............En Date med Aftonbladet
Undrade hur det skulle gå. Hade till och med försökt städa, men kom fram till att det kunde inte hjälpa så mycket. Visste inte ens hur stor han eller hon eller det var. I denna enkla, men på många sätt skakande, historia uppenbarar sig mötet med Aftonbladet. Det var en helt vanlig onsdag i oktober. Hur såg han, hon eller det ut? Ett stort slemmigt, konturlöst monster som skulle glida in genom dörröppningen? Jag kunde inte ha mera fel.
När jag väl öppnade dörren någon kvart efter avtalad tid stod där något som mest liknade en julgran av gulnat papper. Fnöskigt, prassligt och Aftonbladet hade lite svårt att ta sig in genom den inte så stora dörröppningen. Ett par ögon, svarta som trycksvärta, skymtade ibland mellan bladen som kunde vara en krage. Det är svårt att beskriva ljudet. Ett svagt susande liksom, mera strukturerat än det ständiga prasslet när hängande löpsedlar släpade i golvet, vidrörde mina billiga möbler.
- Kom in Aftonbladet, sade jag lite med vördnad, gripen av stundens unika allvar.
Han, hon eller det stannade till någon sekund. Ögonen, svarta av trycksvärta, skymtade. Tittade ner på mig, ty Aftonbladet var nog över två meter i höjd, utan att sträcka på sig. Bland bladen öppnade sig plötsligt något, det kunde vara en mun:
- HAR DU SILIKONPATTAR!?, ljöd det som ur en hålighet i ett plåttak. Rösten stämde liksom inte med den nästan lite mysiga, julgransaktiga uppenbarelsen i min lilla lägenhet, trångt möblerad eftersom jag inte fick plats med allting. I källaren gjorde dom mest inbrott, så där kunde jag inte förvara alla lådor som var fulla med viktiga saker.Jag blev lite ställd av frågan.
- Nej, jag är man. Visserligen, lite tyngre och formlösare med åren och med långtifrån samma spänst som i ungdomen, svarade jag och tog något steg åt sidan, men markerade att Aftonbladet kunde sätta sig i mitt lilla kök.
- HMMFF, grymtade han, hon eller det, min gäst Aftonbladet. Tog några snabba steg in i köket innan den prasslande jätten. Ett misstag förstås, nu kunde jag inte lämna köket, vägen ut var blockerad av min mest storvuxna gäst någonsin.Satte ändå på kaffebryggaren med vana händer. I det lilla kökets annorlunda belysning verkade Aftonbladet mera gul, med dragning åt orange, på löpsedlar som hängde längs något som kunde vara armar. Han, hon eller det påminde om någon sorts jättefågel. Svarta stripor av trycksvärta förhöjde intrycket. Kanske var det en jättetidningsanka som såg ut som en julgran.
- TJÄNAR DU LIKA MYCKET PENGAR SOM PER GESSLE, DU BOR JU I HALMSTAD, FÖRRESTEN SKALL VI ÅKA TILL TYLÖSAND OCH SPELA GOLF MED FARMENBAYWATCHTJEJERNA, sade plötsligt Aftonbladet med med papprets fulla auktoritet när jag stod i mina tankar. Den inte alltför väl rengjorda kaffebryggaren av märket Philips spottade och fräste. Hade köpt den i samband med en liten tipsvinst för tio år sedan. Skulle just svara min gäst, när denne liksom fladdrade till i mungipan, utan att vänta på mitt svar.
- HELGVÄDRET HAR REDAN NÅTT SVERIGE, HÄR KAN DU SKRIVA PÅ PROTESTLISTAN!
- Nej, Aftonbladet, jag vägrar, jag bryr mig inte så mycket om helgvädret.
Det surrade och darrade, vibrerade bland de gula bladen. Nu lade jag märke till några rosa, det måste varit sportbilagor.Där stod det om de engelska fotbollslagens matcher i alla väder. Han, hon, det lade märke till min blick.
- SKALL VI INTE GÅ HEM TILL MIG ISTÄLLET SÅ KAN DU FÅ PRATA MED MIN SEXRÅDGIVARE OCH MINGLA MED BILAGORNA SOM EN RIK KÄNDIS?!
Kaffet var klart. Tog fram en handrullad cigarett ur mitt silveretui´. Tände på med en billig tändare, efter att jag med något ovarsam handrörelse råkat tända på min frasiga gäst. Det var som om en hallucination förångades, inte ens brandlarmet gick. I soppåsen, en plastkasse av märket Hemköp, blev Aftonbladets öde, som i en instruktionsfilm för nyinflyttade.De lyckliga analfabeterna som slapp besväret med att hantera sina sopor, fåglarna där ute, betade lite i gräsmattan, precis som vanligt, trots att det faktiskt var i oktober.
