Ruda anställts för att sprida s.m.s. pankor i husen, som han lär ha hämtat i ett ödetorp i Knisslinge. Ett i saning fult geschäft! Åtal följer.

SKÖNHETEN ÖVERSVÄMMAR GRÖNKÖPING
… Så har t.ex. en äkta fransysk madam, fru Zola de Maupassante i dagarna på Varuskrapans skönhetsavdelning demonstrerat ett helt nytt embryoserum. Madame Zola de Maupassante är själv som levande reklam för detta embryoserums fantastiska egenskaper. Hon berättar för Gr.V. att hon själv är mormor flera gånger om.
– Ofattbart, säger vi. Hon er inte ut atta vara en dag över de tjugosju. Vad är det då med detta preparat? Vi låter madame själv berätta.
– Vi har i Frankrike dels en stor jycklingfarm och dels stall för fullblodshästar. Djuren utfodras med bestämd ”diet”, för att de skall producera de näringsämnen, man är ute efter. Embryoserum innehåller nämligen två – stundom tre – kyckling-embryo och ett visst ämne i ”vattnet” efter fullblodhästar. Kycklingembryot skall vara exakt nio dagar gammalt, då det vid denna ålder har sin största effektivitet. Sedan krossas eller söndermosas dessa embryo, nedfrysas till -30 grader, filtrerars och förpckas i hermetiskt tillslutna ampuller av kristall. Sammansättningen av kyckling-embryo och det andra har den undergörande egenskapen att hudcellerna föryngras. Det är inget näringsmedel i vanligmening (man riskerar således inte att gå upp av det) utan det verkar närmast som en chockbehandling avhudcellerna. Därigenom ökar blodcirkulationen och musklerna i ansiktet, på halsen och barmen återfår sin ungdomliga fasthet. – Är då de cremer, som man använder i samma syfte förlegade?
– Ånej, säger leende madame Zola de Maupassante. Embryoserum är så starkt att det inte kan användas hur som helst. Behandlingarna måste ske med tio dagars mellanrum. Och vidare vill jag säga, att det är intealla som tål det. Sålunda vill jag inte rekommendera allergiska människor att använda det. Embryoserum ställerpå intet sätt cremer av olika lag; masker och lotioner på undantag. De har sitt givna existensberättigande i den dagliga skönhetsvården, som alldeles riktigt Västgöta Korrespondenten i Skövde nyligen påpekat.
En annan skönhetsexpert, dennagång från K. Huvudstadenhar även på Grönköpings Varuhus skönhetsavdelning demonstrerat det senaste i läppstiftsvägen.
– En dam skall ha lika många läppsift som en målare tuber i sitt färgskrin, utbrister hon temperamentsfullt. Dessutom både smala och breda stift. Man skall anpassa stiften dels efter hatten och klänningen, dels efter miljönsamt tiden på dagen eller natte. Man kräver också nu för tiden att läppsiftet skall kunna tjänstgöra som en penna med vilken man på små biljetter kan göra mera intima meddelanden. Därtill kommer ögonskugga och ögonbrynsfrg i stift, som passar till hylsan. De många stiften kan ma förvara i en särskild kollektor med plats för 16 stift, t.ex. läppstift, ögonbrynsfärg och ögonskugga öronsnibbsmake up. Enligt ett frn Skövde ingånget meddelande skall damerna i år ha cognacshy.
Detta bör dock – innan bekräftelse kommit från Paris – tagas med en rätt stor nypa salt.
Till en demonstration av nyheterna på bystfronten återkommer vi i vårt nästa nummer.

