Hade Du Industri-öron?

Jag vet inte när det började, kanske på 1800-talet. Det väldiga ljudet lokföraren måste ha upplevt därinne. Eller var det under tolv timmars passen i någon kolsvart industrilokal kring förrra sekelskiftet. Vad hade Adolf H varit utan det väldiga ljudet, han kunde skrika det i mikrofon. Till sin hjälp hade han också radion.

När det knarrade under mina billiga skor i snön, i början av år 2006, kunde jag knappt höra det, mina skor i snön. Smällare avfyrades till höger och vänster, ibland nära. När någon granne spelade sin billiga disco genom biografljudanläggningen, kunde alla 36 hushållen lyssna på det tillsammans. I någon paus, i just det ljudet, hördes den glänsande bilen 200 meter längrebortifrån. Det vibrerade av basfrekvenser, men det kunde vi inte se riktigt, bara höra. När jag gick ner och ringde på hos den totalljudälskande grannen, visste jag inte vad som väntade mig. Själv var jag obeväpnad.

Det här var en del av vår miljö, den del som det sällan väsentligt pratades om. Det var nog ofta viktigt med vad vi stoppade i oss, till och med ibland såg. Förstås också hur vi tänkte. Till och med vad vi skrev.Men med ljudet var det annorlunda, vi hade normalt inte den kulturen där vi gick gick och lyste varandra med ficklampor i ansiktet, lät inte jättestrålkastare belysa varandras hem. Men med ljudet gick det bra. När som helst, var som helst. Skulle man få tyst på det blev det alltid ordväxling. Det kunde till och men vara livsfarligt. En 1700-tals människa skulle förmodligen ha upplevt vår miljö som märklig, men också infernalisk. Motorvägar, viadukter kors och tvärs, tänk hur konstigt det var för den som inte sett det tidigare. Allt ljudet. Tempot. Inomhus; zappandet mellan flera kanaler på TV och till exempel se animerade filmer för barn, där alla rollfigurer skrek hela tiden. I den elektroniskt förstärkta konsertlokalen var det helt ok att använda öronproppar, som det hade förbryllat. Konverserade man på puben och skulle göra sig hörd, var det gärna ett primalskrik som gällde.

Hade en teori om att människan var en ganska klok och känslig varelse, om denne fick använda sina sinnen. Precis när detta skrevs, i början av år 2006, smällde det inte många meter utanför mitt fönster. Mest var det unga killar ännu inte tvättade sina kalsonger själv. Man hade två röstlägen, smygläget (”What´s the next move, Ace?”), som ingen skulle höra eller FUCK YOU, som alla skulle höra.

Vi hör, vi hör, vi har ju industriöron. Vi är ju redan så avtrubbade att vi har svårt att lystra till djupare nyanser eller meningsbildningar längre än en chat-replik. Kanske är det science-fiction, vi är där. i framtiden. Det beror på hur orden sägs, som en sorts kristaller innefattar de kanske allt om mänsklighetens samlade visdom.