Thursday, October 27, 2005
Tuesday, October 25, 2005
Från En Vanlig Läsare Tisdagen 25 oktober
"IDAG SKALL JAG SE PÅ NÄR MAN
I TELEVISIONEN DEBATTERAR
T O P P K A N D I D A T E R N A."
Och vad fick jag se? Blev förvånad över ivern hos de som förespråkade Toppkandidaterna. Som den naturligaste sak i världen hade programmet, utan att det sänts, redan storslagna proportioner, opinionsbildande politiker kan man bli genom att en producent väljer lämpliga kandidater. Inte kan man kalla det en demokratisk process, vilket väl är något de flesta svenska politiker förespråkar. Det kommer att bli en belastning för trovärdigheten av SVT. Ett dagligt opportunistmedia som Aftonbladet kommer att ge både ris och ros, .... framförallt kommer att man ge det uppmärksamhet. Hur mycket? I hur nära anslutning med valet 2006?
Vad som än händer kommer det att bli ha svårt att undgå att läsa deras löpsedlar. Det räcker med att man står i kassakön i matvaruaffären. I kortfattat, lättbegripligt textspråk får vi läsa om plastpolitikernas utspel framför kameran.
Förtroendet för politiker i allmänhet kanske inte ökar så mycket, när man står där med sin brödlimpa.
Vad som än händer kommer det att bli ha svårt att undgå att läsa deras löpsedlar. Det räcker med att man står i kassakön i matvaruaffären. I kortfattat, lättbegripligt textspråk får vi läsa om plastpolitikernas utspel framför kameran.
Förtroendet för politiker i allmänhet kanske inte ökar så mycket, när man står där med sin brödlimpa.
Och läser, chatmeddelandet.
Sunday, October 23, 2005
Vem valde KG Bergström?
....äsch, jag menar, VEM V Ä L J E R K G ?
Ja, vem väljer vem? När? Var? Hur? Vanliga frågor i TV-soffan.
Har läst om SVT.s (långt gångna?) planer om att genom den nya satsningen "Toppkandidaterna" göra valet 2006 även till en dokusåpa. Egna ordinarie reportrar lånas ut till utfrågningar. De utvalda skall bedriva egna valkampanjer i TV och vinnaren kan på sikt hamna i riksdagen (skriver Aftonbladet). Vinnaren koras i direktsändning och får 250 000 till att förverkliga sina ideer.
Gissar jag rätt kan det efter en tid bli s v å r t för till exempel Aftonbladet att skilja på Toppkandidaterna och Verkligheten.Vad kommer att stå på löpsedlarna? Ett produktionsbolag letar nu efter lämpliga deltagare till politiken..Var raggar man? Hur ser en politiskt intresserad ut som inte redan är aktiv?
Det påstås vara gänget som låg bakom den svenska versionen av Big Brother, som nu åter......., får fart på engagemanget bland licensbetalarna i de svenska skogarna. Som jag längtar. En fri television.
Klart att en del nya partier borde dyka upp: Cliffhangerpartiet (hänger kvar), Fönsterpartiet (tittar in), ParadiseBabes (hoppar omkring med siliconstudsbollar) eller Lip´s r´ us (suger sig fast).
En spännande valrörelse är att vänta inför öppen kamera. Den gamle TV-recensenten i Kvällsposten, Björn Fremer, borde vara jättenöjd, under 1970talet tjatade han alltid om att det skulle vara mer underhållning i TV.
En sak är säker; det blir mycket att hålla reda på.
Det är vid första anblicken svårt att förstå varför inte "Toppkandidaterna"hamnar hos TV3,... men vid närmare eftertanke, man har ju bara en utfrågare (R Aschberg) och då kan det ju inte bli särskilt objektivt. Programmet kan också bli för långdraget och kan inte synkronisera med TV3:s ordinarie nyhetstombola med ca 1 minuts sändningstid. Däremot skulle TV5 kunna baka in det i sporten, om inte TV4 hinner före, men man har ju redan Parlamentet. Fler partier än det Blå och det Röda laget kan rasera trovärdigheten och policyn om lättfattlighet.
Jag som ännu inte hunnit såga Idol !!!
Ja, vem väljer vem? När? Var? Hur? Vanliga frågor i TV-soffan.
Har läst om SVT.s (långt gångna?) planer om att genom den nya satsningen "Toppkandidaterna" göra valet 2006 även till en dokusåpa. Egna ordinarie reportrar lånas ut till utfrågningar. De utvalda skall bedriva egna valkampanjer i TV och vinnaren kan på sikt hamna i riksdagen (skriver Aftonbladet). Vinnaren koras i direktsändning och får 250 000 till att förverkliga sina ideer.
