HÄRSKAREN

Han hade aldrig bott någon annanstans. Promenadvägen hade han 147 meter till affären (livsmedel) och 246 meter längre bort låg närmaste pizzeria, La Grottola. När han varit utomlands, ibland med sin fru, trodde han att det gjorde ingen skillnad om han bodde där, frånsett att det bara var opraktiskt.

Besökte han en annan stad inomlands, visste han också precis hur det var. Han hade känslan av att det var sämre överallt annanstans. Ingenting i miljön på andra platser hade samma precision som det han var van vid. Men han hade inget emot att köpa varor eller produkter som kom från andra håll i världen, bara de inte inkräktade på hans sinnesfrid. Genom att bläddra i utvalda tidningar, ibland utvalda dyrbara magazin, skapade han en bild om hur världen var anpassad för honom. Han tog också för givet att alla såg och hörde precis som han, men själv var han den person som bodde på den bästa platsen för dessa egenskaper.

Eftersom han var perfekt fanns det egentligen inget han kunde göra. Varje agerande utanför de invanda rutinerna riskerade att få honom ur balans. Därför var det rätt förvånande en kväll då han ville gå en omväg hem från pizzerian. Han var snart på okänd mark, i sin egen hemstad. Han tyckte meddetsamma att det var smutsigt och allmän oordning där han befann sig, på promenadstigen bakom parken, 1100 meter från hemmet.

Natten var redan i frmåtskridande och han befann sig i sina för omvärlden slutna tankar. Han mötte några vandrare, som det föll sig för honom naturligt, självklart sämre klädda än han själv. De delade ut en gratistidning. Två älgar råkade något senare korsa stigen. En mopedist passerade i 65km i timmen. Två joggare kom ut ur buskarna. Det smattrade i skogen av k-pistar (hemvärnet). En överraskande hagelskur föll ner från himlen och skrämde igelkottsfamiljen till att ta skydd under en bänk.

När han kom hem till sin bostad halvtimmen senare frågade hans fru var han varit. – ” Jag tog en promenad. Den tillförde inte mig något. ”. Innan han lade sig till sängs beslöt han ta sig en kvällsmacka med sina favoritpålägg. Han bläddrade lite i gratistidningen. ”Unga kvinnor mår allt sämre i Sverige” var en rubrik på sidan 02. ”Dom får skylla sig själva”, var en av hans sista tankar innan han lade sig på den tjocka madrassen. ”De bor på fel plats, hör fel saker, ser fel saker, äter fel, gör fel saker, ja, ingenting gör de rätt”.


Prick klockan 24:00 dök göken fram ur luckan på det österrikiska gökuret. Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko, Ko-Ko, Ko-Ko, Ko-Ko, Ko-Ko. Ko-Ko. På ett flygfoto över staden kunde man se huset där han sov. Från 10 000 meters höjd verkade staden mera vara en fläck invid havet. Från högre höjd kunde man definitivt inte längre se hans boning, bara förstå att han fanns. Vem kunde betvivla hans perfekta utsiktsplats.