Thursday, February 28, 2008

Laholms första Skyskrapa...?


Jag har sett bygget, ett femvåningshus. Fläkt av storstan.
Syns inte här.
Är inte ens säker om det här är Laholm.
Checka med Nisse.

Nils-Erik Nilsson http://www.konstart.com/

Friday, February 22, 2008

The Heat is On - nu är det bara till att rösta grabbar !



Plockade med mig några röstsedlar från ICA-Maxi. Pengarna går till Childhood. Det låter tryggt. Hoppas det går bra för alla deltagare, att det berikar deras unga liv. Om inte med annat så med någon praktisk erfarenhet som ligger högre än själva tävlingsmomentet. Även som röstare kan man vinna något, 3:e pris är SVENSKA SPEL SÄSONGSKORT.



Väl hemma, råkade jag läsa ett några år gammalt vattenskadat tidningsurklipp (signerat Alexandra Eisenstein, Johanna Nylander, Peter Esse), bl a... "Unga kvinnor har en vardag full med budskap om hur deras kroppar och sexualitet böra vara. Och där, mitt i smeten står tonårstjejen dränkt i krav samt med en förväntan att vara duktig. Vilken kvinnobild får unga killar av dessa videor?"
Från videon till skolan. Jag vet att det utseendefixanta racet pågår även i skolan, det startar senast i högstadiet. Förebilderna finns just i media, av olika slag. Unga människor kan ha en väldigt förenklad, för inte tala om obefintlig, bild av hur föräldrarna får in pengar, för att finansiera unga önskemål. Det kan variera oerhört, föräldrarnas finanser. Ändå anses det ungefär att alla sponsrar sina barn på lika villkor.
Uniformeringen bestäms inte av någon skolstadga, utan av media. När det gäller utseendefixeringen har det gått ner i åldrarna.

Kan man komma lägre? Så fort den, enligt media, otroligt fruktansvärda puberteten sätter in, är det dags att lyssna på nördarna i fråga Olle. Och naturligtvis, var klädd på rätt sätt när du går ut. Du har väl inte glömt att gå till frissan efter skidsemestern under februarilovet? Glöm inte att kolla modebloggarna.

Så över till musiken; Råkade nyligen höra, en av repris, av en "svensk euroschlageruttagning", en s k deltävling. Upphaussat av SVT ( s k fri television) och naturligtvis kvällspress ( s k kommersiellt media ). Nej, efter att ha gett jippot en chans några år, är det dags att inte ens i misstag höra en repris. Några av låtarna var ungefär som något femtespår på halvt anonym 1970-tals vinyl LP, typ James Last Singers som hade kontrakt att göra en skiva varannan månad. Nu vet jag inte om just James Last Singers hade det, men jag har även förr refererat till just James Last Singers, när det var tal om Ace of Bace, på nittiotalet.. Då sade jag att "precis den här typen av ljudmassa gjordes redan på 1970talet", av typ James Last Singers, fast bättre. Hur i helvete kan då Ace of Bace tjäna så mycket pengar på det där? Det vore på sin plats att göra en retrodokumentär om James Last Singers. Vad gör dom idag? Uteliggare, eller fortfarande hemmafruar, rentav kanske någon var och är musiklärare. Men de torrbollarna skall ju inte tjäna för mycket, eller sitta i talk-show soffan, så den juridiska rättvisan har väl haft sin gång, på något sätt...

Min erfarenhet är, att många liksom inte alls fattar att de flesta musikerna syns aldrig i media. Det finns otaliga musikbesjälade, och skickliga, människor bara i det här landet. Det framkommer sällan i massmedial anda.
Inför års skiftet 1999-2000, hade Aftonbladet (ungdomsbilagan) en sorts tävling man kommit på själv, bland annat skulle Århundradets musikartister/grupper utses. Bland de nominerade för århundradets (1900talets) musikgrupper fanns A-Teens.
Egentligen är det så här, jag har inget direkt emot A-Teens. Har till och med en samlingsCD jag köpt i förbifarten för 19:90 i något studiesyfte, - någon av enstaka dagar under de senaste femton åren, då jag råkat ha extrapengar.

Kan mycket väl ta en låt av t ex A-.teens, ungefär som när man tar en halstablett, medan man väntar på bussen, medan man tänker på annat. Det som är svårt i ekvationen "Århundradets,,,,",
är att det finns säkert 2000 andra tablettsorter, bara på närmaste hylla.

Så, ...vilken potatissort var bäst under de 100 åren?? Någonting att fundera på vid det välfyllda matbordet för både hund och fä.

PLOPPITA DANSAR - tillblivelsen


Jannicka hade bråda dagar. Hon hade signat för Plopp Records, var i färd med att spela in några nya låtar till sin första CD. Hon var klädd i en ljusrosa klänning av ballongmodell, med dekorativa Musse Pigg figurer. Hon trippade upp för trappan, i sina nya Bronx pumps med bred vristrem. Låten "Ploppita Dansar" fanns redan på bolagets hårddisk, men nu gällde det att fylla ut med fler alster direkt ur hennes hemliga skrivbordslåda. En låt hade hon faktiskt alldeles nyligen skrivit på baksidan av ett kassakvitto, "Star Dancer".

