Anteckningar från Norrland (1993)
Satt med Ris-Otto Bengtsson i helgen. Det prasslade om våra chips-påsar och porlade mysigt i våra Duralex-glas när sodan hälldes däri. Vi summerade världshändelserna och kom snart fram till att Kina nu utgjorde det stora hotet mot vår välfärd.
"Varför inte ta f-n vid bron och begynna infiltrera lite god svensk demokrati hos..., ja, varför inte skaffa en vänort bort hos den RÖDA, äsch, jag menar den GULA faran"", sade Ris-Otto fundersamt. Han knäckte några brasilianska paranötter med sin guldknäckare, liksom för att ge eftertryck åt sin yttrandefrihet, nattorden, som smög sig ut över nejden. (Fönstret stod på glänt).
För tillfället ville jag inte börja munhuggas med Ris-Otto, annars hade jag velat påpeka för honom att han minann glömde den GRÖNA faran, som alltid lurade därute i mörkret. Ivrigt satte jag alltså omedelbart igång med att räkna på Ris-Ottos förslag. Det nästan puttrade i min kalkylator på ett mycket lovande sätt. Det gällde att komma med ett konstruktivt förslag som tog tillvara på en god affärside´. Jag skulle bli miljonär och Ris-Otto skulle ha en absolut chans att bli vald till årets folkbildare.
NYTÄNKANDE. All början är svår. I ett uppbyggnadsskede kunde ju t ex den Svenska Folkhögskolan hjälpa till. Lågt räknat finns det 1000miljoner kineser. Vi har tillsammans ca 131,5 folkhögskolor och självklart skulle vi som alltid samarbeta. I rättvisans nman skulle vi för VÅR DEL på XXXX, i princip, kunna ta emot elever ur en region på ca 7,5 miljoner kineser, främst till upplärning i att göra sin stämma hörd. Ramförslaget skulle kunna betyda full beläggning till exempel i det omdebatterade elevhemmet Huggaren. 12,67 kineser per rum vore ingen praktisk omöjlighet. Stomötena skulle bli storslagna. Skolans indrivare av medlemsavgifter skulle kunna tälja guld. Ping-Pong turneringen skulle naturligtvis bli något alldeles extra. Krigsfilmer kunde filmas av Medielinjen. Det bästa av allt, våra svenska elever skulle på det här sättet kunna lära ut hur vi jobbar i grupp. Vi skulle lära 7,5 miljoner kineser att se lite mera SUBJEKTIVT på sin omvärld.
"Du är inte dum, DU Frankie Holatera", sade Ris-Otto Bengtsson med sin långsamt sträva röst, när han hört min feed-back på hans förslag. "Du menar att Gräv-Där-Du-Står- politiken skulle kunna bli verklighet även i Kina?", fortsatte han medan fingrarna blottade det orange köttet hos det vi kallar för Clementine. Julbordets eftersläckningar!
"Just det. Precis", sade jag och plockade till mig några äggformade praliner ur en kartong med Party Zone. Hos Ris-Otto kunde man knappast tala om Kris-Sverige. Här stod positivismen som spön i backen och vi vanliga gräsrötter kunde återigen se emot en ljusnande framtid. I fallet med de hundratusentals kinserna finns ingen aneledning till oro, bara dom får tillstånd att komma till Ådalen, den nedläggningshotade lokaltrafiken kunde här få ett uppsving.
Från läkarhåll har man också påpekat att om all bryter benen samtidigt kanske vi tillsammans slipper lägga ner Sollefteå sjukhus. Du å andra sidan, som hederlig skattepliktig läsare av Turistrutans Ekonomispecial kan söka anstånd där sådant gives. Så går det till i Finansvärlden.
FRÄSIGA FRUNTIMMER. Annars år det så att tjejerna tar över affärerna mer och mer. Besökta i höstas Slangbälla Folkhögskola, som ligger en bit söder om Medelpad. Fast inte längre söderut än att det fortfarande finns fina naturisar för bandyspel. Även pojkar upp till 14½ års åldern är välkomna till SBH, bara man lovar hålla bandyklubborna på täcket. Själv var jag tvungen att smyga mig in utklädd till ett postpaket, ett beteende som vi förmodligen snart får lära ut till kinesiska pojkar. Precis som vi är ju de uppvuxna med Herr Gurka-sången och Bugg i gymnsatiksalen, - men, som ni vet räcker det inte längre för att rädda vår svenska välfärd. Obseverade genom ett titthål i tejpen, att kvinnor, iklädda vackra lakan och sängöverkast, dansade omkring i korridoren med endast vinflaskor dinglandes mellan fingrarna. Istället för Husmor hade man faktiskt en Husfar, som gick omkring i nätundertröja och grå hängselbyxor. "NU SKALL JAG GÅ OCH PANTA ERA TOMFLASKOR", skrek han plötsligt och satte sig förbluffande tungt ner på mig som var UTKLÄDD TILL PAKET.
Jag försökte naturligvis hålla mig orörlig. Som TURISTRUTANS folkvalda representant, var det här ett av mina värsta uppdrag, ingen tvekan om det!
