EN BARBIE TILL ALLA (?)

............
I min skivsamling har jag en vinyl-singel med låten "Barbie&Ken", en 1970tals produktion med känd orkesterledare och kvinna&man som sjunger duett, som en sällan hörd hyllning till det berömda kärleksparet. På baksidan finns låten "Skipper". Någonstans i texterna går det; "man skall vara likadant klädd för att kunna se att vi är släkt". Jag ber att få återkomma till detta senare i Zagolandet.
Det årtiondet var långt mer komplext än vad som i förenklingens namn framställs i media idag.
Allt är alltså inte nytt under solen; nedan exempel från tidningen Hertha nr 6 (årgång 66), decembernumret 1979, alltså mer än tjugofem år sedan;

MariaPia Boethius (1979): "När jag började på Expressen 1967 var jag en liten idiot som helt imponerades av det stora tidningshuset. Med åren blev jag allt mer medveten. Jag kämpade att få skriva om viktiga saker och hade inga krafter kvar att analysera hur artiklarna såldes. - Men det jag skrev var produkter som skulle marknadsföras. Av andra. Män. När de lyckats tillräckligt bra vändes blickarna mot "skaparen" av produkterna - mot mig själv. Och så förvandlades även jag till en produkt som skulle markandsföras-Det blev en industri runt Maria-Pia Boethius där man sålde mitt namn, min kropp och mitt intellekt. Många ansåg att jag borde vara smickrad. Andra ställde mig till svars för tidningens hela innehåll, jag var utsatt för rättegång 24 timmar om dygnet.

- När jag började skriva om våldtäkt var syftet helt seriöst. Så här efteråt har en skrämmande känsla kommit smygande, den slutliga presentationen av artiklarna kom enbart att förstärka bilden av kvinnan som offer. Tonvikten i rubrikerna las alltid på henne, aldrig på mannen som bödel.- I mitten av 70-talet var kvinnofrigörelsen ett nytt och säljande ämne. Därför gavs den ett visst utrymme. När alla började diskutera jämställdhet försvann sensationsstämpeln. Samtidigt började marken gunga under herrarna. Genom att inordna kvinnokampen i det gamla säljande mönstret lyckades de oskadliggöra hela uppsåtet.

-Jag var ett "namn" och hade vissa friheter - ja visst. Men när artiklarna var klara togs de saklöst omhand av garvade gubbar som med några få ändringar förstörde mitt syfte. En gång skrev jag en serie om kvinnokroppen Till reportaget hade vi gjort ett underbart collage av femton olika kvinnobröst i alla former och åldrar. På natten byttes det ut mot bilden av en tjusig 18-åring som låg och kände på sina tjusiga bröst. Varför? "Collaget var äckligt", fick jag som enda förklaring. Vanliga bröst var äckliga, de förstörde männens illusioner om den perfekta kvinnokroppen.

- Genom en manlig och sensationshetsande journalistik tappar allt fler människor greppet om tillvaron. Våra egna liv framstår som erbarmligt töntiga och tråkiga i jämförelse med den rafflande spänning tidningarna presenterar, Vad betyder gemenskap och solidaritet mpt "vansinnesflykt" och "mordhot"?
Folk vet mer om Nixons privatliv och Britt Eklands kärleksaffärer än de vet om sina grannar.
Eftersom vardagshändelser systematiskt gallras bort i nyhetsutbudet skapas också stegrade "förväntningar" på verkligheten. Liver blir som en sportkamp. För tio år sedan kunde man skildra en vanlig hockeymatch - nu skall helst någon spelare dö på plan för att artikeln ska bli säljande"

(citat ur tidningen Hertha nr 6, 1979)

SJUNG TILL EN BILD....!

...........SJUNG TILL EN BILD !

På svenska:

Var nöjd med allt
Vi ska gå hand i hand
Man ska leva för varandra
Vi äro den knoppande våren

På engelska språket:

Can´t stop lovin you
The best things in life are free
Only you
It must have been love
Every breath you take
She loves you
All the things you are
We are the champions
Sunny Girl
(I can´t get no) Satisfaction

BILDGÅTAN

...............BILDGÅTAN
Från Webben hittar jag mitt i natten ....
"Roks in action".

