VRÄÄÄKT ?!!!

Aldrig någonsin har jag varit med om att en faktura forcerats på detta sättet:

I slutet av april insåg jag att jag skulle få problem med nästkommande hyra, alltså för maj.
Gick till lokalkonoret (Stena Fastigheter Andersberg, Halmstad). Första gången kom jag inte
dit på deras begränsade öppet tid. (jag har ingen telefon sedan flera år tillbaka), men kunde då
skylten läsa när det var vart att göra nästa försök.
Nästa dag fick jag reda på att sådana ärenden hanterar man inte i Halmstad längre, utan jag
skulle kontaka Stena i Göteborg. om jag ville försöka halvera hyran i två inbetalningar.
Nästa dag ingde jag Göteborgskontoret, men den den person jag blivit anvisad att prata med var
inte där, utan hamnade att prata med en annan i stället.
Fick inget direkt bejakande svar om att det gick att halvera, det skulle gå
till inkasso Intrium/Justitia och hyresräkningen skulle snart få en avgiftspålaga.
Hon tyckte att det var värt att göra två inbetalningar, trots att jag frågade om det var värt
något, eftersom Intrum/Justitia ändå skulle komma in i bilden
Fick anvisningen att använda OCRnumret från originalavin, samt att jag skulle
använda det OCR-numret även vid andra inbetalningen, frågade om det särskilt
Hon tillade att hon gör en anteckning om att jag ringt

Detta hände alltså i april. Visste också om att det kunde gå några dagar in i maj, i telefon
hade jag sagt att första inbetalningen borde kunna vara 1200kr, men att det kunde bli mer,
så uttryckte jag det.
Denna första inbetalning av majmånadshyrs skedde 9maj enligt konto utdraget, belopp 1485kr

Bara några dagar senare får jag ett krav (daterat 11 maj) från Intrium/Justitia på hela beloppet, 2852 kr, detta belopp inklusive inkassokostnad (160kr) samt ränta (7,06 kr)
Ytterligare några dagar senare får jag ett nytt justerat krav från IntriumJustitia, belopet är nu 1200kr, (eftersom jag ju redan gjort en inbetalning 9 maj på genom originalavin) Inkassokostnaden är fortfarande normal (160kr) räntan har stigit (till 7.53), totalt alltså 1367.53
Det står inget förfallodatum för denna andra inbetalningen, som jag gör 27 maj.
Då har jag alltså betalat totalt 1485 + 1367 = 2852 för maj.
Några dagar innan denna andra inbetalning fick jag från Arbetslivsförvaltningen/Försörjningsenheten (Socialen) ett brev (daterat 25 maj) med rubriken "ANG. UPPSÄGNING", olycksbådande rutininformation.

Får ett nytt brev från Intrum/Justitia (daterat 1juni). De har lämnat in ett betalningsföreläggande till Kronofogden.
"Vi har mottagit Er inbetalning. Vill Ni att vi ska återt vår ansökan om betalningsföreläggande från kronofogdemyndighetn
måste Ni dock även inbetala nedanstående belopp"
Det beloppet är 675kr, specificrat som Kostnader.

Jag blev naturligtvis ilsken, eftersom jag just 1 juni betalat även in nästa månads (juni) hyra, i sin helhet. Själv betraktade jag det som att jag kunde inte längre stå i skuld till Stena fastigheter.

Efter helgen ringde jag upp Intrum/Justitia och förklarade att jag tyckte att det sista beloppet (675kr) kändes som ocker.
Dessutom misstänkte jag att fogden skulle ytterligare lägga på sina egna 600 (tror jag ca, rutinkostnaden) Samma dag besökte (7juni) jag Kronofogden i Halmstad, och sade vad jag tyckte. Kunde ju inte längre stå i skuld till hyresvärden Stena, eftersom jag betalat t o m nästa hyra.

På ett papper fick jag skriva på att jag bestrider kravet på det sistinkomna kravet från Intrium/Justitia (675kr) Och fick ett antal papper med formuleringar som; (under rubriken FÖRELÄGGANDE, hos Kronofogden)

Sökandes (Intrium/Justitia) yrkanden: "Sökanden har hos kronofogdemyndigheten ansökt om att du skall förpliktas avflytta från lägenhet (nr) samt tillhörande förråd med adress (xx).
Grunden för yrkandet: Hyresrätten är förverkad p g a obetalda/för sent inbetalda hyror för maj 2010. Meddelandet om
uppsägning har skickats till socialnämnden"
"Sökanden har hos kronofogdemyndigheten ansökt om att du skall förpliktas att betala nedanstående belopp till
sökanden: Kapitalbelopp 1 200 kr.

Det står vidare i samma papper, rubriken kommer igen

Grunden för yrkandet: Obetald hyra för maj 2010 angående lägenhet (adress)
Kostnader: Du skall ersätta sökande kostnader för
Ansökningsavgift 300 kr
Ombud 375 kr
Inkassokrav 160kr
Summa kostnader = 835kr
Summa kapitalbelopp 1200kr
Summa ränta 11,21kr

Totalsumma 2 046, 21 kr

Ja, det är hisnande, man tror inte att det är sant.
Samma dag ringde jag även socialen, svaret var ungefär "ja, de kan göra så", minsta
antydning av mig att vilja impovisera samtalet/frågeställningar (vad händer om jag verkligen blir vräkt) kring det här ärendet ville hon inte alls ta i. Hjälpen från socialen = absolut noll. Pengar har jag ju inte heller att hämta eftersom jag ligger, något, över normen i inkomstläge.