Det hade hänt på cafeterian hos Åhle´ns, vid ett sammanträffande med Magnoolia de Loope, en av hennes stora förebilder. Jannicka hade på sig ett par solglasögon i plast, med UV-skydd 400. Hon såg nästan ut som Magnoolia, frånsett hårfärgen. Jannicka var blond, mycket blond.Väl inne på kontoret träffade hon Ulfh, som hade på sig joggingbyxor i beige, med broderad swoosh.
- Nå, vad sade Magnoolia?. undrade Ulfh med benen nonchalant på skrivbordet.
Jannicka tyckte att Ulfh hade passat bättre i Levi´s Baby Jeans, men sade inget.
- Det får vi väl se,...eller höra, sade hon hemlighetsfullt.
Hon visste också att redan inom några minuter skulle hon stå på den mörkblå heltäckningsmattan i studion, med en hallondrink i ena handen och en mikrofon i andra. Gärna en med den där gammaldags retro-looken. Hon skulle sära på sina läppar, och hennes vita perfekta tänder skulle fungera som en designad ram till det där miljon-dollar ljudet ur hennes strupe.
En del musiker hade tillkallats. Bland annat Berno "Blue" Berry-Fem Spänn. Ingen visste hur mycket piller han stoppat i sig, men var i alla fall ganska agressiv, redan mitt på eftemiddagen. I studion fanns även Alphonso, den storvuxne. Skivbolagsdirektörn Ulfh litade på att det på något sätt skulle ordna sig. Inspelningarna skulle gå smidigt tillväga, alla verkade förberedda.
När man finstämde en ukulele hände det, det knarrade i en dörr och farbror Boban gjorde entre´.
- Hej, allesammans. Har ni börjat? Jag vill också vara med. Han ställde sig i sin välvårdade kritstreckrandiga kostym, alldelels bakom ett stort notställ.
- Farbror Boban?! Jannicka ställde drinken uppe på ett piano. Det vibrerade lite i glaset, eftersom Tom Hammerfield lattjade med tangenterna.
- Jag vet inte om du kan vara med just så här, direkt. Jannicka var tveksam. Situationen var förbryllande. Även Ulfh var överraskad och stegade fram till farbro Boban.
Han frågade: - Vad skulle din roll vara?
Farbror Boban såg på Ulfh. Synade honom från topp till tå.
- Du skulle passa i något elegantare. Har du tänkt på det?
Ulf suckade. - Är det därför du har kommit hit? För att kommentera min klädsel?
Tio sekunders tystnad uppstod. Farbror Boban ägde 51% av Plopp records.
Ulfh slog sig för pannan; - OK.då.
- Mitt hjärta slår av fröjd. Och jag vågar då inte tro att jag skämt bort den sköna skapelsen, sade Farbror Boban såg lättad ut, av att kunna behålla sitt goda humör, samtidigt som han slängt en hastig blick på Jannicka. Visst, det var sant att han gett henne både en bil och diamantsmycken, men Jannicka hade avvisat ytterligare närmanden. "Farbror" Boban var egentligen inte alls släkt med henne, men kallades så i vissa sammanhang, för det gjorde det lättare att umgås utåt sett. Åldersskillnaden var avsevärd. Hon 21, han 84½.
Ulfh pekade på ett par bongo-trummor och nickade till farbror Boban.
Färdiginspelad bakgrundsmusik strömmade ut i studion. Meningen var att man skulle spela in resten till låten "Full Moon over China" som ett enda live pålägg.
Farbror Boban börjde hantera bongotrummorna;
Bum-Pa-Pa. Bum-Pa-Pa. Bom-Bom. Bombeli-bompa-bumpi-bump.
Jannicka tog tag i den silverglänsande mikrofonen.
- "What am I, What am I, but a skater in love
........ Buompili-Bomp-Bum-Billi- Bomp. Bump-Bop Farbro Boban började komma igång vid sina bongos.
Alphonso krumbuktade sig med elbasen. Tom Hammerfield hamrade på sitt piano. Berno "Blue" Berry-Fem Spänn fick ett anfall med sin ukulele.
Jannicka log medan hon sjöng vidare;
- What am I but a busy-cat from heeeavn.
Bakom plexiglaset till kontrollrummet knäppte Ulfh entusiastiskt med fingrarna. Han hade fått sällskap av Carmen Buenasera och hennes manliga eskort, Greg och Everett. Officiellt var det hennes ordningsvakter, men många rykten hade viskat att förhållandet dem emellan hade utvecklats till något mer.
Efter den första tagningen till "Full Moon over China", fick Berno "Blue" Berry -Fem Spänn det definitiva raseriutbrottet. Han började med ukulelen att slå på Alphonso Fullt slagsmål utbröt. Ulfh rusade omedelbart in in, följd av Carmen och hennes följeslagare. De kunde ganska lätt övermanna Berno, som snart fann det mest vilsamt att få ligga ner på golvet. Innan nästa tagning, hade han somnat. Ulfh beslöt att han skulle få ligga där, hans snarkningar skulle eventuellet kunna användas som ljudeffekt.
Carmen tillade;
- Men om han stönar?
- Det gör inte så mycket, det säljer bra, sade farbror Boban skrattande, nu bakom ett helt trumset, av bästa märke, Ludwig Van.
- Ja, det endast det bästa är bra nog, sade Ulfh och verkade ganska nöjd med farbror Bobans insatser så här långt.
Carmen tog av sig manchesterkavaj och avslöjade att hon undertill hade ett klädsamt linne med jordgubbstryck. Hon ställde sig bredvid Jannicka och frågade leende om hon fick sjunga med vid nästa tagning.
- Jovisst, nickade Jannicka lite uppgivet och tog ett päron från fruktskålen. Det här skulle ju vara hennes solodebut, men så här långt hade det urartat till något annat. Päronet var saftigt, det skvätte några droppar på heltäckningsmattan. Päronsaft rann ner på hakan. Hon torkade sig om munnen med armen.
- Vänta, jag hämtar en servett, sade Ulfh som såg vad som hänt.
- Det gör inget att det rinner lite, jag sjunger bättre om jag inte känner mig torr. Carmen fnittrade så att det guppade i linnet.
- Nej, nu får vi ta tag i det här, sade Alphonso i fåtöljen. Farbror Boban upptäckte vad man kan göra med ett par cymbaler.
- Jag vill dansa! Jag vill sjunga!, sade Jannicka och viftade mot kontrollrummet. Strax därefter var det igång, inspelningen av "Florence Nightingale", den ballad som senare blev soundtracket till Story (svensk titel; "Kålle och Ada i Djurparken").
Jannicka fick många Look-a-likes på stan. Man såg många tjejer med ballongklänningar, helst Musse Pigg mönstrade, med till hörande Bronx-pumps. Päron blev den nya innefrukten. Hade man servetter tillhands ansågs det lite töntigt.

