-av Bengt "Laky Day" Wine-Egger
Vid denna tid, i denna värld, ansågs våld som dålig stil, det var därför också komikerna stod så högt i kurs och vanligen var ett vanligt samtalsämne. Yasmine, som alla andra kvinnor, kunde acceptera duschmössan i fall den gjorde världen bättre, mindre våldsam.
Vetenskapsmannen Alphonse Baldrich satt redan vid frukostbordet, ett mäktigt bygge i ek. Stora turkosa glasskålar, korgarna med alla sorters brödskivor trängdes med några pärmar och en uppslagen morgontidning. Glasögonen hade halkat ner något, men bågarna vilade tryggt mot hans runda näsa som stack fram ovanför munnen, också den något iögonfallande märklig. De tjocka köttiga läpparna gav den en form som endast kunde liknas vid den hos skådespelaren Chazz Palminteri eller grillen hos en äldre Aston Martin, speciellt när han öppnade den något och lät den morgonvarma andedräkten fläkta över gröten.
Hans dotter Yasmine hade tyst på nakna fötter tassat ner från sovrummet och nästan ljudlöst satt sig i andra ändan av bordet.
- Du Yass, (han kallade sin dotter så),... läste att en gorilla rymt på ett zoo i Holland och gått in på restaurangen. Trodde först att det var en ny pjäs med Henrik "jag gör vad som helst bara mitt ordförråd räcker till" Schyffert.
Yasmine svarade honom inte, förde silverskeden till gröten. Hon lyfte den, redan med stor skicklighet kunde hon föra sin hand in under duschmössan så att skeden nådde hennes sökande läppar. Denna teknik gjorde att hon närmast sög gröten från skeden. Vetenskapsmannen Alphonse Baldrich hade varit en av dem som fört fram duschmössan som ett synligt obligatorium i samhället.
Förslaget hade så småningom antagits av tillräckligt många politiker, inte utan skickliga lobbyister i media, för att få ett lagstadgat genomslag. I korthet gick det ut på att västerlandet måste få fram ett alternativ till de huvudbonader som länge framhållits från fundamentalistiskt håll i öst. Debatten förde med sig en del sidoeffekter, - och, nya frågor. Skulle huvudbonaden endast gälla kvinnor? Somliga feminister ansåg att turbanen var snyggare än cykelhjälmen. Men det här var egentligen inte en hjälmfråga. Främst handlade om att kvinnor skulle bära duschmössa vartän de gick utanför sin sängplats. Yasmine reste sig upp vid bordet så att apelisnjuicen i glasen vibrerade till.
- Vart skall du gå Yass?, sade genast Alphonse Baldrich och titttade upp från tidningens nöjessidor.
- Jag sticker till Mc Brandenburger Kebab, skall träffa Johnny Fake. Vi skall gå på trav. De stora tävlingarna är i stan, vet du inte det? Alphonse Baldrich skruvade något på sig, prasslade med tidningen.
- Men vet du, att förra helgen var jag i Halmstad. Såg att den där komikern Bet-mer skulle ha 180 kronor för att man skulle få se honom framträda på teatern? Den hipphoppande, entonigt mässande, rapande skalbaggen!
- Nej, det visste jag inte sade Yasmine och rättade till duschmössan något medan hon vände sig för att lämna matsalen. Hon visste att Alphonse, hennes fader, inte ville tala om duschmössan och försökte prata om annat. Som hon inte visste att Bet-mer var alldeles för avancerad både för honom och hallänningarna. I Halland ville man ha enkla grejer, inte sådant som associerade till storstadens intellektuella jäkt.
- JAG VET VAD DU TÄNKER PÅ!!, ropade Alphonse efter henne, när hon redan var på väg nerför trappan till husets bottenvåning. Ja, han kanske visste. I Halland ville man ha enkla fläbb. Stefan och Krister o sånt där. När man gick ut ville man helt enkelt fläbba så mycket som möjligt när man väl börjat gräva i plånboken.