Källa: Timmen GR-k:p-ng
Ada A:son Susegård
Legt.förf.&hemkonsulent (1954)

Sunday, December 16, 2007

BJÖRN AFZELIUS i skolan




ur den självbiografiska delen i
BJÖRN AFZELIUS, 95 sånger (Warner/Chappell Music Scandinavia 1996)

1954; "Jag började i Nordskogens skola i Hakarp och fick genast problem eftersom jag redan kunde läsa , skriva och räkna. Efter bara några veckor lät lärarinnan mej sitta i ett hörn för mej själv och läsa ungdomsromaner under skoltid, för att få tyst på mej. Medan klasskamraterna övade ABC, var jag innesluten i en helt annan värld, där hjältarna hette Robin Hood, Greven av Monte-Christo, De tre musketörerna, Zorro och Davy Crockett. En dag knuffade en elev en annan så illa att han föll mot ett element i klassrummet och slog upp ett stort blödande sår i pannan. När lärarinnan kom in pekade de andra ut mej som den skyldige. Trots mina protester slog en av de manliga lärarna mej halvt fördärvad inför de andra eleverna. På vägen hem från skolan samma eftermiddag sprang några av dem ikapp mej och ropade; "Så gär det när man tror att man är nåt!"
1955; "Familjen flyttade till förorten Hökarängen utanför Stockholm. Halva första året fick jag stryk varje dag i skolan, p.g.a. min småländska dialekt. När jag till sist lärde mej behärska söderslangen upphörde mobbingen."
1961; "Familjen flyttade till Landskrona.......i skolan fick jag återigen stryk varje dag, men endast i tre månader. Denna gång för min Stockholmsdialekt. När jag väl lärt mej tala skånska bestämde jag mej för att aldrig mer byta dialekt.

1962; (Om Landskrona) "Ingen i familjen trivdes i stan, det var ofta bråk hemma och min far började se sej om efter ett jobb någon annanstans. Åren i Landskrona lärde mig att avsky missunnsamhet, snålhet, ondsint nyfikenhet, baktaleri och översitteri - kort sagt mänsklig perspektivlöshet och intolerans."

KLAR FÖR JULSHOPPING ?


Tillhör Du Pankor&Pankisar på Stan?

Ur gratis-tidningen METRO (ett av de självklara valen):

Rubrik (11 dec); PANK?HÄR ÄR TIPSEN SOM RÄDDAR JULEN

Några av Elle/Cafe´ redaktionens val:
(Under 100 kronor)

Mari Janson, redaktionschef:
"Ett biobesök eller en riktigt spännande deckare i pocket. Helst Jo Nesbö, min nya favorit"

(Till mig själv)

Jenny Fredriksson, moderedaktör:
"Bubbelbad med extra bubblor från franska L´Occitane."
Emma Aspelin, koordinator:
"Inramade teckningar från barnen värmer länge."

ZAGOLANDET kommenterar; Billig pocket behöver inte vara nytillverkad, här går det att fynda i många lådor. Extra bubblor låter som ett riktigt Zagolandet-förslag, men på franska låter det dyrt. En långtidsflaska Yes blir billigare. Redan ett badkar fyllt med vatten är lyxkonsumtion. När det gäller teckningar, det är även rofyllt och kul att teckna själv, experimentera, som i PHOTO-SHOP. Du måste inte ge bort allt. När det gäller biobesöken, kan man spara in en del genom en promenader i förorten. Allt finns redan där; crime&passion&action.... mystiska hundar. Internationell miljö. Riktiga dofter. En av smällare och raketer rökfylld trappuppgång, krutstanken som ligger ännu kvar nästa dag,.......du är den allergiske hjälten som i verkligheten står på de sotiga fläckarna, vill att de skyldiga skall......, finns det en koppling till de där äldre som tände på skolan och bilarna? - är mer än Sandrews kan erbjuda

Rubrik (14 december); HÄR ÄR KÄNDISARNAS BÄSTA JULKLAPPSTIPS


Pernilla Andersson, sångerska, låtskrivare och producent;
Teknikpryl; "En miljöbil"

Susanne Sjöström, TV3:s "Ensam mamma söker";
Inslagning; "Ikeas bruna papper".

ZAGOLANDET kommenterar; Miljöbil? Aj, aj, vem har råd med det. Många parkeringsplatser, i alla fall i vissa stadsdelar, erbjuder billiga engångsbilar, med tydligt försäljningspris angivet. Det finns vanligen rätt många märken att välja emellan. Även om det är frågan om engångsbil, handlar det här om extrem lyx.

