Kolla här skummisar

http://felira.blogspot.com

När man tänker tillbaka – hur vänster skulle feminismen varit? Jag menar till exempel i det gamla Sovjet, Kina. Någon sorts statlig strukturromantik där kvinnan var en del av produktionen, en del av industrialismen. Även kvinnor skulle ha rätt att vara en del av detta, detta vad, - hur många skitiga industrier har inte släppt ut gifter i naturen, bara rakt ut i vattendragen. Vad tillverkade man, någon avgasig bil eller något annat med mycket asbest och så vidare. Knappast någon kan säga rakt av att stora industrier alltid varit av godo, med facit i hand. Var det där ”feminismen” föddes, på industrigolvet? – nej det tror jag inte.

I Sverige pratar man från vänsterhåll mycket om den offentliga sektorn och kvinnornas plats där…, i alltmera brist på stora helsvenska industrier, kan man istället placera kvinnor där – ungefär som att; ge dom jobb och lönepåslag och så är det bra med det. Alla kan då tillsammans, både kvinnor och män, producera vård av svenskar, i alla fall det skikt av medborgare som inte har jättefallskärmar.

Nej, de feministiska tankebanorna föddes, eller fanns hela tiden, någon annanstans, det begriper till och med jag som inte är särskilt påläst om den äldre historien. Det var rätten till bland annat studier, bildning, konst,.. kultur, (..kläder) …m.m., ur ett något annorlunda perspektiv än mannens, med bland annat all krigshistoria bakom sig. För att inte tala om alla kyrkliga hierarkier. Jag tror mycket av detta sökande utanför de gamla strukturerna sammanfaller med den ursprungliga liberalismen.

Hur mycket skulle det vara värt att söka bakåt när det gäller vänster? Det är inte svårt att ta till sig klassiska begrepp som rättvisa och solidaritet, men misstänksamheten har väl inte varit större, när man genom upprepade rapporter får upplysning om att biståndspengar hamnar fel. Det finns, ett arv från industrialimens glansdagar, en tro på att ”staten fixar allt”. Så är det varken hos avsändarland eller mottagarland, man begriper vad man begriper, historien visar ofta att man begrep inte särskilt väl. Men så går det en tid och allt är preskriberat.

Det som överlever är vanligen inte fabriken man byggde, utan bildning, konst, kultur, …, det på det spirituella planet, om samhället fortfarande är civiliserat. I det utpräglade industrisamhället är spiritualitet och fantasi inte särskilt populärt, där är det enkel matematik som gäller. I detta, jag vet, både enkla och fragmentariska resonemang, - påstår jag avslutningsvis, för att knyta samman; att feminismen i sin rena form är egentligen ute efter ett samhälle för alla. Därav lite vänsterångor. Problematiken måste tacklas från olika håll ändå. Så lite kiv hör väl till.