Sannerligen är det ord och inga visor.

Tecken i TV

Hmmm........Bil-Bingo. Vad skall man tro. Mitt i sommarkvällen sitter man i sina församlade bilar och spelar Bingo.
Sådant ser man inte på savannen i Afrika. Jag tror faktiskt inte i Asien heller.
Varför i bilen? Såg ett inslag i tv, sent på kvällen.

Vid ett annat tillfälle under de senaste dygnen var det bombardermang om höga bensinpriser.

Värst är det för dem ute i glesbygden norröver.

En slutsats man kan dra, är att så länge social samvaro genom Bil-Bingo äger rum, är tillståndet i landet förmodligen betryggande. Åtminstone i just den delen av landet.

Lilla sociala rysaren

"JAG TROR PARADISE HOTEL-NATACHA JOBBAR VITT. NÄR JAG LÄSTE I AFTONBLADETS EKONOMIBILAGA, ...ÄSCH, ..JAG MENAR NÖJESBILAGA,

BERÄTTADE HON OM SIN BÄSTA INVESTERING.

VEM VISAR INTE UPP SINA INVESTERINGAR"

I nyheterna tidigt måndag morgon hör jag att "var tredje svensk köper svarta tjänster".

Faktum är man riktigt tjatar om det varje kvart. Det vore intressant att veta hur det står till i utlandet.

Hur stor andel människor i världen jobbar svart. Det vill säga, är de flesta kanske fuskare?

Var går förresten gränsen mellan tjänst och välgörenhet?

Vad är en tjänst? Vem avgör det? För vilka gör man tjänster?

Finns det något som inte är en tjänst i samhället?

För samhället? Det vore bra att få en uttömmande definition i nyheterna.

Var går gränsen mellan tjänst och välgörenhet. Teamet som städar upp en vandaliserad svensk skola gör förmodligen en vit tjänst, det är ett riktigt jobb. Nyhetsuppläsaren som berättar om detta gör förmodligen en vit tjänst. Den sociala myndighet som på något sätt grep in och pratade med vandalerna gjorde en vit tjänst.

På vilket sätt och genom vilka anledningar skapades dessa tjänster? Genom vit planering?

Vitt verkar det också vara med fallskärmar&jättebonus. Kritiken klingar ofta av efter några dagar.

Det finns väl inget som preskriberas så fort.
Den som plockar ett vanligt tomglas av den gamla typen får 60öre. Så var det förr, så är det idag.

Ingen höjning där på decennier. Känns tryggt att veta. När man går till Returstationen med den där lilla extra tyngden i plastkassen.

I N B L I C K 2

Spelet bakom kulisserna

Toppjournalisten Bim Hoolgraal låg inrullad i en blek madrass i Bengt Skumbergs gillestuga. Madrassen var ihopbunden med rosa nylonsnören. Det påminde om en stor korv med bröd. I ena ändan tittade Bim Hoolgraal ut med sitt en aning solbrända ansikte. Han hade vistas nära två månader i naturen runt staden och hunnit få en liten solbränna. Till sist blev han infångad av Bengt Skumbergs manskap. Nu väntade förhöret.

- Hur lyckades du försörja dig i två månader utan inkomst, började Sam Lagerborn lite lätt. Som van press-sekreterare i Fönsterpartiet visste han hur journalister skulle tas. I trappan ner till den mysiga gillestugan stod, Elen Parker. Lite medlidande lyste i hennes ögon, hon hade tidigare haft ett litet förhållande med den kände toppjournalisten som nu låg där som en kinesisk vårrulle.

Bim Hoolgraal öppnade munnen lite lätt, men han aldrig yttra ett ord innan Bengt Skumberg tog till orda. Han böjde sig ner och såg fången i ögonen. Han var ett toppbyte, journalisten.

- Brukar du ljuga? Tystnaden i gillestugan var total, frånsett att hunden blandrashunden Bonzo i ett hörn gnagade på en gummileksak.

- Vem ljuger du mest för?, fortsatte Sam med händerna i byxfickorna, tog några steg bakåt som om han väntade en motattack.- Jag ljuger flera gånger i veckan, men mest för mina arbetskamrater, sade Bim Hoolgraal. Han höll på att nysa, det dammade något från trasmattan när Sam stegade med sina blanka Black Windsor-skor

Utifrån hördes ett avlägset dån från ett flygplan som passerade. Ljudet stod i kontrast till en gammal Moraklocka bak i rummet. Ibland hördes det smackande ljud från hundens ansträngningar.