Ikeas bruna papper är ett utmärkt förslag, säkerligen byggd på vis erfarenhet, fint förslag Ensamma mamman, men det gäller då att bo i närheten. Man kan mycket väl lägga sina presenter i en plastkasse, smyga in, och slå in dem, likaväl hos Coop eller Ica-Maxi.

Tips; välj smått. En citron rullas lätt in i en glad servett. Några droppar ur en pressad frukt gör sig bra i ett glas kallt vatten, som i sin tur är ett tecken på välfärd.

Sunday, December 09, 2007

BLOGGA - Vill Alla Det?


ALLA KAN BLOGGA heter en skrift av Rosemari Södergran (Bilda Förlag 2006).

Informativt och uppmuntrande, - inte minst för dem som i n t e växte upp bland tangentbord och bildskärmar, men som känner sig alltmer inspirerad att kanske sätta igång, hitta sin frekvens i en ny upplevelsesfär, koppla ihop det med vardagen Kan inte bedöma skiften i jämförelse med andra liknande, förmodar att det finns. Det sker ockå hela tiden en utveckling/teknikexpansion, som mutar in nya varianter, t ex Facebook.
Själv tror jag att bloggar/hemsidor är bland den stora händelsen i mediavärlden sedan man uppfann TVn. Etableringen har inte skett över natt, men det har gått fort. Alla uppskattar inte det (väntat). Det kan missbrukas (väntat). Vanligen kommer de negativa synpunkterna från en äldre, konservativare generation.
Men om inte Internet kollapsar, har bloggen/hemsidan kommit för att stanna.
Det är väldigt internationellt.
Rosemari Södergran skriver i sina förord:
"Vilka är det som syns och hörs mest i debatter? Hur många med rötterna i arbetaryrken äger medier? Hur många av cheferna på olika redaktioner har erfarenhet av traditionella arbetaryrken? Hur många journalister bor i förorterna? Här kommer bloggen in. Nu kan många fler göra sina röster hörda, genom att berätta om sina liv och sina erfarenheter. De kan få rutin i att skriva regelbundet. De kan dela med sig av sina reaktioner på vad som sker i samhället."
Så sant. Men det finns många som vill ha det precis som tidigare. Min bild är att det handlar inte alls alltid om människor som är teknikfientliga. Många är nog så roade av alla möjligheter som finns, i programvara m.m. - bara man slipper uttrycka sig offentligt. Ibland beror det på ren slapphet, eller, rent rationellt tänkande,... - några vanliga, icke-inkomstbringande, insändare till tidningar har man knappast heller aldrig gärna besvärat sig att göra.
Ofta sitter man redan bra som man har det, varför riskera något? Ändå kan man vara hur stöddig som helst i sina egna synpunkter, bara det hålls inom familjen. I Jantelagens namn är också bloggaren någon som vill göra sig lika märkvärdig som onödig. Vem bestämmer det?
En debatt har fler parter än en, om man inte upptäckt det tidigare. Bloggvärlden upplever man mest, om man även läser vad andra skriver, det finns oändligt många synpunkter utanför den lilla håla man lever i.

Rosemari Södergran kulturbloggen@gmail.com
Hon nämner bl a följande vanliga s k Bloggverktyg i boken; d v s sidor där man kan komma igång
http://webblogg.se/
med instruktioner på engelska;
http://www.blogsome.com/

==================
I skriften IT och lärande 2/07 hittar jag rubriken, citat;
Ny blogg om ung nätkultur och lärande
Unga nätkulturer är arbetsnamnet på en skrift om ungas liv på nätet som KK-stiftelsen ska ge ut i höst. Projektledaren Stig Roland Rask har startat en blogg som följer arbetsprocessen.
- Unga nätkulturer är en produktionsblogg, där du kan följa bokens framväxt. Intresserade kan komma med ide´er. Bloggen blir bokens förlängda arm och slutkapitlet aldrig färdigformulerat.
Hos Kollegiet., Hkrmhost-host som Torsten förtjänstfullt sade, kan du hitta andra andra bloggar kring IT och lärande, naturligtvis.

