SENAST LÄSTA BOK

I alla fall skum-lästa. I morgon börjar min speciella jobbsäsong. Ibland försöker jag uppdatera mig. Senast lästa tidning var faktiskt gårdagens Metro, där jag fastnar för meddelandet att över 6000 personer sökt till Idol.
Hellre rekommenderar jag Tjejmilen, och för killar med huliganhjärna, varför inte hålla käften åtminstone en vecka.

ON THE ROAD...

(möte med kändisar) - En Sann Historia

Åkte rätt mycket tåg på 1970-talet. Sådär jättekul var det inte varje gång, det var ibland resor som kändes som en oändlighet. Minns det där när allt rullade ut från stationen, lite långsamt. På hösten i Malmö, regnvåta fönster och all belysning därute. Vagnarna var alltid mörkt vinrostbruna. Åkte man till Stockholm fanns det ofta både en cafe´ och en restaurangvagn. Valde alltid den billigare varianten, men vad jag minns kunde man även där ta sig en liten sherry, om inte en hel liten flaska vin, så klart till lite överpris, men befann man sig i nuet var sådant inget avgörande problem.

Inte var det rökfritt i cafe´vagnen, det var riktigt gammaldags filmmiljö, på natten, när tåget susade igenom ännu ett mindre samhälle, man hörde ljudet av klingande klockor vid järnvägsbommar på väg upp eller ner. Det kunde ha varit ett raffinerat kriminaldrama eller, - precis som i den gamla svartvita stenåldersrockpopvideorullen "One way ticket" med Eleanor Bodel i en gripande akt. Regnvåta tågfönster. Lamporna därute. Ödesdigert. Klart att det hade handlat om kärlek. Kört. Förbi. På tåget fanns inte så mycket att göra. Inne på toa kunde man klamra sig fast och titta i ett hål.
Vilka duschar fick inte de som stod vid bommarna och väntade på att tåget skulle passera färdigt?

Senare blev det modernare, men man kunde fortfarande som tidigare leta upp en speciell rökkupe´. Det var i vilket fall förstås inte alls populärt hos andra välekiperade passagerare, som av någon anledning var tvungna att passera området. Den gamla komfortabla varianten var snart mer eller mindre borta, nu kunde man hitta ett fastskruvat silverfärgat askfat i det lilla utrymmet i ena ändan av en vagn, strax innan övergången till nästa vagn. På någon av de allt färre resorna under 1980-talet stod jag där, inte speciellt stolt, men det var väl tidsfördriv. Dessutom fick man ju sig en promenad om man förflyttade sig i tåget. Det utrymmet i den vagnen, den gången, var speciellt trångt, alla som passerade gjorde det på nära håll.

Plötsligt och utan någonförvarning passerar han, Björn Afzelius. Vi ser varandra rakt i ögonen, något dröjande som om vi undersöker om vi är bekanta. Det är över på några sekunder. Jag hade känt igen honom direkt utan att röra en min. Sekunder man minns. Det var första och sista gången jag såg honom live.
Kanske var det 1988 när jag var på studiebesök i en inspelningstudio i Stockholm, med en del andra intresserade. Där höll man på att spela in en ny skiva med Lena Philipson. Hon var inte där. Jag skojade med en kille från Göteborgs skärgård, sade att "vi kunde gömma oss bakom mixerbordet".

På den gamla analoga tiden var dessa till ytan alltid minst lika stora som biljardbord, med fler detaljer än i förarkabinen i ett passagerarflygplan. Där stod vi killar och tittade på bordet i våra slappa kläder. Själv stod jag vid ingången till kontrollrummet. Plötsligt hörs det, ingångsljud, någon kommer.
Hon kommer raskt in med svängande tennisbag och passerar mig i dörröppningen, endast med någon decimeters avstånd.., säger enkelt, vardagligt, ett ganska hastigt hej,......... nog riktat till oss allihopa. Än idag är jag förvånad av att hon var ju så liten. Hade jag försökt stoppa henne i dörröppningen med en rakt utsträckt arm, hade hon kvickt, och med lätthet passerat som en vessla.