Gissar jag rätt kan det efter en tid bli s v å r t för till exempel Aftonbladet att skilja på Toppkandidaterna och Verkligheten.Vad kommer att stå på löpsedlarna? Ett produktionsbolag letar nu efter lämpliga deltagare till politiken..Var raggar man? Hur ser en politiskt intresserad ut som inte redan är aktiv?
Det påstås vara gänget som låg bakom den svenska versionen av Big Brother, som nu åter......., får fart på engagemanget bland licensbetalarna i de svenska skogarna. Som jag längtar. En fri television.
Klart att en del nya partier borde dyka upp: Cliffhangerpartiet (hänger kvar), Fönsterpartiet (tittar in), ParadiseBabes (hoppar omkring med siliconstudsbollar) eller Lip´s r´ us (suger sig fast).
En spännande valrörelse är att vänta inför öppen kamera. Den gamle TV-recensenten i Kvällsposten, Björn Fremer, borde vara jättenöjd, under 1970talet tjatade han alltid om att det skulle vara mer underhållning i TV.
En sak är säker; det blir mycket att hålla reda på.
Det är vid första anblicken svårt att förstå varför inte "Toppkandidaterna"hamnar hos TV3,... men vid närmare eftertanke, man har ju bara en utfrågare (R Aschberg) och då kan det ju inte bli särskilt objektivt. Programmet kan också bli för långdraget och kan inte synkronisera med TV3:s ordinarie nyhetstombola med ca 1 minuts sändningstid. Däremot skulle TV5 kunna baka in det i sporten, om inte TV4 hinner före, men man har ju redan Parlamentet. Fler partier än det Blå och det Röda laget kan rasera trovärdigheten och policyn om lättfattlighet.
Jag som ännu inte hunnit såga Idol !!!
Friday, October 21, 2005
ZAGOLANDET BEVAKAR KÄNDISVÄRLDEN...
- del 1
...........idag :
"Hur sällan är det icke man i lifvet som i konsten påträffar någonting som absolut tillfredsställer. om hvilket man obetingadt, gladt och utan reservation kan säga till sig sjelf : detta är riktigt, detta är sant, detta är stort!
Hur sällan finner man ej det ädelt originella, det naturliga och det naturfriska hos konstnärerna eller virtuoserna, öfverallt form och skal, flärd och affektering, imitation och tanketomhet! Vid åhörandet av Anette Essipoff återkommer denna halftförgätna tro på verklig konst, utöfvad på detta stränginstrument man kallar piano,
och man måste tillstå, att just detta är rätt, att just detta är skönt - med ett ord, att just detta är musik.
Den trötte, blaserade konsertbesökaren har tyvärr rätt, då han klagar, att musiken ofta är utdömd på estraderna. Virtuositeten har dödat den musikaliska konsten, och vi fira begrafningar blott alltför ofta. Det arma pianofortet är en guillotin i våra konsertsalar, och man måste förlåta en av af vår tids största komponister för ett yttrande, fäldt helt högt vid utgåendet ifrån en pianokonsert; han sade, den stränge mannen :
" Jag vet bara en sak som jag hatar mer än en virtuos som spelar piano,
och det är två. som spela - a quatre-mains"
Man glömmer att man hör pianospel när fru Essipoff spelar. Man har framför sig en individualitet som intresserar, fängslar och slutligen hänför. Man har med skäl förebrått henne att hon liksom öfverilar sig sig, låter sin passion för lite känna sjelfbeherskningens tygel, att hon någon gång i yster ifver glömmer sig och derigenom gör spelet oredigt och skarpt, att hon "dundrar" för mycket - men, om hon vore annorlunda än hon är, så vore hon måhända icke så tjusande som nu! Hon är också alls icke "gudomlig", nej, tvertom alltigenom, en menniska af kött och blod med vilda och stormande lidelser, och hon är till på köpet en dotter af det unga, oroliga, samhällsomstörtande Ryssland. Och den som förstår musikens mystiska språk, skall i hennes målande spel lätt igenkänna de svallningar en så eldig själ fåfängt försöker dölja. "
ur Svensk Musiktidning, Stockholm den 1 december 1881.
...........idag :
ANETTE ESSIPOFF
"Hur sällan är det icke man i lifvet som i konsten påträffar någonting som absolut tillfredsställer. om hvilket man obetingadt, gladt och utan reservation kan säga till sig sjelf : detta är riktigt, detta är sant, detta är stort!
Hur sällan finner man ej det ädelt originella, det naturliga och det naturfriska hos konstnärerna eller virtuoserna, öfverallt form och skal, flärd och affektering, imitation och tanketomhet! Vid åhörandet av Anette Essipoff återkommer denna halftförgätna tro på verklig konst, utöfvad på detta stränginstrument man kallar piano,
och man måste tillstå, att just detta är rätt, att just detta är skönt - med ett ord, att just detta är musik.
