Idag Zoomar Zagolandet utanför det egna landets gränser med en riktig View-Master!

Tidningen Expressen 11 mars, har på ledarplats rubriken "Bonus ger baksmälla". Visserligen hakar man på en debatt som redan pågått en tid, men det känns som om frågan etablerat sig mer, och den debatten pågår inte ju bara i nobelt ordningssamma Sverige. Just att det verkar vara, vilken överraskning, ett internationellt fenomen, skapar lite nytt tryck. Ny forskning på området har påvisat att bonusarna ger inte alls mer fantastiska företag.

En del av dessa forskningsresultat fanns redan tidigare hos den outbildade mannen (eller kvinnan) på gatan, det kallades förr i tiden för vanligt förnuft. På den här planeten, där alltfler yrvaket betraktar miljö- och klimatförändringar. Skulle det då vara angeläget med alltfler, redan, välgödda ankor i styrelserummen? I själva verket berör de enorma pengapåsarna inte "alltfler", utan en absolut minoritet.

I tidningen Metro, även det gårdagens datum, skriver den kontroversielle Johan Stael von Holstein, under rubriken "Vi är på en highway to hell", i pessimistiska ordalag bl a ; " ...men ägarna av våra storbolag tjänar mer pengar än någonsin, samtidigt som vår medelklass blir fattigare. Ökade samhällsklyftor leder till missnöje, revolution och krig. Bankernas anställdas girighet har dessutom gett oss en enorm finanskris, de kommer inte att kunna låna ut pengar, vilket leder till lågkonjuktur, politikerna tar inte miljöhoten på allvar och tvingas i framtiden till drastiska åtgärder, med förbud och höjda skatter och avgifter som leder till 20 procents arbetslöshet, revolution och krig".
Som vanligt vill jag tillägga; det finns minst en klass under medelklassen, de lägre kasterna om man säger så. I det socialt "acceptabla, rumsrena samtalet" verkar de ofta liksom försvinna. De äro som icke-existenser.

För att återgå till Expressen; intill ledarspalten, under rubriken "Lägg ner P1:s rasistradio", skriver Ann-Charlotte Marteus; ..."Jo, ni kommer att hamna på äldreboenden och vårdas av unga kvinnor som heter Nasrin och Nisha och Samira. Det är Nisha som kommer att hålla dig i handen när du har ont och är rädd, det är Samira som kommer att fukta dina läppar när du har lunginflammation. Och när du halkar av rullstolen är det Muhammed som lyfter upp dig med sina starka, varma händer - och du kommer att vara så oändligt tacksam över att han finns i Sverige".

Det låter onekligen lite för enkelt om inflyttade och deras barn skall ges legitimitet på detta sättet. Jag tycker Marteus bäddar upp för lite av det där hon kritiserar, själv. Om krig och terrorism skulle råda här, och hundratusentals svenskar skulle fly utomlands, tror jag inte alls på att att siktet är inställt på att tacksamt vårda det "nya landets" befolkning. Någon sorts bakvänd kolonialism?

Under rubriken "Det är unga som diskrimineras mest" skriver Johanna Nylander. Hon presenteras som frilansskribent och student. Det sistnämnda påminner om härliga, satiriska, gamla Grönköpings Veckoblad, där man alltid var måna om att påpeka medborgarens socialt rumsrena status. Varför inte presentera Johanna Nylander som välbesökt bloggare? Nyligen har jag läst att kvällstidningarana upplaga varit på nedåtgående, men tydligen ännu inte sjunkit så lågt, att man fortfarande kan spela lite på den traditionsenliga hierarkiska presentationen, som skulle passa alldeles utmärkt vid kaffestunden inför både fru Bengtsson och herrskapet från Lidingö, som inte alls läser bloggar. (Man har det alltid fint och välstädat hemma, om händelsevis drottning Silvia en dag skulle titta in.)

Som bloggare har JN knappast ägnat någon tid mode,sminktips och kändisskvaller. I det här fallet går hon i tidningen delvis emot Ana Martinez, som hade haft ett inlägg dagen innan, under rubriken "Sätt stopp för åldersrasismen". Diplomatiskt kan jag hålla med båda, men inte på samma sätt, eftersom man berör diskrimineringsfrågan i olika faktiska ändar. Däremellan är det också ganska komplext. Livssituation, hälsa, arbetets innehåll, krav m.m. kan se så olika ut. JN skriver; "Det borde inte vara en stor sak vare sig byta jobb, eller att anställa någon". Det mäste inte vara det, men kan i vilket individuellt fall som helst, vara det. Yngre män, i alla fall, tror vanligen att man är av samma art som Stålmannen, - man orkar allt, är hur mobila som helst. Senast i medelåldern får de flesta omvärdera en del av sin bild. Men ändå, håller jag i den här debatten på den yngre generationen, DÄRFÖR ATT man har ännu inte deklarerat färdigt, som det tillhör en stillatigande zoombie, i min egen generation
Sedan dröjer det inte länge innan politikerna kommer till det färdigt uppdukade smorgaasbordet, för att ta för sig av godbitarna. De stora smörgåsarna syns bäst.

På sidan fyra läser jag också, under rubriken, "Ta ansvar Svenska Spel"(signerat Anne Nilsson och Thomas Karlström, gruppterapeuter, spelberoende teamet i Malmö)bland annat att; ..."Målet är att försöka få flera unga till bingohallarna". Klart att man har mål, att tjäna pengar. Jag begriper inte heller varför Svenska Spel envisas med att se till det gamla klassiska lördagsstryktipset skall vara över hela helgen, det skall dras ut på det, även om det ju finns ett annat nytt tips söndagar (Europatipset) Dessutom tar man ut en sk "lördagsavgift".

Väldigt många tippare har spelat fotboll, sett fotboll, man vet hur en matchlängd känns, - men kundhjärnan förutsätts vara otroligt intresserad av att tumma på sina kuponger över hela helgen, givetvis helst se utspridda matcher i sportkanalerna, som att inget annat finns att bevaka, - för att sedan mötas av beskedet att 10 rätt ger ingen utdelning, och 11 rätt ger elva kronor. Det betyder; JACKPOT, JACKPOT (för) Svenska Spel som håller inne kundernas pengar och förutsätter att man satsar igen, på en ny kupong med medioker svårighetsgrad.

Skall det åter bli 11 rätt? De två knallarna kunde man inte gardera upp med liten insats.( Meningen är kunden skall satsa hur mycket som helst, som i V75. Det gäller att gardera upp rejält, för att normalt vara med i matchen om JÄKKPOTTEN.)

På sidan sjutton; Ulf Nilson: "Jag har förlorat miljoner på börsen",

Lugn Uffe, varva ner i spelbutiken med icke-existenser. Stryktipskuponger finns fortfarande. Toppjobbet som diktator i någon bananrepublik är fortfarande fullt möjligt..