Nästa dag (8juni) besökte jag konsumentrådgivningen vid Österskans, och fick genast komforttabelt med tid att diskutera i första hand den sista fakturan från Intrium/Jusitia (1juni, 675kr). Men även hon kunde egentligen bara bekräfta "att de kan göra så"
Jag besökte även denna dag Stena Fastigheters lokalkontor på Andersberg.
Hon visste ingenting om den process som pågick! Hon tipsade om att jag skulle ringa Stena i Göteborg igen, och prata med den som jag egentligen skulle pratat med i slutet av april, då var hon ju inte där.

Så sker (9 juni), hon frågar varför jag inte kontaktade Intrum/Justita redan då och gjorde avbetalnings plan för maj direkt. Det är frågan, men, jag har aldrig gjort så, en inkassommyndighet är ju nästa instans. För mig är det naturligt att välja hyresvärden först, men deras nya stil verkar vara att det är Intrium(Justitia som är hyrevärd, de dikterar alla villkor?

Jag har ju bott i denna lägenhet i 17 år. Är en fridfull hyregäst, och vad jag känner till så finns det ingen anmälan mot mig när det gäller störningar. på dessa sjutton år.

Jag har ingen missbrukar bakgrund, inget kriminellt register.

I våras renoverade man, i tre veckor satt jag som i ett skyltfönster. När jag drack morgon kaffe kund det stå en byggjobbare mindre än 1 meterifrån mig på andra sidan fönstret, eller, fler gånger har jag fått möblera om för diverse inomhus arbeten. Folk har gått in här med centralnckel när jag inte varit hemma,

Några periodiska hyresänkningar p g a det har jag inte hört talas om.
Tvärtom har jag haft en höjning att hantera hela våren, speciellt eftersom en del av
hyran varit en retroaktiv pålaga.

Det är till nackdel för Stena Fastigheter att tappa kontakten med lokala förhållanden
Jag har alltid, tidigare, berömt Stena i enkäter. Det måste ha varit nyhetens behag
Nu vill man vräka mig (utan att lokalkontoret visste det).

Jag vet inte hur många gånger under dessa sjutton år satt riktade lappar i trappan om att
folk skall inte förvara sina stinkande sopor där. Det är inte bara en visuell principsak.
Stanken förökar sig och stiger till nästa våning, specielt sommartid.

Jag vet inte hur många gånger jag på sjutton år , ringt på för att man spelar för högt med dagens ljudanläggniungar som inte alls var påtänkta när dessa husen byggdes.
Det är rätt vanligt bland nyinflyttade. Inte bara ens egen trappa drabbas.
Det är alltid risk att man får på käften om man ringer på okända dörrar, eller, blir trakaserad senare.

Det tar kraftoch energi, passiviserande, om man ständigt måste vara på sin vakt mot än det ena och det andra
På senare år har det ändå varit rätt bra i min trappa, klart bättre än vissa tidigare perioder.

(När detta skrives är det inte helt avgjort än, vad som händer, det går att tolka olika beroende på vem man frågar.)

Tvätt Maskins Disco

Säkert har jag skrivit om det tidigare. En okänd nyinflyttad granne spelar högt i musikapparaten. Det låter som en stor torktumlare.

SchwsGlönkSchwsGlönkSchwsGlönkSchwsGlönk

På hög volym. Det går i väggarna. Köksskåpen.
Jag hör bara de låga frekvenserna.

Är det RAVE? Vad håller dom på med?
I en vanlig lägenhet. Stort öppet fönster.

Under en tidigare epok: INDUSTRIALISMEN
Kom man fram till att stort buller var skadligt

Nu gäller det inte längre?

Det GÖR fullständigt skitdetsamma om ...
16 andra hushåll
T V I N G A S lyssna på
ljudM A S K I N E R N A ???

Polar Pris Vinnare

Björk och Ennio Morricone

Varför skulle jag ha någonting att invända?
"Den Gode , den Onde , den Fule" i något förenklat skick har
jag använt åt fem veckors - nybörjare senast under vårterminen.
Men Bjork? Öh, Öh. Hon är ett geni,
men vilken låt passar för ganska-nybörjare?
Uh,Uh, , ge mig förslagen

BALLAR AV STÅL -- motsatsen till Kultur

Så hände det, råkade se eländet (TV 5)

Varför får man den där tomhetskänslan efter att ha sett programmet (+ fyra reklamavbrott)

Läste idag i en gratulationsartikel i Hallandsposten om skådespelaren Tomas Bolme som fyller 65. Han säger " Få saker går upp mot att ro ut över fjärden en sommarmorgon och vittja nätet. Fast utan kultur hade livet varit tråkigt. Kultur öppnar världen och påverkar ens livsåskådning. Kultur får en att begripa saker och ting."

Programmet Ballar av Stål får en inte att begripa någonting.

BABY CASE

Jag är ett Baby Case.

Jag heter inte Per Gessle.
Precis som PG har jag kört tidningar
en gång i tiden. Samma åkeri.

Jag kan inte lägga in bilder på bloggen i kommunensdatorer.
Det är för jävligt.
Det är kasst.
Tekniskt översitteri.
Biskopvälde.

Mina bloggar ligger hos Blogger.
Det är inget nytt.
Det har funnits i många år.

Just nu kan jag i alla fall logga in.
Men hur länge ?
Två tidigare perioder har det bara varit avstängt.
I flera månader.

Kommunanställda är alltid segervissa.

Man är helt enkelt suveräna.
och har tagit på sig rätten
att dirigera yttrandefriheten.

På Halmstad Kommuns Datorer får man inte lägga in bilder på Blogspot ?!!

IDAG ÄR DET 24 januari 2010.....det går fortfarande inte att sätta in en
bild, på t ex H A L M S T A D

Nu protesterar jag; det är inte första gången

ENDAST I HALMSTADKOMMUNS datorer.
Bibliotek, skola ....

