HÄRSKAREN

Han hade aldrig bott någon annanstans. Promenadvägen hade han 147 meter till affären (livsmedel) och 246 meter längre bort låg närmaste pizzeria, La Grottola. När han varit utomlands, ibland med sin fru, trodde han att det gjorde ingen skillnad om han bodde där, frånsett att det bara var opraktiskt.

Besökte han en annan stad inomlands, visste han också precis hur det var. Han hade känslan av att det var sämre överallt annanstans. Ingenting i miljön på andra platser hade samma precision som det han var van vid. Men han hade inget emot att köpa varor eller produkter som kom från andra håll i världen, bara de inte inkräktade på hans sinnesfrid. Genom att bläddra i utvalda tidningar, ibland utvalda dyrbara magazin, skapade han en bild om hur världen var anpassad för honom. Han tog också för givet att alla såg och hörde precis som han, men själv var han den person som bodde på den bästa platsen för dessa egenskaper.

Eftersom han var perfekt fanns det egentligen inget han kunde göra. Varje agerande utanför de invanda rutinerna riskerade att få honom ur balans. Därför var det rätt förvånande en kväll då han ville gå en omväg hem från pizzerian. Han var snart på okänd mark, i sin egen hemstad. Han tyckte meddetsamma att det var smutsigt och allmän oordning där han befann sig, på promenadstigen bakom parken, 1100 meter från hemmet.

Natten var redan i frmåtskridande och han befann sig i sina för omvärlden slutna tankar. Han mötte några vandrare, som det föll sig för honom naturligt, självklart sämre klädda än han själv. De delade ut en gratistidning. Två älgar råkade något senare korsa stigen. En mopedist passerade i 65km i timmen. Två joggare kom ut ur buskarna. Det smattrade i skogen av k-pistar (hemvärnet). En överraskande hagelskur föll ner från himlen och skrämde igelkottsfamiljen till att ta skydd under en bänk.

När han kom hem till sin bostad halvtimmen senare frågade hans fru var han varit. – ” Jag tog en promenad. Den tillförde inte mig något. ”. Innan han lade sig till sängs beslöt han ta sig en kvällsmacka med sina favoritpålägg. Han bläddrade lite i gratistidningen. ”Unga kvinnor mår allt sämre i Sverige” var en rubrik på sidan 02. ”Dom får skylla sig själva”, var en av hans sista tankar innan han lade sig på den tjocka madrassen. ”De bor på fel plats, hör fel saker, ser fel saker, äter fel, gör fel saker, ja, ingenting gör de rätt”.


Prick klockan 24:00 dök göken fram ur luckan på det österrikiska gökuret. Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko, Ko-Ko, Ko-Ko, Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko. På ett flygfoto över staden kunde man se huset där han sov. Från 10 000 meters höjd verkade staden mera vara en fläck invid havet. Från högre höjd kunde man definitivt inte längre se hans boning, bara förstå att han fanns. Vem kunde betvivla hans perfekta utsiktsplats.

Producenten

Tisdagkväll; kollade igenom text-tv, ”nyheter”. Gruppvåldtäkter i Norrköping – orkar jag kommentera det? Gärningsmännen är inte på den intellektuella nivån att man förstår någonting. Kanske är det vi dit vi kommit. En del förstår ingenting alls.

Skall man vara ”hygglig”, kan man kanske säga att gärningsmännen möjligen förstår så långt…, att man ställer till med skada, men njuter av det i någon sorts intern ”kamratlig” flabbighet. Ingen ödmjukhet eller analysförmåga utöver det. Går i vardagen omkring med sina mobiltelefoner, åker bil, ser på TV.

