NÅGOT OM MUSIKEN I VÅRA HEM

Ingenting är mera karakteristiskt för oss än anordningen att begagna matsalen till musikrum, ett arrangement som i få länder utom Sverige funnit anklang. Man ömsom äter, ömsom musicerar, och då man ej klingar med tallrikar, knifvar och skedar, gör man kling klang med sin musik på möbeln derborta i hörnet, möbeln som än användes som buffet och än som ”piano”.

Just så älska vi Stockholmare att inrätta våra våningar.

Vi skola ha ett förmak, en salong, en sal, en sängkammare och en barnkammare. I salen – matsalen är naturligtvis det värsta stöket, det är det mest prosaiska rummet i våningen, ej under att man förpassar dit det oundgängliga pianot! I matos och bland fat och karotter hur väl skall hon ej trifvas, sånggudinnan från de högre zoner, då betjenter och jungfrur ändtligen ge henne under ett par timmar tillträde till det ännu lätt osande slagfält, der de dock för alltid förbli de segrande!

Låtom oss nu skärskåda några musikqvällar af det slag som oftast förekommer och sådana vi alla bäst igenkänna. Hur det står till med musiken i våra hem, skola vi bäst kunna se just dessa aftnar då knopp slår ut i blom, hvilken danats och svält ut i den musikaliska atmosfer som uppstår och underhålles – i våra matsalar.

Det är te´med supe hos kammarrådet G. och hans kammarrådinna. Man vet sen gammalt att det är ett musikaliskt hus. Kammarrådet har alltid beskyddat de sköna konsterna och har sedan urminnes tider varit god vän och bror med en och annan af våra äldre kapellmästare och herrar direktörer. Han har sjelf i unga år spelat cornet a`piston och läst generalbas, han har varit Jenny Linds ödmjukaste beundrare, fru Michaelis chevalier servant vid åtskilliga middagar och till och med spelat en verksam rol vid upptäckten af en stor för länge sedan ny stjerna på sångens himmel, och nu, trött vid det bullrande lifvet ute, älskar han att i sitt vackra välombonade hem omge sig med älskvärda menniskor som – göra musik.

Klockan 8 är teét undanstökadt och man kan börja. Samtalet går trögt och rör sig mest mellan fyra ögon i otaliga små kotterier som granska hvarandras tioletter. Fru v. M. är alldeles för elegant, fru C. ser ut som kom hon direkte från sitt kök, och fröken T. som vore hon redan en fullfjädrad aktris. Herr E,, tenoren, är alldeles hes, herr J., basen, har strupkatarr, sopranerna fruarna G. och H. ha snufva och pianisten har tvenne fingrar bulnade. Men man börjar.

Kammarrådet öppnar sjelf flygeln, tänder kandelabrarnes ljus och skrufvar upp pianostolen. Anna sätter sig vid instrumentet och låter sina tio fingrar fara öfver tangenterna liksom ville hon bestraffa dem. Hon har utnärkt färdighet och en ännu utmärktare styrka. Armmuskler, axlar och ryggkotor äro af utmärkt hållbarhet, fingrarne som af svenskt jern och handleder som af trä. Hon exeqverar Schumanns ”Papillons” och gör det med en bravur som Schumann aldrig drömt sig.

Ofrivilligt erinrar detta smakfulla spel om ett yttrande af den tyske pianokonungen Carl Tausig just vid åhörandet af samma komposition, ett yttrande fäldt till en ung qvinlig pianist som då trampade sina första stapplande fjät på konstnärsbanan; ”min fröken”, sade han, ” Ni spelar edra papillons med förträfflig illusion. Jag ser tydligt de svenska björnarne dansa i luften framför mig, hvilken grace, hvilken lätthet, hvilken smak!”

Ellen A. ( ur Svensk Musiktidning december 1881)

Ny hemlig forskning visar.....

....nej till Sumo - ja till Keno

Låt oss än en gång se på Sumo-Brottarens kvalifikationer som IDROTTSMAN. Rättare sagt; begränsningar. P g a den specialisering som din forskning pekar på. Själv skulle jag kunna ställa upp i Tour de France vilken dag som helst, om man ser till att stänga av tidtagaruret. Om den första etappen tar 1år att genomföra, passar det mig egentligen bara bra. p g a min allroundinställning. Jag kunde uppleva så mycket annat under min cykeletapp; intressanta miljöer, vackra kvinnor, gott vin.

