ÅSNORNA PÅ NAVARONE

..........Idag väljer Beth-Louise:

Åsnorna på Navarone

"Det var en gång tre åsnor; som hette Hager, Mitten och Wenster. De stod på klipporna, på den yttersta kanten , där den gräsbevuxna slätten hade sin ände. De blickade ut över havet och fantiserade över framtiden. Alla de äventyr som fanns därute hade gjort dem till reslystna, till drömmare. Som alla åsnor var man envisa som åsnor, inget verkade kunna ändra på deras planer.

Nere vid vattnet stodo tre fartyg redo att segla ut på haven. Hager steg ombord på den den kryssare som hade flest hytter avsedda för en passagerare. Mitten valde det bredaste fartyget, med korridoren. Wenster valde en jättelik roddbåt, där alla rodde tillsammans. Visst var de olika, det var alla tre åsnorna överens om. De var olika, och fartygen var olika. Resorna de skulle företaga sig hade också olika mål.

Redan första dagen som passagerare på undrade Hager varför betjäningen var så usel. Kapten Calcium svarade;

- Betjänten anser att du kan servera dig själv. Vill du äta en sallad kan du tillaga den själv. Matlagningsböcker finns att köpa i fartygets bokhandel. Redan första dagen undrade Mitten varför det stod en predikstol och ett roulettebord inne på den allmänna toaletten. Kapten Calcium svarade;

- Det beror på att här åker vi den breda vägen. Du kan både bajsa, be till Gud och spela Roulette samtidigt. Men glöm inte at beställa tid i receptionen. Redan den första dagen undrade Wenster varför grannen bredvid rodde snabbare. Kapten Calcium svarade;

- Det är en förrädare. Gör en anmälan genom att peka ut denne, vars salladsranson konfiskeras. De tre åsnorna visste inte var för sig, som ni redan kunnat märka, att fartygen hade samma befälhavare, Kapten Calcium. Redan tredje dagen under åsnornas resa inträffade det att Hager undrade när man skulle vara framme. Kapten Calcium svarade;

- Vi kommer aldrig fram. På fartyget finns allt du behöver.

- Va?!, då vill jag ha pengarna tillbaka!

Samma dag, den tredje, undrade också Mitten när man skulle vara framme i hamn. Kapten Calcium svarade;

- Vi kommer aldrig fram. På fartyget finns allt du behöver.

- Det låter något, men jag är lite missnöjd med att det finns inte handikappanpassade roulettebord på toa och predikstolen måste göras vid, den ser ju för jävlig ut!

På just denna tredje dag efter avfärd från Navarone frågade också Wenster när man skulle vara framme. Kapten Calcium svarade med samma tålamod;

- Vi kommer aldrig fram. På fartyget finns allt du behöver.

- Vad bra, då ror vi för varandra. Min kropp sliter jag ut för allas vårt bästa, sade Wenster och fortsatte ro, men inte för fort, inte fortare än någon annan.

Dagarna gick, himlen växlade i färg och så en dag kom stormen. Den var också väldig och en stor jordbävning under havsytan som gav väldiga svallvågor. Alla fartygen i dessa vatten hamnade i problem, så illa att man förliste. Som tur var hade man gott om flytvästar ombord och alla de tre åsnorna kunde rädda sig från de sjunkande fartygen. De tre åsnorna guppade omkring på det åter stilla vattnet och råkade märkligt nog snart mötas inom hörhåll för varandra.

Hager ropade;

- Nej men, se där, är det inte mina gamla vänner! Vad har ni haft för er? Kan ni hjälpa mig ur denna knipa? Mitten som guppade närmast kunde inte låta bli att svara;

- Vad säger du Hager? En borgare som du klarar dig alltid. Wenster hörde meningsutbytet och tillade;

- Härligt att vi kan vara tillsammans så här igen. Men Hager, varför är din flytväst mycket större än min? Det är väl inte rättvist. Hager svarade inte.

Någon dag senare upptäckte man land. I horisonten avtecknade sig det. Man längtade dit. Alla tre åsnorna började simma frenetiskt, men i sina flytvästar. Hager roterade snabbast med sina ben, men den stora luftfyllda västen gjorde att det ändå inte gick så fort. Mitten ville inte simma först. Wenster, som hade den minsta flytvästen, ville vara solidarisk. Alla tre åsnorna simmade således i bredd, av olika anledningar.

När man närmade sig land upptäckte man att man kommit tillbaka till Navarone. De gamla välbekanta klipporna, med trapporna upp till de gräsbeklädda höjderna. Där himlen på dagen stod behagligt ljusblå och solen gick ned som den skulle. Där skulle man få stå ut med varandra ännu en tid.


Beth-Louise kan också denna kväll välja, om det fortfarande känns oroligt mellan lakanen;

"Nattklubb - vägen till artistlivet"
just nu på
http://gobbabibliotheket.blogspot.com