- Vad ljuger du oftast om?, sade Bengt Skumberg och läppjade på ett jättekonjakplastglas, som innehöll cidercola från stadens lokala bryggeri.

Elen Parker rusade fram mot Bim i jättevårrullen med en liten handduk. - Oh, Bim! Hon ville torka bort en svettpärla från Bim Hoolgraals panna.- Nej, nej...., det där kan vi inte tolerera! , utbrast Sam och vill hejda Elen. Hon snubblade och föll i Sams armar.Han var en lång karl i vit skjorta och randig slips, håret var bakåtkammat och han påminde om en riktig tangokavaljer.Bengt Skumberg, självutnämnd partiledare för Fönsterpartiet, tyckte inte om det.

Han hade själv haft lite ögon för Elen eftersom hon var duktig på att köra bil. Nu fick han dock glömma fritiden för ögonblicket och fortsatte att korsförhöra toppjournalisten Bim Hoolgraal som anklagat honom för skumma affärer i lokaltidningen.

- Har du hemligheter som ingen får reda på?

- Vem? Jag? undrade Bim i madrassen. För några ögonblick vred han på huvudet och tittade upp mot Bengt Skumberg.

- Just du ja, vilka hemligheter döljer du för andra? Vore det inte pinsamt att bli upptäckt?!, sade Bengt nu något mer irriterad. Han lade inte märke till att bakom honom stod Elen och Sam.....och kysstes. Endast observerade av den gamle hunden Bonzo som tittade upp från sin halvt söndertuggade hembarbygummidocka.
===================

Att diskutera: Gjorde journalisten Bim Hoolgraal rätt, som för allmänheten avslöjat att Bengt Skumberg låtit sköntaxera sina egna anställda eftersom det verkat osannolikt att de kunnat försörja sig med så lite?

Gjorde Bim Hoolgraal rätt när han vägrade ta emot mutan på 20 Aladdinkartonger till jul?

Gjorde politikern Bengt Skumberg rätt som lät de nya skattemedlen via allmän sköntaxering gå till den egna fallskärmen som utlöstes på julafton?

Gjorde Bengt Skumberg rätt i att ignorera det smackande ljudet bakom honom i tron att det var hunden Bonzo och inte Sam&Elen?

I N B L I C K

i Vardagspolitikens Värld inför valet;

idag............. F Ö N S T E R P A R T I E T

Hela gänget hade samlats vid det där speciella cafe´t. Det var en typisk miljö för den lilla staden, Benköping. Lokalen hade anor från femtiotalet. Inredningen var rejält inrökt, som i en tågkupe´ förr i tiden.

Dessa teakpaneler hade allt att berätta. Det fanns en air av gammal rakvatten och billiga parfymer, tyckte man.

Nu skulle ett nytt kapitel i stadens, ja kanske hela landets, historia förlösas.

Det var Fönsterpartiet som hade sitt första stora möte sedan den högtidliga namnbildningen. Hertha Berlin som var inhyrd partiledare, stod ännu i dörren och tittade ut. Partiet ville ha det bästa direkt.

Utanför stod Sam Lagerborn, som var självskriven som press-sekreterare. Vinden var kall från nordost.

Löven blåste omkring benen på den långe Sam Lagerborn, som ropade neråt gatan;

- Du Bengt! Vi börjar nu! Bengt Skumberg stod nere vid en tegelvilla, tittade in genom panoramafönstret, antecknade i en billig anteckningsbok. Den smala tuschpennan skissade ibland på teckningar.Inne i cafe´t skrapades det lite otåligt med stolar mot golvets polyflexbeläggning. Hertha Berlin beslutade sig för att gå in med sina mörka moderiktiga stövlar, med ett glas läsk i handen.

Det var Loranga i glaset.

- "Vad går upp mot denna gula, traditionstyngda vätska som skulle få min mage att verka lite större", tänkte hon roat. "Nej, hon var inte gravid, inte ännu", det visste hon. Tidigare under dagen hade hon gjort en graviditetstest hos doktor Bloomberg. Hon var inte ett dugg orolig, doktorn visste allt som var värt att veta, han hade sagt att det kan ta minst en vecka innan det är dags.

