Thursday, December 20, 2007

JULEN 2007 : Valfriheten har kommit för att stanna?


...och så från
FRÅN AFFÄRSIDEERnas VÄRLD,
vad passar bättre vid juletid?
Och så SKÖNHETSTIPS!
Ett lika fräckt som oförskämt tilltag utvisande de mest snuskiga affärsprinciper har inträffat i Grönköping. De nyinflyttade i punkthusen å Brylunda gärde – närmare bestämt vid Tistelstångsvägen – hade lagt märke till att plötsligt s.k. pankor kröp omkring i lägenheterna. Visste var och en med sig att icke ha medfört djuren ifråga, vaför stämningen blev hårt när oliderlig, misstänkte den ene den andre samt vice versa.
Upptäcktes så av en ren händelse rätta sakförhållandet härförleden.
En fru S. i andra våningen å Tistelvägen 8 tyckte sig höra buller och bråk från grannens, varför hon öppnade dörren till trappuppgången för att bättre höra vad som kanske var å färde.
Hon stod just och kikade genom dörrspringan, då hon till sin förvåning får se herr gossen Emil Ruda smyga fram till granenns brevlåda, däri han från en medhavd papperspåse, insmusslade något, som ej syntes. Då han efter att skyggt sett sig omkring, närmade sig också fru S:s dörr, stod hon motstilla och lät ynglingen hållas, då hon genast förstod att han ej hade rent mjöl i påsen. Sen han fingerat och manipulerat med brevlådan en stund tassade han sakta ned för trappan. Kvickt tände fru S. ljuset och vad får hon till sin häpna bestörtning se, om inte fyra s.k. löss promenera omkring å hallgolvet.
Hon sprang ut och nedför trappan och ryckte till sig pankpåsen, varvid gossen Ruda fann för gott att springande lägga benen på ryggen.
Saken anmälde omgåendeför herr polis Bergström, som snart kunde följa vägglössens spår till en nyetablerad firma i staden: AB Antibasilius (Innehavare f. förrädaren herr Hildor Peterzohn) som sedan e tid tillbaka annonserar om utrotande av vägg- och annan ohyra. För att öka omsättningen hade herr gossen Ruda anställts för att sprida s.m.s. pankor i husen, som han lär ha hämtat i ett ödetorp i Knisslinge. Ett i saning fult geschäft! Åtal följer.

SKÖNHETEN ÖVERSVÄMMAR GRÖNKÖPING
… Så har t.ex. en äkta fransysk madam, fru Zola de Maupassante i dagarna på Varuskrapans skönhetsavdelning demonstrerat ett helt nytt embryoserum. Madame Zola de Maupassante är själv som levande reklam för detta embryoserums fantastiska egenskaper. Hon berättar för Gr.V. att hon själv är mormor flera gånger om.
– Ofattbart, säger vi. Hon er inte ut atta vara en dag över de tjugosju. Vad är det då med detta preparat? Vi låter madame själv berätta.
– Vi har i Frankrike dels en stor jycklingfarm och dels stall för fullblodshästar. Djuren utfodras med bestämd ”diet”, för att de skall producera de näringsämnen, man är ute efter. Embryoserum innehåller nämligen två – stundom tre – kyckling-embryo och ett visst ämne i ”vattnet” efter fullblodhästar. Kycklingembryot skall vara exakt nio dagar gammalt, då det vid denna ålder har sin största effektivitet. Sedan krossas eller söndermosas dessa embryo, nedfrysas till -30 grader, filtrerars och förpckas i hermetiskt tillslutna ampuller av kristall. Sammansättningen av kyckling-embryo och det andra har den undergörande egenskapen att hudcellerna föryngras. Det är inget näringsmedel i vanligmening (man riskerar således inte att gå upp av det) utan det verkar närmast som en chockbehandling avhudcellerna. Därigenom ökar blodcirkulationen och musklerna i ansiktet, på halsen och barmen återfår sin ungdomliga fasthet. – Är då de cremer, som man använder i samma syfte förlegade?
– Ånej, säger leende madame Zola de Maupassante. Embryoserum är så starkt att det inte kan användas hur som helst. Behandlingarna måste ske med tio dagars mellanrum. Och vidare vill jag säga, att det är intealla som tål det. Sålunda vill jag inte rekommendera allergiska människor att använda det. Embryoserum ställerpå intet sätt cremer av olika lag; masker och lotioner på undantag. De har sitt givna existensberättigande i den dagliga skönhetsvården, som alldeles riktigt Västgöta Korrespondenten i Skövde nyligen påpekat.
En annan skönhetsexpert, dennagång från K. Huvudstadenhar även på Grönköpings Varuhus skönhetsavdelning demonstrerat det senaste i läppstiftsvägen.
En dam skall ha lika många läppsift som en målare tuber i sitt färgskrin, utbrister hon temperamentsfullt. Dessutom både smala och breda stift. Man skall anpassa stiften dels efter hatten och klänningen, dels efter miljönsamt tiden på dagen eller natte. Man kräver också nu för tiden att läppsiftet skall kunna tjänstgöra som en penna med vilken man på små biljetter kan göra mera intima meddelanden. Därtill kommer ögonskugga och ögonbrynsfrg i stift, som passar till hylsan. De många stiften kan ma förvara i en särskild kollektor med plats för 16 stift, t.ex. läppstift, ögonbrynsfärg och ögonskugga öronsnibbsmake up. Enligt ett frn Skövde ingånget meddelande skall damerna i år ha cognacshy.
Detta bör dock – innan bekräftelse kommit från Paris – tagas med en rätt stor nypa salt.
Till en demonstration av nyheterna på bystfronten återkommer vi i vårt nästa nummer.

Källa: Timmen GR-k:p-ng
Ada A:son Susegård
Legt.förf.&hemkonsulent (1954)

Sunday, December 16, 2007

BJÖRN AFZELIUS i skolan




ur den självbiografiska delen i
BJÖRN AFZELIUS, 95 sånger (Warner/Chappell Music Scandinavia 1996)

1954; "Jag började i Nordskogens skola i Hakarp och fick genast problem eftersom jag redan kunde läsa , skriva och räkna. Efter bara några veckor lät lärarinnan mej sitta i ett hörn för mej själv och läsa ungdomsromaner under skoltid, för att få tyst på mej. Medan klasskamraterna övade ABC, var jag innesluten i en helt annan värld, där hjältarna hette Robin Hood, Greven av Monte-Christo, De tre musketörerna, Zorro och Davy Crockett. En dag knuffade en elev en annan så illa att han föll mot ett element i klassrummet och slog upp ett stort blödande sår i pannan. När lärarinnan kom in pekade de andra ut mej som den skyldige. Trots mina protester slog en av de manliga lärarna mej halvt fördärvad inför de andra eleverna. På vägen hem från skolan samma eftermiddag sprang några av dem ikapp mej och ropade; "Så gär det när man tror att man är nåt!"
1955; "Familjen flyttade till förorten Hökarängen utanför Stockholm. Halva första året fick jag stryk varje dag i skolan, p.g.a. min småländska dialekt. När jag till sist lärde mej behärska söderslangen upphörde mobbingen."
1961; "Familjen flyttade till Landskrona.......i skolan fick jag återigen stryk varje dag, men endast i tre månader. Denna gång för min Stockholmsdialekt. När jag väl lärt mej tala skånska bestämde jag mej för att aldrig mer byta dialekt.

1962; (Om Landskrona) "Ingen i familjen trivdes i stan, det var ofta bråk hemma och min far började se sej om efter ett jobb någon annanstans. Åren i Landskrona lärde mig att avsky missunnsamhet, snålhet, ondsint nyfikenhet, baktaleri och översitteri - kort sagt mänsklig perspektivlöshet och intolerans."

KLAR FÖR JULSHOPPING ?


Tillhör Du Pankor&Pankisar på Stan?

Ur gratis-tidningen METRO (ett av de självklara valen):

Rubrik (11 dec); PANK?HÄR ÄR TIPSEN SOM RÄDDAR JULEN

Några av Elle/Cafe´ redaktionens val:
(Under 100 kronor)

Mari Janson, redaktionschef:
"Ett biobesök eller en riktigt spännande deckare i pocket. Helst Jo Nesbö, min nya favorit"

(Till mig själv)

Jenny Fredriksson, moderedaktör:
"Bubbelbad med extra bubblor från franska L´Occitane."
Emma Aspelin, koordinator:
"Inramade teckningar från barnen värmer länge."

ZAGOLANDET kommenterar; Billig pocket behöver inte vara nytillverkad, här går det att fynda i många lådor. Extra bubblor låter som ett riktigt Zagolandet-förslag, men på franska låter det dyrt. En långtidsflaska Yes blir billigare. Redan ett badkar fyllt med vatten är lyxkonsumtion. När det gäller teckningar, det är även rofyllt och kul att teckna själv, experimentera, som i PHOTO-SHOP. Du måste inte ge bort allt. När det gäller biobesöken, kan man spara in en del genom en promenader i förorten. Allt finns redan där; crime&passion&action.... mystiska hundar. Internationell miljö. Riktiga dofter. En av smällare och raketer rökfylld trappuppgång, krutstanken som ligger ännu kvar nästa dag,.......du är den allergiske hjälten som i verkligheten står på de sotiga fläckarna, vill att de skyldiga skall......, finns det en koppling till de där äldre som tände på skolan och bilarna? - är mer än Sandrews kan erbjuda

Rubrik (14 december); HÄR ÄR KÄNDISARNAS BÄSTA JULKLAPPSTIPS


Pernilla Andersson, sångerska, låtskrivare och producent;
Teknikpryl; "En miljöbil"

Susanne Sjöström, TV3:s "Ensam mamma söker";
Inslagning; "Ikeas bruna papper".

ZAGOLANDET kommenterar; Miljöbil? Aj, aj, vem har råd med det. Många parkeringsplatser, i alla fall i vissa stadsdelar, erbjuder billiga engångsbilar, med tydligt försäljningspris angivet. Det finns vanligen rätt många märken att välja emellan. Även om det är frågan om engångsbil, handlar det här om extrem lyx.

Ikeas bruna papper är ett utmärkt förslag, säkerligen byggd på vis erfarenhet, fint förslag Ensamma mamman, men det gäller då att bo i närheten. Man kan mycket väl lägga sina presenter i en plastkasse, smyga in, och slå in dem, likaväl hos Coop eller Ica-Maxi.

Tips; välj smått. En citron rullas lätt in i en glad servett. Några droppar ur en pressad frukt gör sig bra i ett glas kallt vatten, som i sin tur är ett tecken på välfärd.

Sunday, December 09, 2007

BLOGGA - Vill Alla Det?


ALLA KAN BLOGGA heter en skrift av Rosemari Södergran (Bilda Förlag 2006).