Två tidigare perioder (över flera månader) var det omöjligt att logga in överhuvudtaget på en BlogspotBlogg.

Halmstadborna i kontrollrummet försvarar sin stad.

Senaste nytt om Anna Mannheimer

Det här är dagsaktuellt;

VM i Rock-Ring

vore det bästa alternativet för kvinnor, för alla rent ut sagt,
istället för Huligandrypande, bisarrt kostnads- och resurskrävande fotbollsmatcher


Dessutom kan jag meddela, att min rejält gamla mamma åkte fast för fortkörning nyligen.
Hon körde 47 km i tim, på en 40 sträcka, och
PANG!! 2000 kr i böter!!
Fick inbetalningslappen direkt i näven.
Varså god skicka pengarna direkt till Kiruna!
Allt var över på några minuter


I våras körde jag 81km i timmen på en på en 70-sträcka.
PANG !! 2000 kr i böter !!
Fotot från fartkameran blev snyggare än körkortsfotot.

Alla dessa
s m å
r o n deller.
Vem har tjänat pengarna?
Lyckad lobbyverksamhet.


Gupp efter Gupp.
Så duktiga ni är. På kontoret.

Vem har tjänat pengarna?

Bränner man ner en skola verkar det vara gratis.
I Sverige är det rättvist.

Kan Du diskutera på Impa-Nivån ??

Söndag f m har det hänt sedan något år tillbaka att jag satt på radion, som fritt får gå i bakgrunden medan jag gör andra saker. För det mesta får jag höra någon sorts Vakna program med Thomas Tengby och Anna Mannheimer. De underhåller min hjärna, medan jag samtidigt (simultanförmåga) t ex kan passa på att skriva noter eller söndagens Europatips.
Viss inslag i det programmet är obligatoriskt återkommande, bl a den där olika ämnen avhandlas, ibland med hjälp av någon expert, man ger uppslag och infallsvinklar till ett lyckat samtal vid middagsbordet, olika nivåer;

Godkänd nivån
Ha-koll nivån
Impa-nivån

Det här är något som ZAGOLANDET mycket väl kan ta fasta på, även i fortsättningen.
Först ut är faktiskt just Anna Mannheimer.

Godkänd nivån;
När hon var liten tittade hon ibland ut genom fönstret för att försöka få syn på några tjusiga killar.

Ha-koll-Nivån;
Hon har jobbat med marknadsundersökningar. Hon har ringt upp folk och frågat om de ätit frysta ärtor.

Impa-Nivån;
Hon har legat upplagd, jag menar sedesamt, på magen i en grönklänning och små stövlar - ett tvåsidors uppslag (elefantbild) i Aftonbladets Ungdomsbilaga i januari 1999.

Tyvärr kan inte sätta in en bildjust nu, det verkar som om Teknik-Censur-Nisse inom Halmstad Kommun hittat på något nytt genialt, det går inte att lägga in bilder i bloggen. Funktionen är död.

Det Riktiga Skräckministeriet?

Råkade se den här dokumentären på DanskTV igår, sök på Miss Mini U.K.

(obs. bilden är inte alls därifrån, det finns absolut inget samband, fashion robot är något helt annat, något helt annat, blandar ihop både äpplen och päron, är helt fel ute)

Yäk!
Bland annat:
Skönhetsoperationer på minder åriga!
Det mest skrämmande är vad som rör sig i huvudet på morsorna.
Är det här även svensk framtid, är det här dom landar?
Bloggoutfitmingeldrottningarna.


En annan sak, förresten, är;
som man skall man helst inte ha några som helst åsikter om detta.

"Håll käften. Shudup. Stick och bada.
Du vet ju ingenting om konst, estetik och framförallt inte om den moderna kvinnans rättigheter i samhället? Vill dom lära sin unge att gå snyggt på kattwalken är det väl en mänsklig rättighet"