Ja, då blev det sedan så att vi killar fick hasa oss ut därifrån.

En annan gång skall jag berätta om när jag såg Björn Skifs åka buss i Stockholm. Han satt längst bak med en helt vanligt kvinna. Vad märkligt. Kan inte längre minnas vilket år det var.

Regnvåta bussfönster. Gummidäck mot våt asfalt.
___________________________________S L U T_________________________________________

Lee Hayselwood..i ett nytt fall....

FALLET med CYNIKERNA ! !

Lee Hayselwood......i
Fallet med Cynikerna

Såg i tidningen att det snart var val. Tiden går fort! Alla partierna jäktade omkring. Valstugor pyntades och ballonger blåstes upp. Ställde min kaffemugg på bordet med ett litet slammer. Hade funderat på många saker redan kvällen innan, haft drömmar, frågorna var tunga att bära. Jag visste nu vad var att göra, behövde en frågestund ute bland politiker. Cynikerna, enligt många, ett av de intressantaste nygamla partierna för dagen, höll till i en rad soptunnor i södra delen av Halmstad, (men det kallades, som alla i staden vet, för öster - söder ligger i väster och norr mera i öster. Alltihopa grundar sig förmodligen på ett litet missförstånd, och så försökte man släta över det genom att kalla en stadsdel för Kärleken).

Någon mottagningskommitte´ hade jag inte väntat mig. Tunnorna var åtta till antalet, alla utom en av äldre typ, i plåt, med lock som hade ett litet handtag. Den åttonde tunnan var grön, modern och i plast.
- HoHoo, någon hemma?, försökte jag.
- HJo-men,.... tror du verkligen det, din jubelidiot? hörde jag dovt från plåttunnan närmast mig.
-Varför gömmer ni er där, har ju hört att det är valtider! Skall inte ni ställa upp? Det skramlade lite i någon av tunnorna, men jag kunde inte bedöma vilken.
- Vi har ju ställt upp, HÄR, hördes från tunnan närmast mig. - Vi är med i valet bara därför att det är meningslöst.

Tog mig lite förvånad med ena handen på min runda haka, funderade till några sekunder.
- Meningslöst?
- Ja, ja, det fattar väl inte du, din dumma papperspåse, så kallad, ...väljare. Tog ett steg tillbaka.
- Varför kallar du mig dum?
-Det är egentligen meningslöst att diskutera något med en pisksnärtslort som du, det är slöseri med tid, hörde nu från den gröna tunnan. Ljudet var lite annorlunda.
- Du har alldeles för låg nivå, ens för den enklaste konventikel, det är meningslöst att föra någon dialog med dig, ditt outbildade gummihuvud!, väste hon inne i den gröna plasttunnan, visst, var säker på det, det var en hon och hon var inte av elastiskt gummi, ...som jag själv. Det började väsnas i tunnorna, locken vibrerade lite och skrammlet var i tilltagande.

Innifrån började man bli alltmer högljudda;
- Korkade muffinscykelidiotpunktering! Lortplasmavonphanvetwartifrånbulle! Shitpiececircuspokerbluffknäckebrö! Inkrusterade heterohelvetetårta! Momoglassbiska gummikroppvaniljstång! Utböling af helveteodågatiopack!
Nu var goda råd var dyra. Skulle i alla fall inte rösta på Cynikerna. Men det var just det dom ville.... och visste! Började lämna industriområdet i min vanliga språngmarsch, som jag alltid gjorde när jag nästan löst ett case. Under tiden flög tankarna genom mitt huvud. Om jag ändå skulle rösta på dom ?! Då blev det ju INTE som de ville...., de skulle komma i riksdagen, klara fyra-procentsspärren,....för att,.... folk röstar på dem av ren trots?!

