Ap ropå aldrig sinande debatter

"Genom en ansträngning, vars make ännu inte funnits här på jorden, har jag nått en genomsnittseurope´s bildningsnivå"

"När jag ser tillbaka på min utveckling och dess hittillsvarande mål, så har jag varken orsak att beklaga mig eller vara belåten. Med händerna i byxfickorna och vinflaskan på bordet halvligger jag i gungstolen och tittar ut genom fönstret. Kommer det en besökare tar jag emot dem som sig bör. Min impressario sitter i tamburen.
Ringer jag, kommer han och hör efter vad jag vill. Om kvällarna är det nästan alltid föreställning, och nu kan jag väl knappast nå längre som artist. Då jag om nätterna kommer hem från banketter, vetenskapliga sammanträden eller gemytlig samvaro med vänner, väntar en liten halvdresserad schimpanshona på mig och med henne förnöjer jag mig då en stund på apsätt. Men om dagen vill jag inte se henne, ty hon har den förtryckta blicken hos ett förvirrat dresserat djur. Det är bara jag som kan upptäcka det, men det är svårt att uthärda.
På det hela taget har jag emellertid uppnått vad jag önskade. Man kan inte direkt säga, att det inte var mödan värt. För övrigt intresserar mig inte människornas omdöme, jag vill endast bidraga till att öka vetandet, jag återger endast vad jag upplevat- Även iför Eder, höga herrar i Akademien, har jag endast uppträtt som en objektiv rapportör. "

Ovanstående är hämtat ur en novell av Franz Kafka; "Redogörelse framlagd för en akademi" (1919) i översättning av Bengt Chambert (1965). Ett exemplar av en pocketutgåva hittades i Oskarström (2005). Närmare bestämt i oktober, den adertonde.
Åtminstone två getingar jagades ut ur lokalen, mindre än två månader före luciakröningen.