Efter någon minut kom Bengt Skumberg in i sin grå trenchcoat, med anteckningsboken i höger hand (sett från vänster);- Vi börjar nu, sade han beslutsamt med lillfingret ännu i anteckningsboken, färdig att slå upp en aktuell sida. Sorlet i lokalen tystnade något, som det lilla extra förväntansfulla innan den fullkomliga tystnaden.

Hertha Berlin satte sig på en vadderad pall, klädd med grön Cellophanic.

- Nå, vad såg du Bengt, sade Hertha som var van att gå rakt på sak, tog en klunk ur glaset Han rättade kravatten något och slog upp sin anteckningsbok. Innan han särade på sina tunna läppar, harklade han lite, tittade sedan ut över församlingen;

- På den adressen såg jag att familjen Andersson borde sköntaxeras.

Hertha Berlin ställde glaset på det rektangulära bordet,

- På vad grundar du ditt påstående...?

Bengt Skumberg gnuggade sig om näsan och svarade utan att tveka;
- Dom hade så skön Tax...Hahaha.

Partiets Sam Lagerborn ställde sig hastigt upp, med händerna i byxfickorna och inföll,
- Tax? Hahaha....du menarhaha...inte SVARTTAXI ...HAHaHa!!

- Taxi mycket, sade Hertha Berlin och hällde den sista Lorangan i knäet på Sam Lagerwall, hans ljusa gabardinbyxor. Just då kom servitrisen, Susan Heywood, inspringade på sin högklackade.

Brickan med jordnötter och ostbågar kom precis i lagom tid för att lugna ner stämningen. En av partiets påläggskalvar, Elen Parker, tog fram sina solglasögon ur handväskan.

Ute hade det börjat klarna upp.

Kanske var det ändå lite vår i luften. Det var kanske ändå så att det vårades för Fönsterpartiet.

-Näeh, nu vill jag ha en semla, sade Elen och nickade mot Susan. Det var två kvinnor som förstod varandra direkt.Deras döttrar gick i samma skola. Under lovet skulle man kanske åka skidor i Le Sanglier, i röda strumpbyxor. Bengt Skumberg tittade åter i anteckningsboken. Hertha Berlin väntade på att han skulle förklara sig mer, vad hade han sett när han tittade in genom tegelvillans stora fönster. För att skynda på svalde Bengt några salta jordnötter hela utan att tugga sönder dem. Han öppnade munnen, Sam Lagerborn såg in i gapet, någonting vibrerade där inne.

Det var jordnötterna som liksom hoppade omkring i en insättningsautomat för småmynt.

- Familjen bör sköntaxeras på grund av att, Hahahha, Glufs,Glufs, Gurgelljud (det var jordnötterna, halvt upplösta av saliv) , därför att de bor 25 personer i samma hushåll och det är Glufs ju inte möjligt med den lönen och.....

- Kom igen nu för helvete, sade Hertha Berlin och skulle precis ge en armbåge i sidan på Bengt Skumberg, när något slamrade vid ingången till Cafe´t. Det var journalisten Bim Hoolgraal.

Han var modern, medveten och alltid där det hände. Cykelstället han hade piercat i ens skinkan ville liksom passa att få igenom den lite gammaldags, smala dörröppningen. Han skrek emellertid redan innan han hunnit etablera sig i cafe´miljön;- Och hur skall du förklara det Bengt! Det är ju du som avlönar dom!

Bengt Skumberg hukade sig ner och försvann under ett bord. Det smattrade av fotoblixtar.

Nästa dags stod det i lokaltidningen

TOPP-POLITIKER TITTADE UNDER KJOLARNA.

Efter de chockbilderna fick Hertha Berlin sparken och Bengt Skumberg blev ny partiledare för Fönsterpartiet. Han såg till att de egna anställda blev sköntaxerade. Journalisten Bim Hoolgraal blev utvisad till stadsgränsen, men var välkommen tillbaka om han genomgick en inkvisition i Bengt Skumbergs gillestuga. ====

Emellertid är det inte välkänt att Bim Hoolgraal tillhör ett annat parti........,Lip´s r´ us,... vad som händer i Skumbergs gillestuga,

kommer I N B L I C K i Vardagspolitikens Värld

att avslöja vid ett senare tillfälle.