'People are typically very critical of mothers who enrol their children in pageants, but I wanted to try to understand why mothers and daughters were doing this,' says Alisa Pomeroy, the director-producer of Baby Beauty Queens.
The BBC documentary follows the contestants in Mini Miss UK, Britain's first American-style child beauty pageant, which took place in Milton Keynes in March. It is a snapshot of modern girlhood that is by turns poignant, hilarious and unsettling.
'As I spent time with the contestants I realised that every family had a different reason for wanting to take part. For some it was a glamorous world away from normal life on a council estate; for others it was a way to give a child a chance the mother never had, to deal with the baggage of their own childhoods, or even a form of religious worship. In their own way all the mothers were trying to do the best for their children.'
Moya, 40, a beauty therapist and single mother, lives in Glasgow with her children, Leah-Brooklyn, 14, and Madison, nine
'We're born-again Christians, and we believe God has given Madison this path,' she says. 'Before the pageant our church prayed for our heavenly Father to give Madison confidence, that he would make her be pretty and beautiful. We make "believe boards" of our aspirations – Madison has one that says, "I want to be bigger than Kate Moss and Naomi Campbell, and help animals.
'I made up the dance routines for Madison, and we hand-embellished her shoes with Swarovski crystals to give them a bit more bling. I spent about £1,000 on her outfit. Every day Madison cleanses, tones and moisturises, and she has a face mask applied after she's been playing and sweating. For the pageant I applied acrylic nails, she had a fake spray-tan and a hairpiece, and her toenails were painted – nothing major. Some people say having a hairpiece at nine is ridiculous, but it's not like I do her hair and make-up every day. When I'd finished with her she actually looked like Fairytopia Barbie. I've been told Madison has the face of a doll – the American look.'
Madison says 'Doing the talent section was my time to show off what I've got, rather than being on stage with all the others. All the others were more natural and I wasn't, and I felt as if I stood out, and that was my favourite part of the day. Sometimes I don't like to put on make-up. If I fell over and I had mascara on and cried, it would all go smudged. The first time I got my fake tan I felt a bit frightened. It was really cold. But when I got it done a second time it was OK, because I'd got used to it.'
Helen, 39, works with special-needs children. She and her husband, Peter, 42, an it consultant, live in Newcastle and have five children: Luke, 14, Jamie, 13, Connor, 11, Jordan, nine, and Scarlett, seven.
'As a child, I didn't have the opportunities my children have,' Helen says. 'Had I been encouraged, I would have gone into acting. My husband moans about me putting the children forward for things, but he recognises they have potential. When Scarlett was only three, on a train journey to London she sang all the way and kept the whole carriage entertained.
'We went into the pageant for a bit of fun, but others were only there to win. I was horrified by the spray tans on girls not much older than Scarlett. A little bit of mascara, eyeshadow and lipstick was all Scarlett had – no beauty treatments.
'It was a long day. Scarlett had an asthma attack the day after – we think it was inhaling others' hairspray. I don't regret it, though; it was a learning experience and she had a lovely time.'
Scarlett says 'I got photos and my hair done and nice dresses. It felt a bit weird on stage because they were all staring at me. It was scary, but OK. The other girls were nice. I like to dance, to sing, to act. I want to be a fashion model when I grow up.'
Janice, 35, from Bushey, recently separated from her husband, a dentist, and is a full-time mother to Joshua, 12, and Tyla, nine.
'The pageant came at a fantastic time,' Janice says. 'My husband and I were separating, so it took my mind off things. We started preparing a month before. The dress-shopping and singing lessons were crazy. Tyla was sad not to win and we thought it was unfair having younger girls competing with 13-year-olds, but it hasn't put us off wanting to do more.
'Usually Tyla wears make-up on the weekends. I don't mind – it's nice for her to take pride in her appearance. She started wearing contact lenses at seven. She's had highlighted hair since then, too. It just gives her a nice look.
'Tyla goes to a girls' private school and her friends there are similar. They all want boyfriends. Since Christmas she has been in a long-distance relationship with a boy from South Africa she met on holiday. Girls are just going with the times. You have to keep up.'
Tyla says 'I loved dressing up and having my make-up and hair done. I felt very grown up. My friends thought it was really cool. I like designer clothes – I wear Juicy, Miss Sixty and Abercrombie & Fitch. My boyfriend is called Jordan. We talk on Skype about how life's going and stuff. I'm going to do lots of pageants in future.'
Claire, 42, works in a casino. she is single and lives in Newcastle with her daughter, Chloe, eight, who came third in the pageant
'When I told people Chloe was going in a beauty pageant, they said, "Oh, God, not like those ones they do in America?" I thought, "What have I done?"
Chloe's shy. She's done a talent contest and some modelling before, but this was only the second time she'd performed in public.
'I let her wear a little make-up to match the costume, but not the false eyelashes she wanted. I think young girls today are growing up far too quickly, and I don't normally let Chloe go out made up. I never behaved like this when I was eight.
'We didn't spend a huge amount. For the talent section Chloe just wore her main dress. But a couple of people asked, "Ooh, haven't you got a talent outfit?"
I think some of the other mothers took it more seriously than I did. Some were saying backstage that the contest was fixed. I was jumping all over the place with pride when Chloe did so well. I imagine she'll carry on performing. I'm just waiting for that call from Oprah now.'
Chloe says 'I want to be a model. I felt happy when I found out I'd come third. I was nervous on the stage. I like animals, especially tarantulas. They're cute.'
Alison, 29, from Portsmouth, lives with her boyfriend and their children, Chloe, eight, Harley, five, and Roxy, one. Chloe was runner-up in the pageant.
'It was Chloe's first pageant and we didn't know what to expect. She goes boxing, so she did that as her talent, and she had a ponytail wig. Chloe is used to make-up – she usually does her eyes, her cheeks and lipstick. She's a little young, but I don't mind if she wears it now and then, to go out to parties.
'I thoroughly enjoyed the day. I was more nervous than Chloe; I was shaking. All the others were brilliant, but she did ever so well. The boxing routine made her stand out. I was all tearful when it was announced she'd come second. Chloe really wants to do more pageants, and I definitely will put her in for more.'
Chloe says 'My favourite bit was all of it, really. I like having fun – performing, dressing up, having the pink lipstick on, eyeshadow, earrings. I want to be like Victoria Beckham when I grow up – rich and beautiful. When I told my friends I'd come second they thought it was amazing. I was shocked. There were other girls who were pretty and looked nice.'
Joy , 37, trains holistic beauty therapists and is married to ken, 45, who runs a taxi firm. they live in county durham with their daughter, Sophie, 13, who won the Mini Miss UK crown
'I spent £450 on Sophie's French-imported dress. People will be shocked, but I only have one child, my husband and I both work hard, and, if that's how I want to spend my money, so be it.
'On the day of the pageant, I didn't want her to look like a painted doll, so we went for a natural look, and I think her natural elegance, plus her performance of Little Girls from Annie, helped her win.
'It's a bitchy, hard world, though. After Sophie won, only two girls and their mothers would speak to us. Most of the girls deleted her from their list of Facebook friends. Then there was the way they'd lend beauty products to one girl but not another. I tell Sophie she just has to be strong and rise above it.'
Sophie says 'I never expected to win. When they said my name I just couldn't believe it. I felt like a princess! I really want to be on the West End stage – I do ballet, tap, theatre and singing. As the winner, I've had invitations to open some local shows, and I'm planning to do some charity work. The other girls at the pageant were really nice at first, but then people started getting competitive. When I put my dress on a few people started not talking to me. I'm not sure why.'