Informativt och uppmuntrande, - inte minst för dem som i n t e växte upp bland tangentbord och bildskärmar, men som känner sig alltmer inspirerad att kanske sätta igång, hitta sin frekvens i en ny upplevelsesfär, koppla ihop det med vardagen Kan inte bedöma skiften i jämförelse med andra liknande, förmodar att det finns. Det sker ockå hela tiden en utveckling/teknikexpansion, som mutar in nya varianter, t ex Facebook.
Själv tror jag att bloggar/hemsidor är bland den stora händelsen i mediavärlden sedan man uppfann TVn. Etableringen har inte skett över natt, men det har gått fort. Alla uppskattar inte det (väntat). Det kan missbrukas (väntat). Vanligen kommer de negativa synpunkterna från en äldre, konservativare generation.
Men om inte Internet kollapsar, har bloggen/hemsidan kommit för att stanna.
Det är väldigt internationellt.
Rosemari Södergran skriver i sina förord:
"Vilka är det som syns och hörs mest i debatter? Hur många med rötterna i arbetaryrken äger medier? Hur många av cheferna på olika redaktioner har erfarenhet av traditionella arbetaryrken? Hur många journalister bor i förorterna? Här kommer bloggen in. Nu kan många fler göra sina röster hörda, genom att berätta om sina liv och sina erfarenheter. De kan få rutin i att skriva regelbundet. De kan dela med sig av sina reaktioner på vad som sker i samhället."
Så sant. Men det finns många som vill ha det precis som tidigare. Min bild är att det handlar inte alls alltid om människor som är teknikfientliga. Många är nog så roade av alla möjligheter som finns, i programvara m.m. - bara man slipper uttrycka sig offentligt. Ibland beror det på ren slapphet, eller, rent rationellt tänkande,... - några vanliga, icke-inkomstbringande, insändare till tidningar har man knappast heller aldrig gärna besvärat sig att göra.
Ofta sitter man redan bra som man har det, varför riskera något? Ändå kan man vara hur stöddig som helst i sina egna synpunkter, bara det hålls inom familjen. I Jantelagens namn är också bloggaren någon som vill göra sig lika märkvärdig som onödig. Vem bestämmer det?
En debatt har fler parter än en, om man inte upptäckt det tidigare. Bloggvärlden upplever man mest, om man även läser vad andra skriver, det finns oändligt många synpunkter utanför den lilla håla man lever i.

Rosemari Södergran kulturbloggen@gmail.com
Hon nämner bl a följande vanliga s k Bloggverktyg i boken; d v s sidor där man kan komma igång
http://webblogg.se/
med instruktioner på engelska;
http://www.blogsome.com/

==================
I skriften IT och lärande 2/07 hittar jag rubriken, citat;
Ny blogg om ung nätkultur och lärande
Unga nätkulturer är arbetsnamnet på en skrift om ungas liv på nätet som KK-stiftelsen ska ge ut i höst. Projektledaren Stig Roland Rask har startat en blogg som följer arbetsprocessen.
- Unga nätkulturer är en produktionsblogg, där du kan följa bokens framväxt. Intresserade kan komma med ide´er. Bloggen blir bokens förlängda arm och slutkapitlet aldrig färdigformulerat.
Hos Kollegiet., Hkrmhost-host som Torsten förtjänstfullt sade, kan du hitta andra andra bloggar kring IT och lärande, naturligtvis.

Monday, December 03, 2007

INFÖR JULSHOPPINGEN


Vilka lågbudget inköp kan jag göra?
Alla förslag emottages med tacksamhet.
Förresten - ZAGOLANDET har egna förslag.
Kommer snart.

Wednesday, November 28, 2007

Bara Test...Fest i Test...Fästande

... i månader har jag inte kunnat logga in på bloggen, från vissa ställen - fastnade förmodligen i en kommunal brandvägg (eller vad det heter). Jag sa till 4-5ggr..., nu verkar det gå bra igen. Ett stort steg för mänskligheten Ett litet steg för Zagolandet. I alla fall slipper jag misstänka att inlogg avstägningen skulle varit ett utslag av lokal subjektivitet.

Thursday, November 22, 2007

UTMÄRKT REPRIS


ACTIONFILMKLUBBEN
med Stephan Spelberg...

Filmer med Steven Segal jag inte sett.Ännu.


Hej Filmälskare!

Satt och diskuterade med min kompis Jesper om filmerna som ännu inte gått upp på biograferna. Jesper hade faktiskt varit nere hos Video-Mix och frågat om de redan fanns på DVD. Men nej, så var det inte. Eftersom vi ofta ligger steget före beslöt vi oss för att ändå diskutera filmerna.


The Olympic sumo-rider Spy from the Sky (Sv.titel: Nu blir det GUULD)

Handling: Som karate&kickboxingkunnig, och även, sportfotograf, får Steven snart ett nytt uppdrag; under en stor tävling i friidrott. Genom ett titthål i en madrass skall han utreda en förmodad dopingskandal. Höjdhopparna har setts flyga omkring över stadion. Spjutkastare jagar småvilt på läktaren.Det visar sig snart att publiken är dopad, inte idrottarna! Steven hittar snart ett lugnare jobb, som karate&kickboksningkunnig kombinerad modeexpert/livvakt där han lyckas han förhindra ett slagsmål i en bubbelpool. Det visar sig vara upptakten till en stor härva med många besynnerliga varelser inblandade; dem kastar han upp i lampkronorna., endast iklädd i sumobrottarstringblöjor!

Jesper: Den här var väl ändå rätt häftig. Jag gillar scenen där Steven ligger gömd i madrassen där stavhopparna landar.
Stephan: Ja, det påminner lite om Chicks from the Sky.
Jesper: Men här var det ju killarna som landade
Stephan: Visst, lite gayigt.
Jesper: Men släggkastarna var i alla fall macho. Såg du han som slungade ut TV-fotografen! Stephan: Klart jag såg.
Betyg: En Klar Fyra


The Man with the Plastic Gun (Märklig nog inspelad i Sverige, i Jokkywood. Sv.titel: En Kokt Kuuuåouv me tillbehör)
Handling:Här har vi Steven som kombinerad karate och kickboksningskunnig snöskooterförare/vetenskapsman, som utför experiment med blåbär. I den första snön utreder han blåbärsstölder i skogen bakom laboratoriet. Steven provar på backhoppning, i en fartfylld duell med skurken Mokk. Båda landar i en korvkiosk. Vem hinner först greppa den den gyllene senapen på hyllan? Biroll av Dolph Lundgren, som Utrotaren från Anticlimex (beställningsjobb från Kiosken). Golphen, som han ibland heter, avverkar 247 japanska turister samtidigt som han äter en Korv me brö´ och ser på TV. Steven får senare i filmen nytt jobb, som karate& kickboksingkunnig jultomte i Stockholm, där han får syn på Carl-Bertil Jonsson i färd med att stjäla ur postsäcken. Ur säcken kommer tusentals ivriga östeurope´r i WinZip-format. Steven får fullt upp hela julhelgen. I den mystiska tvättmaskinen, möter han sin kanske hittills värste fiende: Doktor KrymPollo, men Steven tar fram sin Laserkanonmaskingevär och låter det tala så att hela tvättstugan blev en krater!!
Stephan: En upplevelse. Frågan är om Steven kan vara bättre.
Jesper: Men inget för dom yngsta kanske. Backhoppning är farligt.
Steven: Så sant, men kiosken var ju bara en attrapp.
Jesper: Kul att se Dolphen igen. Visste inte att han börjat jobba för Anticlimax.
Stephan: Inte jag heller. Där har dom fått in en verkligt tillgång. Jesper: Visserligen bara ett beredskapsarbete. Filmen faller lite på ett osammanhängande manus, skurken Mokk visste inte heller skillnad på Poms Fraits och.....
Stephan: Du menar Korvarna?
Betyg: Klar Tv
åa


Trip in Circles(Sv.titel: Rondellen som visste för mycket)
Handling: Som ofta anlitad karate och kickboksningskunnig parkeringsvakt bevakar han en populär rondell. Misstanke finns att mystiska långtidsparkerare grävt ner en skatt i det lilla grönområdet i rondellens mitt. Därifrån går en tunnel till banken, Der Schwartwaldbank. Han blir god vän med Schwartzwaldmannen. Lill, filmens kvinna, visar sig vara en karate/kickboxningskunnig, och boaormsaktig i vingum, som genast slingrar sig runt bankdirektören.Dinosauriemedverkan. Steven fightas med en naturtrogen Tyrannosaurus Rex mot trehundra asiatiska bankkunder - och avgår planenligt med segern. Parallellhandling;Som nyanställd karate&kickboksningskunnig plastkirurg har han även hjälpt Betty Gorgonzola flera gånger. Vår hjälte expedierar tjugotvå asiater och nitton utomjordingar med en propellerspark medan han använder Latteautomaten. Betty omskolar sig till bagare som hon tycker är mycket roligare, "när man ändå är uppe, kan man likaväl gå till jobbet". Senare i filmen pensionerar Steven sig, och som nypensionerad karate/kickbokxningskunnig spelbutiksföreståndare, med utsikt mot rondellen,, lyckas han en dag pricka in 10 rätt på tipset! (Ingen utdelning: J Ä Ä Ä Ä C K P O T T!).
Stephan: Egentligen en propaganda film för Svenska Spel.
Jesper: Såg du skurken som skulle fylla i en Bomben-kupong?
Stephan: Ja, hahaha, han kryssade överallt.
Jesper: Dyr insats, men han helgarderade väl alla läggmatcher.
Stephan: Vad tyckte du om filmens Quinna?
Jesper: Svårt att se skillnad på henne och utomjordingarna, faktiskt.
Stephan: Såna utomjordingar har jag inte sett på länge faktiskt. Såg ut som små grodorna.
Jesper: När han (Steven) kom upp ur jorden trodde jag först att det var en mullvad som körde motorcykel.
Betyg: En Klar Tre
a


Fish&Microchips (Sv.titel: Mandom mod och Norske men)

Handling: Som karate och kickboxningskunnig flugfiskare får han under ett pass syn på en Gädda som antastar en grupp Aborrtjejer. Vår hjälte kastar sig i vattnet och dyker, men flytvästen gör att han aldrig kommer under vattnet, och han flyter nedströms, ända till vattenfallet.... (OBS. Dubbad till svenska) Föreningen VSLVTPFIB (Vi som lagrar wåre tomme Pet-Flasker I Bajekaret) är ute på jakt och lyckas rädda Steven. Som tack utrotar han deras vägglöss och förortsskalbaggar med hjälp av karate. På badrumsgolvet möter han sin kanske värste fiende någonsin, Super-Zilverfisk.Filmen slutar med en jättelik pingisturnering utomhus, men, polishelikoptrar förstör det hela. Rotorbladen får bollarna att bete sig som yra galningar, och det allra värsta, Steven´s hästpiskatoupe´ blåser bort, och lägger sig som ett besvärligt Slimy- Alien rakt i plytet på en gangster!

