I N B L I C K 2

Spelet bakom kulisserna

Toppjournalisten Bim Hoolgraal låg inrullad i en blek madrass i Bengt Skumbergs gillestuga. Madrassen var ihopbunden med rosa nylonsnören. Det påminde om en stor korv med bröd. I ena ändan tittade Bim Hoolgraal ut med sitt en aning solbrända ansikte. Han hade vistas nära två månader i naturen runt staden och hunnit få en liten solbränna. Till sist blev han infångad av Bengt Skumbergs manskap. Nu väntade förhöret.

- Hur lyckades du försörja dig i två månader utan inkomst, började Sam Lagerborn lite lätt. Som van press-sekreterare i Fönsterpartiet visste han hur journalister skulle tas. I trappan ner till den mysiga gillestugan stod, Elen Parker. Lite medlidande lyste i hennes ögon, hon hade tidigare haft ett litet förhållande med den kände toppjournalisten som nu låg där som en kinesisk vårrulle.

Bim Hoolgraal öppnade munnen lite lätt, men han aldrig yttra ett ord innan Bengt Skumberg tog till orda. Han böjde sig ner och såg fången i ögonen. Han var ett toppbyte, journalisten.

- Brukar du ljuga? Tystnaden i gillestugan var total, frånsett att hunden blandrashunden Bonzo i ett hörn gnagade på en gummileksak.

- Vem ljuger du mest för?, fortsatte Sam med händerna i byxfickorna, tog några steg bakåt som om han väntade en motattack.- Jag ljuger flera gånger i veckan, men mest för mina arbetskamrater, sade Bim Hoolgraal. Han höll på att nysa, det dammade något från trasmattan när Sam stegade med sina blanka Black Windsor-skor

Utifrån hördes ett avlägset dån från ett flygplan som passerade. Ljudet stod i kontrast till en gammal Moraklocka bak i rummet. Ibland hördes det smackande ljud från hundens ansträngningar.

- Vad ljuger du oftast om?, sade Bengt Skumberg och läppjade på ett jättekonjakplastglas, som innehöll cidercola från stadens lokala bryggeri.

Elen Parker rusade fram mot Bim i jättevårrullen med en liten handduk. - Oh, Bim! Hon ville torka bort en svettpärla från Bim Hoolgraals panna.- Nej, nej...., det där kan vi inte tolerera! , utbrast Sam och vill hejda Elen. Hon snubblade och föll i Sams armar.Han var en lång karl i vit skjorta och randig slips, håret var bakåtkammat och han påminde om en riktig tangokavaljer.Bengt Skumberg, självutnämnd partiledare för Fönsterpartiet, tyckte inte om det.

Han hade själv haft lite ögon för Elen eftersom hon var duktig på att köra bil. Nu fick han dock glömma fritiden för ögonblicket och fortsatte att korsförhöra toppjournalisten Bim Hoolgraal som anklagat honom för skumma affärer i lokaltidningen.

- Har du hemligheter som ingen får reda på?

- Vem? Jag? undrade Bim i madrassen. För några ögonblick vred han på huvudet och tittade upp mot Bengt Skumberg.

- Just du ja, vilka hemligheter döljer du för andra? Vore det inte pinsamt att bli upptäckt?!, sade Bengt nu något mer irriterad. Han lade inte märke till att bakom honom stod Elen och Sam.....och kysstes. Endast observerade av den gamle hunden Bonzo som tittade upp från sin halvt söndertuggade hembarbygummidocka.
===================

Att diskutera: Gjorde journalisten Bim Hoolgraal rätt, som för allmänheten avslöjat att Bengt Skumberg låtit sköntaxera sina egna anställda eftersom det verkat osannolikt att de kunnat försörja sig med så lite?

Gjorde Bim Hoolgraal rätt när han vägrade ta emot mutan på 20 Aladdinkartonger till jul?

Gjorde politikern Bengt Skumberg rätt som lät de nya skattemedlen via allmän sköntaxering gå till den egna fallskärmen som utlöstes på julafton?

Gjorde Bengt Skumberg rätt i att ignorera det smackande ljudet bakom honom i tron att det var hunden Bonzo och inte Sam&Elen?