Av någon anledning kunde jag inte kopiera in länkadressen direkt, den här
texten ovan är från Telegraph.

Mina närmaste grannar i blogguniversum...

Just nu omnämnande av Lira Musikfestivalguide (667 st!)
http://hvemsida.blogspot.com/

Den alltid vitale Yngwie Malmsteen uttalar sig om några svenska gitarrägare (1998)http://drivemyguitar.blogspot.com/

Udda reseskildring att minnas ;
"Så blev det äntligen av, resan till Snippan Town"
http://gobbabibliotheket.blogspot.com/

Bloggen är en s o v a n d e vulkan..., stor tydlig tabulatur text om man klickar på bilderna
http://drtaboola.blogspot.com/

Mitt Personliga brev till Sissela Kyle´s Womanager

Hej SISSELAS WOMANAGER (personliga coach)

Kan inte tänka mig att det är den direkta adressen till Sissela Kyle, räknar med att jag hamnar hos en högskoleutbildad broiler, som fått anställning på STV (500sökande) som ger en preliminär bedömning av mitt ärende, innan den åker i papperskorgen. Hela datorn äker i papperskorgen!
Hon söker, ärat vare hennes namn, fortfarande historier om de sju dödsynderna, äntligen kom jag ihåg att skriva på en filialbiblioteksdator med begränsad skrivtid. Denna möjlighet kom direkt från himlen, som gyllene blixt mellan molnen.
GIRIGHET har jag ofta diskret skrivit om, i många år, bisarra fallskärmar och bonusar, tar aldrig slut – vem kan få nog?
I mina förstklassiga skrattretande kammarspel är den rike ofta överdimensionerad i sitt ägande, mycket stor aptit, omättligt, gränslöst ägande.
Har de som kon, fem magar?
Hur handlar dessa personer dagligvaror?


Här i korthet några episoder, på girigt uppförstorat ägande;

från "Jannicka åker Tåg", (Ploppita Serien)

”Jannicka letade upp restaurangvagnen, inte att förväxla med den vagn där hon skulle uppträda, den låg nästan i andra ändan av tåget. Restaurangvagnen var långtifrån fullsatt, men hon skulle hamna att dela bord. Hon valde att dela bord med en man i medelåldern, som redan hunnit få sin tallrik på bordet.
Jannicka råkade sparka till honom, när hon skulle få in sina långa ben under bordet.
- Hoppsan.
- Ursäkta.
Trots sin scenvana, rodnade Jannicka nästan omärkligt, men mannen fortsatte bara att äta som om om ingenting hänt. Signaler hördes från järnvägsbommar som var på väg ner. Tåget hade fått upp farten. Landskapet utanför var ganska grått. Det skulle bli snö.
- Har ni sett den där gamla Hitchcock filmen med Cary Grant och Eva-Marie Saint,...vad den nu heter.
- Nja. Är inte säker, svarade Jannicka och ordnade med servett, kniv och gaffel.
- Två främlingar som möts i restaurang vagnen, söt scen där med Eva-Marie. Riktigt modern, självständig kvinna. Kan man tro att den filmen gjorde på 1950-talet? Ni är också vacker.
Servitrisen kom med en hel bricka med lättölsflaskor, och en ny portion med biffar till mannen mitt emot Jannicka.
- Jag kan beställa åt er också. Vad vill ni ha? Cola, päronläsk...., något starkare?
- Visserligen tycker jag om päron, helst naturellt, men jag tror..., skall uppträda senare ikväll.
- Ah, vad intressant, på Casino Royalle i Sundsvall`?.
- Nej, här på tåget, i rockvagnen.
- Nämen, vad säger ni! Vad roligt, jag har inte träffat några artister på länge.
Mannen fortastte oavbrutet att äta, jobbade med kniv och gaffel, tog då och då en klunk ur ett glas med lättöl. Han åt nästan som om han hade det som jobb. Jannicka kom inte för sig att säga något och han märkte att hon undrade.
- Ja, det är så att jag är mångmiljonär, vi äter mer än vanligt. Tycker om att vistas bland vanligt folk, åka andra klass på tåget och så vidare. Nu äter jag åtta portioner med Jägarbiff, därtill aderton flaskor lättöl. Det är mångmiljonärens lott. Vi måste äta mer än vanligt.
Jannicka kom att tänka på sin förre mentor och beskyddare, farbror Boban, på hans vanor, men kunde inte minnas de skulle ha varit så iögonfallande, åtminstone när det gällde maten. Servitrisen kom in med Jannickas blygsamma portion med falukorv, mos och ett glas vatten. Mannen bakom bordet fortsatte att äta utan att knappt titta upp, bara någon sekund när han sade;
- I nästa vecka skall jag byta företag, får en fallskärm på drygt tre miljoner, det blir alltmer att göra på fritiden. Ja, hur skall man hinna..., det är i England förresten.
Jannicka funderade på om det hela var ett raggningsknep, men onekligen åt han offantligt mycket. Inte var han ändå speciellt överviktig. Välklädd. Riktigt snygg egentligen. Kanske hade han väckt något intresse hos henne, men var inte säker. Plötsligt var han klar med sin, som det visade sig, sin sista portion med biffar och han svepte den sista lättölskvätten direkt ur flaskan, medan han i all hast reste sig. Servitrisen kom rusade med en limpa cigaretter.
- Nu går jag till rökkupeen. Det var roligt att träffas! Lycka till med konserten....!
- Jotack...., det var så lite så. sade Jannicka nästan lite ställd, medan hon tittade upp. I dessa sekunder tänkte hon på om det verkligen fanns någon rökkupe´ på tåget nuförtiden.
Ja, kanske, de var ju i Norrland. Hon visste ju inte ens vad han hette, hon hade tänkt fråga det, ja, klart hade väl hon presenterat sig lite bättre själv.
Kanske hade hon missat en sponsor, i alla fall, och tänkte på småpengarna hon tjänade en kväll som denna. Ombord på nattåget, någonstans längs norrlandskusten"