Stephan: Genialiskt.
Jesper: Ja, här har vi nog en fullträff. Roligt att den är inspelad i vårt kära grannland.
Stephan: Ja, och dubbad till svenska tack o lov.
Jesper: Det kan vara svårt att hinna läsa texten.
Stephan: Gillar handlingen också, inte bara för att den ligger tiden.
Jesper: Har du haft några kontakter med VSLVTPFIB?
Stephan: Nej, man jag funderar på det efter att vi druckit ur den här 12-packen med Pepsi-Cola som jag köpt in för denna filmvisning. Jesper: Jag tror jag också skall gå med.
Stephan: Men du får inte ta hem de tomma Pet-Flaskerna. Det är ju mina.
Jesper: Jaså, vem betalade förra gången då, när vi kollade Pippi Långstrump i den okända mellanöstern-filmen?
Stephan: O.K. Jag ger mig min gode Jesper, men jag drar det på din lön.
Betyg: En Klar Femma

(Foto: Steven Segal spelar även fartfylld guitarr)

Wednesday, November 14, 2007

Hjulet bara rullar på i Löpsedelsvärlden

Vad jag tycker om löpsedlar har ZAGOLANDET tagit upp flera gånger tidigare. Fick ett återfall, skall fatta mig kort.

Bonde-Söker Fru tyckte bäst om Katten.
Farmen Quiristhina fångade Bonden med lasso.
Kicki har köpt korv.
Lennart har pumpat Cykeln.
Carolina Gynning har köpt busskort.
Bonde-söker Fru Lena tog genast ur Syltburken.
Expressen har Sex med Aftonbladet.
Åke fick Vecko-Peng.
Bonde-Erik söker Fru svek Sofia i Extrasängen.
Ensamma Mamman Rider Igen.
Sture har bakat Bullar.
Låt oss upp ta din tid en stund.
Du betalar.

Om sanningen skall fram, och det skall den ju inte alltid, läser jag hellre vilken Bloggare som helst än en löpsedel från kioskväggen.
Vad är sant och vad är osant?

NÄSTA DAG; Idag morse basunerade AFTONBLADET, som behövs "om sanningen skall fram" (hmpfhampfhahaho), en av landets största ryktesspridare, att statsministerns fru är mordhotad och SÄPO gjort...., det presenteras även på SVT text - som några timmar senare dementerar att hotbilden fanns på det som tidigare beskrivits. SVT är ju fri från politisk och kommersiell påverkan..., enligt deras egen reklam om sig själva.

Men löpsedeln hänger kvar på eftermiddagen...., läst av miljoner svenskar.



Friday, November 02, 2007

Var det bara propaganda?


John West undersöker.

- Kom in, sade Slobodan.

Själv satte han sig i ett ljust rum med en dörr öppen till balkongen.

- Vad vill du veta? Om jag tappat kontrollen över min situation? Om sanningen skall fram, har jag full kontroll. Det är bara det att jag hatar att ligga efter en liten bil när det växlar till grönt. Därför kör jag om direkt. Lägger mig framför den lilla bilen. Det har jag rätt att göra. Jag är för fri hastighet. Redan i bilskolan lär man ut man massa trams. Slobodan tände en cigarett av okänt ursprung. Rörde med skeden i kaffekoppen.

- Massa Caligula-typer som säger hur man skall köra. Där borde sossarna infört lärarlösa lektioner. När jag kommer ut på en 110-väg, är det en sak som gäller, jag kör om. Har jag bråttom så har jag. En stor svart bil är alltid en viktig bil, det lärde jag mig redan av farfar. När jag skall skaffa pengar till familjen, eller knulla, då har jag rätten på min sida. Så är det bara. Behöver jag i det läget köra 200 kilometer i timmen, så gör jag det.

Slobodan reste sig upp, stängde till balkongdörren. Hans lägenhet hade nya fönsterglas, mörka och nedtonade på det sättet att det fanns utsikt, men ingen insikt.

- Där jag växte upp lekte vi med stenar. Senare vapen som man importerat från det stora paradiset. Att ränna runt på cykelbanorna med mopeder, sådant kunde vi inte ens drömma om. - Du har aldrig haft en Barbie?

Slobodan verkade nästan överraskad av att äntligen få en fråga. Ställd av John West, som alltid, när den rätta stunden var inne.

- Jag har aldrig haft en Barbie. Jag har bara haft min fru eller horor. Slobodan såg nästan skamset i golvet. De gick tillsammans till leksaksaffären, Slobodan Bilosevic och John West, fiskhandlarn som många ansåg inte fanns.

- Vilken sorts Barbie är ni intresserad av, sade expediten Annica och lutade sig något mot kassaapparaten med sina tunna vita fingrar

- Jag har hört talas om det finns flygvärdinnor, och vad heter det..., häst-Barbie?

- Barbie som häst tjej?

-Så heter det kanske, sade Slobodan och verkade inte särskilt självsäker, snarare faktiskt lite osäker, vilket var nytt för honom. Annica gick iväg för att hämta ett par Barbie-dockor. Kom strax tillbaka. De låg där i lådorna som i ett par kistor med transparent hårdplast ovanpå. Slobodan gjorde stora ögon och utbrast med uppriktig förvåning;

- Men dom är ju för fan bara ... 30 centimeter långa? Jag trodde det var naturlig storlek!

- Naturlig storlek? Ha-ha. Då måste du ha fått fel för dig. Den affären ligger bakom hörnet, PorroRamaSlaveFame. Där kan du, ha-ha, kanske hitta din, "häst-tjej".

Just då kom Henrik Schyffert och Inga Lundström in i affären. Annica som hade nästan lämnat Slobodan vid kassan, vände sig om;

- Där har du ett par i naturlig storlek. Dem kan dä säkert i alla fall hyra ett par timmar. Slobodan ruskade på huvudet och tog ett par steg tillbaka.

- Moorthen, rulla ut batwalken, vi har storfrämmand!, ropade Annica i riktning mot lagret. Slobodan stod vid en hylla med leksaksbilar (Formel 1), och viskade;

- När den där Schyffert kör härifrån skall jag köra om honom direkt.

Annica ålade sig vid kassaapparaten i sin ljusblå cardigan.

- Jag skulle vilja ha ett Scrabble-spel på tyska till Henrik så att han får ett bättre ordförråd, sade Inga Lundström raskt.

- Zoo, sie wollen Scrabble spielen?!, sade Annica glatt medan hon trippade till spelhyllan.

- Jaaa, meine Indiane kannen spraklager ausgewecklen. Utanför affären, vid gatuhörnet av Maskrosgatan och Fasadvägen, satt redan Slobodan Bilosevic bakom ratten på sin begagnade BMW, och tryckte. Förbipasserande fotgängare kunde se att han pratade i en mobiltelefon. Han tryckte på knapparna då och då, mest för att verka intressant

- Visst Slangovic, jag fixar honom lätt. När han och den där blondinen lämnar leksaksaffären, ligger jag på gaspedalen. Han kommer att förstå vems revir han är inne på. Han kommer att förstå vem som är Macho. Slobodan stängde mobilen och slängde en skarp blick i riktning mot entre´dörren till Boy´z are Uz. Ut kom Inga och Henrik, med varsitt paket under armen, de gick raka vägen till cykelstället, till sina mountainbikes.

Slobodan satt inne i sin bil och nästan tappade hakan, men fann sig snabbt. Han började skratta, först lite förvånat, sedan allt högre, så högt att en förbipasserande fotgängare stannade till.

- Vad är det med dig? Har du någon sorts psykos? Det var sjuksköterskan Britt-Marie, på väg till jobbet, som hade blivit lite orolig. Hon gestikulerade med handen för att mannen därinne (Slobodan), skulle veva ner rutan, för att de skulle kunna kommunicera bättre.

Istället öppnade han hastigt bildörren och rusade ut. Sjuksköterskan Britt-Marie ramlade i gatan.

- Jag skall springa om dom! Cyklar de i 45 kilometer i timmen, springer jag i 55! Så är det! Jag är King of the Road! Jag är mannen som världen har väntat på! Bakom mina svarta solglasögon finns gåvan som Gud gav världen, Omköraren, the Best, the One and only! Trafikregler? Blinkers? Lämna företräde? Ha-Ha, det är ju statlig kommunistpropaganda!

Thursday, October 25, 2007

ZAGOLANDET - MODE




Efter ett genomtänkt övervägande beslöt jag mig för att köpa ett par nya långkalsonger. Finns det förresten någon som kan förklara varför det heter lång-kal-songer? Har det något med Göteborg att göra?
Dyrt, tycker jag, 79 kr.
Av märket My Wear, samma som det utmätningsmannen Jeff Winegum använde, - även om han trodde det var en kommunistisk komplott. Som vanligt när det gäller den här typen av smidiga, elastiska, härligt spexigt åtsittande plagg , bör man köpa stor storlek.
Krymper gör de också. Normalstorlek är avsett för ostasiatiska balettdansare och galoppjockeys.
Frågan är nu; hur många i Sverige är det som använder MY WEAR. Flera hundratusen? Alla i Face-book?
Det finns ju My Wear-grejer för både män och kvinnor. Är det kinesernas hemliga vapen, vid övertagandet av makten i väst?

Tips: Blir det kallt på din ort i vinter, fråga efter MW Eskimou-set. Blir det varmt på din ort, fråga efter MW Brazil Tonga, med en liten sol- hatt med flagga. Flagga med bild Johan Stael von Holstein, plåtat under senaste Mallorca-semestern, där han vinkar från hotellbalkongen.

Wednesday, October 24, 2007

Sakta vi går genom stan


Oops. Det är onsdag igen - i L.A. (Laholm). Finns absolut inget viktig att till-lägga. I morse gick en tanke till södra Californien - San Diego. En gitarr-Sara som tidigare mailat i anslutning till en av de swengelskspråkiga bloggarna,... var då bekymrad över översvämmningen i New Orleans för något år sedan - vad säger hon nu?

Wednesday, October 17, 2007

Visst är det skillnad på män


På bussen ner till L.A. (Laholm), läste jag dagens ord


"SEKUNDÄRMASKULINITET"


Åsa Mattson i Metro




Monday, October 15, 2007

Dagens ReleaseParty


Idag är jag i Hylte. Halmstads Norrland.
Kommer jag någonsin här att uppleva en volleyboll -romance?
I bussen, på väg hit, läste jag i Metro;
"Har du inte 3000 kronor idag, vad är det då som säger att du har 3 600 kronor om en månad?". Så sant.
Föräldrar döper sina barn efter kändisar. Så hemskt.

Sunday, October 14, 2007

Jaha, så var det dags...


...för Halloween.
Eller har det varit redan?
Minns inte just nu.
Alla ser ju lite egendomliga ut ändå.
Dräkten ovan är en Bowlingdräkt.

Sunday, October 07, 2007

Han var Doldis - men inte nu längre.



Han hade ju blivit Froggare.