Vilken fälla,.... men..... I ett ytterligare nästa läge,....var det alltså då tänkbart ...., att man skulle i n t e rösta på dem, d å fick de..... ju vad de förtjänade.
Det gällde att ta dem på orden. När de var arroganta, ignoranta nonchalanta och okunniga,.... .....så v a r de faktiskt det.Det där understatementerandet i tanken, om att vi förstår ju varandra, men fulla av förakt... utan ord;... "du åsna, jag geni", stämmer inte, när man väl kommunicerar i praktiken. Cynikerna ville däremot få fram den där olikheten,...... i praktiken.... mellan åsnor och genier. Inget språk utan något samförstånd...

(fotnot: "Cynikerna lärde att vetenskapen är värdelös och att filosofins enda uppgift är att visa hur meningslöst det är att över huvud påstå något, eftersom ett påstående antingen är en tautologi eller motsägelse. Den mest berömde cynikern är Diogenes, som demonstrerade sin behovslöshet genom att leva i en tunna. Det finns en legend om honom som säger att han en gång mitt på ljusa dagen gick omkring med en lykta för att se om han möjligen skulle kunna påträffa en hederlig människa."
ur Ide´och samhälle, den kulturella evolutionen i västerlandet Gerholm/Magnusson 1967 ,
tautologi: "innebär att man använder flera ord med samma innebörd för att uttrycka ett enda begrepp", enligt Bonniers Lilla Uppslagsbok, tredje upplagan 1979 )

Lee Hayselwood..i

......Fallskärms-mysteriet

Den här morgonen beslöt jag mig för att personligen besöka Macho Di Lemma ute på industriområdet. Ville ha svar på min undran över de höga lönerna och avgångsvederlagen. Brukade anlita honom ibland, när frågorna började bli för besvärliga att bära. Han öppnade själv. Plåtdörren slog igen med ett knirk. Vi satt i hans kombinerade arbets- och vardagsrum.

- Ja, för det första har man höga omkostnader, sade han bakom en kopp kaffe.
- Det kan man kanske förstå..., men hur höga som helst?...du menar på det privata planet?, försökte jag för att pressa honom lite.
- Ha,ha,ha...privata plan har man ju i somliga fall. Hur mycket just det spelar in, har jag inga siffror på...., men man har ju också många magar att mätta.
- Stor familj, hushållsnära tjänster...? Såg förresten i morse på Text-Tv att rebelledaren Bemba i Kongo-Kinshansa behöver livvakter..., men han väl inte någon fallskärm, ännu...
-Nej, just det, men han kan få, svarade Macho avmätt. - Det är inte ovanligt att fallskärmsförmåntagaren själv utvecklat flera magar, so called alternative modules for natural environmentfriendly energyincomtaxes,... ungefär som vår vän i hagen, kon.
- Vad säger du?
- Ja, mycket käk, mycket att förbränna. Har man råd att köpa hundra hamburgare istället för en, kan det hända att man gör det, varför tveka vid korvkioskluckan, när man nångång råkar stå där, efter att ha åkt dit med en av sina tio bilar.Det är inte bra för en fallskärmsförmånstagare att verka som han inte behöver pengarna. Känner en framgångsrik kille som har ett midjemått på 2 meter.
- Det säger du!
- Det är inga vanliga människor. De är onormala människor. Behöver idissla mer. Fundera över livets gåtor. Äter gott som välavlade boxerhundar, med saliven rinnande redan före måltiden, allt för att spara tid.

- Jag trodde att de var alltid i farten, men äter man i tanken liksom,... redan innan man äter,...låter det ju rationellt, som jag tänkte mig....
Macho skruvade på sig, lite irriterat. - Inte alltid på det till det yttre iögonfallande sättet.... det är delvis en bild man får genom media...., men papparazzi har blivit bättre, sanningen uppdagas alltmer. Vi kommer att upptäcka att de som tjänar extremt mycket pengar faktiskt är värda det. När de vilar på en snygg gummimadrass på stranden med sin lokala nyfunna Escort, är det för att de tänker på sin hälsa, man får helt enkelt inte i onödan spilla sin säd på marken. Vilket framgångsrikt företag håller på med onödigheter?

