Om att vara i Form för att Formulera sig genom Formuleringskonstens Formler

Till den lilla skara bokstavsotrogna som det händelsvis angår; kan jag meddela att undertecknad nu även introducerat sig på börsen.., äsch, jag menar webbtidningen Sourze http://www.sourze.se Det blir vid mera väl valda tillfällen som där det händer, rösta på inslagens kvalitet kan man också. Kör in direkt på avdelningen politik&samhälle...., klicka där om den lokala sökknappen ger blankt. Kultur? I vanliga papperstidningar räknas det till nöje. Samhälle är också en kulturform.
Nedan följer en insändare som aldrig förra året publicerades i lokaltidningen Hallandsposten (den andra av två som inte antogs föregående år).
I genomsnitt har det väl varit 1,5 år mellan mina insändare, nästan alla har blivit publicerade sedan tidigt 1980-tal. Nobben för några av de tidiga försöken kan jag förstå, de var för långa. Lärde mig så småningom att välkorsetterad kanslisvenska (gärna med namedropping tror jag det heter) smäller högt, alternativt skall man vara en tydlig representant arbetarklassen som efter moget övervägande beslutat sig för att gå till media och göra sig hörd för hela det svenska folket. Ibland kan man bjuda till lite och släppa in en clown, men självklart uttrycker även denne (själv) sin plats i hierarkin, i skrift i de fall.
Allt annat osar lite skumt hos insändaredaktören, vit som snö själv förstås.

Alibit är perfekt; utrymmesbrist.

Man kan alltid fråga sig, vem är det som tycker egentligen?



Insändare 29sept 2005

”Många har väl hört statsminister Göran Persson, men också andra, deklarera fraser i stil med "vi vill inte ha ett klassamhälle igen." Det skulle motivera nuvarande ordning. I själva verket är det ett önsketänkande. Vi är redan där, i jämmerdalen, då vuxna människor med alltfler gluggar mellan tänderna dagligen funderar på hur man egentligen skall reda ut sin försörjning.
Redan för flera år sedan hörde jag i en nyhetssändning i tv, en ny definition på vad som är låginkomststagare, det är den som tjänar 18 000 kr i månaden.
Hade det varit på den gamla tiden, hade detta föranlett revolution, tillräckligt många lever långt under den nivån. Man kan till och med prata om olika klasser bland låginkomststagare, minst två, kanske tre-fyra.I det här läget börjar det handla om överlevnad och lever man bara en bit ovanför s k existensminimum är man ett perfekt offer, individen som inte fogat sig. Funktionärerna på socialbyrån kan inget göra, kronofogden har desto brådare dagar.En zoombieorganisation som CSN skickar och skickar mekaniskt ut sina ockerräkningar till hur många svenskar vet jag inte, för studier som ibland kanske förhandlades fram i samråd med arbetsförmedlingen. El behöver också alla, om man inte valt att bo i ett tält i skogen, därför kan man hota med att stänga av elförsörjningen om man inte godkänner fakturan.Skall alla gå till Konsumentombudsmannen?I det här samhället skall vi enligt socialdemokratin alla var solidariska med dom som har det sämst ställt. Framförallt, förvandlas inte till egoistiska individer, inte ens om ni sitter på gatan och tigger pengar.Det är svårt att förstå den stora skräck som statsministern och hans bästa anhängare verkar ha för "klassamhället", eftersom vi redan är där. Det är inte trovärdigt att gå ut med att Sverige råder jämnlikhet och fina tider. Alltmer handlar det om överlevnad för många, något som definitivt inte bekymrar de ivrigaste förespråkarna av den berömda rättvisan, med lysande fallskärmsavtal.

Mikael Mallat