I den staden var Herbert länge en riktig doldis. Det där med att skörda stora framgångar som Bloggare ville sig inte riktigt. Han fick ju konkurrera med nästan alla andra medborgare om en plats i rampljuset. Tills en dag han hörde talas om den nya flugan, inte bara från väst, utan även från öst; Frog. Istället för det ständiga stillasittande som bloggandet oftast innebar, var froggaren mera fysiskt aktiv. Istället för inlägg, gjorde man utlägg. Det gällde att vara slösaktig med sin fysik. I själva verket var Frog inget nytt, det hade mänskligheten gjort sedan urminnes tider - och man behövde ingen dator. Frogvärlden var minst lika uttrycksfull upptäckte snart Herbert när han studerat det närmare. Man kunde bli upptäckt.

En gammal bekant till honom, Eloise som jobbade vid Kronofogdemyndigheten, brukade säga att det var det bästa som hänt i hennes liv; konditionen förbättrades, förutom att killarna flockades kring henne när hon skuttat över torget. Hon brukade ofta köpa en tidning i kiosken under den tidiga morgontimmen, men gjorde det numera i gympaskor och nattlinne. Det var typiskt för hennes Frog. Ganska mild men ändå uttrycksfull, gav henne den uppmärksamhet hon saknade. En annan gammal bekant, George, hade valt en tuffare stil. Till skillnad från Herbert, hade George en ordentligt tidtabell för sina sädesavgångar och brukade skutta omkring på gräsmattan i bostadsområdet. Det var lätt att göra en Frog medan han var ute med hunden, Alfonso, som bara tyckte det var roligt med liv och rörelse.

Herbert ägnade en del tid för att fundera ut hur han skulle utforma sin egen Frog. Många skuttade omkring och var egentligen väldigt elaka, lite slentrianmässigt. En del höll bara på med mode, visade sina spända eller slappa kläder. Han ville inte bli sån. Det blev så att han övade redan lite på sin tilltänkta Frog på väg till Arbetsförmedlingen, dit han länge planerat att gå. Men den här gången gick han inte.

- Jaha, hur står det till här då?, sade arbetsförmedlaren när Herbert skuttat fram till kundservice med sin nummerlapp.

- Känner ni till om man kan ha sin Frog som ett jobb?, frågade Herbert.

- Ett ögonblick, vi har en ny broschyr om arbetsmöjligheterna, sade arbetsförmedlaren och skuttade bort till en snurrande pelare med broschyrer. Herbert observerade att alla i lokalen skuttade omkring, när de rörde på sig.

Arbetsförmedlaren kom strax tillbaka med en broschyr, med namnet "NU HÄNGER DET PÅ DIG!". På omslaget fanns en, som det liknade, en fotbollshuligan i grodmansdräkt, med massa olika halsdukar kring halsen. Det var samma bild som Herbert tidigare sett i en kvällstidning.

- Det hela beror på hur intresseväckande din frog blir, sade arbetsförmedlaren, som hette Evert.

Antalet froggare växte rekordartat, men som vanligt fanns det undantag. Vilket vid den här tiden ibland började väcka större uppseende än de allt fler froggarna. Promenerade man omkring på stan som en vanlig människa, ja, då var det lätt att man föll offer för mobbing. När froggandet väl etablerat sig som massrörelse, var det sällan längre intressant för konstnärerna. Det var liksom med rondell-hundarna. När det fanns en statligt finansierad, ganska ful papp-hund i varje rondell och varje mellanstadieelev tillverkade nya rondellhundar i slöjden, ja, då var loppet kört. Froggare försökte även ta över de syntetiska hundarnas roll. Som levande individer, med fri vilja, var man betydligt intressantare i vilken rondell som helst. Vissa rondeller var så små att det fick inte plats för så många på en gång.

- På Jump-In finns ett ledigt kyparjobb, sade plötsligt arbetsförmedlaren Evert. Herbert ställde sig upp, vilket meddetsamma fick arbetsförmedlaren att spänna blicken.

- Kypare? Det har jag aldrig varit, sade Herbert. - Vi har kurser. Herbert satte sig på huk igen och såg under bordet att Evert också gått ner på huk. Deras blickar möttes. Två froggare, en höstförmiddag i den lilla staden, såg bara varandra under lysrörens sken. Plötsligt hördes dunsar bakom Herberts rygg. Det var en hel familj som höll på att skutta ut genom entre´dörren.

- Våra kurser är på sex månader och säger du nej kommer vi att strypa dina bidrag.

- Strypa? Nej, usch, nehj. Då skriver jag på meddetsamma, sade Herbert som var av fridsam natur.

Nästa vår jobbade Herbert redan hos Jump-In. Kvickt lärde han sig tekniken, hur man håller brickan ovanför huvudet medan man skuttar till borden. Han hade befriat sig från sitt tidigare standardiserade beteende. En dag fick Jump-In besök av de berömda häcklöperskorna, som omedelbart fattade tycke för den energiske Herbert som till och med kunde skutta över borden, så vig var han. Ingen kunde tro att han var en tidigare medelålders, anonym arbetslös.

- Vi vill gärna att du följder med som mascot, till vår nästa tävling, sade de efter överläggningar. På så sätt kom Herbert ut i den stora världen. Det hände att han vid stora tävlingar, som Golden Grand Prix, fick agera så kallad "hare" i vissa löpgrenar, som t ex 3000 m hinder. Vattengraven var han inte glad i, vilket motsade hypotesen om froggarnas alltmer grodliknande beteende.
I tv-program som Mitt i Naturen debatterades om inte froggarna hade mer likheter med aporna. Många hade ju en stil då man alltmer lutade sig med händerna eller knogarna i marken när man var stillastående. Detta var lätt att lägga märke till i en vanlig kö till snabbköpskassan.
Kvällstidningarnas löpsedlar basunerade ut frågställningen;
"Groda eller Apa? Eller bådadera!"
Ytterligare en variant till definition utkristalliserades från politiskt håll (Kvällspisten), mänskligheten höll helt enkelt på att bli "Padder", vilket var lättare för de flesta att antaga, istället för det gamla "Slödder" vilket var en vanlig benämning på den tidigare upprätt gående, tvåbenta människan.

I denna stad kväktes det i alla fall alltmer om nätterna och somliga hade setts svinga sig med rep ut genom fönstret. Mänskligheten hade kanske blivit mer aktiv genom froggandet. Speciellt miljöförstörande var det inte heller och nyproduktionen av froggare var ständigt igång, i både dammar och skogsgläntor.

Äntligen i Sverige


Vem uppskattar inte en bra flyktbil?

Tuesday, September 25, 2007

Vad skulle Hyland ha sagt?


En kväll beslöt jag att kolla upp PINK. Var det Madonnas efterträdare? Hon klättrade i rep (eller var det nät), hoppade omkring krumbuktade sig mer, eller, mindre, lättklädd. I vilket fall varierade hon energiskt. Varje musiknummer var som en liten show i sig. Musiken växlade rötter i olika stilar, klart med förstås inbakade kommersiella intressen, men, på det stora hela var det mycket bättre än jag förväntat mig. Och det var live, inte en ihoptrixad video.

Sunday, September 23, 2007

Den Exklusiva,Diskreta grann-bloggen

Fylld med onödigheter !!

Du har väl, till exempel inte missat;

”Nattklubb”
”Actionfilmklubben”

(filmer du skulle vilja se - med Stephan Spelberg !)
http://gobbabibliotheket.blogspot.com/2007_04_01_archive.html

”Jag och min Victoria Silvstedt-Ballong”
http://gobbabibliotheket.blogspot.com/2006_02_01_archive.html

”Robot för hemmabruk”
(autentisk artikel från 1957)
http://gobbabibliotheket.blogspot.com/2006_07_01_archive.html

Egen Lägenhet? Tips.
http://gobbabibliotheket.blogspot.com/2007_02_01_archive.html

och mycket Mera!

Månadens Zagofigur - Zeptember


"MUSIC LOVER"

- av Bella Karlsson

Thursday, September 20, 2007

N U T I D S O R I E N T E R I N G

Hur var det nu igen?
Eftersom det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak kan irakier skickas tillbaka.
Boforsgrejer används mot Irakiska mål (SvTText idag)

-- KÖP DIN NÄSTA GLASS HOS VICTORS i VEINGE --

Saturday, September 15, 2007

Bra BONUSÅR i År



Chefen för Luftkuddefabriken i Jämtland, Dick Alexander, var inte bara fabrikör och traktens framgångsrikaste företagare, han var svampkännare också. Dessutom var han en populär chef. Under en av sina många promenader i skogen, med korgarna fulla med allehanda svamp, kom han som så ofta förr på, en rolig ide´. De anställda skulle det här året få Bonus, inte utan ansträngning förstås, men annars skulle det vara precis som hos moderbolaget Luft för Alla Noval, i Stockholm. Dick plockade ju alla svampar utom flugsvamparna. Speciellt de röda med vita prickar var ju så lätta att se om färgblindheten inte slagit till. Dem lämnade han kvar i massor. Under hatten på varje medelstor prickig flugsvamp skulle Dick Alexander fästa ett tusen kronor.

En hel söndagseftermiddag ägnade han till att klippa tunna plastfickor i remsor, utav vilka han fick mjuka band att fästa sedlarna med. Nästa dag klargjorde han i en högtalare på Luftkuddefabriken; " Nu finns chans att tjäna extra pengar nästkommande lördag!" Många blev glada, men otåliga. Det var ju långt till lördag! Först då skulle den populäre chefen Dick Alexander avslöja vilken skog det gällde, genom ett anslag på fabrikens port. När lördagen inföll stod en hel skara förväntansfulla arbetare utanför porten till Luftkuddefabriken. Snart var det rusning mot svampmarkerna nära norska gränsen. Somliga körde bil, andra sprang. Nu var det ju Bonusar som gällde! För många blev det en lyckad dag. Svamp efter svamp plockades i korgarna. Nästan ingen hann med att knyta upp bandet som höll pengen, utan man rusade till nästa svamp. Klockan 14:00, avblåstes det hela med visselpipa och trummor. Samkväm i fabrikens matsal följde, med stora fat luftiga bullar, som knappt fick plats på långbordet på grund av alla svampkorgar och miniräknare. Man jämförde sina Bonusar under tjo och tjim. Att några gett varandra både örfilar och ett o annat krokben i skogen, under skattletandet var snart glömt. Detta var en glad händelse hos Luftkuddefabriken i Jämtland.
På måndag var produktionen i full gång igen, med ovanligt motiverade arbetare, och det behövdes, ty långtradare efter långtradare hämtade Luftkuddar, med destination Piteå. En stororder som ingen riktigt såg något slut på. Den andel tusenlappar Dick Alexander delat ut i bonusar skulle knappast märkas i årsredovisningen. Så stor var affären med Piteå. Det hade nästan blivit förstidesstoff i kvällspressen, om det inte varit för att Carolina Gynning hade köpt ett busskort.

