Lutande Tornet

Under rubriken "Ängelholms dyra politiknota" (Expressen tis den 3 juni, spalt på ledarsidan)), signerat Christina Linnea Örtendal, statsvetare och omvärldsanalytiker, f.d. fritidspolitiker i Ängelholm
- - läser jag bland annat;

"Så kom då den dagen när Ängelholms kommun kom överens med den sparkade ekonomichefen Herman Crespin. Avtalet innebär att han avslutar sin anställning 31 maj och att han från och med det datumet har ytterligare 18 månadslöner på 52 000 plus semesterersättning. För kommunen tillkommer även sociala avgifter och kostnaden hamnar då på 1,5 miljoner.
Kommunen har redan fått in en ny tillfällig ekonomichefpå halvtid "

"Prislappen på honom är cirka 200 000 kr."

"Rekryteringsprocessen för att hitta en ny ekonomichef är inte heller gratis. Jag utgår från /hoppas att man väljer att ta hjälp av ett professionellt rekryteringsföretag och då får vi ytterligare en kostnad. Låt oss räkna lågt och sätta en prislapp på 100 000 kr. Men det räcker inte: För om och när vi lyckats rekrytera en ny ekonomichef, som förväntas ta sex månader; så ska denne person ha lön i ett (1) år samtidigt som Herman Crespin fortsätter att ha betalt för att inte sköta sitt arbete. Och då är vi uppe i 3 200 000 skattekronor. Men det räcker inte: Varumärkesförlusten för Ängelholms kommun är stor."

"Men det räcker ändå inte: För det finns ytterligare svårkalkylerade indirekta kostnader i form av färre sökanden, lägre kompetens och eventuell personalbrist. Denna typ av kostnader kräver ingående kalkyler och de skulle ändå vara ytterst problematiska, varför jag avstår från att prismärka denna del av processen. Sammantaget kan vi dock räkna ihop vad det exceptionella avskedandet av en ytterst kompetent ekonomichef rent ekonomiskt kostat oss skattebetalare. Det blir, lågt och försiktigt räknat en kostnad på mellan 3 200 000 och 4 000 000 skattekronor!
Då har jag inte räknat med några kostnader för uteblivna intäkter"

Har skrivit, i alla fall reagerat, på liknande historier förut. Åren går. Meningen är kanske att man med tiden skall bli immun, att det finns en tillvänjningstid. Hur stort nyhetsvärde har det idag? I det här fallet är fallskärmshistorien metodiskt upplagd i "stormedia", skrivet av en "insider" som känner till fallet Det är föredömligt i princip. Men frågan är, vad hjälper det?

De flesta fallskärmshistorier är glömda inom två dygn, om man inte tillhär de närmast sörjande förstås. Ett spektakulärt bankrån har förmodligen lite större medial genomslagskraft, men inte ens det kommer de flesta, vågar jag påstå, riktigt ihåg längre än max 48 timmar. Under den tiden har man ju sett så mycket annan action.

Om det är en SHOW som bara går vidare; varför inte göra det lite roligare, för fram glädjen i både ge och ta. Låt både givare och mottagare uppträda på torget. Affischer på stan, foto naturligtvis. Är det riktigt stora grejer kan man flyga in Maggan Winberg med helikopter som ceremoniell prisutdelare, till ackompanjamang av lokala sambarytmer.
Det är ju rumsrent att skrapa lotter i TV, hur många år skall man få ren vinst? Tio, femton?... och folket betalar gladeligen. Om man inte vinner själv, kan man glädjas med den som vinner. Få gläds med förlorare.
Om man vägrar ta emot sin fallskärm? Är en riktig surpuppa?
Ja, då blir det väl så att då får man ingen A-kassa heller när man går till arbetsförmedlingen.
Så är det bara, så är systemet, konstruktionen, bygget, det svenska tornet.
Det är lätt att upptäcka skurkarna från den utsiktsplatsen.

Det kan inte rasa. Det stå i hundra år till. Det syns på långt håll.
Som någon sade; "Jag är torndemokrat, och kommer alltid att vara det".