Den trötte, blaserade konsertbesökaren har tyvärr rätt, då han klagar, att musiken ofta är utdömd på estraderna. Virtuositeten har dödat den musikaliska konsten, och vi fira begrafningar blott alltför ofta. Det arma pianofortet är en guillotin i våra konsertsalar, och man måste förlåta en av af vår tids största komponister för ett yttrande, fäldt helt högt vid utgåendet ifrån en pianokonsert; han sade, den stränge mannen :
" Jag vet bara en sak som jag hatar mer än en virtuos som spelar piano,
och det är två. som spela - a quatre-mains"
Man glömmer att man hör pianospel när fru Essipoff spelar. Man har framför sig en individualitet som intresserar, fängslar och slutligen hänför. Man har med skäl förebrått henne att hon liksom öfverilar sig sig, låter sin passion för lite känna sjelfbeherskningens tygel, att hon någon gång i yster ifver glömmer sig och derigenom gör spelet oredigt och skarpt, att hon "dundrar" för mycket - men, om hon vore annorlunda än hon är, så vore hon måhända icke så tjusande som nu! Hon är också alls icke "gudomlig", nej, tvertom alltigenom, en menniska af kött och blod med vilda och stormande lidelser, och hon är till på köpet en dotter af det unga, oroliga, samhällsomstörtande Ryssland. Och den som förstår musikens mystiska språk, skall i hennes målande spel lätt igenkänna de svallningar en så eldig själ fåfängt försöker dölja. "
ur Svensk Musiktidning, Stockholm den 1 december 1881.
Wednesday, October 19, 2005
Ap ropå aldrig sinande debatter
"Genom en ansträngning, vars make ännu inte funnits här på jorden, har jag nått en genomsnittseurope´s bildningsnivå"
"När jag ser tillbaka på min utveckling och dess hittillsvarande mål, så har jag varken orsak att beklaga mig eller vara belåten. Med händerna i byxfickorna och vinflaskan på bordet halvligger jag i gungstolen och tittar ut genom fönstret. Kommer det en besökare tar jag emot dem som sig bör. Min impressario sitter i tamburen.
Ringer jag, kommer han och hör efter vad jag vill. Om kvällarna är det nästan alltid föreställning, och nu kan jag väl knappast nå längre som artist. Då jag om nätterna kommer hem från banketter, vetenskapliga sammanträden eller gemytlig samvaro med vänner, väntar en liten halvdresserad schimpanshona på mig och med henne förnöjer jag mig då en stund på apsätt. Men om dagen vill jag inte se henne, ty hon har den förtryckta blicken hos ett förvirrat dresserat djur. Det är bara jag som kan upptäcka det, men det är svårt att uthärda.
På det hela taget har jag emellertid uppnått vad jag önskade. Man kan inte direkt säga, att det inte var mödan värt. För övrigt intresserar mig inte människornas omdöme, jag vill endast bidraga till att öka vetandet, jag återger endast vad jag upplevat- Även iför Eder, höga herrar i Akademien, har jag endast uppträtt som en objektiv rapportör. "
Ovanstående är hämtat ur en novell av Franz Kafka; "Redogörelse framlagd för en akademi" (1919) i översättning av Bengt Chambert (1965). Ett exemplar av en pocketutgåva hittades i Oskarström (2005). Närmare bestämt i oktober, den adertonde.
Åtminstone två getingar jagades ut ur lokalen, mindre än två månader före luciakröningen.
Tuesday, October 18, 2005
RETRO 1
hej bäste läsare !................ kom på att en del texter bara förekommit i mail.
ZAGOLANDET presenterar nu utdrag ur dessa.
I fokus står Aftonbladets tidigare ungdomsbilaga PULS
" I perioder, alltid någon babe på omslaget. Ett speciellt nummer av PULS "behandlar misshandlade-kvinnor-modet". På omslaget tjejer med blå- och skrapmärken, inne i tidningen "modereportage" om död och fruktan, som visar sig också vara reklam för lämplig klädsel. Ett annat nummer behandlar "Motellfesten", där modellerna också bär lämplig klädsel; trosor, top och stövlar. Vad jag här skriver om är alltså en ungdomsbilaga, till vilken åldersgrupp är svårt att veta. I alla fall skulle den vara tillgänglig; för så många som möjligt, en bilaga till den stora upplagan........
Lite märkligt är det att bara några år senare verkar PULS som helhet ganska "oskyldigt", något som bara drunknar i mediaklimatet i övrigt. Idag kan man skratta åt en del Pop-tidningar från 1960talet.
Någon avancerad fostrande litteratur var det aldrig då heller och den äldre generationen förfasade sig.
Är det helt enkelt en bagatell?