LÄS HELA
http://zagolandet.blogspot.com/2008/06/jannicka-ker-tg.html
------------------------------------------------

från "Jobb-Sökar-Aktiviteter":

”John Egmond väntade på besök. Några nyanställningar skulle kanske ske. Som nyinflyttad miljardär i Halmsta behövde han fylla på personalstyrkan med en revisor och en kock, som kände till de lokala förhållandena. Denna gång, av lite nyfikenhet också, ville han göra antällningsintervjuerna själv, bakom sitt matt glänsande skrivbord, på sitt kontor, med utsikt över Nissan. På skrivbordet stod en femliters kaffekopp i ljust kvalitetsporslin, inköpt i Danmark. Specialbeställd förstås. Eugenia, hans allt i allo, kom in i ett vackert randigt förkläde och med en sockerbit i famnen. Hon släppte ner den i koppen, ett svagt plask hördes, det skvalpade lite och sockerbiten, stor som en tegelsten sjönk omedelbart till botten.
Kvalitet på sockerbitarna, inte för mycket luft och volym , var viktig för John Egmond. Han nickade lätt förtjust när ett dämpat klonk hördes när biten träffade bottenporslinet, efter att vaggat ner genom kvalitetsbrygden av franskrostat svenskt specialkaffe, inhandlat i en liten butik på Brogatan i Halmsta. Eugenia gick ljudlöst ut ur rummet. Hon hade en blågul dräkt under förklädet. Några minuter senare knackade det på dörren. Det var en yngre man, Mustafa, hämtad ur lokalbefolkningen, som var utbildad butler;- Ni väntar besök min Herre.
- Bra, låt den tjänstvillige komma in.
John Egmond var nöjd. Den förste sökande hade kommit på avtalad tid. Strax därefter knackade det på dörren igen och Niklas ( Nicke) Stolpe stegade in, i sina nypolerade 43:or. De såg naturligtvis löjligt små ut i jämförelse med John Egmonds 62:or.
Det var meningen. Nicke satte sig tillrätta på en liten grön stol. John Egmond satt i en svart, motordriven, kombifåtölj, med sitsen på ungefär en meters höjd, dinglade med benen.
- Nå, herr Stolpe af Halmstad, får jag kalla er så, det låter mera upplyftande, berätta för mig varför ni vore rätt man för det här jobbet? John Egmond såg neråt från sin utsiktplats. Nicke öppnade munnen;
- Jo, vi här i Halmsta önskar er välkommen, för det fuössta. Vi Halmsta-bor tycker om konst. En miljardär är som ett konstverk, hahaha,... (det skämtet gick vesst inte hem).
John Egmond gjorde några fundersamma rörelser med sina polerade läppar, drog liksom ihop dem, men bad genom ett kort nickande att Nicke skulle fortsätta sin presentation, och han tillade;- Vill du röka en cigarett går det bra. Herr John Egmonds nickning liksom fortsatte i en halvcirkel, tills näsan pekade mot en gigantisk cigarett-tändare som stod i ett hörn. Höjden på denna försilvrade äkta, specialgjorda, Bronson-tändare var över en meter.
Nicke tog försiktigt fram sitt lilla gula plastetui med gula Blend, av normalstorlek bör det nämnas, stegade något fumligt fram till tändaren. Han orkade inte trycka ner avtryckaren som skulle en gnista till den utsusande gasen. Han hann nästan bli lite omtöcknad innan Eugenia kom in med ett ganska stort verktyg samt gummihandskar, som gav bättre fäste, om man tog i. Plötsligt närmast exploderade det fram en låga, som gick ända rakt upp i taket.John Egmond utbrast; - Se så ungdomar. Men nu fick du väl fyr på zigaretten herr Stolpe. Nicke hade lite svedda hårstrån i luggen och en lång svart rand längs med skjortan.
- Visst Herr Egmond. Vi Halmstabor tycker om humor. Hahaha...."

LÄS HELA:
http://zagolandet.blogspot.com/2006/11/jobbskar-aktiviteter.html


(En annan modärnare dödsynd kan förresten vara Fantasin...)

Att utbyta hälsningar

Carl-Erik af Geijerstam. Två utdrag finlandssvenska ur Horisont, publicerat i nr 2 1978)

"För femtio år sedan var mörkret totalt en höstkväll när man hade lämnat det upplysta hemmet bakom sig. Vi bodde i skogen och hade cirka en kilometer att gå till närmaste granne. En mulen kväll blev man på denna gamla kvarnväg som uppslukad och nersväljd och kundet inte ens urskilja granarnas toppkonturer mot himlen. Fötterna fick leta sig fram själva men kände väl till vägens alla krökar och sträckningar. Allt var ju också lugnt och ingenting ovanligt brukade hända på dessa mörkervandringar om inte dit skulle räknas de sällsynta gånger man mötte en annan människa på vägen.
Det hördes på långt håll när någon närmade sig och ljudet av stegen blev olycksbådande som om de just var på väg att söka upp en själv där i mörkret.. En gång stannade stegen och det blev alldeles tyst. Jag kände en oemotståndlig frestelse att också stanna. Det var som om rasslet under fotsulorna bara växte och blottställde varje del av min kropp för denne fiende som väntade mig. Då utförde jag en modig handling - kanske en av mitt livs få. Jag fortsatte framåt som vanligt och när jag kom som jag trodde alldeles nära det ställe där jag sist hörde ljud av steg , tog jag in luft och stötte fram traktens sedvanliga hälsning vid denna tid på dygnet: "God afton". Bredvid mig ur mörkret kom samma hälsning, framsagd med samma tveksamma och litet spända men ändå lättade tonfall. Jag tyckte mig känna igen rösten, det var skomakarens fru som var på väg till bruket, men vi bytte inga ord utöver dessa enda. Och plötsligt förstod jag att hon som nyss stannade på vägen hade varit rädd för mina steg och att ängslan var lika stor på båda hållen. Den enkla hälsningen hade fått tillbaka hela sin ursprungliga betydelse att verkligen önska gott i mörkret både åt den man mötte och åt sig själv. Det var magiska ord som kunde göra en fri från ängslan och kanske ville man med dem också försäkra att man själv ville inte kom med så onda avsikter som mörkret kunde ge anledning att tro."