Före valet.Det finns ingen anledning till oro.

DEN UTSÄNDE, DEN LÄRDE

...............föredragshållaren.

" Efter att ungdomens livskraft och safter av det rätta slaget blandats färdigt till en charmerande mix, väntar främst en uppgift, nämligen arbetets mödor. En fullvuxen produktionsfaktor har som sin främsta uppgift att FUNGERA. Och vi ser gärna till att det sker med ett ständigt leende på läpparna. Ty samhällets hjul måste i alla väder rulla vidare likt tåget som går på räls. I detta sammanhang kan påpekas att vi är beroende av lyckliga produktionsfaktorer, ty det är vetenskapligt bevisat att dessa utför arbetet på ett bättre sätt. Dessutom är det för den enskilde produktionsfaktorn direkt ekonomiskt lönande att vara glad. Den fullvuxne produktionsfaktorn behöver nu också mer pengar än under ungdomsåren, eftersom han blivit tvingad att bilda familj. (kort paus - funderar) Frun i huset behöver kanske en ny baddräkt. Grabben behöver kanske en japansk kastkniv.

Allt detta kostar pengar. Och barnen, som sagt, är ju vår investering inför framtiden. Dessa måste kostas på regelbundna förhör och kommunikation genom tillsägelse på våra institutioner. Detta för att avlägsna överflödig fantasi förstår ni. Ni har väl observerat vår speciella drive för analfabetismen? Och det är ju självklart att om föräldern är analfabet, så underlättar detta förståelsen för att även barnet tillgodoses detta. Men för att återkomma till detta med FANTASI. Det är nämligen så att fantasi och arbete hör inte ihop. Fantasin utföres lämpligen på fritiden och platser där det inte verkar menligt störande mot något seriöst arbete. Varför?

Låtom oss analysera. För det första. Vad är det som gör oss människor så fantastiska?
Jo. Vår kultur och våra traditioner. Som endast lever vidare tack vare vårt gedigna arbete.
Till hjälp i våra mödor har vi maskinen.

Detta är värt en alldeles särskild analys. Vi får nämligen inte glömma bort att maskinen är en av vår herres avbilder. Den fullvuxna människan, eller mera korrekt, produktionsfaktorn, har anledning att älska maskinen eftersom den har förmågor som inte människan har.

Jag vill påstå att maskinens övernaturliga förmågor är värda all vår beundran. Maskinen är utstuderat likgiltig för sin omgivning, till skillnad från allt oekonomiskt tjafs som förekommer i naturriket. Maskiner arbetar alltid som de är programmerade, samt vill slutföra sitt arbetet på endast ett sätt, vilket är mest praktiskt. Vilken mänsklig produktionsfaktor skulle nöja sig med det? Maskiner är omsorgsfullt befriade från allt utom sin uppgift. Maskinen är okunnig om allt.

Därför är maskinen det perfekta mediet för vår herres vilja. Maskinen är bekymmerslös till och med efter den gått sönder och finner sig självklart i sitt öde. Självklart kan maskinen repareras, eller ersättas med en ny likadan maskin. Den arbetar utan att någosin begära löneförhöjning! Det bästa den vet är att arbeta för sin herre. Och detta, mina damer och herrar är ideal som vi må betrakta med största vördnad.

(nästan viskande-förtroligt).....Maskinen spränger sig själv i bitar om den blivit programmerad till det. Den gör vad som helst. Maskinen saknar all fantasi och kan inte åstadkomma något utöver sin herres vilja. Det är det perfekta redskapet."

--------------------------------------------------------------------------
Ovanstående är hämtat ur "Den lärde och hans dotter", det fjärde föredraget 1985.
En samling monologer , för publiken växelvis, mellan den lärde Profiten och en yngre kvinna, som ovetande varandra går igenom olika faser i livet, som man uppfattar dem.

