NIVÅ, TRADITION (1)

Inte alls länge sedan hade jag förmånen att spela gitarr för en tvååring, utan sång.
Han sorterade knappar med sin några år äldre bror.
Den yngre klappade händer, skratttade och nästan studsade på golvet. igenkännande,
bara 2-3 sekunder efter jag spelat de första tonerna, de första intervallen.
Kända barnlåtar jovisst. men obs, han reagerade bara när han kände igen.
Jag blev lite häpen. Han kan ju inte prata ännu.
Måste prata med honom senare.

Också om att känna igen, och traditionen makt;

Tidningsurklipp; Kvällsposten 28 mars 1997.
Gäller den gamle 50tals rockaren Jerry Lee Lewis aom spelade i Malmö (Baltiska Hallen),
under rubriken Jerry Lee Lewis fick publiken i extas skrev Per Hågered bland annat;
"Men publiken, som äter ur hans händer, är där för att höra signaturer som Whole Lot Of Shakin´Going On och Great Balls Of Fire. Och han kastade naturligtvis till oss dessa. Och vi slet i dem som hungriga lejon i en nyfälld antilop"

Kanske är det 50talsrockarna- kulturen ("raggare") i ett nötskal.