En stund på Ute-Serveringen

Ingen kan förneka att det var en vacker morgon. Rent i luften. Milda vindar. Dagen var ännu inte förstörd av något oberäkneligt intermezzo. Satte mig bekvämt tillrätta i den vita plastfåtöljen med min bricka. Hade knappast hunnit ta min första tugga av wienerbrödet med jordgubbssylt, när tre tonårstjejer i full blomning passerade mitt bord. Ja, satt nästan intill trottoaren, endast ett symboliskt staket skiljde oss åt.

Den unga damen i mitten var klädd i ett rosa linne med smala axelband, nertill stretchbyxor i enfärgat svart. Skorna klapprade mot trottoaren, de var utan tvekan högklackade. Hon till vänster. till höger från min utsiktplats sett, var klädd i en spetskantad tröja och en lättskött kjol i polyester. Den tredje var klädd i en ljus Laura Clement tröja och i de så moderna persikofärgade kamouflagebyxorna från Överskottsbolaget.

Rörde lite med skeden i kaffekoppen, även om jag inte använde socker, mest för att verka aktiv. När de passerade som närmast, ungefär fyra decimeter, kände jag i näsan doften av Lachrimae och Pelargonia. (Alla som åker reguljärbuss vet hur svåra att de dofterna är att få tag på) Öppnade min tidning, en färgglad kvällstidningsbilaga, som hade legat på stolen bredvid.

Läste hur jäktigt.... Plötsligt hojtade någon bakom mig. - Skall ni på porrfilmsinspelning? En yngre man, lätt svullen av anabola kosttillskott och flera besök på gym, skrek snett bakom mig, efter de tre tjejerna som redan gick en bit ifrån. Läste i kvällstidningsbilagan om Beckham, denna gentleman med bollen. En Laura Croft inspirerad servitris, men i ballerinaskor, stegade ut bland borden. - Vill gärna ha ett lite immigt glas Liebling, sade jag lugnt. Hon nickade. Ett gäng skator kraxade på taket. Kanske hade man fått syn på en katt i buskarna, som omgav den sydligare sidan av Kafe´Arkeolog.

Det visade sig vara den unge mannens två fritt strövande hundar som brottades med någonting. För första gången hörde jag morrandet, som en lucka i biltrafiken. Både Saabar och Fordar acceleerade ständigt på gatan. Ibland körde man nästan mot rött. Servitrisen kom ut med glaset på en liten bricka. Studerade fascinerat bilden på brickan, ett slott, kanske Beckhamshirecastle. - Vi har bara Liebling på helflaska, sade Laura (kallade henne för det inombords) och visade upp en avlång grön flaska med beige etikett. Bad att få titta på flaskan. - De här är det ingen pant på, sade jag. -Nej. De får vi bära till återvinningsstationen, sade Laura och väntade på min nästa kommentar. I ena ögonvrån såg jag att den svullna mannen med hundarna var på väg mot mitt bord. Hundarna tittade upp från sitt byte.

Hörde hur en Wolkswagen bromsade in vid övergångsstället. Skottlossning utbröt. Jag och Laura Croft kastade oss under bordet. Likt Karl-Alfred tog jag fram en burk med vita bönor. -Are you going fly away with aircraft?, sade plötsligt Laura Croft på engelska

Så här långt kom jag ungefär när jag testade det svensktillverkade datorspelet Vormittag. Någon som har en annan lösning? Hur kommer jag förbi mannen med hundarna? Skulle jag valt en annan servitris? Gjorde jag rätt som beställde in brandfarliga Liebling? När den nationella insatsstyrkan stormade uteserveringen var den redan ett eldhav och jag fick Noll Poäng! Skall göra ett nytt försök snart!

TSUNAMIN - en inrikespolitisk angelägenhet ?

En förödande naturkatastrof, knappast den sista på denna planet, inträffade. I Sverige mynnar det ut i spekulationer i jakten på syndabock.

Det verkar kunna dra ut över år.
Vet inget nytt ”Lars Danielsson”, men när ryktesspridar (eller inte?)bloggarna diskuterades (eller nämndes) i bland annat i SVT ett flertal gånger, slog det mig hur man från etablerade medier nästan hela tiden inte riktigt kunde erkänna bloggen som ”rumsren”.

Låt gå för att Internet är j-la djungel, men, som om de etablerade medierna alltid skulle stå utanför detta. Som om de alltid skulle vara rumsrena. Kolla vilken kioskvägg som helst, och vad sysslar många Tv-kanaler med…. Bara för att man är anställd av en dagstidning (eller TV) behöver det inte betyda att man är något större geni, än den genomsnittlige Internetanvändaren.

Det finns fortfarande en äldre generation, och en del i medelåldern som redan deklarerat färdigt och förtidspensionerat sig till zoombies - som knappt använder Internet som socialt verknings eller kommunikationsmedel – men, den andelen krymper med åren. Jag kan inte föreställa mig att nästa Internetanvändargeneration kommer att stå med mössan i hand och högtidligen stå och läsa löpsedlar från kioskväggen. Man har kommunikativ makt själva.

Om inte Internetsystemet drabbas av någon jättekatastrof och kollapsar förstås – då är det kanske dags att samlas vid runstenen igen.

Musikförsäljarsnubben från helvetet

....., ja, läs den av Anna Pettersson. Du hittar den och andra historier på
http://rebell.nu/rnrniggers.html ,

bland annat "Tjejer kan inget om musik" av Karianne Essevald.

Fränt, idag gör jag det lätt för mig. Jo, förresten, varför inte också titta in på grannbloggen
http://drivemyguitar.blogspot.com