HEMLIGA UTGRÄVNINGAR Kring och i den staden höll man nämligen på med, för offentligheten länge hemlighetsfulla utgrävningar. Vetenskapens Värld (känt tv-program) var där och fotograferde. Till dessa platser kördes nämligen tusentals luftkuddar. Efterfrågan var enorm! Man hade som avsikt att lossa staden från fastlandet och bogsera den ut till havs, söderut längs kusten! Ekipaget skulle, när man kommit så långt, bliva världsberömt. När man sedan, endast någon månad senare, bogserat Piteå med hjälp av luftkuddesystemet, neråt Östersjön, ända genom Öresund, då var man nära målet för denna historiska färd. Man skulle ankra Piteå i Kattegatt, endast någon sjömil från Halmstad, på den svenska västkusten. Där hade man sedan länge önskat något som kunde berika den lokala, lite trista, övärlden. Nu skulle man kunna ta färjan över till Piteå, gå på nattklubb eller hitta på något annat sköj. Taxfritt var det också.

Det visade sig senare att ortsborna på västkusten byggde gärna sommartid, (för att kunna ta sig ut till Pitepaltan), stiliga flottar av begagnade plastförpackningar, på de tider då färjan hade rast. Denna information nådde snart Luftkuddefabriken i Jämtland och den förutseende fabrikören Dick Alexander, fick en ny idee´. Man skulle börja tillverka mindre luftkuddar, så kallade "Sundströmmare", som individuella simmare kunde ha under magen när de plaskade sig fram till Piteå. En delvis utökad nyproduktion vid fabriken av det här slaget förde med sig att arbetarna en fredagförmiddag hojtade;

"MERA BONUS!MERA BONUS! Som tur var det lätt att förverkliga, eftersom moderbolaget Luft för Alla Val i Stockholm, också hade höjt sina Bonusar. Så fort som möjligt anordnades en ny dag i naturen, i Jämtland. Det ryktades om att de riktiga flugsvamparna tagit slut och man placerat ut attrapper av skumgummi, vilket inför den församlade kvällspressen dementerades av företagets mascot, "Luft-Kudde Lisa" (som många misstänkte var Bodil Malmsten, i en ny spännande roll på hemmaplan.) Moderbolaget i Stockholm, Luft för Alla Betalande Idag (ett namnbyte hade skett), hade tyckt att det gott kunde vara lite jippo med tjo o tjim, därför en mascot till de minsta.
MÅNGA PROTESTER. Ute på ön i söder var piteborna emellertid inte riktigt glada, man hade inte fått någon Bonus alls, för att man ju drabbats av märkliga klimatförändringar, hårdare än många andra. Delvis var det ju påtvingat. Skulle man ta sig in till fastlandet någon gång med hela familjen fick man låna pengar hos banken. Men lånen beviljades naturligtvis inte alltid, misstänksamheten var stor mot nästan utomjordiska främlingar. Särskilt BHH (Bevara Halland Halländskt) höll noga ett öga på utvecklingen, med bl a en stor hemlig bevakningskamera på färjan. Hade man tur kunde man beviljas ett fastlandstipendium över någpn weekend under vinterhalvåret, men det innebar hårda förhör av den sökande, vanligen utförda av vetgiriga inspektörer från Heja Halland. Där var man måna om Halmstads äkthet.

Varför såldes inga Sundström-kuddar till ön? En intern polisutredning pågår, men det händer under tiden att framfusiga öbor helt enkelt är fräcka nog att stjäla kuddar från de penningstinna, men tillfälliga besökarna från Halmstad. På så sätt kan människor från olika kulturer beblanda sig med varandra, som det kanske gick till under jordens forntid. Som i Mellbystrand. En rolig historia är att när en pitepaltare, Marklund, råkade driva något söderut med sin badkudde, kom iland strax utanför Laholm och upptäckte mängder av nakna par i sanddynerna. Han utbrast med endast glosboken för halländska i dialekter i en ledig hand;
"Möe skall man töla". Den historia slutade ändå lyckligt, Marklund integrerades snart bland sanddynerna och driver nu (påklädd) en egen kiosk. Vid ett besök i Trönninge hade han upptäckt den "långa mjukglassen", med en höjd av nära 30 centimeter. Den varade länge, men man märkte sedan inte att man ätit en, utan ville omedelbart ha en till för 19 kronor. Den var gjord av lättmjölk och blev en succe´, även hos hårdbantande smålänningar på playan. Slutet gott, alltså, allting gott. Trots att han var utböling kunde han konkurera med Sia-Glass i Slöinge! Därefter hände något som kom att förändra hela scenariot.

Piteå hade en morgon lättat ankar! I kvällspressen, inte minst, diskuterades om det var myteri. Tillförlitliga källor hade meddelat; "att man avsåg att färdas ut på Nordsjön och sedan eventuellt till Sydamerika". Sura Göteborgare försökte något dygn senare bagatellisera avfärden, man betvivlade sjödugligheten ute på de stora haven. Men det visade sig att man hade fel. Piteå seglar fortfarande, som om ingenting hade hänt! Kanske på ett vatten nära Dig!

S K O L V Ä R L D E N





Anteckningar från Norrland (1993)
Satt med Ris-Otto Bengtsson i helgen. Det prasslade om våra chips-påsar och porlade mysigt i våra Duralex-glas när sodan hälldes däri. Vi summerade världshändelserna och kom snart fram till att Kina nu utgjorde det stora hotet mot vår välfärd.

"Varför inte ta f-n vid bron och begynna infiltrera lite god svensk demokrati hos..., ja, varför inte skaffa en vänort bort hos den RÖDA, äsch, jag menar den GULA faran"", sade Ris-Otto fundersamt. Han knäckte några brasilianska paranötter med sin guldknäckare, liksom för att ge eftertryck åt sin yttrandefrihet, nattorden, som smög sig ut över nejden. (Fönstret stod på glänt).

För tillfället ville jag inte börja munhuggas med Ris-Otto, annars hade jag velat påpeka för honom att han minann glömde den GRÖNA faran, som alltid lurade därute i mörkret. Ivrigt satte jag alltså omedelbart igång med att räkna på Ris-Ottos förslag. Det nästan puttrade i min kalkylator på ett mycket lovande sätt. Det gällde att komma med ett konstruktivt förslag som tog tillvara på en god affärside´. Jag skulle bli miljonär och Ris-Otto skulle ha en absolut chans att bli vald till årets folkbildare.
NYTÄNKANDE. All början är svår. I ett uppbyggnadsskede kunde ju t ex den Svenska Folkhögskolan hjälpa till. Lågt räknat finns det 1000miljoner kineser. Vi har tillsammans ca 131,5 folkhögskolor och självklart skulle vi som alltid samarbeta. I rättvisans nman skulle vi för VÅR DEL på XXXX, i princip, kunna ta emot elever ur en region på ca 7,5 miljoner kineser, främst till upplärning i att göra sin stämma hörd. Ramförslaget skulle kunna betyda full beläggning till exempel i det omdebatterade elevhemmet Huggaren. 12,67 kineser per rum vore ingen praktisk omöjlighet. Stomötena skulle bli storslagna. Skolans indrivare av medlemsavgifter skulle kunna tälja guld. Ping-Pong turneringen skulle naturligtvis bli något alldeles extra. Krigsfilmer kunde filmas av Medielinjen. Det bästa av allt, våra svenska elever skulle på det här sättet kunna lära ut hur vi jobbar i grupp. Vi skulle lära 7,5 miljoner kineser att se lite mera SUBJEKTIVT på sin omvärld.

"Du är inte dum, DU Frankie Holatera", sade Ris-Otto Bengtsson med sin långsamt sträva röst, när han hört min feed-back på hans förslag. "Du menar att Gräv-Där-Du-Står- politiken skulle kunna bli verklighet även i Kina?", fortsatte han medan fingrarna blottade det orange köttet hos det vi kallar för Clementine. Julbordets eftersläckningar!
"Just det. Precis", sade jag och plockade till mig några äggformade praliner ur en kartong med Party Zone. Hos Ris-Otto kunde man knappast tala om Kris-Sverige. Här stod positivismen som spön i backen och vi vanliga gräsrötter kunde återigen se emot en ljusnande framtid. I fallet med de hundratusentals kinserna finns ingen aneledning till oro, bara dom får tillstånd att komma till Ådalen, den nedläggningshotade lokaltrafiken kunde här få ett uppsving.
Från läkarhåll har man också påpekat att om all bryter benen samtidigt kanske vi tillsammans slipper lägga ner Sollefteå sjukhus. Du å andra sidan, som hederlig skattepliktig läsare av Turistrutans Ekonomispecial kan söka anstånd där sådant gives. Så går det till i Finansvärlden.

FRÄSIGA FRUNTIMMER. Annars år det så att tjejerna tar över affärerna mer och mer. Besökta i höstas Slangbälla Folkhögskola, som ligger en bit söder om Medelpad. Fast inte längre söderut än att det fortfarande finns fina naturisar för bandyspel. Även pojkar upp till 14½ års åldern är välkomna till SBH, bara man lovar hålla bandyklubborna på täcket. Själv var jag tvungen att smyga mig in utklädd till ett postpaket, ett beteende som vi förmodligen snart får lära ut till kinesiska pojkar. Precis som vi är ju de uppvuxna med Herr Gurka-sången och Bugg i gymnsatiksalen, - men, som ni vet räcker det inte längre för att rädda vår svenska välfärd. Obseverade genom ett titthål i tejpen, att kvinnor, iklädda vackra lakan och sängöverkast, dansade omkring i korridoren med endast vinflaskor dinglandes mellan fingrarna. Istället för Husmor hade man faktiskt en Husfar, som gick omkring i nätundertröja och grå hängselbyxor. "NU SKALL JAG GÅ OCH PANTA ERA TOMFLASKOR", skrek han plötsligt och satte sig förbluffande tungt ner på mig som var UTKLÄDD TILL PAKET.
Jag försökte naturligvis hålla mig orörlig. Som TURISTRUTANS folkvalda representant, var det här ett av mina värsta uppdrag, ingen tvekan om det!
Undertill på mitt väl genomtänkta ekipage fanns hål för benen, sirligt utsågade med lövsåg. Hålen hade naturligtvis tillräcklig diameter för benens ihärdiga språngmarsch. I trappan mötte jag Bannica, Bombadill, Svängsta-Lotta och Lurbell som förmodligen var på väg till filmrummet för att se en av Emil Strutz senare filmer. Det var i alla fall det man pratade om, rosiga om kinderna, med ögon som syrliga mintpastiller i fet gele´. P g a sitt tillstånd fäste de flickorna ingen notis vid min klädsel, utan jag kunde värdigt och tillnärmelsevis lugnt, efter omständigheterna spatsera ut från skolområdet.