Fördelarna med att inte vara specialiserad överväger mycket annat, se bara på alla resereportage. Kan du vara säker på att till exempel reseprogrammet Packad o Klar inte är ett smakprov från vad som EGENTLIGEN HÄNDER under en cykeltävling? Om Sumobrottaren däremot ställer upp, så viker sig cykeln ca 8 cm från startlinjen. Då är det slut innan kamermannen ens hunnit fimpa cigaretten. Eller ta något annat, t e x det här med Fallskärmshopp. En normal hoppare hinner se på utsikten under fallet. Sumomannen, som är specialiserad, hinner aldrig uppleva något innan han är i en självförvållad krater med på sin höjd, med rester av den svarta slickade frissan som minnesmärke.

Nej, som idrottsman är Sumomannen utrotningshotad. Jag erkänner att jag prövade tanken; skulle man t e x kunna bedriva galor i Tylösand, men i det fallet har jag helt klart en nollvisionm MEN- däremot tror jag på folkbildning i t e x KENO. Ingen skall behöva skämmas. Gör som i Las Vegas, tillsammans med koppen kaffe kan både Kålle och Ada + svärmor be att få beställa en KENO på favoritcafeet. Dragningen kan också ske i en monitor, t e x COOP FORUM, i kön till kassan. Då har man någonting att fördriva tiden med, och vem vet, en vinst på låt oss säga 50 000 kr gör det m y c k e t enklare att betala när man kommer fram.

Kassörskan vill aldrig träffa kunder med Nollvision. Chefen för COOP vill heller aldrig träffa nollor, utan medlemmar. Alla kan vara medlemmar i ett lokalt spelsyndikat och naturligtvis kan det finnas rabatter för dom svaga i samhället. Är man t e x supporter till Ljusdals BK, kan man tänka sig ett frispel i veckan. Det är faktiskt sant; Ljusdal förlorade igen idag, nu mot Bollnäs (med 6-0, bortplan, bortaplan, tänk på det - jag kommer ändå med stolthet att bära deras mössa när den kommer). ROSTA NEJ TILL NOLLVISION!!

Anders Bergs Forskningscentrum
(publ. 5 jan 2004 i privat korrespondens mellan forskare. Angående statlig poker skall man återkomma med en ny intressant studie)

TOMMA TUNNOR SKRAMLA MEST

På denna blogg har jag tidigare raljerat över ideen med det (då) ankommande SVT-programmet Toppkandidaterna. Inte minst hur jag tänkte att kvällstidningarna kunde spegla det, men jag hade fel. De avsnitt jag såg påminde mest om UR-utbudet, där relativt unga människor ofta kommer till tals, inte sällan i skolmiljö. Vad jag vet så har löpsedelsmakarna hos den s k kvällspressen aldrig rotat omkring i UR-programmen. Vårvinterns löpsedelsschalger var ett tag istället Peppe och Anna Book med flera.

Idag, dagen efter finalen i svenska euroschlagertävlingen, stod det på Expressen och Kvällspostens löpsedlar åtminstone i denna stad, med stora bokstäver; CAROLA HÅNAD AV LENA PH efter sändningen. Jag gick på det, köpte en Kvällspost, men inte för att jag ett dugg trodde på proportionerna i löpsedelspåståendet, jag ville se hur man fått ihop texten i tidningen. Jag såg tävlingen, inte för att jag alltid följt den år för år, men denna gång, en ovanligt spektakulär lördagsunderhållning i svensk TV får man väl säga; vad jag förstått sågs programmet av flera miljoner människor.

Det vill säga, programmet sågs av LÅNGT fler människor, än de som köper kvällstidning idag söndag. Det finns något desperat över löpsedlarna, som det oftast alltid varit…., man vill representera något mer allmängiltigt, än, i det här fallet, själva programmet. Det svenska överjaget?Man har makt att basunera ut detta på varenda kioskvägg i Sverige. Vem har det? Vem är det som skriver med sådan auktoritet? Vem vill man ställa i dålig dager? Carola eller Lena Ph? Varför det? Vilket nyhetsvärde, av den kalibern, att det spökar på varje kioskvägg dagen efter, har diverse småtjafs ? – och hur stor är trovärdigheten.

