Kafe´ RUBINSTEIN.

Erkki och Robban träffades för första gången på länge. Man hade avtalat ett sammanträffande på Kafe´ Rubinstein, vid parken. Förmiddagsljuset gav lokalen ljus och expediterna verkade glada. Trots att det var höst, var vädret oväntat hoppingivande. Männen satte sig vid ett fönsterbord med sina brickor. Kaffe, några mazariner och ljusblå servetter.
- Råkade se på tv häromkvällen, du vet jag jobbar annars de flesta vardagkvällarna, sade Erkki medan han vek servetten en extra gång och lade den bredvid koppen.
- Ja?, undrade Robban medan han greppade mazarinen.
- Råkade knäppa på tv:n strax innan 18, det var tv 4, skulle se Kenodraget,....just då visade dom förkväll och man hade förevisning av sexleksaker.
- Ja?, undrade Robban och åt av mazarinens kant.
- Vuxna kvinnor som skrattade, generat vet jag inte, men det varade inte så länge. Det blev plötsligt matlagning. En man skar i en morot och sade att "den här kan man i alla fall äta". Därefter kom Keno-dragningen. Sedan kom en intervju med Stig Larsson. Så stressat det verkade, det var bättre när dragningen gjordes på Gotland. Robban tittade på Erkki med en road min.
-Ja, ha-ha-ha, det är ju ett program för hela familjen. Men, du vet, snart har man väl en rövcancerinsamling eller något i den stilen för att lätta på samvetet. Erkki funderade några sekunder och slängde en blick ut genom fönstret.
- Har retat mig på att tv 4 har slaktat långfilmer sedan 90-talet..., reklam, nyhetssändning, reklam igen. Hur tror dom att ens hjärna är funtad? Robban drack ur kaffekoppen under tystnad. Utanför fönstret jäktade människor, på väg ut och in i affärerna.
-Ser du,...där är en som verkar shoppingberoende, tjejen i högklackat, hon var inne i den andra affären innan,... Erkki tittade också ut genom fönstret en stund.
- Okei, vart är du på väg Erkki? Vad ville du prata om? Robban verkade klar med det akuta kaffedrickandet.
- Ja, jag skall hålla ett tal hos feministförbundet.
-Feminstförbundet. Vilket feministförbund? Robban verkade naturligt nyfiken. Trots att han var en rutinerad affärman, visserligen med rötterna i socialdemokratin, blev han överraskad. Erkki skruvade något på sig. Tog fram en liten anteckningsbok.
- Det är inte så viktigt just nu vad dom heter. Grejen är den att jag skall göra det. Och jag ville bara höra dina synpunkter på det jag skall prata om. Robban teg, förväntansfullt.
Erkki fortsatte; - Det var en annan kväll när jag såg på tv, kanal 6, faktiskt. Det var idrott, fotboll. Arsenal mötte CSKA Moskova. I halvlek sände man ju mest reklam som vanligt, så jag knäppte över till deras text-tv. Där fanns en ganska stor rubrik; "Häftiga videoklipp till mobilen", sid 555. Undrade vad det var. Själv har jag ingen mobil, men hört talas om att man också kan se film, i den där lilla rutan, med ljud. Sidan kom upp, med nya rubriker, "Lyssna till vuxen-noveller på mobilen", "Titta på vuxen-video på din mobil", "18 års gräns". Erkki bläddrade fram nästa sida i sin anteckningsbok. - Det man kunde beställa till sin mobil, och det är det jag skall presentera på femnistförbundet,....
- Ha, ha, ha,...hos feministerna?! Låt höra. Erkki togen klunk kaffe ur den brunvita koppen utan att släppa blicken från anteckningarna.
- Titlar som, och de här är de flesta, kunde man alltså beställa till sin mobil. "Blondin visar sina nya bröst." " Tina och Henrik visar hud." "Lars får smaka nybakta muffins"...
- Ha,ha,ha,ha. Robban skrattade medan han sträckte lite på sig, och lutade sig något bakåt i kafe´ Rubinsteins låga stol.