FAST LEDNING. Undertecknad ledde själv, förhållandena var fältmässiga, en utflykt till Vårdkontantarbetsmarknadsstödberget. Flaggor i topp, ovanligt många norska enligt experterna, samt en obligatorisk blåsorkester medföljde, Familjen Mässing. De sågo till att det minsann blev tjo o tjim i leden, med pukor och trumpeter, hela vägen. De vandrande skarorna var fulla med rosiga ansigten som då och då gymnastiskt formade sina munnar till sång, under vår gång, över knakande spång, men ej över beachens tång och inte behövdes det någon lång kodong, ty nu var det naturen som hade oss i sin makt, när vi trampade med våra extraförstärkta marchkängor och svängde med armarna i takt;

(Alla:) Vi blir Professorer i Svenska, Räkning och Kemi. JOPP HEJ DI, HEJ DI, HEJ DA, JOPP HEJ DI, JOPP HEJ DA
(flickkör tystare:) Jupphejdi, hej di, hej da
(Wagner- FORTE:) JOPP HEJ DI, JOPP HEJ DA
(kastratsångare från Date-Line:) juppheideidaaa

De nya Radio-presentatörena visade sig här vara en tillgång, raska lingon till rustibussar med gummistövlar och rödvitrandiga megafoner i bältet.
Ibland gjorde man en begriplig e x t r a u t s ä n d n i n g om de vårliga, beställda väderleksutsigterna, som naturligtvis med spänning intresserade alla i det redan smått tillfrisknande elevklientelet.

MÅLET FöR WÅR UTFLYKT FICK INTE VÄNTA PÅ SIG.
De ekorrpigga änglarna från skolköket med rosa förkläden, stämde snart upp till en ny sång;
RÖRA.RÖRA, RÖRA GRYTA
HÄR BÅD´ MJÖLK OCH HONUNG FLYTA
MAT OCH DRYCK FÅR ALDRIG TRYTA
HOS SKOLKÖKETS HULDRE MOR
"Lite pinsamt att se ungdomarna från Skåne ha tummen mitt i handen", sade rutinerade Märtha från köket, som hade börjat rigga upp ett diskställ i rostfritt stål.
Ägg kokades, gurkor skalades, kotletter hittades, nycklar tappades, bananer grillades, köttbullar rullades, blöjor byttes, kapsyler pluppade av flaskorna, gröten bubblade i grytan. Bullarna svällde upp, grädden vispades, det riktigt klafsade i syltburkarna när pannkakorna skulle garneras. Så hårt hade inte bröderna Wismar från Transylvanien jobbat sedan man jobbade som inkastare på Gröna Lund.
"Ju snabbare man äter opp, desto snabbare får man tända på en Churchill-cigarr!", skrek Ola från PETSAMO, som var en av våra utbildade handledare i Gymnastik med Lek o Idrott. Kokvagnen rullade iväg ett tag nerför backen, men våra Robin-pojkar svingade sig tappert ned från träden och stoppade ekipaget.

ALLA TYCKTE DET VAR EN KUL TUR TILL BERGET.
En grabb med keps råkade passera när vi låg och vilade middag på våra gummimadrasser. Frågade om han visste vägen till berget.
"Berget? MENAR DU SOPBERGET??...Du ligger ju på det och du själv är en soppa, en riktig pulversoppa! HaHaHaHa".
"Lugna ner dig", sade jag och viftade med min vita handskbeklädda hand mot spelhallen som iordningställts bakom några fin-fina björkar. "Stick dit och lira dina databrudar", fortsatte jag alltmedan jag reste mig upp. Det var svårt att låta bli att smygtitta bort mot Kisserian, där Data-Linjens duvor satt i lång rad.
"Nu går vi in i Saft o Bullar Tältet och tittar på film", sade plötsligt Yohanna i närheten glatt. Hon slank visslande in i tältet utan att fastna med morrhåren i dragkedjan. Tältet var av samma typ som de som förr i tiden brukade medfölja Coco-Pops paketen, fast något större.
Tack vare videon har vi ju nu alla chanser att tillsammans se våra favoriter mitt ute i skogen. Finns det förresten något som går upp mot att se en naturfilm. Fundamentalisterna i bildtittandet hade tagit med sig en diabildsprojektor, Rollflex Plascator.

Sunday, August 19, 2007

Sån´t man tänker på inför hösten...



http://hvemsida.blogspot.com
(Laholm)
http://drivemyguitar.blogspot.com
(Hylte)
En ursprungligen äldre affisch som jag "snickrar" på åtminstone en gång om året i PhotoShop. Kör ut med dem själv. Det är inte det mest tidskrävande, ... det är att få ihop schemat, och sedan träffa alla i månader..., fortfarande ha något intressant att säga. Men på det stora hela är det bara inspirerande, en mycket viktig del i det hela är just deltagarna, vilket jag tycker är ett mycket bättre ord än "elever".

INGA FALSKA BEHAG


på fröken GÖRDIS FLABBS

Grönköpings Sommarbrud

Fröken Gördis Flabbs Brunander som korades till sommarens vackraste s. k. brud vid Grönköpingsmässan, blev på fredagskvällen utsatt för en nog så infam beskyllning av en viss "tusensköna" från K. Huvudstaden.
- Hela skönhetstävlingen var för övrigt mycket lyckad, berättar herr tävlingsledaren, finskomakare Brovall, Grönköpings revypappa, för Gr. V.
Jag satt just och spisade kvällsmat då tusenskönan från Stockholm infann sig, mörk i ansiktet och förklarade, samtidigt som hon temperamentsfullt stampade med klacken i korkmattan:
- Gördis behag är lösa. Hon har uppträtt med s. k. bjurströmmare.
Situationen var nog så pinsam för herr finskomakare Brovall. När herr pin-up-pappan fick klart för sig hir allvarligt det hela var, tillsatte han snabbt en utredningskommitte´, bestående av fröken hemkonsulent Susegård och fru socialkonsulent Vilhelmna Unill, vars uppgift var att kontrollera äktheten i segrarinnans former.
Det tog för de båda experterna inte lång tid att konstatera att fröken Gördis Flabbs byst var hur äkta och rejäl som hälst och knappast i behov av några som helst extra agremanger. Sanningen bakom beskyllningen var helt enkelt den: Vid tävlingen hade fröken Flabbs under baddräkten ett s. k. byststöd. Andra flickor försäkrade emellertid att tusenskönan även begagnat sig av detta moraliska stöd, vilket hon också erkänt efteråt. Men i förtrytelsen över nederlaget ansåg hon att arrangörerna borde ha diskvalificerat den mer behaglika fröken Gördis F.
-Det var ett pinsamt intermezzo, förklarar herr finskomakare Brovall, inte tu tal om annat. Att fröken Flabbs använda byststöd under tävlingen hade ingen som helst betydelse för utslaget. Jag försäkrar att hennes byst är fullt tillfredsställande även utan stöd. Fröken Flabbs hälsades också med formliga åskor av applåder och gillande visslingar och fick två tredejedelar av omomkring 702 röster. Dessa siffror visar hur enormt överlägsen hon var.
Knisslingeflickan Gull-Britt Negusson, som blev tvåa, hade ju varit den som närmast skulle klagat, men hon var den första som gratulerade fröken Flabbs. Dessa två flickor uppträdde mycket nobelt trots allt och utgjorde den bästa tänkbara reklam för Grönköping med omnejd, slutar herr revy- och finskomakare Brovall, som också passar på att påpeka den s. k. tusenskönan från K. Huvudstaden först kom på femte plats, vilket torde förklara mycket.
På tredje plats kom en ung skönhet från Brylunda, fröken Bittan Filme´n och på fjärde en telog. stud. Gullan Svensson från Lund, trots att hon svimmade under tävlingshetsen.
P. S. Ett rykte att fröken Gördis Flabbs skulle diskvalificerats i skönhetstävlingen på grund av att hon skulle vara hemligt gift, har visat sig vara helt gripet ur luften. Däremot är tvärtom sanningen den att hon nu skall gå vidare i skönhetsgenren och ställa upp till "Miss Universum", givetvis har hon redan fått massor av filmanbud.
inrapporterat av
Ada A:son Susegård Legt. förf. & hemkonsulent
( i den 24:e hembygdsboken; Timmen Gr-k:p-ng )
Grönköping i okt. 1954

Monday, August 13, 2007

Månadens Zagofigur AUGUSTI


VALERIE CHERISH….., hjältinna i The Comeback( fantastiskt spelad av Lisa Kudrow).

Såg genom tillfälligheter några avsnitt tidigare i somras. Trodde först att det var en riktig dokumetär, av typ; kameran följer huvudpersonen överallt, i jobbet, hemma. Men, en ibland hårfin humor, infinner sig snart. Sanslöst sjukt kul ibland, vem har sagt att amerikaner inte har humor?Allt sker som det verkar, i en realistisk Hollywoodmiljö. Studiovärdar, teknisk peronal….ibland rutinmässigt, lätt uttråkade bakom kulisserna. Trivala vardagssituationer verkar verkliga.

Valerie Cherish är nästan ständigt leende, försöker verkar omtänksam mot alla, tålmodig. Många bakslag. Skall hon få ett nytt kontrakt i en komediserie? Hon får ju knappt någon möjlighet att spela in ens ett provavsnitt. Men hoppas hjärtligt hela tiden, trots att hela miljön andas desperation.

En sen kväll blir hon utåt ändå riktigt ledsen och arg, iklädd en stor rosa-muffins dräkt, vilket inte var alls var den roll hon tänkt ifrån början, mitt under provtagningar, efter att ha ramlat, slår hon till en uttråkad, trakasserande studioman i magen så att (även) han spyr. Det blir upptakten till en comeback,…hon blir inbjuden till Jay Leno Show (även det på ”riktigt”).

Men hon var nu insiktfullt bitter, skulle hoppa av allt… men det visar sig att incidenten vid provtagningarna (som filmades), hade väckt uppmärksmhet över hela landet. Folk talade om dubbel-spyan. Den tappra Valerie tinar upp igen. Hon var tillbaka på banan igen, får ett nytt kontrakt med lång framförhållning.

Vem är Valerie och vem är Lisa?
Det spela ingen roll, för en ZAGO-figur i humorns värld.

Saturday, August 04, 2007

En i mängden ?


Råkade se dokumentären om Jan Myrdal (repris) - i bloggvärlden hade han bara blivit en i mängden? Till och med när han skäller på sina föräldrar?
Nu rustar China för Olympiska Spel bland annat, man måste göra om en hel del skyltar

Tuesday, July 31, 2007

Ett tag sedan man hörde av Musse ...




...Rosenqvist !!
utropar Filippa Bark.
(tycker jag mig höra)
Vilken musik skulle jag själv vilja bli bjuden på om jag gör oväntat besök? Sanningen är : Musse Rosenqvist.
Inget går upp mot en kallhamrad boogie. "Uppå på källarbacken, uppå källarbacken", medan bastonerna får det att vibrera i hela mig. Och köksbordet. Det dög för Robert Wells. Då duger det åt mig.
Sen vill jag ha kaffe också.

Det finns konst i affären



Vem kan motstå en äkta Pandy Warhole?!
Utropspris: här endast 5000!
Och så kan man äta det också!


Bantningstips: Visst, och så är det behändigt att bära med sig ett paket. Bort med de tunga konservburkarna i kavajfickan. Går du din utflykt till fots är det ännu bättre.