Det vore egentligen befogat att SVT hade sina egna löpsedlar…., det är sjukt att en handfull parasiter skall försöka styra eftertanken genom sin löpsedlar. På kioskväggen har man en märklig makttradition, ingen kan påstå att den är folkvald. Efter svenska förhållanden är det otroligt många som såg tävlingen, i TV, inte i tidningen. Representerar löpsedelsutfallet någon annan pedagogisk inriktning än skvaller i byhålan, men med den skillnaden att hela Sverige bör veta det, vad man kom på under svettningarna på tidningredaktionen.

Inlägg i adoptionsdebatten

Adoption verkar lite småmysigt
http://www.wwf.se/show.php?id=1020091

Dagens LILLA textcitat

Ur sången ”Blowin in the wind”…, (Bob Dylan 1962):

”How many times must the cannonballs fly, before they´re forever banned?”

I karikatyrer, filmer eller tecknade serier, var ofta en cannonball något som liknade ett bowlingklot med stubin. Någon figur kunde oönskat svälja hela klotet, när stubinen brann. I dessa sammanhang överlever alla, lite sotiga och rufsiga i pälsen, om man råkar ha det.

I några sjörövarfilmer fick man intrycket att det helt enkelt var en kula som genom sin blotta tyngd och kraft kunde knäcka träattiraljer på motståndarens fartyg.

Kanske var det så engång, innan man fått ordning på krutet. Men barnatron kunde inte förstå att förstörelselustan var verklig, grymmare.

I samband med kriget i f d Jugoslavien undrade jag om man överhuvudtaget fattat något av det västerländska 1960 talet.

När man läser om självmordsbombare i t ex mellanöstern,…............. ja, dit har väl Bob Dylan aldrig kommit. Det är inga bowlingklot, det är hela paket med grejer runt magen, som skall avfyras på ett visst sätt så att effekten inte bara blir den att man bara spränger benen av sig.

Kommer att tänka på avslutningen i ett föredrag som jag läste, från 1985.
Ett utdrag ur denLärdes femte föredrag i ”Den lärde och hans dotter";.....

”En atombomb eller flera kan avge den värme som vi så väl behöver omlindas av, när vi på ålderns höst ser tillbaka på våra liv, vår gärning, vårt arbete.(Ser på klockan)

Vad är då uppståndelse? Jag kan tala om för er att det är rena paradiset. Det är en tillflyktsort där vi kan dra oss tillbaka. Där går vår innersta dröm i uppfyllelse. (går fram, dämpat, med förtroende).

Oss emellan. Där kan man skita utan att torka sig i ändan. (kort paus, sakligt, normalt röstläge) Så bra har vi inte det här i våra nuvarande liv, trots att människor är lätta att träna. (tittar på klockan)

Låt mig som avslutning få citera ur vår herres bok som nu föreligger i en ny översättning (öppnar bok, tar framläsglasögon).

”Vissa razer är intensiva,skojfriska och alltid på hogget. En del lär sig ganszkar snart enklare udföring, hämta sakker och lär sig små enkla konster och ha stort nöjet därav. Syftet med klassificeringet är att ekonomiskt värtera slaktkroppen. Därigenom kan man sätta ett rättvist pris på hela slaktkroppet.

Man får också sammanhållning gropp av slaktkroppar med likaratdeutsedne och kvalitett, vilket yonderlättar blant annat handelten. Med dessa uppgifter samt the aktuella priser registrerade i datorn, kan afräkninget räknas fram och skrivas ut. Likviden översänds som tjeck, insättning på banketkonto eller på annat sätt som med lemmen önskar”

ZAGO - GÄST

From: Mikael Mallat [mailto:bonnajazz@spray.se]Sent: Sun 3/5/2006 7:32 PMTo: Alexandra EisensteinSubject: Få har det - ett eget Wild Card

Hej

ditt Wild card på Zagolandet gäller ännu ....
Något att skriva om finns det väl
Vad är viktigt?
==========================

Tja MM :-)
Jovars. Saker jag tänker på just nu:

Dagens pepp:

Rolling Stones (bild: tungan) i Ullevi 10 juni 2006. Bästa livebandet på denna jord. Och nu kommer jag att få fler hatmail av U2-fans. Bring it on, suckers.
Farsan som ville kapa kuken av (våldtäkts-)peddot.