Monday, December 03, 2007

INFÖR JULSHOPPINGEN


Vilka lågbudget inköp kan jag göra?
Alla förslag emottages med tacksamhet.
Förresten - ZAGOLANDET har egna förslag.
Kommer snart.

Wednesday, November 28, 2007

Bara Test...Fest i Test...Fästande

... i månader har jag inte kunnat logga in på bloggen, från vissa ställen - fastnade förmodligen i en kommunal brandvägg (eller vad det heter). Jag sa till 4-5ggr..., nu verkar det gå bra igen. Ett stort steg för mänskligheten Ett litet steg för Zagolandet. I alla fall slipper jag misstänka att inlogg avstägningen skulle varit ett utslag av lokal subjektivitet.

Thursday, November 22, 2007

UTMÄRKT REPRIS


ACTIONFILMKLUBBEN
med Stephan Spelberg...

Filmer med Steven Segal jag inte sett.Ännu.


Hej Filmälskare!

Satt och diskuterade med min kompis Jesper om filmerna som ännu inte gått upp på biograferna. Jesper hade faktiskt varit nere hos Video-Mix och frågat om de redan fanns på DVD. Men nej, så var det inte. Eftersom vi ofta ligger steget före beslöt vi oss för att ändå diskutera filmerna.


The Olympic sumo-rider Spy from the Sky (Sv.titel: Nu blir det GUULD)

Handling: Som karate&kickboxingkunnig, och även, sportfotograf, får Steven snart ett nytt uppdrag; under en stor tävling i friidrott. Genom ett titthål i en madrass skall han utreda en förmodad dopingskandal. Höjdhopparna har setts flyga omkring över stadion. Spjutkastare jagar småvilt på läktaren.Det visar sig snart att publiken är dopad, inte idrottarna! Steven hittar snart ett lugnare jobb, som karate&kickboksningkunnig kombinerad modeexpert/livvakt där han lyckas han förhindra ett slagsmål i en bubbelpool. Det visar sig vara upptakten till en stor härva med många besynnerliga varelser inblandade; dem kastar han upp i lampkronorna., endast iklädd i sumobrottarstringblöjor!

Jesper: Den här var väl ändå rätt häftig. Jag gillar scenen där Steven ligger gömd i madrassen där stavhopparna landar.
Stephan: Ja, det påminner lite om Chicks from the Sky.
Jesper: Men här var det ju killarna som landade
Stephan: Visst, lite gayigt.
Jesper: Men släggkastarna var i alla fall macho. Såg du han som slungade ut TV-fotografen! Stephan: Klart jag såg.
Betyg: En Klar Fyra


The Man with the Plastic Gun (Märklig nog inspelad i Sverige, i Jokkywood. Sv.titel: En Kokt Kuuuåouv me tillbehör)
Handling:Här har vi Steven som kombinerad karate och kickboksningskunnig snöskooterförare/vetenskapsman, som utför experiment med blåbär. I den första snön utreder han blåbärsstölder i skogen bakom laboratoriet. Steven provar på backhoppning, i en fartfylld duell med skurken Mokk. Båda landar i en korvkiosk. Vem hinner först greppa den den gyllene senapen på hyllan? Biroll av Dolph Lundgren, som Utrotaren från Anticlimex (beställningsjobb från Kiosken). Golphen, som han ibland heter, avverkar 247 japanska turister samtidigt som han äter en Korv me brö´ och ser på TV. Steven får senare i filmen nytt jobb, som karate& kickboksingkunnig jultomte i Stockholm, där han får syn på Carl-Bertil Jonsson i färd med att stjäla ur postsäcken. Ur säcken kommer tusentals ivriga östeurope´r i WinZip-format. Steven får fullt upp hela julhelgen. I den mystiska tvättmaskinen, möter han sin kanske hittills värste fiende: Doktor KrymPollo, men Steven tar fram sin Laserkanonmaskingevär och låter det tala så att hela tvättstugan blev en krater!!
Stephan: En upplevelse. Frågan är om Steven kan vara bättre.
Jesper: Men inget för dom yngsta kanske. Backhoppning är farligt.
Steven: Så sant, men kiosken var ju bara en attrapp.
Jesper: Kul att se Dolphen igen. Visste inte att han börjat jobba för Anticlimax.
Stephan: Inte jag heller. Där har dom fått in en verkligt tillgång. Jesper: Visserligen bara ett beredskapsarbete. Filmen faller lite på ett osammanhängande manus, skurken Mokk visste inte heller skillnad på Poms Fraits och.....
Stephan: Du menar Korvarna?
Betyg: Klar Tv
åa