Just när detta skrives, strax efter kl 19:00, åter ett avsnitt av ett känt program – varför alltid nämna dess namn – där man ungefär mest ligger i sängen i gemensamma sovrum, står i badrummet och diskuterar något sexrelaterat relationsärende, har fest, där det sällan i rutan dröjer länge innan i alla fall någon börjar tappa sina plagg. För de ännu yngre människorna, som råkar se på TV under bästa sändningstid, är de i rutan ”stora” människor, vuxna förebilder…

Kanske kallas detta yttrandefrihet. Märkligt att man i så hög grad inte kan använda den friheten till något annat än att fokusera på sex. Det verkar totalitärt, påtvingande. De allra flesta har något förhållande till sin egen sexualitet. För en fortfarande expanderande bransch är detta spelplanen, man vill ”förädla” sexualiteten till ett renodlat konsument och kundbeteende.


- men när det gäller gruppvåldtäkter, tror jag att det till en del också handlar om samma mekanik som gängmisshandel, huliganupplopp. Det är, vanligen bara, män i flock. Precis som i de flesta krig som varit. Kanske var männen där ibland just för det att man begrep inte bättre - eller så var det så att någon hade skickat dit dom. Det var order.

Någon Alfahanne brukar finnas med, själv på plats, …eller någon annanstans, producenten av själva ideen…., visst f-n är det ett allvarligt problem om inte egoisten i den tankesmedjan kan komma på något bättre!!

En Sammandragning Inför Valet !

I februari hade man som avsikt att samlas i partiledaren Bengt Skumbergs villa för en liten Kick-Off inför valkampanjen. Partiet, Sista Dagars Klassresa (SDKL-R), hade skördat många motgångar efter Nyårsfesten (förberedelserna inför denna finns tidigare beskrivna på annan plats i Zagolandet, under rubriken ”Ett mycket viktigt Möte inför Nyår”). Partiets innersta krets hade nu tillkallats. Inga fler inköp av fyrverkeripjäser, det var en åtstramande åtgärd, som skulle rädda partikassan från att sina ytterligare!

Prick en timme försenad dök han upp, Sam Lagerborn, partiets ständigt ofta närvarande partisekreterare. Han anlände i en hyrd skåpbil, denna gång lastad med ett dussin skyltdockor.
– ”Du Sam”, sade Bengt allvarligt vid köksbordet…..”fick du tag på dem?” Några veckor tidigare hade man tillsammans sett på TV och fått nya idder. Ett majoritetsbeslut hade lett fram till att dokumentärserien ”Girls of the Playboy Mansion” helt enkelt sprudlade av framåtanda och hade många förebilder som kunde vara till gagn för SKDL-R. Endast några inköp behövde man göra. Hertha Berlin (kvinna) hade röstat emot, men hon var ju i minoritet.
Under Kick-Off skulle man ha öppet hus i villan för stora utvalda delar av allmänheten. Det gällde att flasha lite.

– ”Vi kan ställa ett par skyltdockor i trädgården, som om de spelade volleyboll”, sade Sam och tog en tugga av en liten kanelbulle. – ”Mitt i vintern?” Bengt såg lite fundersam ut, men det kan ha varit den bleka februarisolen som inte orkade ända fram genom köksfönstret. –”Dom har i alla fall moderiktiga bikinis”, inföll Sam omedelbart med en halv kanelbulle i munnen. – ”Men vi har ju ingen swimming-pool i trädgården…, ser det inte lite tokigt ut”, replikerade Bengt med två kanelbullar i händerna.

Ja, trädgården var nog så sant lite sparsam, förutom en liten hörna där Hertha Berlin planterat några ovanliga spanska buskar, inspirerad av TV:s programserie Gröna Rum. –”Hmm…, ”, Sam funderade lite men kom sedan på att, - ” vi kan lägga två i badkaret, ...Lola och Gina....”. Bengt nickade. –”Två ställer vi invid porten, ...Yvette och Sondra ,...de är liksom på väg till leksaksaffären för att köpa presenter till birthdayparty…!!”

Bengt nickade och masserade skäggstubben.

-”Två ställer vi köket,... Barbara och Britt, ..nedåtböjda vid ugnen... och med sträckta armar, som om de var på väg att ta ut färdiga nybakta pizzor. De fyra vi har kvar låser vi in i pannrummet,... som om de skulle leka kurragömma…..(hi-hi”).

