The Heat is On - nu är det bara till att rösta grabbar !

Plockade med mig några röstsedlar från ICA-Maxi. Pengarna går till Childhood. Det låter tryggt. Hoppas det går bra för alla deltagare, att det berikar deras unga liv. Om inte med annat så med någon praktisk erfarenhet som ligger högre än själva tävlingsmomentet. Även som röstare kan man vinna något, 3:e pris är SVENSKA SPEL SÄSONGSKORT.



Väl hemma, råkade jag läsa ett några år gammalt vattenskadat tidningsurklipp (signerat Alexandra Eisenstein, Johanna Nylander, Peter Esse), bl a... "Unga kvinnor har en vardag full med budskap om hur deras kroppar och sexualitet böra vara. Och där, mitt i smeten står tonårstjejen dränkt i krav samt med en förväntan att vara duktig. Vilken kvinnobild får unga killar av dessa videor?"
Från videon till skolan. Jag vet att det utseendefixanta racet pågår även i skolan, det startar senast i högstadiet. Förebilderna finns just i media, av olika slag. Unga människor kan ha en väldigt förenklad, för inte tala om obefintlig, bild av hur föräldrarna får in pengar, för att finansiera unga önskemål. Det kan variera oerhört, föräldrarnas finanser. Ändå anses det ungefär att alla sponsrar sina barn på lika villkor.
Uniformeringen bestäms inte av någon skolstadga, utan av media. När det gäller utseendefixeringen har det gått ner i åldrarna.

Kan man komma lägre? Så fort den, enligt media, otroligt fruktansvärda puberteten sätter in, är det dags att lyssna på nördarna i fråga Olle. Och naturligtvis, var klädd på rätt sätt när du går ut. Du har väl inte glömt att gå till frissan efter skidsemestern under februarilovet? Glöm inte att kolla modebloggarna.

Så över till musiken; Råkade nyligen höra, en av repris, av en "svensk euroschlageruttagning", en s k deltävling. Upphaussat av SVT ( s k fri television) och naturligtvis kvällspress ( s k kommersiellt media ). Nej, efter att ha gett jippot en chans några år, är det dags att inte ens i misstag höra en repris. Några av låtarna var ungefär som något femtespår på halvt anonym 1970-tals vinyl LP, typ James Last Singers som hade kontrakt att göra en skiva varannan månad. Nu vet jag inte om just James Last Singers hade det, men jag har även förr refererat till just James Last Singers, när det var tal om Ace of Bace, på nittiotalet.. Då sade jag att "precis den här typen av ljudmassa gjordes redan på 1970talet", av typ James Last Singers, fast bättre. Hur i helvete kan då Ace of Bace tjäna så mycket pengar på det där? Det vore på sin plats att göra en retrodokumentär om James Last Singers. Vad gör dom idag? Uteliggare, eller fortfarande hemmafruar, rentav kanske någon var och är musiklärare. Men de torrbollarna skall ju inte tjäna för mycket, eller sitta i talk-show soffan, så den juridiska rättvisan har väl haft sin gång, på något sätt...

Min erfarenhet är, att många liksom inte alls fattar att de flesta musikerna syns aldrig i media. Det finns otaliga musikbesjälade, och skickliga, människor bara i det här landet. Det framkommer sällan i massmedial anda.
Inför års skiftet 1999-2000, hade Aftonbladet (ungdomsbilagan) en sorts tävling man kommit på själv, bland annat skulle Århundradets musikartister/grupper utses. Bland de nominerade för århundradets (1900talets) musikgrupper fanns A-Teens.
Egentligen är det så här, jag har inget direkt emot A-Teens. Har till och med en samlingsCD jag köpt i förbifarten för 19:90 i något studiesyfte, - någon av enstaka dagar under de senaste femton åren, då jag råkat ha extrapengar.

Kan mycket väl ta en låt av t ex A-.teens, ungefär som när man tar en halstablett, medan man väntar på bussen, medan man tänker på annat. Det som är svårt i ekvationen "Århundradets,,,,",
är att det finns säkert 2000 andra tablettsorter, bara på närmaste hylla.

Så, ...vilken potatissort var bäst under de 100 åren?? Någonting att fundera på vid det välfyllda matbordet för både hund och fä.