"Flera hälsningar bland Afrikas naturfolk vill uttrycka just aktning för den man möter. De vill ta bort hans ängslan att vara underlägsen och så höja hans självaktning. Slående exempel på detta ger Laurens van der Post i ett par böcker om sina resor på femtiotalet till nomadiserande bushmän i Kalahariöknen. Bushmannen är som bekant liten till växten och använder inte som europeen diminutiv för det han tycker om. En av de vanliga bushmanhälsningarna är att man - liksom eskimåerna - lyfter sin öppna hand högt över huvudet och sedan med hög röst ropar: - "God dag! Jag såg dig skymta på långt håll och jag dör av hunger." Med denna hälsning vill man dels försäkra den mötande att han är så stor till växten att han är lätt att få syn på, dels att man själv är hjälpsökande och förvissad om att få hjälp. Den som nu blir hälsad på detta sätt svarar tillbaka i samma förtröstansfulla ordalag: "God dag! Jag har varit död, men nu när du har kommit lever jag igen".
En gång fick van der Post erfara den mycket reella bakgrunden till dessa hälsningar. Då expeditionen mot slutet av den långa torrtiden på sin väg ut ur öknen har slagit läger mitt på dagen i skuggan av några kameltörnträd, kommer plötsligt en rad mänskliga gestalter mot dem i den flimrande hettan. En rad män, kvinnor och barn av bushfolket trevar sig sakta fram bland törnsnåren utan den vanliga svikten i stegen. "Alla var ohyggligt utmärglade, kinderna var insjunkna, läpparna blåaoch spruckna och de mörkbruna ögonen ovanför kindkotorna djupt insjunkna i skuggorna under pannbenet.---- Och ändå var de så okuvliga i sitt mod, att när de till sist stod framför oss på vacklande ben, lyfte de allesammans ena handen och hälsade oss artigt enligt sitt folks sed: "God dag! Vi såg dig på långt håll och vi dör av hunger."

Magnus UNIBETNE´R, den oövervinnerliga nollan

Ja-....gör ingen hemlighet av att jag associerar Magnus Unibetne´r med Sluggo.

Huvubonaden har alltid fattats, (skaffa åtminstone en keps från Shell, Magnus Unibetne´r)

Tyvärr går också tanken till en tolvåring med Elgitarr, som har kommit på hur man klistrar fast dist-knappen. Bzzz. Bzzz. Bzzz. Så bara fortsätter det.

Konstant effekt. Dynamik och Nyanser? Ha, ha, ha.

Bzzz.Bzzz.Bzzz, alla är idioter, Bzzzz. Bzzzz, jämn effekt.

R-vkn--lad, av Bill Clintons saxofon.

Vilket raklödder använder Magnus, är det Jurashopper?

Såg en halvtimme av hans tal till nationen.

Då och då var det roligt när reklamen kom under

en välspäckad femminutare. Färger. Musik.

Men M UB är inte det sämsta man kan se på TV.

Priset tar BALLAR AV STÅL.

Vilka tittarstormar det hade blivit förr i tiden.

Vilka löpsedlar på stan!

En jobbig Jevel tömmer bajshinkar på bilar, lägger bajskorvar på gatan ( i smyg).

Kaninkokerskan? Vilken bedrövelse.

Terrorhumor. Mobbing. Terrorhumor. Mobbing.Terrorhumor.

Det är kul det

Elisabeth Höglund får vad hon förtjänar

Så kan det gå i somarvärmen.
I nästa inlägg kommer jar att skriva om
Magnus Unibetne´r, den odågan.

Därför tappade jag definitivt lusten att rösta i EUvalet...

...ex reportern hos SVT, Elisabeth Höglund avgjorde saken. Hon satt i fredagens morgonsoffa, och kunde väl knappat hålla sig innan hon fick ordet.
Föregående talare, som jag just nu glömt namnet på, tyckte att de nya ersättningsnivåerna för EU-parlamentariker blir förskräckligt höga. Elisabet fick ordet, .."jag tycker precis tvärtom", "det är gammaldags att tycka att det är för högt".

Från början hade jag nog tänkt rösta, i flera veckor, men det råkade bli Elisabeth Höglunds uttalande, som satte pricken.

Inkomster är en lekstuga på andras bekostnad?
Hur mycket attityd handlar det om?

Fladdermus-Safari i samband med Laholms Kulturfestival

Vill bara påminna om Fladdermus safarin , fredag den 5/6, (Världsmiljödagen).
"En nattlig vandring längs med Lagan för att spana efter fladdermöss. Ser vi dem inte hoppas vi att vi i alla fall kan höra dem med vår nya fladdermusdetektor"

Förresten. just idag, är det min sista dag i Laholm, aldrig mer kommer jag att stanna till vid Rolles i Trönninge för att köpa den stora mjukglassen?

Här är jag livslevande - mjuk och hångelvänlig.