– Skall dom,...låt oss säga, ..Alisette, Noisette...Wanda och Marabouette, ... ha... k a n i n d r ä k t e r n a på sig??”, undrade partiledare Bengt.

Sam nickade. –”Men.... vem skall vara Hef?”.


–”Du kan vara Hef…., du kan få låna min gamla dollarpipa med rakt skaft. En vit kaptensskärmössa hittar vi säkert på något av lågprisvaruhusen”.
Bengt Skumberg, partiledaren, verkade nöjd, men gissade att Sam Lagerborn hade något i baktankarna, några delikata äss i skjortärmen. Mycket riktigt, Sam samlade sig för att säga något som ytterligare kunde ha betydelse för situationen;....

”Jo…, de två i badrummet…Patsy och Kendora, vill jag gärna träffa en stund ...enskilt…. Kan inte du åta dig att under den kvarten släpper du inte in några dit…, behöver någon gå på toa,... kan du ju skicka dom ut i trädgården...Du vet, bakom de där buskarna som Hertha planterade.

– ”Jo det går väl bra…men vore det inte genant för låt oss säga Tracy och Heather i sina handvirkade bikinis, som är där ute mitt i en volleybollmatch?” Sam tystnade några ögonblick, men hade svaret; - ” De kan väl lägga sig bakom busken allihopa, precis som i Big Brother.... Förresten.... vi kan rigga en kamera i äppelträdet!

Som vanligt blev inte Bengt Skumberg besviken på på sin fyndiga pressekreterare.

”-Och låt oss säga att Yasmina och Starly som står vid porten på väg till leksaksaffären... för att köpa rosa plastpresenter till birthdayparty…, de kan ju faktiskt vara spritt språngande nakna,..... så att de många förstagångsväljarna blir invanda direkt från första stund och.... förstår att Sista Dagars Klassresa är en modern organisation och... inte ett gäng neanderthalare från en av världens hemska krishärdar!"

Nu var allt klart för Kick-Off !!! .

Vad som förväntas ..?

Gårdagens reportage i SVT slog väl in den definitiva spiken om att det förekommer "regelrätt" slavhandel i Europa. Unga kvinnor mer eller mindre tvingas in i prostitution, i det här fallet i Turkiet. Omständigheter i de egna hemländerna, som Ukraina och Moldavien är så knappa att man mer eller mindre tvingas söka jobb utomlands. Väl i det andra landet, med fråntaget pass luras man i en hårdför affärsverksamhet. Otroligt nog kan man t o m få för sig att sälja kompisens fru. Det var ändå bara några exempel som togs upp.

Inför förestående fotbollsVM har många varningsflaggor höjts om en allt mer forcerad verksamhet. Den kärntrupp som av tradition fortfarande faktiskt gillar fotboll, har i många år fått plågas med huliganeländet (det har inte alltid varit så), nu skall det spåra ut ytterligare och man får väl då bläddra ett bra tag i tidningen för att hitta ett normalt fotbollsreportage. Det som man blev påmind om, är också den ekonomiska misär som många tvingas leva i på östra sidan av europa. Folk ser tärda och vitaminlösa ut, men försöker tappert se på framtiden.

Till detta läggs till, en normal TV-kväll 2006, muslimsk extremism; enligt ett ledande uttalande från det hållet, lär det finnas miljoner muslimer som är beredda att dö för profetens heder. Detta som jag här ovan beskrivit, kunde jag inte föreställa mig 1966 då jag som ganska ung såg svartvita TV-sändningar från FotbollsVM i England. Hur var det i Sverige 1958? Det var nog frid och fröjd, mycket som verkade roligt, inte minst för att det fanns framtidoptimism?

Den optimismen är det lite svårare att se skymten av idag, inte ens om man tar på sig bra vinterskor i det här vädret.