Undertill på mitt väl genomtänkta ekipage fanns hål för benen, sirligt utsågade med lövsåg. Hålen hade naturligtvis tillräcklig diameter för benens ihärdiga språngmarsch. I trappan mötte jag Bannica, Bombadill, Svängsta-Lotta och Lurbell som förmodligen var på väg till filmrummet för att se en av Emil Strutz senare filmer. Det var i alla fall det man pratade om, rosiga om kinderna, med ögon som syrliga mintpastiller i fet gele´. P g a sitt tillstånd fäste de flickorna ingen notis vid min klädsel, utan jag kunde värdigt och tillnärmelsevis lugnt, efter omständigheterna spatsera ut från skolområdet.
FAST LEDNING. Undertecknad ledde själv, förhållandena var fältmässiga, en utflykt till Vårdkontantarbetsmarknadsstödberget. Flaggor i topp, ovanligt många norska enligt experterna, samt en obligatorisk blåsorkester medföljde, Familjen Mässing. De sågo till att det minsann blev tjo o tjim i leden, med pukor och trumpeter, hela vägen. De vandrande skarorna var fulla med rosiga ansigten som då och då gymnastiskt formade sina munnar till sång, under vår gång, över knakande spång, men ej över beachens tång och inte behövdes det någon lång kodong, ty nu var det naturen som hade oss i sin makt, när vi trampade med våra extraförstärkta marchkängor och svängde med armarna i takt;
(Alla:) Vi blir Professorer i Svenska, Räkning och Kemi. JOPP HEJ DI, HEJ DI, HEJ DA, JOPP HEJ DI, JOPP HEJ DA
(flickkör tystare:) Jupphejdi, hej di, hej da
(Wagner- FORTE:) JOPP HEJ DI, JOPP HEJ DA
(kastratsångare från Date-Line:) juppheideidaaa
De nya Radio-presentatörena visade sig här vara en tillgång, raska lingon till rustibussar med gummistövlar och rödvitrandiga megafoner i bältet.
Ibland gjorde man en begriplig e x t r a u t s ä n d n i n g om de vårliga, beställda väderleksutsigterna, som naturligtvis med spänning intresserade alla i det redan smått tillfrisknande elevklientelet.
MÅLET FöR WÅR UTFLYKT FICK INTE VÄNTA PÅ SIG.
De ekorrpigga änglarna från skolköket med rosa förkläden, stämde snart upp till en ny sång;
RÖRA.RÖRA, RÖRA GRYTA
HÄR BÅD´ MJÖLK OCH HONUNG FLYTA
MAT OCH DRYCK FÅR ALDRIG TRYTA
HOS SKOLKÖKETS HULDRE MOR
"Lite pinsamt att se ungdomarna från Skåne ha tummen mitt i handen", sade rutinerade Märtha från köket, som hade börjat rigga upp ett diskställ i rostfritt stål.
Ägg kokades, gurkor skalades, kotletter hittades, nycklar tappades, bananer grillades, köttbullar rullades, blöjor byttes, kapsyler pluppade av flaskorna, gröten bubblade i grytan. Bullarna svällde upp, grädden vispades, det riktigt klafsade i syltburkarna när pannkakorna skulle garneras. Så hårt hade inte bröderna Wismar från Transylvanien jobbat sedan man jobbade som inkastare på Gröna Lund.
"Ju snabbare man äter opp, desto snabbare får man tända på en Churchill-cigarr!", skrek Ola från PETSAMO, som var en av våra utbildade handledare i Gymnastik med Lek o Idrott. Kokvagnen rullade iväg ett tag nerför backen, men våra Robin-pojkar svingade sig tappert ned från träden och stoppade ekipaget.
ALLA TYCKTE DET VAR EN KUL TUR TILL BERGET.
En grabb med keps råkade passera när vi låg och vilade middag på våra gummimadrasser. Frågade om han visste vägen till berget.
"Berget? MENAR DU SOPBERGET??...Du ligger ju på det och du själv är en soppa, en riktig pulversoppa! HaHaHaHa".
"Lugna ner dig", sade jag och viftade med min vita handskbeklädda hand mot spelhallen som iordningställts bakom några fin-fina björkar. "Stick dit och lira dina databrudar", fortsatte jag alltmedan jag reste mig upp. Det var svårt att låta bli att smygtitta bort mot Kisserian, där Data-Linjens duvor satt i lång rad.
"Nu går vi in i Saft o Bullar Tältet och tittar på film", sade plötsligt Yohanna i närheten glatt. Hon slank visslande in i tältet utan att fastna med morrhåren i dragkedjan. Tältet var av samma typ som de som förr i tiden brukade medfölja Coco-Pops paketen, fast något större.
Tack vare videon har vi ju nu alla chanser att tillsammans se våra favoriter mitt ute i skogen. Finns det förresten något som går upp mot att se en naturfilm. Fundamentalisterna i bildtittandet hade tagit med sig en diabildsprojektor, Rollflex Plascator.
