Förspelet till en Vräkning

Vet faktiskt inte alltid hur mycket man bör bikta sig i bloggvärlden. Det verkar finnas alla varianter; från allt till inget. I det här fallet har jag flera gånger kommit fram till att det finns
anledningar att berätta något mer i anslutning till nedanstående (Vrääkt?!).
En gång i tiden háde jag perfekt fungerande A-kassa, har också varit med i Musikerförbundet, två perioder. Den första var på 1970talet, inga incidenter alls. Den andra inföll från slutet av 1980talet, till en bit in i 1990talet. Då, kring 1990, började min ekonomi rasa och har aldrig återhämtat sig sedan dess. Inte så, att jag före det levde ekonomiskt bekymmerslöst, men det fungerade.
Under 1990talet genomlevde jag mängder (det märker man först senare) av socialbidrag och olika "arbetsmarknadsåtgärder" (tror jag det heter), kurser m m På varenda en av dessa fick jag den lägre ersättningsnivån, jämfört med dem som hade A-kassa nivån. Kan inte påstå att de med A-kassa nivån i dessa salar alltid var de mest motiverade, men de hade alltid mer betalt.

På 2000talet fortsatte det, och när mitt s k "aktivitetsstöd" (som jag aldrig fått på A-kassa nivå) drogs in förra hösten, är spelet kärvt. Efter nästan tjugo år utan att vara berättigad till
A-kassa, ja, jag vet i alla fall hur det känns. De som inte varit med om detta vet absolut ingenting. I den här frågan har jag sett orättvisan i ögat,

Inte alls länge sedan hörde jag Mona Sahlin i TV svara på frågan; "Kommer ni att införa obligatorisk A-kassa om ni vinner valet". Svar ABSOLUT INTE.

Det är konstigt tycker jag, sjukförsäkringen är ju obligatorisk. Den är till för alla i
Sverige, inte bara inbitna kroniska sossar. Det är tack vare den typen av ställningstaganden de riskerar förlora valet igen.