Nyttigt med på andra sätt: Det finns faktiskt prisbilliga vitaminrika , matosfria alternativ. I lådan kan du sedan förvara dina id-kort och till och med en C-90 kassett med din demo.

Cambells, ni får ett tips: Skicka mig nu lite bonus för den här reklamen. t ex en årsförbrukning, - kan alltid sälja det vidare.

Tuesday, July 17, 2007

Månadens Zagofigur JULI


Percival Lowell (1855-1916) is one of the best known observers of the planet Mars. Lowell is pictured here in the observer's chair of the 61-centimeter (24-inch) refracting telescope in the observatory he established in Flagstaff, Arizona. Lowell Observatory is still one of the foremost sites for telescopic studies of Mars and the other planets.
In his book "Mars as the Abode of Life", published in 1908, Percival Lowell presented his theory that Mars' canals were built by intelligent beings.
Today we know that there are no canals built by intelligent beings on Mars and that Lowell was mistaken in his conclusions.
Percival var och är inte den ende som tror på sina iakttagelser.
En fråga är; hur mycket spelar tekniken in ?
När det sedan visar sig att det finns bättre teknik genom vilket man kan göra nya iakttagelser...
Genom vilken lins ser man samhället?

Sunday, July 15, 2007

Monday, July 09, 2007

Min Lilla Lista


...hittade jag i en undergroundtidning från tiden då det fanns fler proggare än bloggare.
Populärt med listor. Joggare, pluggare, groggare, tiggare..., alla har de gemensamt, de kan mobbas eller mobba själv. Känner du någon? Inte jag väl?

Klicka för en Close-Up.

Lysande utsikter


Tvillingarna 21.5. - 21.6.
Dagshoroskop - måndag den 9. juli
Du möter människor som verkar charmerande och som gör intryck på dig. Är du ute och reser kan du mycket väl förälska dig. Du har oemotståndliga personer omkring dig och snart blir det dags för dig att bestämma dig.

Ha, ha, ha.

Har läst en o annan intressant blogg, men känner mig inte mogen att att göra reklam för dem just nu.

Bilden ovan; är det inte Plura till vänster?

Kan också bara vara ett neutralt festival-foto.


Monday, June 18, 2007

Jeff Winegum - egen företagare.



Vid den här tiden hade Kronofogdemyndigheten så mycket att göra att man hann inte med alla utmätningar. Behoven på det här området hade skapat en ny marknad. Till och med Arbetsförmedlingen hjälpte till att utbilda nya utmätare som snabbt fick jobb via något av de stora inkassoföretagen. Som utmätare jobbade man i olika led, vissa tipsade endast via telefon de mindre aktörerna på arenan, sådana som Jeff, var det fanns jobb. Detta avlastade naturligtvis Kronofogden, men i gengäld betalade varje företagare i utmätningsbranschen 15% av sina inkomster till staten. Även här förekom visserligen svarta pengar, det var för lockande att låta bli. Sålde man till exempel en tjock-tv på torget som man halvtimmen innan hämtat i en villa, kunde det mycket väl att femtiolappen man fick in hamnade i den egna fickan utan vidare redovisning.

Jeff Winegum var ute på ett rutinjobb, det första den förmiddagen. Inne i en lägenhet, som tillhörde unga Irene Bengtsson, jobbade han snabbt och effektivt som alltid.

- Nu är det slut med Mumintrollen, fröken Bengtsson, sade han och greppade en bunt med serietidningar som var något löst ihopbundna med ett grönt snöre. Han hade sneglat på dem en stund medan han gått runt i den lilla lägenheten. Med rask hand öppnade han det stora fönstret. Han kastade helt enkelt ut dem, från fjärde våningen. Visste att de skulle landa på det lilla flaket på bilen. En fransk bil förresten, av ett ganska exklusivt märke , endast några år gammal och utan något slitage egentligen.

Bilen hade gått korta turer i ett fåtal stadsdelar och Jeff hade i sin verksamhet gärna valt bort allt som var tungt att bära. Jeff Wingeum sysslade således gärna inte med tjock-tv. Pianon var inte att tänka på, han var alltid var ensam på sina jobb. Firman hade gått så bra att han nästan betalt bilen, frånsett en del extrautrustning som senare inköpts. En packe serietidningar, som den med Mumintrollen, kunde Jeff Winegum relativt lätt sälja i sin egen pryl-bod, "Alivestyle", inte alls långt borta ifrån de stadens centrala kvarter.

-Är du som Robin Hodd?, frågade Irene strax innan han skulle gå ut genom dörren.

- Jajemensan. Jeff tog i dörrhandtaget. märkte att det satt lite löst.

- Du tar från dom rika och ger till dom fattiga?

- Visst, de som har får betala. Du det här handtaget sitter lite löst, sade Jeff och sträckte den ena armen för att tända lyset i den lilla hallen. Inget lyse.

- Ja, det är ju så att jag har inge el, de stängde av för en vecka sedan, sade Irene och tog ett litet steg närmare. Jeff tog tag i dörren till badrummet och öppnade den. Han steg in i badrummet samtidigt som han tog fram en Bic-tändare ur fickan. Trenchcoaten kändes varm. Han lade märke till att på torkstället ovanför badkaret hängde underkläder.

- My Wear. Du använder My Wear.

- Visst, sade Irene lite häpet.

- Det är samma som jag använder, sade Jeff.

- Och än sen då?, sade Irene gav ett litet leende.

- Det kan betyda att vi har någit gemensamt. Du har väl inte också försökt sälja några organ för att lösa dina ekonomiska problem?

- Absolut inte. Har du gjort det?

- Ja. Det kostade en del att skaffa bilen som jag har där nere.

- Jaha, är det något mer? Är du klar med det här hushållet?, sade Irene.

- Jag skulle lätt kunna sälja dina begagnade underbyxor i min shop, "Alivestyle", lilla gumman, men jag vet inte, sade Jeff och tog sig om hakan.

- Varför vet du inte?

- Därför att jag misstänker att My Wear ingår i en kommunistisk komplott. Jag tycker inte heller att du skall gå med rumpan bar i morgon, när jag ser dig i parken för att samla tomburkar. Jeff Winegum drog till kragen på sin trenchcoat och stegade ut ur lägenheten.

Vid nästa anhalt, halvtimmen senare, hemma hos Morgan Fandersson, som själv till för någon månad sedan jobbat hos inkassoföretaget Everything is Ours, fick Jeff använding av sina kunskaper i engelska.

- Mr Fandersson. You have nothing to loose, after I´ve taken your bed with me. Is it a waterbed?

Man bar tillsammans ner sängen, alla fyra trapporna. Sängen fick knappt på flaket, stack ut vid sidorna. I det här fallet hade Jeff gjort ett undantag, föremålet var en aning tungt och skrymmande, men i gengäld kunde han kanske använda sängen själv. Dagens tredje klient fanns i en husbåt i hamnen. Jeff Winegum promenerade försiktigt nerför träbryggan tills han nådde "Eaulia" som båten hette. Det luktade fisk, motorolja och vindar från havet. Algot Wenberg var en äldre, något egocentrisk musiker, men modern nog att sitta vid sin dator.

- Vad har du i den där burken? Är det en Windows 93:a?, sade Jeff väl ombord.

- Det är en något modifierad Commodore 3000. Den är idag inte värd något. Ta inte den.

- En Commodore 3000? Dem har jag hört talas om, det är ju lite retro idag?

- Jag behöver den för att kunna sitta och jobba i My Space.

- My Space? En kommunistjävel till?!

Algot Wenberg var lite förbryllad i några ögonblick, innan han fann sig och spelade med i spelet; - Javisst, jag kollar hur många kommunister det finns ute på nätet.

- Hmm, och sen då...? Jeff funderade med läpparna sammandragna. Han sade; - Ok då. Du får behålla datorn, men jag tar med mig båten.

- Nämen, det är ju mitt hem!, utropade Algot Wenberg.

- Javisst, så är det. Du kan sitta på landbacken. Förresten. Har du fortfarande el kan du betala TV-avgiften. Alla som har el, skall betala TV-avgift. Jag var hos en ung tjej tidigare idag, Ire´ne Bengtsson, för henne blev det billigare, eftersom hon hade elen avstängd. Men jag tror Radiotjänst vill ha in avgiften ändå. Måste kolla upp det där. Vad jag vill ha, är ditt hem, Algot Wenberg.

Solen gick i moln för ett ögonblick. I den bakre hytten hämtade Algot Wenberg en hagelbössa som han kom ut med och pekade med, rakt mot Jeff Winegum´s trenchcoatbeklädda mage.

- Jaså. Det är så här du vill ha det, Algot.

Knallen från bössan var ganska kraftig, men den hördes faktiskt inte så långt i hamnområdet. Jeff Winegum flög som en trasdocka över relingen. Med några enkla handtag hjälpte sedan Algot till, så att Jeff flöt ut nedströms, mot havet, mellan hans husbåt och den andra som var förtöjd bredvid.
Nästa dag fick Ire´ne Bengtsson impulsen att besöka butiken "Alivestyle", som Jeff Winegum hade pratat om. Hon skulle ändå ta en promenad neråt city för att skingra sina tankar och tristessen som gjorde sig påmind i lägenheten. Jeff Winegum´s prylshop hade inte öppnat för dagen, vilket förvånade henne, klockan var över 11. Hon satte sig en stund på trappan utanför och observerade gatulivet. I en papperspåse hade hon medtagit några av sina My Wear-underkläder, av de som hade hängt på torkstället i badrummet, medan Jeff varit på besök.

Hon tänkte fråga Jeff om hon kunde få sälja dom själv i shopen, mot att i alla fall få behålla några kronor av försäljningspriset. Hon hade beslutat att försöka lugna Jeff om att det var en kommunistisk komplott, det fanns ju inga bevis för det. Alla använde ju My Wear. Morfar, Farfar och till och med lärarna på skolan. Nu gällde det att tjäna pengar till vilket pris som helt, precis som Jeff.

En bil stannade till vid trottoaren. Det var Morgan Fandersson, men detta visste inte Ire´ne. För henne var han en helt obekant, något rundlag herre med stor svart mustasch.

Han frågade; -You wok here?

Ire´ne fann sig snabbt och hittade engelskaglosorna utan någon synbar ansträngning.

- Oh, yeah. I´m waiting for my boss, Mr Winegum. He makes Out Meets and bring money to the Family, I don´t know why he´s late today.

- Ok, miss...
- Ire´ne. Ire´ne Bengtsson.

- Miss Bengtsen, I´m here to bring back my waterbed. Ire´ne förstod sammanhanget, mannen kunde lösa tillbaka något som Jeff hämtat, ungefär som en pantbank.

- But I don´t have the key... Hon hann knappt svara innan Fandersson hämtade ett järnspett i bilens bagageutrymme. Efter några väl riktade slag mot dörrens dåliga lås och handtag kunde han sedan knuffa sig in i butiken, medan dörren liksom skrapade i golvet. Ire´ne ville inte fråga varför mannen använde våld. Mindre än halvtimmen senare stod hon själv inne i den halvdunkla affären. Mr Frandersson hade åkt, med sin säng fastsurrad på bilens tak.