- Näe, det där låter lite groteskt. Är det inte ändå lite hederskillar med hög moral och så.
- Jo, visst är dom det,.... när man ändå talar om flertal, så vet vi ju idag att den framgångsrike inte så sällan har flera fruar så att säga....
- Flera fruar?
- Då blir det ofta flera barn.
- Ja, då förstår jag lite..., många munnar att mätta.
- Sedan kan alla bo i olika villor, på olika håll i världen. Mycket underhåll att betala, ..sådant kan finnas med i bilden.
- Men det blir ju ändå pengar över?
- Ja. men det finns alltid omkostnader, relativt höga omkostnader. Ett är till exempel att man kan hamna att köpa sig fri.
- Köpa sig fri? - Från till exempel onödiga anklagelser och insinuniunitationer. Macho tog fram en svart batong ur skrivbordslådan.
- Med den här kan jag spöa upp dig för 199:50.......

Tog ett steg bakåt (hade hastigt rest mig ur den slitna skinnfatöljen)
- För 1950 kronor vet du inte, men kan ana vad jag kan göra.......och för 99 500 kronor, ja du vet.......min uppdragsgivare drar sig inte för någonting. Som du förstår har en mycket, mycket väl tilltagen fallskärm.... ---

Ja, men varför?, sade jag och var på min vakt.
- Därför att du frågar för mycket,... rotar, lägger näsan i blöt.......vad betyder nästan 100 000 kronor om man vill....

Jag beslöt mig för att lämna Macho Di Lemma för den här gången i en språngmarsch. Visste att jag gått för långt. Det fanns inga som helst bevis för det, ...men anade att de med väl tilltagen fallskärm hade någon tyst, ordlös överenskommelse, ....om att man ville vara i fred. Precis som osynliga partiet...., man fanns inte..., därför kunde man göra som man vill…, till exempel avlägsna mig från denna planet,... så tyst och ordlöst som det anstår med mycket väl tilltagen fallskärm. Efter en vecka är det bortglömt.

Omåttlig Lycka

Min granne frågade mig en dag om jag ville följa med på en åktur i hans nya bil. Det var ganska nyligen faktiskt, vi hade träffats på bostadsområdets parkering, ett lite slumpartat sammanträffande, var på väg till sopsorteringen med mina små späckade soppåsar.

Det var lätt att prata med honom, Petrutz, friidrotts-EM var ett givet samtalsämne, men överträffades förstås av att han byggt sin nya bil själv. Han hade hittat ritningen på en Chevrolet Sportroadster i en gammal Teknik För Alla från 1957. Benämningen Sportroadster är den europeiska, i USA kallade man den helt enkelt för Korvette, men med C. Väl ute på landsvägen, vårt mål för färden var ej förutbestämt, avslöjade Petrutz att han varit i Göteborg under friidrotts-EM och jobbat lite, i själva arrangemanget. Han hade kört bilen som förde diskusarna från bland annat nedslagsplatsen tillbaka till kastringen.

- Men den kärran slog väl inte den här Korvetten, med C? , sade jag ganska bekvämt tillbakalutad i sätet. - Nehedu, men den var bra som terränggående. Lite regn gjorde ju gräsmatta,.... - Se upp!, sade jag. Petrutz svängde lätt med ratten och vi undgick att träffas av en hundtass. - Brukar du ha problem med din längd?, sade han plötsligt, -....jag menar, du är ju lite längre än jag. Tog en tugga av popkornet jag hade med mig. - Nej. Hunden jagade oss. Petruts och jag satt i den snabba Korvetten. Vi hade, som i den populära filmen, liksom, en ursinnig dinosaurie bakom oss. Inte en T-Rex, men en av de alltmer populära mopsarna. Petrutz trampade på gasen. - Jag menar, själv är jag bara sex och en halv ....vad är du, du är väl åtminstone nio om du sträcker på dig. Sträckte på mig, inspirerad av hans ord. - Tack vare den nya teknologin har vi lämnat forntiden bakom oss, fortsatte Petrutz och syftade på att hunden givit upp jakten. Kan också ha varit att dess husse eller matte visslat på Bonzo (visste vad hunden hette, från ett tidigare intermezzo vid sopstationen).