Wednesday, February 20, 2008

Har Du Aktier?


....i LUNDIN OIL ??


Närmast i sämsta sortens kolonialanda vill man ha gruvdrift i Kongo - vet man vad man ger sig in på ? - det räcker inte med lite plåsterlappar till en begränsad del av lokalbefolkningen.

Varför kan man inte göra bra deals med t ex Afrikanska länder -
så att det fungerar vettigt för b å d a parter.
Mining heter det visst, inte Oil - vad heter det om ett år?

Thursday, February 14, 2008

Nya spännande sätt att umgås i finska riksdagen?


Nog läste jag nyligen någonstans (Text-Tv?) om sextrakasserier i finska riksdagen, bland annat skulle någon ha slickat kolleger i ansiktet.
"Det är mitt sätt att umgås", lär ha varit den enkla motiveringen.
Har denne man (antar jag) gått i den välartade finska skolan?
Självlärd?

Rätta mig gärna med en skarp tillrättavisning om det är ett aprilskämt.

Wednesday, February 13, 2008

IT och....NYFIKENHET?

Ur skriften IT och lärande,
visserligen inget färskt nummer... 1/04) läser jag bland annat rubriken IT-visionerna lever - men inte i Sverige, en artikel av Peter Fowelin.
"...Sverige håller på att tappa gentemot andra länder."

På annan plats i skriften läser jag
" - Pressen att använda IT i undervisningen ökar, men få lärare tycker att de fått konkreta verktyg för att integrera IT i sitt arbete. behovet av stöd är stort, säger Sören Love´n, som är utbildningskonsult och har undersökt lärarnas attityder till läromedel.

På en tredje plats i skriften, ett helt uppslag, läser jag om DATORERGONOMI - ett lyft för eleverna. Under rubriken BÄTTRE DATORARBETSPLATS - GÖR SÅ HÄR, läser jag bland annat
"Tangentbordet bör inte vara för brett, axelbredd är en bra tumregel.

Men! Det står inget om musmattan. En tidig frågeställning som jag kom i kontakt med i ett annat sammanhang, hur stor skall musmattan vara? Ända upp till en kvadratmeter? Om man riktigt gillar att köra runt och är en livlig person.

Det slår mig att, ...i all "modern skoldebatt" dyker det upp frågan om att att lärarna borde vidareutbildas för att höja sin kompetens.
Vem utbildade den unga generationen, vid datorn?
De lärde sig ofta själva, av ren nyfikenhet.

Visserligen mest det som har roat, men ur dessa kullar kommer virtuoserna vid datorn. I grunden var de knappast utbildade av staten.

Medelålders män briljerar gärna, nu menar jag inte bara lärarväsendet, utan mera generellt, med att roffa åt sig mycket teknisk kapacitet och programvara.
Många gånger blir det därhän, mycket grejer och extrautrustning (för att "knäcka kompisen"), men däremot har man ofta mycket små aningar om vad man faktiskt kan göra med programmen.I många fall, påstår jag.
Man har en fantastisk maskin proppad med mest statussymboler?



Thursday, February 07, 2008