INTERNATIONELL UTBLICK

Internationell utblick

Säg det med en sång

Svarta Sara från Sahara

Njaaaaaa-----Njaa, NjAAaaaaa-----------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!
Nja,aaaaaa---Njaa, Njaaaaaa-------------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!
Svar-ta Sa-ra från Sa-ha--ra lyser i sin blan-ka skrud, när hon dan-sar i o-a-sen, är hon al-la shei-kers brud. Och ka-me-len svänger svan-sen när vår Svarta Sa-ra går i dan-sen. Svar-ta Sa-ra från Sa-ha-ra---- ski-ner som en ö--ken-sol.

Njaaaaaa-----Njaa, NjAAAAAAAAAA-----------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!

Svar--ta Sa-ra från Sa-ha-ra---- hon är söt och ljuv och öm,när hon ska-kar sig i rum-ban, är hon al--la shei-kers dröm. En a-rab av de ka-va-ta rod-nar som en jät-te-stor to-ma-ta.Svar-ta Sa-ra från Sa-ha-ra------ ing-en dan--sar så som du.

NjaaAAAAAA-----Njaa, NjaaAAAAAAAA-----------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!

Svar--ta Sa-ra från Sa-ha--ra----- är o-a-sens kär-leks-ört,när hon ler med vi-ta tän-der, är hon al-la shei-kers flirt. När hon dan-sar söt och näpen, stan-nar he-la ka-ra-va-nen hä-pen.Svar--ta Sa-ra från Sa-ha-ra---- du är ök--nens vil-da ros.

Text: S.S. WILSON Musik: ABU EL HASSAN En Fox-Trot från 1940.

OCH SÅ AVBRYTER VI MED ETT MUSIKINSLAG...

Ett vanligt redskap för ljud, gitarren.
Den sexsträngade gitarren började bli etablerad kring sekelskiftet 17-1800. Gitarrkroppen ("klanglådan") var lite mindre vid denna tid och hade sina föregångare i bland annat barockgitarren De tidiga europeiska pionjärerna etablerade grunderna till något som idag är ett av världens mest populära musikinstrument.
Det handlade om den nyare, mera metodiska fingerspelstekniken, att notera musiken och inte minst om att sprida den. I förhållande till dagens kommunikationer skedde det hela förstås långsamt.

Gjorde musiker någon form av turneer, skedde det väl inte sällan med häst och vagn. Det var inte ovanligt att man bosatte sig en tid på platser man besökte. Knappast stod de tidiga gitarristerna i fronten för tidens komposition eller musikforskning. De komponerande gitarristerna anpassade gärna tidens musikinfluenser till gitarren, i vana händer var det som en miniatyrorkester.

Gitarrens rykte som virtuosinstrument var i växande , men instrumentet blev också tillgängligt för alltfler,
lätt att bära med sig. ( uttryck: ”fattigmanspiano”)
En modernare musikförlagsverksamhet tilltog i takt med industrialismen. Noter blev för en bredare allmänhet en viktigt informationskanal, ett komplement till den konsertverksamhet som i praktiken inte kunde upplevas av särskilt många. Ganska allmänt bland kännare anses den senare delen av 1800talet vara en tid av gitarrspelets ”förfall”. Pianisterna utvecklade inte minst harmoniläran (ackord) i sin komposition, på ett sätt som gjorde det svårt för gitarristerna att hänga med.

Den klassiska gitarrhistorien framhåller gärna spanjoren Fransisco Tarrega vid slutet av seklet som en viktig förnyare av gitarrkompostion och arrangering, själv var han mycket väl insatt även i pianospelet.
Medlet var att snarare att förenkla än att komplicera och bära fram gitarren som ett självständigt instrument,
dess egenheter till exempel när det gäller tonkvalitet. Tarrega införde för gitarristen relativt sett en luftigare stil, dels baserad på de kompromisser som många av dagens gitarrister känner till; det går inte att ta vilka omfångsrika ackord som helst på greppbrädan. Ibland får man plocka bort någon ton i ackordet,
”men det kan bli bra ändå.”