Yasmine stegade elegant nerför gatan i sina nya Amsterdam skor. Som bärare av den Svenska Duschmössan var hon ganska stolt trots allt. Hon nickade till några väninnor på andra sidan gatan, även de i sina glada duschmössor. Elisa hade en blå. Den transparenta "tittytan", som det hette, verkade något större än hennes egen. Yasmine tänkte att hon måste komma ihåg att fråga vid ett tillfälle, om hennes duschmössa verkligen höll måtten. Framme vid Mc Brandenburger Kebab satt Johnny Fake redan, vid ett litet bord på en stol, som alla andra,var fastskruvad i golvet, för att de inte skulle kunna användas som tillhyggen. I samhället med obligatorisk duschmössa ingick ett avtal, åtminstone en förhoppning, om att våld, övergrepp och avundsjuka skulle minska. Om kvinnorna såg ungefär likadana ut, skulle det bli mindre kiv. Dessutom shoppade de mindre. Duschmössan var som en skoluniform för kvinnor, med den skillnaden att den gällde inte bara i skolan.
- Är du redo?, sade han bara och klappade henne på amen. De gick omedelbart i riktning mot travbanan, en promenad på nästan 90 minuter. Johnny Fake ville spara taxipengarna till något bättre, nämligen en vinstchans. I lopp 5, häst nr 11. (O´l Shithouse) Yasmine kände efter en halvtimme hur det ångade av hennes andedräkt inne i mössan, det blev imma på tittytan, men med Johnnys hjälp gick det ganska bra ändå. Vid en kiosk stannade han till. Han såg undersökande på kvinnan där inne (Ronja), som även hon naturligtvis stod i sin duschmössa och log .
- Ge mig lite pengar, eller jag drar av dig mössan!! Johnny Fake kunde låta hotfull när han ville det. Yasmine stod en bit ifrån och hörde inte ordväxlingen. Ronja i kiosken kiosken visste, att om hon var synlig, och sedd ,utan mössa, av till exempel morbror Bengt, skulle hon kunna bli förnedrad, resten av sitt liv, för att inte tala om; att hon aldrig skulle kunna bli gift som det var planerat. Hon skulle giftas bort inom kort och den utvalda fanns i Jokkmokk. Klart att hon kände sig både misstänksam och missmodig till det hela. men det hade sagts till henne att han levde i alla fall inte i en grotta.
Yasmine stod fortfarande en bit ifrån kiosken, närmast gatan. Hon var naturligtvis ett elegant blickfång, lång och stilig med sina högklackade Amsterdam-skor, och längst upp, på huvudet en svensk duschmössa av bästa kvalitet. En långsamt förbipasserande bil av märket Skoda distraherade henne. Musiken från bilen var högt påskruvad. Bilen nästan studsade lite på sina slitna däck. Därinne satt August och Yemenito, som nonchalant rökte sina Dromedar-cigaretter. Yasmine kände igen musiken, det var en ny hit med Cool Shithouse, som nyligen haft en stor framgång vid Hultsfredsfestivalen. När bilen äntligen passerat råkade hon vända sig om, och såg nu direkt att Johnny hade en, som det verkade aggressiv ordväxling med kvinnan i kioskluckan. Yasmine vaknade upp och stegade resolut fram;
- Vad håller du på med Johnny! Varför skäller du på henne?! Kvinnan inne i kiosken verkade ängslig och Yasmine, tillade omedelbart;
- Slutar du inte upp med det där tar JAG av mig min duschmössa!
Johnny Fake hajade till, tappade hakan som man säger, men fortsatte att hålla ett strypgrepp på Ronja i kioskluckan.
- Jag vill bara ha hennes pengar!, sade Johnny i riktning mot Yasmine.