- Ja, lyssna här då, låt mig läsa färdigt,..."Sexig blondin. Nasty!", "20-årig-blondin med leksak.", "Fin blondin har varit stygg", "Trine är ensam hemma", "Brunett testar ny säng-action", "Claes och Anna- close up!", "Tjej med långa ben i soffan", "Skoj i badet", "Lördags-gos med Cathrine", "Elly och hennes vänner", "Två tjejer berättar", "Len är len", "Två tjejer badar i såpa", "Tina med ny leksak", "Häftig brunett på nya lakan", "Amber gillar att visa upp sig", 18-årig blondin med ficklampa", "Baseball-babe",
- Ha, ha, ha. Robban kunde inte hålla sig. Hällde upp lite mer kaffe ur den lilla kannan man tagit med sig från expediterna. Det porlade i koppen. Erkki fortsatte; "Rubbertoy- joy", "Proteinrik måltid", "Tjej tycker om dig", "Nina i badrummet", "Maria är ensam", "Man och Kvinna på party", "Fin blondin har varit stygg"....
- Det räcker Erkki, det där är väl inget nytt. Det som är nytt är att det sker i din telefon.
- Ja, men när...
- På parkeringplatser. Parkbänkar. Skolor. Var som helst. Det är den tid vi lever i.
- Du menar, om jag ser någon stirra på sin mobiltelefon, var som helst, kan det hända att personen ser på vuxen-video?
- Ja, det är precis som tv 4. Det är för alla, hela familjen. Det är inte konstigare än att köpa sig en mjukglass.
- En mjukglass....?
- Ja. men man får skylla sig själv om man sprutdiarre efteråt. Vi lever i en värld av risker. Erkki var förstummad. Rörde lite förstrött i kaffekoppen.
- Feministerna kommer inte att bry sig ett skvatt om ditt tal. Det där vet dom redan, med sina kontaktnät. Robban lade handen på Erkkis vadderade, marinblå kavajaxel. - Kom så går vi. Jag ger dig skjuts dit om du vill, har Volvon bakom hörnet, men de kommer inte att bry sig om vad du har att säga. De reste sig, rättade till pressvecken och putsade bort några mazarinsmulor från byxorna. De kom ut till bilen efter någon minut. Robban öppnade den containeraktiga bagageluckan på den grå silverglänsande bilen.
- Se här, sade Robban och pekade med hela handen. I bagageutrymmet låg en stor öppnad pappkartong som var full med mobiltelefoner. - Jag säljer det här märket som extraknäck till de kolleger jag möter.
- Kolleger du möter. Vilka är de?, tänkte Erkki högt.
- Man kan säga att de är i filmbranschen. Jag vet vad du tänker. Det är inte på det viset, oftast säljer dom instruktionsfilmer, tillverkar dom, från ax till limpa som man säger. Produktionskostnader har man fått ner genom att använda befintliga lokaler, inga dyrbara kulisser och resor, inga proffsskådespelare.
- Så det är spelfilm, med någon dramaturgi?
- Ja, det kan man väl säga. Den senaste, som vi blev klar med i förra veckan heter "Åsna mellan två hötappar". - Vad handlar den om? Åsnor? Men det finns ju knappast i Sverige.
- Nej, inte på det viset. Den handlar om en kille som inte kan välja. Valfriheten kan vara belastning, det är den pedagogiska poängen.
- Mellan vad står hans val?
- Mellan brunett eller blondin.
- Va! Det där låter som, i vilket pedagogiskt sammanhang finns målgruppen menar du?
- Hos vanliga människor, såna som du och jag. Erkki var riktigt förbryllad, men tyckte ändå att hans gamle vän Robban verkade trovärdig. Det verkade finnas en socialpedagogisk konstnärlig ambition. Medan Robban körde Erkki genom den intensiva stadstrafiken till Feministförbundets lokaler, funderade de båda männen under den relativa tystnaden i bilen; - Du, ta med dig några mobbar (mobiler, förf.anm.) in till tjejerna, så blir dom glada. Erkki nickade tyst och verkade tankspridd.
- Mina kolleger skall spela in ramverket för nästa film i min lägenhet, förresten har du inte sett den, med utsikt över Grimsta idrottplats. Det är där Brommapojkarna brukar göra upp om allsvenska platsen. Du gillar ju fotboll. Erkki nickade; - Klart man gör.
