Skuldsatta är nekade medicin på Apoteket

(rubrik i tidningen Metro – Riks, måndagen 27 mars)


Ett antal medlemmar i SDKL-R (Sista dagars klassresa) var församlade i en trappuppgång och diskuterade aktuella händelser. – ”Det finns en lösning på det mesta” sade Anja Mustafa, en av de nya pigga medlemmarna. –”Vadå?”, den ärrade Sam Lagerborn (press-sekreterare) tittade upp där han satt på nedersta trappsteget. –”Avbetalningssystem”. Anja var både rundkindad och käck.

–”Du menar att det skall ungefär vara som när man shoppar hos On-Off?” – ”Ja, men man tar inte så hårt på det där med betalningsanmärkningar.” – ”Du vet”, bröt plötsligt Bengt Skumberg in, ”du vet, de som har pengar är så otroligt irriterade på de som inte har pengar.” – ”Sant, sant”, sade Sam Lagerborn. –”ja, ja. och därför kan man får sin Penisilin utan handpeng, och därefter uppdelat på tolv månader, räntefritt.”

Det låg någonting i Anjas förslag. SDKL-R hade kläckt en motion. Visserligen hade man inga platser i riksdagen för tillfället, men träningen i trappuppgången gav den realism man i partiet eftersträvade. –”Men det vore ju någonting att ta in i utrikepolitiken också”, inföll Yvonne de la Gardinier från översta trappsteget. –”Shore baby”, sade Sam hastigt, vände på huvudet och blinkade uppåt, som han hade blivit träffad av en förbispasserande mås.

Yvonne var inte sen att fortsätta; -”…de i Afrika med både HV och andra infektioner från dåligt vatten, kunde få köpa billigare…” –”Nejdu, det går inte alltid”, svarade Sam, ”vi kan inte bestämma sådant. Det vore bättre om man därnere lärde sig att jobba för uppehället, med avtalsenlig lön och fem veckors semester. Klart att man har råd till medicin, om man har råd till semester. Så dyrt som allting är nuförtiden. Var i Stockholm nyligen, följde riksdagsarbetet från balkongen, och det kostade mig tammefan skjortan. Men jag gnäller inte. Jag har varit om mig och kring mig, hallänning som jag e´. Nej, skall jag köpa medicin, får det bli kontant. Hade jag inte haft pengar skulle jag erbjuda mig att stå och diska i Apoteksköket. (Sam knackade plötsligt på sina framtänder) Allt kostar,... var hos tandläkare Bloomnergz nyligen, det behövdes 2, 8 hekto. -”Tänk på alla lastbilar som kör med amalagam på Sveriges vägar, klart att det kostar”.

Alla tittade storögt på Sam. Hans vältalighet hade fört partiet till var det var. Man visste vad man ville. Då kunde det ju inte bli annat än ett snille, en kunskapsbank, där alla kunde hämta kraft, räntefritt. I SDKL-R:s samhälle kunde det vara riktigt inspirerande att gå till Apoteket!