Trip in Circles(Sv.titel: Rondellen som visste för mycket)
Handling: Som ofta anlitad karate och kickboksningskunnig parkeringsvakt bevakar han en populär rondell. Misstanke finns att mystiska långtidsparkerare grävt ner en skatt i det lilla grönområdet i rondellens mitt. Därifrån går en tunnel till banken, Der Schwartwaldbank. Han blir god vän med Schwartzwaldmannen. Lill, filmens kvinna, visar sig vara en karate/kickboxningskunnig, och boaormsaktig i vingum, som genast slingrar sig runt bankdirektören.Dinosauriemedverkan. Steven fightas med en naturtrogen Tyrannosaurus Rex mot trehundra asiatiska bankkunder - och avgår planenligt med segern. Parallellhandling;Som nyanställd karate&kickboksningskunnig plastkirurg har han även hjälpt Betty Gorgonzola flera gånger. Vår hjälte expedierar tjugotvå asiater och nitton utomjordingar med en propellerspark medan han använder Latteautomaten. Betty omskolar sig till bagare som hon tycker är mycket roligare, "när man ändå är uppe, kan man likaväl gå till jobbet". Senare i filmen pensionerar Steven sig, och som nypensionerad karate/kickbokxningskunnig spelbutiksföreståndare, med utsikt mot rondellen,, lyckas han en dag pricka in 10 rätt på tipset! (Ingen utdelning: J Ä Ä Ä Ä C K P O T T!).
Stephan: Egentligen en propaganda film för Svenska Spel.
Jesper: Såg du skurken som skulle fylla i en Bomben-kupong?
Stephan: Ja, hahaha, han kryssade överallt.
Jesper: Dyr insats, men han helgarderade väl alla läggmatcher.
Stephan: Vad tyckte du om filmens Quinna?
Jesper: Svårt att se skillnad på henne och utomjordingarna, faktiskt.
Stephan: Såna utomjordingar har jag inte sett på länge faktiskt. Såg ut som små grodorna.
Jesper: När han (Steven) kom upp ur jorden trodde jag först att det var en mullvad som körde motorcykel.
Betyg: En Klar Tre
a


Fish&Microchips (Sv.titel: Mandom mod och Norske men)

Handling: Som karate och kickboxningskunnig flugfiskare får han under ett pass syn på en Gädda som antastar en grupp Aborrtjejer. Vår hjälte kastar sig i vattnet och dyker, men flytvästen gör att han aldrig kommer under vattnet, och han flyter nedströms, ända till vattenfallet.... (OBS. Dubbad till svenska) Föreningen VSLVTPFIB (Vi som lagrar wåre tomme Pet-Flasker I Bajekaret) är ute på jakt och lyckas rädda Steven. Som tack utrotar han deras vägglöss och förortsskalbaggar med hjälp av karate. På badrumsgolvet möter han sin kanske värste fiende någonsin, Super-Zilverfisk.Filmen slutar med en jättelik pingisturnering utomhus, men, polishelikoptrar förstör det hela. Rotorbladen får bollarna att bete sig som yra galningar, och det allra värsta, Steven´s hästpiskatoupe´ blåser bort, och lägger sig som ett besvärligt Slimy- Alien rakt i plytet på en gangster!

