I N B L I C K

i Vardagspolitikens Värld inför valet;

idag............. F Ö N S T E R P A R T I E T

Hela gänget hade samlats vid det där speciella cafe´t. Det var en typisk miljö för den lilla staden, Benköping. Lokalen hade anor från femtiotalet. Inredningen var rejält inrökt, som i en tågkupe´ förr i tiden.

Dessa teakpaneler hade allt att berätta. Det fanns en air av gammal rakvatten och billiga parfymer, tyckte man.

Nu skulle ett nytt kapitel i stadens, ja kanske hela landets, historia förlösas.

Det var Fönsterpartiet som hade sitt första stora möte sedan den högtidliga namnbildningen. Hertha Berlin som var inhyrd partiledare, stod ännu i dörren och tittade ut. Partiet ville ha det bästa direkt.

Utanför stod Sam Lagerborn, som var självskriven som press-sekreterare. Vinden var kall från nordost.

Löven blåste omkring benen på den långe Sam Lagerborn, som ropade neråt gatan;

- Du Bengt! Vi börjar nu! Bengt Skumberg stod nere vid en tegelvilla, tittade in genom panoramafönstret, antecknade i en billig anteckningsbok. Den smala tuschpennan skissade ibland på teckningar.Inne i cafe´t skrapades det lite otåligt med stolar mot golvets polyflexbeläggning. Hertha Berlin beslutade sig för att gå in med sina mörka moderiktiga stövlar, med ett glas läsk i handen.

Det var Loranga i glaset.

- "Vad går upp mot denna gula, traditionstyngda vätska som skulle få min mage att verka lite större", tänkte hon roat. "Nej, hon var inte gravid, inte ännu", det visste hon. Tidigare under dagen hade hon gjort en graviditetstest hos doktor Bloomberg. Hon var inte ett dugg orolig, doktorn visste allt som var värt att veta, han hade sagt att det kan ta minst en vecka innan det är dags.

Efter någon minut kom Bengt Skumberg in i sin grå trenchcoat, med anteckningsboken i höger hand (sett från vänster);- Vi börjar nu, sade han beslutsamt med lillfingret ännu i anteckningsboken, färdig att slå upp en aktuell sida. Sorlet i lokalen tystnade något, som det lilla extra förväntansfulla innan den fullkomliga tystnaden.

Hertha Berlin satte sig på en vadderad pall, klädd med grön Cellophanic.

- Nå, vad såg du Bengt, sade Hertha som var van att gå rakt på sak, tog en klunk ur glaset Han rättade kravatten något och slog upp sin anteckningsbok. Innan han särade på sina tunna läppar, harklade han lite, tittade sedan ut över församlingen;

- På den adressen såg jag att familjen Andersson borde sköntaxeras.

Hertha Berlin ställde glaset på det rektangulära bordet,

- På vad grundar du ditt påstående...?

Bengt Skumberg gnuggade sig om näsan och svarade utan att tveka;
- Dom hade så skön Tax...Hahaha.

Partiets Sam Lagerborn ställde sig hastigt upp, med händerna i byxfickorna och inföll,
- Tax? Hahaha....du menarhaha...inte SVARTTAXI ...HAHaHa!!

- Taxi mycket, sade Hertha Berlin och hällde den sista Lorangan i knäet på Sam Lagerwall, hans ljusa gabardinbyxor. Just då kom servitrisen, Susan Heywood, inspringade på sin högklackade.

Brickan med jordnötter och ostbågar kom precis i lagom tid för att lugna ner stämningen. En av partiets påläggskalvar, Elen Parker, tog fram sina solglasögon ur handväskan.

Ute hade det börjat klarna upp.

Kanske var det ändå lite vår i luften. Det var kanske ändå så att det vårades för Fönsterpartiet.

-Näeh, nu vill jag ha en semla, sade Elen och nickade mot Susan. Det var två kvinnor som förstod varandra direkt.Deras döttrar gick i samma skola. Under lovet skulle man kanske åka skidor i Le Sanglier, i röda strumpbyxor. Bengt Skumberg tittade åter i anteckningsboken. Hertha Berlin väntade på att han skulle förklara sig mer, vad hade han sett när han tittade in genom tegelvillans stora fönster. För att skynda på svalde Bengt några salta jordnötter hela utan att tugga sönder dem. Han öppnade munnen, Sam Lagerborn såg in i gapet, någonting vibrerade där inne.

Det var jordnötterna som liksom hoppade omkring i en insättningsautomat för småmynt.

- Familjen bör sköntaxeras på grund av att, Hahahha, Glufs,Glufs, Gurgelljud (det var jordnötterna, halvt upplösta av saliv) , därför att de bor 25 personer i samma hushåll och det är Glufs ju inte möjligt med den lönen och.....

- Kom igen nu för helvete, sade Hertha Berlin och skulle precis ge en armbåge i sidan på Bengt Skumberg, när något slamrade vid ingången till Cafe´t. Det var journalisten Bim Hoolgraal.

Han var modern, medveten och alltid där det hände. Cykelstället han hade piercat i ens skinkan ville liksom passa att få igenom den lite gammaldags, smala dörröppningen. Han skrek emellertid redan innan han hunnit etablera sig i cafe´miljön;- Och hur skall du förklara det Bengt! Det är ju du som avlönar dom!

Bengt Skumberg hukade sig ner och försvann under ett bord. Det smattrade av fotoblixtar.

Nästa dags stod det i lokaltidningen

TOPP-POLITIKER TITTADE UNDER KJOLARNA.

Efter de chockbilderna fick Hertha Berlin sparken och Bengt Skumberg blev ny partiledare för Fönsterpartiet. Han såg till att de egna anställda blev sköntaxerade. Journalisten Bim Hoolgraal blev utvisad till stadsgränsen, men var välkommen tillbaka om han genomgick en inkvisition i Bengt Skumbergs gillestuga. ====

Emellertid är det inte välkänt att Bim Hoolgraal tillhör ett annat parti........,Lip´s r´ us,... vad som händer i Skumbergs gillestuga,

kommer I N B L I C K i Vardagspolitikens Värld

att avslöja vid ett senare tillfälle.

Före valet.Det finns ingen anledning till oro.