Nej, jag tror inte det. Idag handlar det snarare om ett folklhälsoproblem, om man inte intellektuellt och moraliskt kan förstå något av världen vi lever i. Informationsflödet och möjligheterna att ta del av det är enorma.
Vilka slutsatser kan man dra av (t ex Aftonbladets) affischer på stan?
---------------------------------------------------------
För att gå vidare, ......åtminstone somliga läsare av mina texter vet att jag har samlat på Aftonladets tidigare s k ungdomsbilaga PULS. Igår var det äntligen dags att leta i högen, stapeln i skåpet under min lilla Tv.
Jag ville påminna mig om vad som verkligen stod i bildtexterna i det där speciella numret, som bland annat behandlar det vad jag i flera år kallat för "misshandlade-kvinnor-modet".Exemplaret visasr sig vara från Fredagen den 1 augusti 1997. Den måste vara ganska tidig i den bilagautgivningen eftersom det på omslaget står att "du får den på köpet", alltså gratis om man köper Aftonbladet. På omslaget är det mycket riktigt, som jag hela tiden påstått, två kvinnor med förmodade knivsår, blodfläckar och blåmärken.
Som underrubrik på omslaget; Puls guide till skräcktrenden.Själva berättelsen (precis vad det är) är på tre helsidor, ytan domineras av bilderna, men till varje bild finns en text, jag återger här samtliga;
"Plötsligt från ingenstans dyker han upp..... maskerad och beväpnad. Dina skrik hörs inte och att be om nåd är mer än lönlöst. Mannen har bara en sak i åtanke..... att bloda ner dig och din fina vita klänning. Den vita halterneckklänningen av märket Yvonne B kommer från trendiga JUS och kostar 995 kronor"
"Är det någon där? Ur mörkret i källaren smyger han sig på... vem är han? Polisen, pappan eller pojkvännen, alla i områdetär misstänkta massmördare. Nu är det din tur och han vill inget hellre än att se ditt blod matcha din röda klänning. Fly eller illa fäkta? Den blodröda klänningen med spets kommer från Kookai och kostar 798kr."
"Det är över nu... utmattad och ensam sjunker hon ihop. Mördaren är död och alla kan sova lugnt i den lilla stadenHon tar ett djup andetag, avlägsnar försiktigt masken från hans ansikte och ser att mördaren är,,, Linnet är av märket Björn Borg och finns på JC för 198kr. Den rutiga kjolen är från H&M och kostar 149kr"
"Bästisen har vägarna förbi och innan hon förstår vad som hänt hamnar hon genast i fysiskt trubbel. Mannen lyckas fly och kvar är hon med sin avlidna väninna i vackert blommig neglige´. Neglige´n kostar kostar 169 kr, den vinröda toppen 149kr och den blommiga kjolen 298 kr. Allt kommer från H&M"
I förtexten till "modereportaget" skriver Helena Lindqvist (text&styling) bland annat "Allra blodigast blir du förstås med Aftonbladets skräckpaket. Vi lottar ut fem paket med t-tröja och biobiljetter till "Scream".
På annan plats i det numret av PULS recenserar Jan-Olov Andersson SCREAM, som han ger + + + + + (d v s högsta betyg) och avslutar med orden ; "Skräckfilmer brukar inte få höga betyg. Genren är kanske inte "fin" nog. Men Wes Craven är dess mästare. "Scream" är en klockren fullträff, årets hittills bästa film!"
Något år senare råkade själv se filmen på tv och i samband med det hade jag innan läst i någon av de vanliga tv-bilagorna, där någon tyckare/betygsättare gick på i samma stil, "Scream" var helt enkelt bättre än t ex nyinspelningen av "Postmannen ringer bara två gånger" (tror att den heter så) som endast hade betyget +++.
Jag tror till exempel att respekten för den s k knivlagen inte har ökat sedan dess och ABs enligt exemplen ovan(massupplaga) har på sitt sätt bidragit till att sänka ribban. De sambanden är generellt svåra att påvisa juridiskt, men jag är övertygad om att de finns. Unga människor är ofta identitetslösa introvert, men skaffar sig nog alla yttre attribut. Ofta slutar analyserna med att gärningsmannen befanns psykiskt sjuk.
Ja, men hur har det gått till då, hur formades kulturen i omgivningen före?
I det läget brukar media i alla former vara helt frikopplat från inflytande, utan det är den elaka läraren/föräldrar som egentligen ställde till det.För att angripa media tror jag att man får börja se det som en politisk motståndare, det finns sammanhang och organisation, anarkin i policy är ibland skenbar.
Vilken propaganda öser man ut, vad vill man, vem är det som talar, vilka blir konsekvenserna?
Den gamla bilden om att tidningar&radio skulle överlag förmedla viktiga bildande budskap stämmer inte.