Stephan: Genialiskt.
Jesper: Ja, här har vi nog en fullträff. Roligt att den är inspelad i vårt kära grannland.
Stephan: Ja, och dubbad till svenska tack o lov.
Jesper: Det kan vara svårt att hinna läsa texten.
Stephan: Gillar handlingen också, inte bara för att den ligger tiden.
Jesper: Har du haft några kontakter med VSLVTPFIB?
Stephan: Nej, man jag funderar på det efter att vi druckit ur den här 12-packen med Pepsi-Cola som jag köpt in för denna filmvisning. Jesper: Jag tror jag också skall gå med.
Stephan: Men du får inte ta hem de tomma Pet-Flaskerna. Det är ju mina.
Jesper: Jaså, vem betalade förra gången då, när vi kollade Pippi Långstrump i den okända mellanöstern-filmen?
Stephan: O.K. Jag ger mig min gode Jesper, men jag drar det på din lön.
Betyg: En Klar Femma

(Foto: Steven Segal spelar även fartfylld guitarr)

Wednesday, November 14, 2007

Hjulet bara rullar på i Löpsedelsvärlden

Vad jag tycker om löpsedlar har ZAGOLANDET tagit upp flera gånger tidigare. Fick ett återfall, skall fatta mig kort.

Bonde-Söker Fru tyckte bäst om Katten.
Farmen Quiristhina fångade Bonden med lasso.
Kicki har köpt korv.
Lennart har pumpat Cykeln.
Carolina Gynning har köpt busskort.
Bonde-söker Fru Lena tog genast ur Syltburken.
Expressen har Sex med Aftonbladet.
Åke fick Vecko-Peng.
Bonde-Erik söker Fru svek Sofia i Extrasängen.
Ensamma Mamman Rider Igen.
Sture har bakat Bullar.
Låt oss upp ta din tid en stund.
Du betalar.

Om sanningen skall fram, och det skall den ju inte alltid, läser jag hellre vilken Bloggare som helst än en löpsedel från kioskväggen.
Vad är sant och vad är osant?

NÄSTA DAG; Idag morse basunerade AFTONBLADET, som behövs "om sanningen skall fram" (hmpfhampfhahaho), en av landets största ryktesspridare, att statsministerns fru är mordhotad och SÄPO gjort...., det presenteras även på SVT text - som några timmar senare dementerar att hotbilden fanns på det som tidigare beskrivits. SVT är ju fri från politisk och kommersiell påverkan..., enligt deras egen reklam om sig själva.

Men löpsedeln hänger kvar på eftermiddagen...., läst av miljoner svenskar.



Friday, November 02, 2007

Var det bara propaganda?


John West undersöker.

- Kom in, sade Slobodan.

Själv satte han sig i ett ljust rum med en dörr öppen till balkongen.

- Vad vill du veta? Om jag tappat kontrollen över min situation? Om sanningen skall fram, har jag full kontroll. Det är bara det att jag hatar att ligga efter en liten bil när det växlar till grönt. Därför kör jag om direkt. Lägger mig framför den lilla bilen. Det har jag rätt att göra. Jag är för fri hastighet. Redan i bilskolan lär man ut man massa trams. Slobodan tände en cigarett av okänt ursprung. Rörde med skeden i kaffekoppen.

- Massa Caligula-typer som säger hur man skall köra. Där borde sossarna infört lärarlösa lektioner. När jag kommer ut på en 110-väg, är det en sak som gäller, jag kör om. Har jag bråttom så har jag. En stor svart bil är alltid en viktig bil, det lärde jag mig redan av farfar. När jag skall skaffa pengar till familjen, eller knulla, då har jag rätten på min sida. Så är det bara. Behöver jag i det läget köra 200 kilometer i timmen, så gör jag det.

Slobodan reste sig upp, stängde till balkongdörren. Hans lägenhet hade nya fönsterglas, mörka och nedtonade på det sättet att det fanns utsikt, men ingen insikt.

- Där jag växte upp lekte vi med stenar. Senare vapen som man importerat från det stora paradiset. Att ränna runt på cykelbanorna med mopeder, sådant kunde vi inte ens drömma om. - Du har aldrig haft en Barbie?

Slobodan verkade nästan överraskad av att äntligen få en fråga. Ställd av John West, som alltid, när den rätta stunden var inne.