Rev och slet i några tidningar som skulle i soporna, Aftonbladet 22 maj,..."vänta där är är Kitty Jutbring", javisst ja, hon är på fredagar, hon med någon sorts Hacke Hackspett-frisyr,
"vad skriver hon nu då?", "jaså det är fortfarande den stora följetongen om att hon är SINGEL".
Hur kan hon vara det, som går ut i en halvmiljonupplaga, i nordens upplagemässigt största dagstidning, ryktes och skvallerspridaren nummer 1?
Hon som verkar rätt trevlig, skriver följsamt, till henne borde det stå en kö på 80 manliga uppvaktande (av olika kvalitet...), frå morgon till kväll.
Det slår mig hon är hudlös, hon tillhör delen av relativt unga,
... som är h u d l ö s a.

Emotionellt, utan skyddsnät, alltid 100%.
Som singel går det bra att gå ut med det över hela Sverige.


Eller är det fejkat?
Hon är minerad?

Rubriken på hennes krönika var som rubriken på detta blogginlägg.
Skillnaden är, i alla fall den, att jag har skyddshud mot elaka, arroganta, stöddiga och onödigt självupptagna käringmonster.

Vilken TUR att du följde Zagolandets förslag

... på så sätt gjorde du bara av med 8 kronor!
Tre såna insatser är förresten ungefär vad en lokal bussbiljett kostar med Halmstad Lokaltrafik.
Ta bussen till Örjans Vall istället för att tippa?
Häng på staketet, hör dem jubla.

Allvarligt talat rent dåligt var förslaget nedan inte.
Det var bara på 8 rader.
INGEN hade ju tretton rätt (Jääckpott!)
Shaktar vann sin match, på förlängningstid.
Halmstad är labila, det påstod jag.
Landskrona Boys dessvärre, verkar lika betryggande som en bro av våt wellpapp.
Hur länge skall Hammarby ha Fru Fortuna på sin sida?

EUROPATIPSET 20-21maj

Fgg på den blogg, aktuellt tips!
För dig som räknar enkronor inan du går till Lidl, Netto, Willy´s....
För dig som inte siktar på en ny svettig plocka jordgubbar säsong...
Det är för tufft att bara lägga fram en enkel rad, min utgångsrad
har tre halvgarderingar. Det kostar 8 kronor.
Gardera vidare eller, kryssa i rutan för höjd insats.


1. Shaktar - W Bremen 1
2. AIK - Elfsborg x
3. Brommap - Hammarby x

4. GAIS - IFK Göteborg 2
5. Halmstad - Gefle 1x
6. Kalmar FF - Örgryte 1

7. Malmö FF - Örebro SK 1x
8. Trelleborg - Djurgården 1
9. Assyriska - Åtvidaberg 1

10. Falkenberg - Syrianska x2
11. GIFSundsvall - Vasalund 1
12. Landskrona - Ljungskile 1
13. Mjälllby - Qviding 1

kommentarer:

1 Shaktar är urstarka, redan i relativ närhet av sin hemmaplan. Den här UEFAcupfinalen spelas i Turkiet. WBremen har inte varit speciellt starka i tyska Bundesliga denna säsong.
2. AIK är vanligen en maktfaktor på hemmaplan. Elfsborg är tillräckligt sårbartför att kryssa.
3. Brommapojkarna är besvärligare för Hammarby, än bortaklena MFF, som lite lite turligt besgrades nyligen.
4. Göteborg klarar normalt detta.
5. Halmstad har ofta stöd och flyt på hemmaplan i slutet av maj, i början av juni...., men laget verkar i år ganska labilt.
6. Kalmar på väg framåt, Örgyte har kris
7. MFF-Örebro, typiskt 0-0, 1-1..., förr i tiden... (?) Båda lagen starkast på hemmaplan.
8. Trelleborg bättre, tyngre, än man tror, speciellt hemma.
9. Åtvid floppade hemma mot Norrköping. Assyriska klar chans
10. Lag med "invandrarbakgrund" har ofta mycket vilja/teknisk skickliget. Slog ut Elfsborg ur cupen nyligen ? Falkenberg får freda sig.
11. Sundsvall men ,typisk superettamatch som kan sluta på olika sätt, här skulle jag lägga min första ytteligare gardering.
12. Landskrona borde gneta till sig en seger över Ljungskile som inte alls är som tidigare.
13. Mjällby verkar ha ett superlag i år, Oviding svagare än tidigare.

nästa inlägg på ZAGOLANDET kommer att heta
"Vilken tur att du följde ZAGOLANDETS förslag."

Nedbrunna skolor

Vallåsskolan i Halmstad har brunnit , (det har även hänt tidigare, då byggde man en ny).
Råkade se något av förödelsen, skulle till biblioteket som ligger i anslutning.
Dessa skolbränder på olika platser runtom i landet har pågått länge.
Det vore på sin plats med en bok som redovisar dessa dåd.
I de flesta fall är det anlagda bränder antar jag.
Kostnader?
Vilken kommun har råd?

I den här frågan hamnar jag långt till höger.
Hur bestraffar man terrordåd i andra kulturer?
Piskas de på torget, oavsett ålder?

Vore det inte dags för en nationell samling kring anlagda
skolbränders existensberättigande?

Om ett annan nation, låt oss säga något grannland, år efter år
höll på och bränna ner våra skolor. lite i smyg, som krypskyttar.
då hade det blivit en utrikespolitisk kris.
Tänder man på skolor av misstag?
Nej, det är mycket, mycket medvetet.
Ingen gör inbrott och råkar sedan slinta med tändstickorna eller tändaren.

Tänk om man då och då läser om nedbrunna sjukhus..., och så vidare?


Föräldraansvaret är mycket lågt.
Varför inte låta dom betala om det sedan kostar 1 miljon per brand.