Vi passerade några människobarn som sparkade på en vit glob med svarta fält, (föredrog att kalla "fält" för rutor eller prickar). - Dom där (syftade på människobarnen) tycker om oss lite i alla fall och förresten i Göteborg fick jag nästan liksom träffa systrana Kallur. - Va ?! Jag var naturligtvis imponerad. Tänk att Petrutz... - Ja, de hälsade..., i alla fall liksom vinkade med några fingrar, lite i smyg, innan de var i färd med att springa stafett.... Var annars fullt upptagen då med att köra diskusen. Korvetten, med C, gick bra. Det märktes att han läst ritningarna noga. - Tar inte bränslet slut....hur tankar man?. sade jag och gnagde lite på popkornet. - Vi tar det sen...., den här bilen är fantasidriven.... kolla där fyra flickor, Barbies! Petrutz lät Korvetten med C bromsa in vid trottoarkanten, som vanligt var den besvärande hög.

Flickorna som stod där uppe på trottoaren verkade ännu längre än de faktiskt var. De började plötsligt sjunga med pigga ögon och lätt utåtsvängda armar;

"Att vara flicka det duger ej, nej, nu för tiden är man tjej.
Men up to date och senaste bud det är att bli kallad brud.
Fyra flickor låter tamt. Fyra brudar är mera vant.
Blotta tanken lovar mer, än fyra flickor som ler.
Fyra flickor låter trist. Fyra brudar är nåt visst.
Just därför så väntar vi på ett frieri."

Petrutz försökte ett ögonblick rulla ner bilens fönster i vänstra dörren, men det gick bara inte, det var fastklistrat. - Menar du att den här bilen är fantasidriven....., men hur tankar man? - Från världen vi lever i sade Petrutz. Barbiedockorna såg ner, vädjande, på oss. - Nej något frieri blir det inte, skrek Petrutz genom den lilla springan som ändå fanns. Barbiedockerna såg lite molokna ut. - Ni är för långa för den här bilen, sade Petrutz.

Ja, det var sant, de var längre än vi själva.

Låten "FYRA FLICKOR" (Bossa Nova Ball) är i original av Helmuth Brandenburg, den svenska texten av Torulf. Copyright 1963. Inspelad med Two Twins på Metronome.

SÅNG och DANS

ur DEN ÄKTA GENTLEMANNEN,

eller GRUNDSATSER OCH REGLOR

för god Ton och sannt Lefnadsvett i Umgängeslifvets särskilda Förhållanden

av Professor J.G.Wenzel

ÖFVERSÄTTNING efter TIONDE förbättrade upplagan GÖTHEBORG 1845

Bland de egenskaper, som hufvudsakligast tjena den yngre verlden till förmån, och tillskynda äfven den äldre nöjen, höra ostridigt sång och d a n s. Sången är i stånda att gifva ett visst behag åt det fulaste ansigte och den mest missbildade kropp, och åt den skicklige sångaren hembäres öfverallt aktning och kärlek. - Vid sången kan man på ett långt mer tydligt och tillåtligt sätt visa styrkan och graden af sina känslor, affektens och sinnesrörelsernas stigande och fallande, än i blotta ordens språk. - Sången försätter den sjungande i alla lägen, som kunna förvärfa honom bifall. De märkligaste, de finaste känslor, hjertlighet, värma, smak, deklamation och fantasi kunna vid sången framträda i sin skönaste egendomlighet.