Borta var de puttriga ackompanjemangen från den sexsträngade gitarrens pionjärtid, kring föregående sekelskifte. Därmed inte sagt att de tidigare Mauro Giuliani, Fernando Sor, Matteo Carcassi m fl är överspelade De var först på plan...., lever kvar genom heroiska kompositioner, men inte minst genom
många vanliga infallsvinklar, som man kan känna igen i otaliga visackompanjamang. Många vanliga s k "fingerspelskomp" på en sexsträngad gitarr har alltså sina rötter omkring tvåhundra år tillbaka i tiden

I sitt ursprung är stränginstrument betydligt äldre, gitarrens många tidigare föregångare anses vanligen ha österländskt ursprung. Äldre instrumenttraditioner lever än idag kvar t ex genom olika typer av lutor.
Via nordafrika skedde en viktig kulturell utveckling av arabisk kultur i Spanien, långt före den sexsträngade gitarrens tillblivelse.Gitarrer tillverkas fortfarande hantverksmässigt, men också förstås i industriell massupplaga. När den senare stålsträngade gitarren försågs med elförstärkning (1930talet), inleddes en ny epok i popularitet.

Elgitarren växte fram i musikgruppen, har där bitvis gått sina egna vägar i förhållande till sina rent akustiska föregångare.De flesta elgitarristerna är bekanta med något av den akustiska gitarrens tradition.
Sammantaget når olika gitarrinstrument, inklusive basgitarrer, idag en oöverskådlig mängd typer av musik, variationer i musikstilar.

Gitarren har ofta en speciell roll i att fungera som en sorts rytminstrument, starka traditioner finns i Spanien och Latinamerika, den rollen är ibland ignorerad i utbildningsretoriken. Det finns inte en gitarrist inom rock, pop och jazz som kan förneka rytmikens betydelse i ett vanligt ackompanjemang.
Viktigt att veta är vad man skall betona i ett givet rytmiskt mönster (pattern).
Hur når man fram till det; med vilken typ av fingeranslag, eller plektrum?
Hur mycket skall man dämpa klangen? I engelskspråkiga texter, noter, kurslitteratur, skivomslag m m används inte sällan benämningen ”Rhythm Guitar”, alltsedan 1930talet. Av någon anledning har ”rytmgitarr” aldrig etablerat sig på svenska.

Från elgitarrens domäner håller däremot begreppet "Rockriff"att växa in som en självklarhet, vill påstå att där pågår en viktig utvecklingsfas i den modernare gitarrmusiken.
Enstaka ackord ersätts med hela melodiska och rytmiska underlag, som ger bakgrund åt till exempel den improviserande solisten. Kombinationsmöjligheterna i byggandet av riff är oändligt.
Flera olika riff i följd kan ju liknas vid en kedja av moduler. Att "tänka i moduler" är välbekant för många som jobbat med olika typer av musikprogram i datorn.

Gitarrer spelas sittande eller stående, det kan man se med blotta ögat. Företrädare för olika speltekniker framhåller vanligen det egna sättet som det rätta. I förhållande till andra instrument verkar det finnas ovanligt många tryckta gitarrskolor, ”methods”. Inte har informationsflödet blivit mindre p g a Internet, varifrån inhämtandet av tabulatur blivit mycket vanligt.

Informationerna från webben är ibland av mycket skiftande kvalitet, om man skall uttrycka det milt.
Många gånger sammanfaller informationer från olika källor trots allt, det går inte att förklara hur man tar det vanligaste Cdur -greppet (ackordet) på så många sätt, om gitarren är stämd som vanligt.
Däremot kan sättet att få ljud i det, i alla oändliga nyanser, varieras i det oändliga.

Då spelar också in vilken gitarr man har, dess kvaliteteter, ibland beroende på vilka strängar man använder.

Det spelar in i vilket akustiskt rum man befinner sig, det är skillnad på att spela i ett välmadrasserat rum eller en folktom kyrka. Har man elgitarr blir det inte mindre komplicerat; instrumentets ljudkvaliteter bärs fram av elektroniken, exponeras via högtalare, frekvenser är kanske filtrerade eller förvrängda genom en mängd effekter.
Hur man hanterar sitt C-dur ackord beror också naturligtvis på det aktuella musikaliska sammanhanget.
Sätter du dig framför TVn och datorn i både tid och otid får inte dina fingrar avsedd träning,

de småmuskler som greppar bullen och kaffemuggen, blir aldrig tränade för C-dur.
Det är ett av de små problem här i världen som går att lösa. Om det är ett problem.