- Jag har aldrig haft en Barbie. Jag har bara haft min fru eller horor. Slobodan såg nästan skamset i golvet. De gick tillsammans till leksaksaffären, Slobodan Bilosevic och John West, fiskhandlarn som många ansåg inte fanns.

- Vilken sorts Barbie är ni intresserad av, sade expediten Annica och lutade sig något mot kassaapparaten med sina tunna vita fingrar

- Jag har hört talas om det finns flygvärdinnor, och vad heter det..., häst-Barbie?

- Barbie som häst tjej?

-Så heter det kanske, sade Slobodan och verkade inte särskilt självsäker, snarare faktiskt lite osäker, vilket var nytt för honom. Annica gick iväg för att hämta ett par Barbie-dockor. Kom strax tillbaka. De låg där i lådorna som i ett par kistor med transparent hårdplast ovanpå. Slobodan gjorde stora ögon och utbrast med uppriktig förvåning;

- Men dom är ju för fan bara ... 30 centimeter långa? Jag trodde det var naturlig storlek!

- Naturlig storlek? Ha-ha. Då måste du ha fått fel för dig. Den affären ligger bakom hörnet, PorroRamaSlaveFame. Där kan du, ha-ha, kanske hitta din, "häst-tjej".

Just då kom Henrik Schyffert och Inga Lundström in i affären. Annica som hade nästan lämnat Slobodan vid kassan, vände sig om;

- Där har du ett par i naturlig storlek. Dem kan dä säkert i alla fall hyra ett par timmar. Slobodan ruskade på huvudet och tog ett par steg tillbaka.

- Moorthen, rulla ut batwalken, vi har storfrämmand!, ropade Annica i riktning mot lagret. Slobodan stod vid en hylla med leksaksbilar (Formel 1), och viskade;

- När den där Schyffert kör härifrån skall jag köra om honom direkt.

Annica ålade sig vid kassaapparaten i sin ljusblå cardigan.

- Jag skulle vilja ha ett Scrabble-spel på tyska till Henrik så att han får ett bättre ordförråd, sade Inga Lundström raskt.

- Zoo, sie wollen Scrabble spielen?!, sade Annica glatt medan hon trippade till spelhyllan.

- Jaaa, meine Indiane kannen spraklager ausgewecklen. Utanför affären, vid gatuhörnet av Maskrosgatan och Fasadvägen, satt redan Slobodan Bilosevic bakom ratten på sin begagnade BMW, och tryckte. Förbipasserande fotgängare kunde se att han pratade i en mobiltelefon. Han tryckte på knapparna då och då, mest för att verka intressant

- Visst Slangovic, jag fixar honom lätt. När han och den där blondinen lämnar leksaksaffären, ligger jag på gaspedalen. Han kommer att förstå vems revir han är inne på. Han kommer att förstå vem som är Macho. Slobodan stängde mobilen och slängde en skarp blick i riktning mot entre´dörren till Boy´z are Uz. Ut kom Inga och Henrik, med varsitt paket under armen, de gick raka vägen till cykelstället, till sina mountainbikes.

Slobodan satt inne i sin bil och nästan tappade hakan, men fann sig snabbt. Han började skratta, först lite förvånat, sedan allt högre, så högt att en förbipasserande fotgängare stannade till.

- Vad är det med dig? Har du någon sorts psykos? Det var sjuksköterskan Britt-Marie, på väg till jobbet, som hade blivit lite orolig. Hon gestikulerade med handen för att mannen därinne (Slobodan), skulle veva ner rutan, för att de skulle kunna kommunicera bättre.

Istället öppnade han hastigt bildörren och rusade ut. Sjuksköterskan Britt-Marie ramlade i gatan.

- Jag skall springa om dom! Cyklar de i 45 kilometer i timmen, springer jag i 55! Så är det! Jag är King of the Road! Jag är mannen som världen har väntat på! Bakom mina svarta solglasögon finns gåvan som Gud gav världen, Omköraren, the Best, the One and only! Trafikregler? Blinkers? Lämna företräde? Ha-Ha, det är ju statlig kommunistpropaganda!