Ire´ne tände några lampor, drog upp ett par persienner och lät dörren stå på glänt för att vädra ut. Snart kom det en kund. En rödkindad mamma knepade upp en barnvagn för det lilla trappsteget in till affären "Alivestyle".

- Jag har sett en annons. Ni säljer syltburkar av skotsk modell?

Ire´ne knep ihop läpparna i några sekunder.

- Oh, ja. Hon gick raskt in i det bakre lagerrummet och lät blicken fara över hyllorna. Faktiskt, var det så att ett halvtdussin handmålade rutiga glasburkar stod på den översta hyllan. Hon tog en liten stege och fick mödosamt med sig alla i en tjock papperskasse. Mamman med barnvagnen verkade nöjd, priset var också överkomligt.

Precis så här började det när Ire´ne Bengtsson började ta över affärerna i "Alivestyle". Hon behövde aldrig sälja sina underkläder. Märkligt nog var det aldrig någon sedan som begärde någon hyra för affärslokalen eller hyste någon annan oro. Hon listade senare ut, att eftersom Jeff Winegum jobbade för staten via bulvan, hade han immunitet när det gällde interna kostnader och svåra frågor. Skulle något eventuellt hända honom kände man normalt inte till en modern utmätningsmans existens eller förehavanden. Han var en man som dök upp olycksbådande i många hem, innan det där trasslade till sig ytterligare. En Mothman. För vanliga människor var han ett dåligt omen, som dök upp innan de höll på att gå under. Därför var det aldrig någon som saknade honom. Ire´ne satte sig lugnt på trappan den första förmiddagen och läste sina återfunna Mumintrollet-tidningar, dem som hon skulle ha saknat. Hon var ovetande om Alivestyles historia och trodde att Jeff snart skulle dyka upp. Det var ju nästan som en vanlig pantbank tyckte hon.
Några år tidgare hade Jeff Winegum byggt upp affären ur i stort sett ingenting. Han hade tidigare varit en vanlig medborgare som ofta själv fick besök av Kronofogden. När han besökte socialen i olika städer hade han upptäckt att pengarna han så småningom fick i näven, alltid ungefär fjorton dagar försent, kunde variera oerhört. Ibland fick han en peng till bussbiljett, en annan gång fick han pengar till ett nytt bohag. För det mesta kammade han noll hos en ung socialsekreterare som satt och läste högt ur en instruktionsbok. Det fanns något som hette Normen. Även Kronofogden hade sin Norm. Människor med förstelnade rynkfria dockansikten förklarade för honom att han kunde inte ha några speciella omkostnader. Normen förklarade om identiska behov. Alla kostade exakt lika mycket. Man antogs ha identiska kroppar och alla hade i stort sett samma bekantskapskretsar.Alla var uppvuxna på samma ställe som genmanipulerade jordgubbsplantor, några förändringar var inte att vänta.

Man antog att klienter bajsade lika mycket, alla på samma klockslag, men om det pratade man aldrig högt i korridoren. Eftersom en möjlig tandstatus var exakt likadan hos alla klienter, utom de hos de ytterst få undantagen, antogs dessa tugga maten på samma sätt, som fabrikstillverkade cementblandare Alla hade identiska erfarenheter, frånsett en synbar skillnad som direkt kunde något höja en klients sociala status; om denne hade barn eller inte. Då var det, nästan, uteslutet att denne kunde bli uteliggare. Hade den manlige klienten en penna i bröstfickan och en liten anteckningsgbok i handen, antogs denne vara för klok för sociala bidrag.

I dagstidningar kunde Jeff Winegum läsa om direktörers och fotbollspelares miljonarvoden. Det kalldes ibland bonus. Den som var VD behövde inte alls följa Normen. Dessa kroppar antogs troligen vara större, få ville ens försöka bevisa något annat. En VD antogs kunna stoppa i sig femton ton livsmedel på en vecka för att orka med sitt arbete. De var från en annan planet. Enligt Normen behövde ju en människa inte så mycket När man meddelade från statligt håll att nu behövde man hjälp med indrivning, stod Jeff Winegum bland de första i kön hos både arbetsförmedling och bemanninsgföretag. De som jobbade där på dessa förmedlingar, gillade enkla klara riktlinjer att hänvisa till, att ha något att erbjuda varje besökare.

Jeff hade inget emot det, enkla och klara riktlinjer, slippa improvisera veckorna för mycket helt själv. Nu fick han direkt högre status i vardagen. Han hade ett jobb, utmätningsman och indrivare. Han anade livet på en annan nivå. Det var bara att roffa åt sig. Alla föremål hade ett värde, till och med de enklaste tesked. Därför var hans butik snart full av prylar. Han hade makten att försätta folk i skuld. Han hade makten att straffa dem för att de försatt sig i skuld, för deras slapphet. En vanlig liten elräkning, hos till exempel Jesus Svensson i förorten, fick snabbt och effektivt en pålaga genom kontantinkasso som gjorde en sådan räkning minst dubbelt så dyr. Snart kom nästa steg, Jeff Winegum åkte hem till kunden för utmätning och nya pålagor, helt vanliga avgifter som kan sammanfattas i "förseningsavgifter" , under hot, utöver fodringsägarens tidigare pålagor, istället för att man som tidigare betalade 500 kronor till Kronofogden. Det kunde man få göra nu också, men det kom senare, som grädde på tårtan.

Jeff var inte billigare, men han var snabbare. Han kunde ödelägga ett helt hem om han så ville. För de flesta var det meningslöst att processa mot , varje rättegång, vanligen något år senare, kostade oändligt mycket för den redan skuldsatte och förlorade man, innebar det nya oöverkomliga kostnader. Dessutom var risken stor att ens mål avgjordes bland halvintresserade, men annars i samhället perfekta och stressade nämndemän som hade ringa eller ingen förståelse ekonomiskt ovårdade människor.

Jeff tog verkligen tag i sitt liv innan han hamnade där i helvetet, som den chanslöse medborgaren, - han startade eget. Eftersom Jeff hade talets gåva ville han aldrig anställa någon så kallad gorilla till uppdragen. Han hade heller inga släktingar i närheten som mot lite fickpengar kunde rycka in ibland. Som alltid jobbade han ensam.

Dagen innan han besökte Ire´ne Bengtsson gjorde han ett besök hos familjen Knallbertson som visade sig vara utpräglat religiösa på något sätt. Här blev det ingen kaffebjudning, vilket var vanligt för att få utmätningsmannen att besinna sig något, utan fru Knallbertson dundrade på redan efter någon minut.

- Man kan tro att ni har horn på huvudet! Jeff spatserade omkring i lägenheten, möblerad med några trasmattor och myssoffa från 1970-talet, en sådan där man alltid halvlåg i bakåtlutad ställning.

- I en sån där soffa kan man få många barn gjorda, fru Knallbertson.

Hon föll på knä och började be för Jeff. Hennes man föll in.

- Jag ser att er stund är kommen herr Utmätningsman. Er stund är kommen.

Vid denna tidpunkt visste inte Jeff Winegum att det var hans näst sista dag i jobbet, så han tog naturligtvis lätt på det.

- Ni har tur. Soffan är för sliten och mattorna likaså. Men fundera över om ni inte kan sälja en pacemaker till någon som behövder den mer. Det är lyxkonsumtion att ni mår så bra som ni gör trots era ekonomiska omständighter. Ni har en vecka på er, annars måste jag lägga på ytterligare en förseningsavgift, och den blir inte roligare!

Jeff lämnade lägenheten med raska steg, smällde till dörren , sprang med lätta neför trappan. Han var klart irriterad över att redan ha besökt Knallbertsons fem gånger och det enda han hade fått med sig var deras medicinskåp.

Senare, sin näst sista hela dag i livet, råkade Jeff i ett parkeringshus träffa på sin gamle bekant Elof Tonaldsson. Till skillnad från Jeff hade Elof aldrig fått en enda betalningsanmärkning, alltid betalt hyra och skulder i tid, alltid haft jobb ända sedan skoltiden. Han hade också alltid bott i samma stad. Elof var av den typen som retade sig på om sådana som Jeff, om luggen framför pannan hängde 1 centimeter för lång, som han tyckte det, eller om någon hade en penna i bröstfickan utan att förtjäna det. Det var längesedan man träffades.

Lite inledande jämförde de två sina bilar. Jeff Winegum var naturligtvis lite stolt över sin ganska nyinköpta franska bil med flak, tillräckligt liten för att man skulle kunna köra upp i parkeringshuset. Nästan betald var den också.

- Hur kan du köpa franskt skit när det finns bättre, sade Elof och klappade sin tyska kombi på taket.

- Den föll i smaken, sade Jeff och satte händerna i fickorna på trenchcoaten. Han var väl medveten om att under hatten syntes inte längden på håret och pennan han hade i bröstfickan hade han under trenchcoaten, alltså kunde inte Elof hänga upp sig på det denna dag. Elof sökte något annat som kompensation, den här gången blev det bilen. Elof Tonaldsson hade lyckats med nästan allt, tyckte han själv i alla fall. Han hade en fru som sedan decennier skött marktjänsten åt honom, medan han själv kunde ägna sig åt de högre sfärerna i livet. Kort och arrogant i talet, det hade han råd med, även i jobbet, eftersom han aldrig kunde få sparken.

- Vad jobbar du med nuförtiden, sade Elof.

- Jag jobbar som indrivare och utmätningsman. Har en egen butik

- Du som indrivare och utmätningsman, haha-haha, va f-n, skojar du med mig ?

- Nej. Det är sant. Men du får ju aldrig några besök, och känner väl inga heller som får de besöken.

Det var tyst i några sekunder. Det hördes motorljud, en bil var på väg upp i parkeringshuset.

- Nå, får man fråga, vad tjänar man på det?

- En hel del tycker jag, sade Jeff

- Sa du butik? Var då nånstans?

- På Järnvägsgatan Åtta.

- Vad säljer du för något?

- Det är en sorts prylbod. Mest begagnat.

- Som Amnesty?

- Precis.

- Mycket begagnat skräp förstås. Har ni.., du har väl någon anställd,... får ni in frimärkssamlingar och sånt där?

- Det händer. Titta in någon gång.

På kvällen, sin sista i livet, funderade Jeff Winegum på möjligheten att ha någon anställd i affären. Någon entusiastisk idealistisk ung tjej som kunde tro att den en del av pengarna gick till Afrika. I sin rutinmässiga checkup i anteckningsboken upptäckte han att han nästa förmiddag skulle besöka en Ire´ne Bengtsson. Kanske kunde det vara något?

Enligt en liten förhandsrapport var det en yngre kvinna som först fått problem med avbetalningarna till Yves Rocher och sedan levt över sina tillgångar i en galopperande kedja av händelser.

Men Jeff Winegum glömde nästan bort det nästa dag, Ire´ne verkade för smart också.