För att s j u n g a u t t r y c k s f u l l t och s k ö n t, måste man helt och hållet tänka sig in i deras ställning, som framställas sjungande. Man bör fullt förstå och känna det man sjunger. T y d l i g h e t e n i ordens uttal är väsentliga, villkoret för en god sång, så sällan denna fodran äfven uppfylles. Åhörarne måste icke blott förnimma toner, utan göras bekanta med textens innehåll. Men den skönaste melodi förlorar sitt behag, om den föredrages med vanprydande åtbörder. Man har sångare och sångerskor, som ej kunna sjunga någon ton, utan att dervid förvrida anletsdragen, eller göra vidriga rörelser med kroppen. - Andra åter försumma naturen helt och hållet, samt vilja blott v a r a k o n s t, derigenom nödvändigt de känslor, sången bör väcka hos åhörarne, måste störas.

Ett godt lefnadsvett har äfven i fråga om sången sina oförkränkbara lagar. De vigtigaste deribland äro ; 1. Lyckas föredraget af ett ställe för sågaren, och känner han sig förtjena bifall, så bör han icke se sig omkring i sällskapet. Detta röjer ett fikande efter beundran och lof, samt misshagar. 2. Spelar man på ett instrument, eller sjunger man, så bör man icke straxt efter styckets slut låta en fullkomlig tystnad inträda; ty äfven denna kunde uttydas såsom uppmaning till bifall. Man öfvergår således skickligt antingen till något annat, eller inleder man ett samtal, så att de närvarande icke få någon tid ledig, den de till slut af blott förlägenhet skulle använda till bifallsyttringar. 3. Man bör icke genom nickningar eller dylika rörelser göra sällskapet uppmärksamt på vissa ställen. Det måste öfverlemnas åt åhörarne, hvad de vilja finna värdigt sin iakttagelse. Icke vårt, utan de närvarandes, omdöme skall här afgöra. 4. Man afmäte sången alltid efter storleken af det rum, hvari man sjunger. I ett blott litet rum och vid ett icke starkt instrument får man icke sjunga så högt, som i en sal och med ackompagnement af flera instrumenter. En stark röst, omildrad i ett ehuru större rum, frambringar hvarken rörelse eller välbehag.

Man hushålle med rösten; man börje lagom starkt, och låte den småningom växa, så att den i intet parti af sången, men minst vid slutet, då den måste göra det starkaste intrycket, är för svag. ---- Ledighet, värdigt skick, behag i ställning och rörelser, jemnmått, rundning och smidighet i bugningar och vördnadsbetygelser - dessa äro de stora fördelar vi erhålla af d a n s e n, och dem vi för hela lifvet bibehålla. Härtill kommer jemnväl, att dessa färdigheter göra oss omtyckta i sällskap, helst hos det vackra könet, hvilket i synnerhet älskar dansen. Det skall gifvas exempel, att menniskor af medelmåttiga själsgåfvor haft sin danskonst att tacka för befodran och lycka.

En god och skön dans bör hafva följande egenskaper : 1. Händernas hållning får icke vara tung och plump. Armarne får ej ligga vid kroppen eller slängas af och an. Deras rörelser måste vara lätta, sparsamma och angenäma. 2. Allt kantigt, tvunget och tillgjordt vid damens uppbjudning till dansen, vid hennes kringförande, vid slutet och vid damens återförande till hennes stol, bör undvikas och får äfven under dansen icke skönjas. 3. Armarnes öppnande, t. ex. vid menuettens slut, måste ske fullt af ödmjukhet och anständighet samt med blygsamt återhåll; ansigtet måste vara fullt af ömt allvar och flärdfrihet. 4. Händerna böra hållas med lindrig fasthet. 5. Man tillåte sig aldrig ställningar, som kunna misstydas, eller skamlös tilltagsenhet. Hvarje tvetydig min under dansen är en förolämpning mot antändigheten, mot den person, med hvilken man dansar, och mot sällskapet; det röjer en straffbar brist på aktning. 6. Vid valser m. m. öfverskride man aldrig nödig måtta. Det är en verklig råhet och bondaktighet, att så länge fortsätta dylika dansar, tills dansaren eller dansarinnan drypa af svett, flämta efter luft och måste gå omkring i salen, likt hästar efter omåttlig ansträngning. 7. Vid dansar i kolonner eller quarreer fodrar aktningen mot de dansande, att man hvarken skingar sin egen eller andras uppmärksamhet., att man gör noga akt på turerna och ej försummar någon figur. 8. Man ihågkomme alltid den regel, att dansen egentligen måste var ett mimiskt accompagnement af kroppen och fötterne till musiken, att den derföre i sina rörelser måste hålla takten, och att den skall uttrycka och refevera musikens innehåll och den deri liggande känslan.