Dagens depp:

Kan inte bimborocken bara självdö (Natacha Peyre, host)?
Hur tänker Sweden Rock Festival http://www.swedenrock.com/frameset.cfm när de fixar Def Leppard som sista (av totalt 3) headliner?

Årets festival ryktades bli grymmare än föregående. Så Mr. Cooper, Purple & Leppard är grymmare än Mötley & DIO? Hade väntat mig ett band på A. Typ AC/DC eller Aerosmith.

Otrohet är motbjudande. Att människor tjänar pengar på det framkallar dock den ultimata kräkreflexen. http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,499088,00.html

Alex

==========
tack för din överraskande pastering från storstan..., du återkommer när vädret tillåter ?- ...MM...är ju alltid aktuellt.

Kolla här skummisar

http://felira.blogspot.com

När man tänker tillbaka – hur vänster skulle feminismen varit? Jag menar till exempel i det gamla Sovjet, Kina. Någon sorts statlig strukturromantik där kvinnan var en del av produktionen, en del av industrialismen. Även kvinnor skulle ha rätt att vara en del av detta, detta vad, - hur många skitiga industrier har inte släppt ut gifter i naturen, bara rakt ut i vattendragen. Vad tillverkade man, någon avgasig bil eller något annat med mycket asbest och så vidare. Knappast någon kan säga rakt av att stora industrier alltid varit av godo, med facit i hand. Var det där ”feminismen” föddes, på industrigolvet? – nej det tror jag inte.

I Sverige pratar man från vänsterhåll mycket om den offentliga sektorn och kvinnornas plats där…, i alltmera brist på stora helsvenska industrier, kan man istället placera kvinnor där – ungefär som att; ge dom jobb och lönepåslag och så är det bra med det. Alla kan då tillsammans, både kvinnor och män, producera vård av svenskar, i alla fall det skikt av medborgare som inte har jättefallskärmar.

Nej, de feministiska tankebanorna föddes, eller fanns hela tiden, någon annanstans, det begriper till och med jag som inte är särskilt påläst om den äldre historien. Det var rätten till bland annat studier, bildning, konst,.. kultur, (..kläder) …m.m., ur ett något annorlunda perspektiv än mannens, med bland annat all krigshistoria bakom sig. För att inte tala om alla kyrkliga hierarkier. Jag tror mycket av detta sökande utanför de gamla strukturerna sammanfaller med den ursprungliga liberalismen.

Hur mycket skulle det vara värt att söka bakåt när det gäller vänster? Det är inte svårt att ta till sig klassiska begrepp som rättvisa och solidaritet, men misstänksamheten har väl inte varit större, när man genom upprepade rapporter får upplysning om att biståndspengar hamnar fel. Det finns, ett arv från industrialimens glansdagar, en tro på att ”staten fixar allt”. Så är det varken hos avsändarland eller mottagarland, man begriper vad man begriper, historien visar ofta att man begrep inte särskilt väl. Men så går det en tid och allt är preskriberat.

Det som överlever är vanligen inte fabriken man byggde, utan bildning, konst, kultur, …, det på det spirituella planet, om samhället fortfarande är civiliserat. I det utpräglade industrisamhället är spiritualitet och fantasi inte särskilt populärt, där är det enkel matematik som gäller. I detta, jag vet, både enkla och fragmentariska resonemang, - påstår jag avslutningsvis, för att knyta samman; att feminismen i sin rena form är egentligen ute efter ett samhälle för alla. Därav lite vänsterångor. Problematiken måste tacklas från olika håll ändå. Så lite kiv hör väl till.

Nyhet: A-EKONOMI

A-EKONOMI


…med enkel matematik går medicinen ner.

Upplevde morgonnyheterna. Det halvstatliga sågverkföretaget Setra (bildat 2003) med tolv tillhörande sågverk har en miljard i skulder. Den på stillbild glada vd:n Kent Torwald sade i en telefonintervju att man får skära ner kostnader, en del personer (100) får lämna under 2006.

Från LKAB tillkännager vd:n Martin Ivert att han har inget att dölja, angående någon sorts lön och pension på 80 miljoner kronor. ”Höga summor alltså,…för en vanlig människa?” ”Ja, en värdering du har, men, som jag säger, hänger ihop med dels min lön och sen pensionsvillkor, sen e de ju matematik bara”. Detta har diskuterats vid varje bokslut enligt styrelseordförande Björn Sprängare.