- Jaså. Då blir det så här!, sade Yasmine och slet av sig duschmössan och daskade den i gatan. Johnny Fake släppte långsamt, chockad, överraskad på alla sätt, greppet om kvinnan i kiosken, ramlade själv halvt ihop över tidningarna som låg på den yttre disken framför luckan, hasade nerårt, drog några tidningar med sig i fallet. Han började helt enkelt skrika;
- NEEEEEEEJ! NEEEJ! Varför?!!! Hur kan du göra så här mot mig! Yasmine! EEEEEEEEEEEeeeeeeeeK!! Yasmine satte ena skon på sin fallna duschmössa och trampade till, skruvade dess plast med klacken av sin Amsterdamsko mot den smågrusiga trottoaren. Johnny stod på knä i sina Dressmanbyxor och vred sig som i magsmärtor;
-AAAAArrrGNEEEEEEEEJ. DU har FÖRstÖÖrt VÅR framtid!!DUU en fallen Kvinna!!Byäh!Byäh! Och Jag är en fallen man som blivit vilseledd av byhora! Du har hädat! Du har hädat!
En ambulans kom senare och hämtade honom, Johnny Fake, mannen som visste hur en slipsten skulle dras. Yasmine Baldrich, som revolterat utanför kiosken, inför hela världen som det tycktes, begav sig hem. Hennes pappa Alphonse satt fortfarande vid matbordet, denna gång med blicken i en kvällstidning. Han lade knappt märke till att Yasmine satte sig vid andra ändan av bordet, utan duschmössa. När så skulle ske, att han lyfte blicken från tidningen, skulle han hota henne med en hedersdusch, diskret inom en månad utförd av hans bror Svante och dennes tvillingsöner Örjan och Början. Men innan han lyfte blicken, läste han högt ur tidningen, klart trött så här sent på dagen;
- Den där Robert Gustafsson, hur kan vara populär, alla hans välbetalda skämt går ju snart ut på att gräva i sina egna eller andras kalsonger. Han borde fan jobba vid sjukvården.
- Det är för att han är trivselfascist, pappa, sade Yasmine rak i ryggen vid andra ändan av matbordet.
- Trivselfascist? Ja, så sant. Persi Nilegård var väl ett bra exempel,...verkligheten tar över skämtet,...och de där idioterna i parlamentet. Har du hört publiken? Skrattar gott och spontant med i vilken mobbinghumor som helst! Programledaren är köpt av Fläbber-Satan. Önskar en trevlig natt tillsammans. Men vi får väl den värld, vi förtjänar.
- Så sant, pappa. Vi har förtjänat den.
Nu tittade Alphonse upp över kanten av tidningssidan;
- Nemen, Yass. Vad har du gjort?
-Det rätta. Jag kastade mössan utanför kiosken på Battingstigen.
Alphonse Baldrich lade ner tidningen på bordet. Med en ledig hand tog han ett vingum ur skålen med eftermiddagsgodis. Hans buskiga ögonbryn accenturade likeheten med Chazz Palminteri. Hans mun såg ut som grillen på en äldre Aston Martin.
- Du, Yazz. Ja, du gjorde det rätta. Du gjorde det vad en man skulle ha gjort, sade han efter att i korthet ha hört hela historien, berättad av sin skira dotter. Men han fortsatte sin predikan;
- Stora gräshoppssvärmar kommer att besöka din bädd. Murarna du byggt upp i din värld kommer att rasa, dina nära och kära är dömda till undergång. I helvetet kommer du att ropa på hjälp, men blir endast bönhörd av de falska profeterna.
- Du menar precis som det är i den här världen?
- Ja. precis, hahaha. Men det är tur att vi har humor. Fattar du inte, duschmössan är bara ett skämt. Du har genomskådat det. De som inte genomskådar, är de som lider värst. Du öppnade ditt samvete på Battingstigen, för dagsljusets helande kraft. Johnny Fake lider fortfarande, han har inte genomskådat.