---------------------------------------------------------
Krisgruppen meddelar den 18 oktober 2005: Aftonbladets ungdomsbilaga PULS finns inte längre, iställetfinns KLICK , en sorts juniorversion av Hänt i Veckan. Det är i alla fall en nöjestidning.
---------------------------------------------------------
ZAGOLANDET presenterar nu utdrag ur dessa.
I fokus står Aftonbladets tidigare ungdomsbilaga PULS
" I perioder, alltid någon babe på omslaget. Ett speciellt nummer av PULS "behandlar misshandlade-kvinnor-modet". På omslaget tjejer med blå- och skrapmärken, inne i tidningen "modereportage" om död och fruktan, som visar sig också vara reklam för lämplig klädsel. Ett annat nummer behandlar "Motellfesten", där modellerna också bär lämplig klädsel; trosor, top och stövlar. Vad jag här skriver om är alltså en ungdomsbilaga, till vilken åldersgrupp är svårt att veta. I alla fall skulle den vara tillgänglig; för så många som möjligt, en bilaga till den stora upplagan........
Lite märkligt är det att bara några år senare verkar PULS som helhet ganska "oskyldigt", något som bara drunknar i mediaklimatet i övrigt. Idag kan man skratta åt en del Pop-tidningar från 1960talet.
Någon avancerad fostrande litteratur var det aldrig då heller och den äldre generationen förfasade sig.
Är det helt enkelt en bagatell?
Nej, jag tror inte det. Idag handlar det snarare om ett folklhälsoproblem, om man inte intellektuellt och moraliskt kan förstå något av världen vi lever i. Informationsflödet och möjligheterna att ta del av det är enorma.
Vilka slutsatser kan man dra av (t ex Aftonbladets) affischer på stan?
---------------------------------------------------------
För att gå vidare, ......åtminstone somliga läsare av mina texter vet att jag har samlat på Aftonladets tidigare s k ungdomsbilaga PULS. Igår var det äntligen dags att leta i högen, stapeln i skåpet under min lilla Tv.
Jag ville påminna mig om vad som verkligen stod i bildtexterna i det där speciella numret, som bland annat behandlar det vad jag i flera år kallat för "misshandlade-kvinnor-modet".Exemplaret visasr sig vara från Fredagen den 1 augusti 1997. Den måste vara ganska tidig i den bilagautgivningen eftersom det på omslaget står att "du får den på köpet", alltså gratis om man köper Aftonbladet. På omslaget är det mycket riktigt, som jag hela tiden påstått, två kvinnor med förmodade knivsår, blodfläckar och blåmärken.
Som underrubrik på omslaget; Puls guide till skräcktrenden.Själva berättelsen (precis vad det är) är på tre helsidor, ytan domineras av bilderna, men till varje bild finns en text, jag återger här samtliga;
"Plötsligt från ingenstans dyker han upp..... maskerad och beväpnad. Dina skrik hörs inte och att be om nåd är mer än lönlöst. Mannen har bara en sak i åtanke..... att bloda ner dig och din fina vita klänning. Den vita halterneckklänningen av märket Yvonne B kommer från trendiga JUS och kostar 995 kronor"
"Är det någon där? Ur mörkret i källaren smyger han sig på... vem är han? Polisen, pappan eller pojkvännen, alla i områdetär misstänkta massmördare. Nu är det din tur och han vill inget hellre än att se ditt blod matcha din röda klänning. Fly eller illa fäkta? Den blodröda klänningen med spets kommer från Kookai och kostar 798kr."
"Det är över nu... utmattad och ensam sjunker hon ihop. Mördaren är död och alla kan sova lugnt i den lilla stadenHon tar ett djup andetag, avlägsnar försiktigt masken från hans ansikte och ser att mördaren är,,, Linnet är av märket Björn Borg och finns på JC för 198kr. Den rutiga kjolen är från H&M och kostar 149kr"
"Bästisen har vägarna förbi och innan hon förstår vad som hänt hamnar hon genast i fysiskt trubbel. Mannen lyckas fly och kvar är hon med sin avlidna väninna i vackert blommig neglige´. Neglige´n kostar kostar 169 kr, den vinröda toppen 149kr och den blommiga kjolen 298 kr. Allt kommer från H&M"
I förtexten till "modereportaget" skriver Helena Lindqvist (text&styling) bland annat "Allra blodigast blir du förstås med Aftonbladets skräckpaket. Vi lottar ut fem paket med t-tröja och biobiljetter till "Scream".
På annan plats i det numret av PULS recenserar Jan-Olov Andersson SCREAM, som han ger + + + + + (d v s högsta betyg) och avslutar med orden ; "Skräckfilmer brukar inte få höga betyg. Genren är kanske inte "fin" nog. Men Wes Craven är dess mästare. "Scream" är en klockren fullträff, årets hittills bästa film!"
