Insändare i Hallandsposten 30 juli 1987;
Lokal teater ger stimulans
För min del börjar jag bli en aning irriterad över de lystna gubbar och kärringar som likt vakthundar då och då dyker upp i insändarspalterna och ylar om att den yttersta vänstern är här. I och för sig är det bättre än ett envist tigande och å andra sidan gapar man ibland från annat håll på moderater och extremhögern fast man inte studerat saken närmare. I de flesta fall är den utskällde en ganska vanlig svensk, men olikartade nyanser kan ju göra sig gällande här i livet precis som hos den anonyme insändarskribenten. En del av dessa annars så alerta, anonyma insändarskribenter skulle rycka på axlarna om man gjorde Norre Katts park till en lite bullig parkeringsplats, med blänkande fosfor i en tjugo meter hög Elvis-staty och parkeringsvakter med cowboyhattar. Samma folk rycker inte på axlarna åt, vanligen unga obetalda, emotionellt laddade människor som finner utlopp i att spela teater. Nej, då ylar man gärna om den yttersta vänstern och entusiastiska ledare skitförklaras rakt av, som om de hade en IQ i höjd med gatuvåldsentusiaster. Spelade teatergjorde man redan i det antika Grekland, kanske av samma orsak som man finner nöje av det idag - kanske som en kontrast till ett mera obarmhärtigt språk människor emellan. Den lokala teaterverksamhetens djupgående sopkvastar drar också vanligen allt över en kam. Har man sett en pjäs, så har man sett alla och de som aktivt medverkade i i pjäsen bör vara precis likadana människor före som efter. Trots att det ofta handlar om krävande texter och internationellt etablerade sådana, inte så sällan mindre välkomna i diktaturorienterade länder. Finns det kanske ett sammanhang? Den lokala teaterverksamhetens kritiker vill se action, underhållning i klass med en 32-miljoners filmer som man kan hyra hem till videon - helst med så mycket gun-fighting som möjligt. Om inte ens det, så då en lokalrevy från Wien. Det hade säkert gått bra om det producerats några bra texter som intresserade en ung läskunnig halmstadbo. Den lokala teaterverksamhetens kritisk tomtebloss ser ingen pedagogisk aspekt för det lokala kulturlivet, om inte det finns åtminstone en halmstadlax med i handlingen. Vi är ju som en enda stor glad laxfamilj allihop och teaterfolk skall inte debattera med varandra - inte ens efter åratals läsande av andra texter än de som finns att köpa rakt över disk. Hur vore det om lokalt fotbollsfolk nöjde sig med endast gästande lag får spela här och gick ut med föresatsen att Halmstad behöver ingen egen verksamhet? Möjligen knattefotboll? Varenda ungdomsledare inom idrottssektorn vet att det handlar inte bara om att "dra publik". Verksamheten har främst en betydelse för den aktive och den som kanske stimuleras till att bli aktiv. Den stora masspubliken är en senare fråga och aldrig helt nödvändig. Den som gör åratals tappra försök, som pågick redan före det omdebatterade folkparkshuset, till en något mer intellektuell självproducerande lokal teaterkultur så HIMLA märkvärdig, det är dess ointressearde kritiker. Kanske är det så att det inte spelar så stor roll längre vilka roller vi har? Hoppa bock är den enda motion vi behöver. Gör förresten vad som helst bara ni håller stan fri från "främmande"inslag och framför allt: Tig, kära ur-halmstadbo, så att ingen tror, att du tillhör yttersta vänstern! Mikael Mallat
Hur blev det? Inte min förtjänst, men idag är det vanligt med teateraktiviteter på Stureskolan, Kulturhuset..., nu talar jag alltså om specifikt Halmstad.
No comments:
Post a Comment