Den, som noga följer denna regel, skall säkert dansa med ädelt skick och odelat bifall. Endast råheten kan finna nöje i ett vildt ras och jägtande i dansen. All värdig hållning försvinner dervid, man stormar oförsvarligt på helsan, och allt nöje sättes i fara att störas genom förskräckande uppträdanden.

ÄR VI EROTISKT OINTRESSERADE ??

VA......ÄR VI EROTISKT OINTRESSERADE ?

Nå – riktigt så illa är det förstås inte – när man ser närmare efter. Det finns faktiskt flera lägenhetstyper med rejäla sängar, som står för vad de är. Riktiga idealsängar förresten, me d bottnar som är precis lagom hårda för att vara nyttiga, - och precis lagom mjuka för att inte vara pinoläger.

Dessa sängar tillfredsställer det av Sängutredningen fastställda m i n i m i k r a v e t på bredd och längd. För att inte tala om att det går att sopa under sängen, utan att ådra sig ryggskott eller behöva hasa omkring på knäna. Dessa sängar står alltså i sängkammaren. Där folk kanske både har druckit och ätit och rökt och till på köpet suttit ner bäddarna.

Man kan fråga sig : Är detta den miljö som kan göra någon erotiskt intresserad? Vore det inte mera romantiskt med skilda sovrum? En vanlig invändning, i synnerhet från unga flickor.

Man ser det framför sig, hur de tänker sig det hela. När det blir sängdags gör unga frun raffinerad natt-make-up framför sitt antika toalettbord, borstar håret tills det skimrar som flytande guld, kryper i sitt himmelsblå drömnattlinne. Och väntar. Tills den äkta mannen höviskt knackar på dörren och tassar in. Iförd något raffigt och bredbrunrandigt. Varpå det vidtar en kärleksscen, som skulle få Ingemar Bergman att bli grön av avund. Visst är sådant tjusigt på film eller i en följetong. Men verkligheten talar ett annat språk.

Huvudproblemet är att sexualitet är ett så besvärande symptom att man tillgriper opraktiska lösningar – som kostar mer än det smakar. Skilda sovrum kostar pengar, mycket pengar. Oroliga familjer frågar sig idag: Har vi längre råd att vara erotiskt intresserade? Det ligger snubblande nära till hands att säga ”Nej”. Sanningen är dock den att det går fortfarande att leva billigt även i erotikens värld.

Det gäller att omsätta sina kunskaper om motpartens vanor med hänsyn till årstiden, väderleken o.s.v. Man måste kunna ställa dagens diagnos. Låt mig gå rakt på sak och belysa vad jag talar om. Vi tänker på en vintrig februarimorgon. Familjefadern gläntar på gardinen och rapporterar gråväder.

Den övriga familjen kryper längre ner under täcket och bereder sig på en långtråkig innedag. Rummet kräver nu detaljer som lättar upp stämningen. Far drar en fräckis som han hört på jobbet, och kliar sig på skäggstubben. En varm erotisk våg far genom rummet. Ja – resten måste jag naturligtvis överlåta åt er egen fantasi.
FÖR LITE ORDNING OCH REDA MÅSTE DET JUA VA !!!

Okänd källa – men,... har du läst detta är du säkert jätte intresserad av att läsa ”För mig till min brud i i tid” på grannbloggen
http://gobbabibliotheket.blogspot.com