Något år senare råkade själv se filmen på tv och i samband med det hade jag innan läst i någon av de vanliga tv-bilagorna, där någon tyckare/betygsättare gick på i samma stil, "Scream" var helt enkelt bättre än t ex nyinspelningen av "Postmannen ringer bara två gånger" (tror att den heter så) som endast hade betyget +++.
Jag tror till exempel att respekten för den s k knivlagen inte har ökat sedan dess och ABs enligt exemplen ovan(massupplaga) har på sitt sätt bidragit till att sänka ribban. De sambanden är generellt svåra att påvisa juridiskt, men jag är övertygad om att de finns. Unga människor är ofta identitetslösa introvert, men skaffar sig nog alla yttre attribut. Ofta slutar analyserna med att gärningsmannen befanns psykiskt sjuk.
Ja, men hur har det gått till då, hur formades kulturen i omgivningen före?
I det läget brukar media i alla former vara helt frikopplat från inflytande, utan det är den elaka läraren/föräldrar som egentligen ställde till det.För att angripa media tror jag att man får börja se det som en politisk motståndare, det finns sammanhang och organisation, anarkin i policy är ibland skenbar.
Vilken propaganda öser man ut, vad vill man, vem är det som talar, vilka blir konsekvenserna?
Den gamla bilden om att tidningar&radio skulle överlag förmedla viktiga bildande budskap stämmer inte.
---------------------------------------------------------
Krisgruppen meddelar den 18 oktober 2005: Aftonbladets ungdomsbilaga PULS finns inte längre, iställetfinns KLICK , en sorts juniorversion av Hänt i Veckan. Det är i alla fall en nöjestidning.
---------------------------------------------------------
Sunday, October 16, 2005
PREMIÄR! PREMIÄR!
Hej Bäste Läsare -..... förresten, välkommen till ZAGOLANDET!
Gjorde något som jag inte brukar göra - köpte en Aftonbladet en söndag.
Det har säkert inte hänt, vet inte, minns inte.
Slår upp Jan Guillou, han har fått en helsida och en bild av honom får väl20% av sidutrymmet. Har inte läst en enda bok av honom, någon filmatiseringhar väl slunkit ner. Men han är förstås känd för dom flesta som debattör, menhar brukar ju mest dyka upp när det handlar om de stora spelpjäserna; somlandets säkerhet. Han verkar aldrig svarslös i de matcher han går in i, somsådan är känd och så verkar han förbli. Oavsett vad man tycker om hansutspel, tror jag de flesta uppfattar honom som stridbar.
Pålitlig? Det är en annan fråga. Det finns säkert de som har en annan uppfattningom hans historiebeskrivning. Problemet med en del historia är, att fiktionen taröver ju längre tid det gått. I fiktionen kan man leda verklighetsbeskrivningen åtmånga håll. JG är bra på att leda historier i den riktning han tycker är absolut.
Men nu över till dagens:JG (eller AB) rubricerar; "Bodströms nya lag är farligare än bin Ladin".
Vad jag vet så är Bodström socialdemokrat. I sin krönika, vilket jag direkt lademärke till (kanske har jag blivit känsligare på senare tid....) att JG passar på attanvända uttryck , som vanligt är från någon typ av vänsterhåll,
- förklenar liberalismen, genom att förenkla.
citat"Även om den föreslagna lagtexten inte gör formell skillnad mellan svenskarsom heter Göran och svenskar som heter Muhammed är det ingen tvekan omvad det handlar om. Det är Muhammed som gäller. Folkpartiet kan alltså stödja hela lagpaketet"
Vidare;
"....- och nu kommer den andra tankefiguren - att terroristerna skulle hota vårdemokrati. Men det gör de ju inte, hur skulle de kunna göra det? Det där är ettett rent påhitt av George Bush och hans män vid tiden för 11 september, senareförädlat genom all världens liberala ledarsidor"
Ibland uppfattar jag JG som motsägelsefull där han står bland alla sina storaspelpjäser.
Vilken ideologi företräder förresten Aftonbladet ? Han betraktar väl sig själv som ganska fri i sitt författarskap.
Längst ner i krönikan; " Om Karlskoga/Bofors expoloderar i morgon på grund av en förfärlig olyckai vapenfabrikerna sä drabbas Sverige förstås av en katastrof. Men inte hotasvår demokrati. Varför skulle den då hotas om explosionen berodde på ett sabotage?Skulle vi då genast överge den allmänna rösträtten. Skulle vi behöva vänta påbekräftelsen att det var ett sabotage och inte en olyckshändelse innan viinskränkte vår demokrati? Nonsens."
Det är väl i grunden olika typer av händelser, i "bästa" fall enskilda händelser.
