Förändrade rutiner kan ge oväntade hold-up effekter med nya aktörer-
Bananer på banken. Vad praktiskt tänkte jag och knallade ner för Laholmsvägen. Nu skulle dom få se, hur en modern kille gör sina ärenden. Stod vid rödljusen en stund, vid övergångsstället närmast högskolan. Solen lyste lite blekt. Det var ganska friskt i luften. En Borgward Isabella puttrade iväg mitt framför näsan av mig. Några sekunder kändes luften inte så avgasfri, kände igen doften från den tiden, då alla bilar doftade på det viset. Inne på varuhuset, ja, man kan väl kalla det så, även om det var mest livsmedel i sortimentet tycktes det.
Gick direkt till informationen. Dagen till ära var jag klädd i en gul trendig dräkt som gjorde att jag inte i alla fall såg ut som en svart bananfluga.
-Hur gör jag för att sätta in lite bananer på kontot? Expediten verkade ganska oberörd, rutinerad. Hon bad mig vänligt; att först gå in på livsmedel för att handla bananer, därefter kunde jag komma tillbaka. Gick in via de små svängdörrarna. Med höger hand greppade jag till mig en röd varukorg. Väl framme vid bananerna stod jag en stund och tittade. På prislappen. Hur mycket skulle jag orka bära? Frågade en kringvandrande expedit om han kunde hjälpa mig att bära.
-
Visst. Det var inga problem. Han hämtade en liten truck med en ohyvlad träpall, av sj-typ, på gafflarna.
-
Den där plastkorgen kan du ha på huvvet istället, ha ha ha, skrattade han, där han satt vid förarkontrollen. Vi lastade pallen full med bananlådor. Han körde iväg med lasset, så att jag fick nästan småspringa för att hinna med. Framme vid informationen igen, efter att ha köat en stund, gavs beskedet att jag kunde välja mellan att spara mina bananer ett år utan åtkomst eller ta ut en i automat då och då. Frukt i automat? Det var inget nytt, faktiskt fanns det redan på 1950-talet.
-
Men är det ingen risk för Banantransportrån?, försökte jag, för att hitta några svaga punkter i förfarandet.
- Nej, det intressantaste produktsegmentet är inte bananrån.
-
Hos vem då?
-
Hos det fruktätande packet där ute. Just nu är det palla-äpplen som gäller.
-
Intressant. Men det kommer väl en banansäsong också, under året, fortsatte jag och lutade mig raka armar och båda händerna mot disken.
Expediten, som jag senare fick reda på hette Camilla och som jag kände igen från bensinmacken sedan tidigare;
- Bonzo, som körde trucken här, jobbade tidigare hos ett värdetransportbolag, Fructuritas, han var med vid ett rån. Han har berättat att det var inte svårt att avvärja. När dessa rån har skett är det inte heller svårt att följa spåren. När det gäller bananer är det speciellt lätt, skalen är stora och gula. Jag försökte se övertygad ut men lyckades inte riktigt.
- Det är värre om man investerar i vindruvor. Allra värst är kärnfria.
-
Det förstår jag. Satte mig helt fräckt på kanten av disken. -
Hur hinner ni med allt det här. Såg mig omkring och viftade lite med armarna.
- Nya valutor som pet,burkar eller bananer. Här har ni ju bingo, pizzeria, familjerådgivning, psykologmottagning, och tillbedjan av andra religioner än statskyrkan kommer väl snart i något tvåmannatält på fritidsavdelningen. Camilla gav mig en oförstående min. Hon var vacker, men det ville jag absolut inte säga till henne.
Efter att min blick irrat omkring över sortimentet såg jag henne åter i ögonen;
- Jag menar, ni har ju allt att hålla reda på. Allt det här med lotto, keno, tips, bomben, lången, mixen...och så det där med alla hästtävlingar, v-sjuttiofem, raketen, tvilling,... tobaksvaror, biljettbokningar, varmkorvförsäljningen, nybryggtkaffe och så förstås posthanteringen.
-
Post är inget problem När man inför den nya rutinen där kunden själv bär ut sina brev och paket, kan vi ta in nya verksamheter, som nattklubb och spa.
-
Då får ni ha förlängda öppettider. Öppet dygnet runt? - Ja, samtidigt som man lämnar in tipset på fredagen för att slippa lördagsavgiften, kan man boka bord till Ica By Night samma kväll. Av lätt förvåning ramlade jag ner från kanten av disken där jag suttit, Men det var inget stort fall, hade omedelbart ett stödjeben som tog emot golvet. Foten var i en sportig gul gummisko som jag vid ett tidigare tillfälle inhandlat i samma affär.
Lade märke till att kön bakom mig vuxit, det var minst trettio personer. En man verkade särskilt irriterad, kunde förstå det, eftersom han hade en dagens-dubbel spelkupong i näven och snart var det spelstopp!
- Vilka har du satsat på?, sade jag för att försöka avleda hans irritation samtidigt som jag markerade med handen att han kunde gå före.
- Du, det har inte med att göra, men,.... klart att man är en vinnare.
-
Vem har du satsat på?, försökte jag igen samtidigt som Camilla gav honom löpande service vid trav och galopp-maskinen.
-
Per Axelsdotter-Nybrink i första ogarderad och i andra tror jag mest på kusken, Shithouse Rock. Garderar gärna med ..... Han tänkte betala med en kasse tomburkar. Intuitivt kom jag att se mig över min vänstra axel. Lade nu märke till att en, av dussintalet, bananlådor försvunnit. Kastade en blick mot den stora svängdörren vid stora utgången. Där inne bakom, plastplexiglaset..... , kämpade en gammal tant med att få ut lådan. Smög efter.
Hon slet nerhukad med den otympliga lådan, ända tills hon på parkeringen nådde en liten skåpbil. Avvaktade. På sidan av bilen fanns en stor text som deklarerade att bilen tillhörde Ica. Vad var detta? En insiderkupp? Tvättade man svarta bananer eller något i den stilen? Hade inte ens hunnit investera mina bananer i ett bra luftbolag innan plundringen hade påbörjats. Hörde röster bakom mig.Det var
Camilla och Bonzo som kom springande med ytterkläderna på. De var rätt klädda. Så rätt. Hade en papprazzifotograf plåtat dem just när de kom ut genom dörren, hade den bilden suttit på en löpsedel!
Skulle just öppna mun, säga någonting när de hunnit fram till mig, men,..... de passerade! Där stod jag och gapade som en fågelunge väntande på mat, i höstblåsten
De försvann också in i skåpbilen, som rivstartade,... svängde kvickt ut från parkeringen med skrikande däck.
De hade något
Profit Run tillsammans, sades till mig senare. Jag hade avgjort blivit lurad i bananfinansvärlden.
Var minst sagt lite besviken på Camilla, hon var värd ett bättre öde än att bli lyxbananbrudsdirektör i något fruktsyndikat utan pensionsförsäkring.
Gick in i affären igen.
Där stod mängder av kunder och åt av mina bananer. Mobben. De outbildade. Snorvalpiga barn och tonåringar, pensionärer, män i overaller och snus under läppen, kvinnor i texas-jeans och bystiga urringiningar. Alla åt de ur mina lådor. Som jag för dem gratis ställt fram. Bananskal låg överallt. Vad skiljde detta från hyenornas kamp om ett kadaver någonstans på Afrikas slätter.
Än en gång låg min plan i spillror. Inget hade man för sitt slit att verka modern.