(Vilka löpsedlar och 16 sidiga bild-extra för snaskelismaskkvällstidningen)Sabotaget kan också vara det, men det kan också ingå i en serie händelser. Det råder väl ingen tvekan om så har det redan skett utomlands, kanske intemed samme "huvudman", men inspirerade av föregående aktion.Självklart vet jag mycket lite om detta. Många vill veta mer.
Jag vet egentligen mer om den svenska aningslösheten. Här är vi nollor hela gänget och får vi gärna tro om alla andra också.Vi står på 0. Invandrare som kommer hit står på 0.
Han/hon vet inget och har inte sett något. Hur skulle han/hon kunna veta något annat än en annan nolla.
Så klart det blir en chock när något händer. Då tillgriper man vilka metoder somhelst och skyller allt på regeringen. Laila kunde inte göra något åt Tsunamin.
Mona kan väl i alla fall dyka ner till Estonia och inte bara stå där.
=========================================================
Gjorde något som jag inte brukar göra - köpte en Aftonbladet en söndag.
Det har säkert inte hänt, vet inte, minns inte.
Slår upp Jan Guillou, han har fått en helsida och en bild av honom får väl20% av sidutrymmet. Har inte läst en enda bok av honom, någon filmatiseringhar väl slunkit ner. Men han är förstås känd för dom flesta som debattör, menhar brukar ju mest dyka upp när det handlar om de stora spelpjäserna; somlandets säkerhet. Han verkar aldrig svarslös i de matcher han går in i, somsådan är känd och så verkar han förbli. Oavsett vad man tycker om hansutspel, tror jag de flesta uppfattar honom som stridbar.
Pålitlig? Det är en annan fråga. Det finns säkert de som har en annan uppfattningom hans historiebeskrivning. Problemet med en del historia är, att fiktionen taröver ju längre tid det gått. I fiktionen kan man leda verklighetsbeskrivningen åtmånga håll. JG är bra på att leda historier i den riktning han tycker är absolut.
Men nu över till dagens:JG (eller AB) rubricerar; "Bodströms nya lag är farligare än bin Ladin".
Vad jag vet så är Bodström socialdemokrat. I sin krönika, vilket jag direkt lademärke till (kanske har jag blivit känsligare på senare tid....) att JG passar på attanvända uttryck , som vanligt är från någon typ av vänsterhåll,
- förklenar liberalismen, genom att förenkla.
citat"Även om den föreslagna lagtexten inte gör formell skillnad mellan svenskarsom heter Göran och svenskar som heter Muhammed är det ingen tvekan omvad det handlar om. Det är Muhammed som gäller. Folkpartiet kan alltså stödja hela lagpaketet"
Vidare;
"....- och nu kommer den andra tankefiguren - att terroristerna skulle hota vårdemokrati. Men det gör de ju inte, hur skulle de kunna göra det? Det där är ettett rent påhitt av George Bush och hans män vid tiden för 11 september, senareförädlat genom all världens liberala ledarsidor"
Ibland uppfattar jag JG som motsägelsefull där han står bland alla sina storaspelpjäser.
Vilken ideologi företräder förresten Aftonbladet ? Han betraktar väl sig själv som ganska fri i sitt författarskap.
Längst ner i krönikan; " Om Karlskoga/Bofors expoloderar i morgon på grund av en förfärlig olyckai vapenfabrikerna sä drabbas Sverige förstås av en katastrof. Men inte hotasvår demokrati. Varför skulle den då hotas om explosionen berodde på ett sabotage?Skulle vi då genast överge den allmänna rösträtten. Skulle vi behöva vänta påbekräftelsen att det var ett sabotage och inte en olyckshändelse innan viinskränkte vår demokrati? Nonsens."
Det är väl i grunden olika typer av händelser, i "bästa" fall enskilda händelser.
(Vilka löpsedlar och 16 sidiga bild-extra för snaskelismaskkvällstidningen)Sabotaget kan också vara det, men det kan också ingå i en serie händelser. Det råder väl ingen tvekan om så har det redan skett utomlands, kanske intemed samme "huvudman", men inspirerade av föregående aktion.Självklart vet jag mycket lite om detta. Många vill veta mer.
Jag vet egentligen mer om den svenska aningslösheten. Här är vi nollor hela gänget och får vi gärna tro om alla andra också.Vi står på 0. Invandrare som kommer hit står på 0.
Han/hon vet inget och har inte sett något. Hur skulle han/hon kunna veta något annat än en annan nolla.
Så klart det blir en chock när något händer. Då tillgriper man vilka metoder somhelst och skyller allt på regeringen. Laila kunde inte göra något åt Tsunamin.
Mona kan väl i alla fall dyka ner till Estonia och inte bara stå där.
=========================================================
Subscribe to:
Posts (Atom)