- Förresten, du kan få vara med i den filmen som statist, jag menar får du en plastkasse med mobiltelefoner att muta tjejerna på feministförbundet med, kan du ju ställa upp för gammal vänskap...
- Vad blir det för film, inget för kommersiellt väl, jag menar du vet ju min ståndpunkt när det gäller tv 4.
- Vi har valt arbetsnamnet "Boll-Kalle på villovägar".
- Det låter juste! Lite sport inblandat?
- Det kan man säga. Bollen blir under en hård match uppsparkad på en balkong, och Boll-kallen rusar uppför trapporna, för att i dörren mötas av den unga Chloetta i genomskinligt rosa natt-linne. Hon har fler bollar att erbjuda, om man säger så...
- Du menar att många bollar sparkats upp på balkongen. Så bra för laget att få tillbaka dom!
- Ja, men här får du jobba lite...., du går in i lägenheten. Du, förresten, det där tar vi sen, kila nu upp till feministerna med den här plastkassen, så ses vi, skall vi säga Grimsta klockan tio i morgon? Erkki fick en gul plastkasse med mobiltelefoner och gick in till feministförbundet genom den mörka, tunga, gammaldags dörren. Uppför långa men breda trappor. Ringde på dörrklockan. En ganska ung kvinna öppnade.
- Hej, jag heter Erkki och skulle komma hit och hålla ett litet föredrag.
- Visst. Kom in. Erkki stegade in i en korridor, med en mängd dörrar vid varje sida. - Vi går en halvtrappa ner, så kommer vi till den lilla aulan. Där finns till och med en liten scen, sade den unga kvinnan. De kommer ner till något som för Erkki visade sig var en ganska mysig liten lokal med brinnande stearinljus och vinflaskor på bordet.
- Vi ställde filmduken ganska långt fram, du får säga till om det är för nära, men vill ju se bra också. Har jag fattat det rätt visar du filmer direkt från mobilen. Såg att du bär på en hel kasse. Erkki var förstummad som många gånger tidigare denna dag. Han skulle just öppna munnen i bockskägget och kommentera avsikten med sitt besök, när en ledarinna för sällskapet kom fram; - Bra Rosalinda att du visat Erkki vägen ner hit, nu tar jag över. Det blir säkert en både trevlig och upplysande kväll för oss som aldrig ser sådana där filmer. Har du några färdigtryckta program?
- Nej, jag har inga färdigtryckta program, men jag kan muntligen berätta, egentligen kan jag inte visa filmerna. Jag känner bara till titlarna och skulle rapportera om att jag hittade dem på text-tv.
- Får vi inte se filmerna? Beatrice, som hon, denna mogna dam hette visade till den milda grad upprördhet.
- Men, ni kan få vara med i en film, i morgon, vid Grimsta..., försökte Erkki, i någon plötslig iver att kompensera situationen som uppstått.

När Erkki nästa dag dök upp vid idrottplatsen med två blåtiror och andra skavanker, bland annat en bruten handled, fick han inte vara med. Robban lovade honom en plats i nästa projekt, en dokumentär; "Jag Wal-Raffade hos Feministförbundet" och man tog några bilder direkt medan Erkki var naturligt färdigsminkad så att säga.
Robban fick ta boll-Kalle rollen själv, och när det var dags flåsade upp för fyra trappor i full fotbollsmundering.
När han var uppe på rätt våning, möttes han av Feministförbundets utsända, tre utvalda.
- Marsch ner för trappan igen din gamle huligan. De tre kvinnorna var beväpnade och Robban saknade plötsligt alla argument. Chloetta skymtade i dörröppningen, men var skymd av Joanne Newlander, ledaren för trion;
- Henne tar vi hand om och du går ner till baracken och duschar, sedan åker du hem.
Robban stegade ner för trappan, två trappsteg åt gången. Hade han haft svans, hade han haft den mellan benen. Hade han haft långa uppåtstående öron, hade de lagt sig bakåt.
Erkki hade redan åkt hem för att vila sig, efter ett intensivt och omtumlande dygn. Filmprojektet avbröts. Det var Halloweentider.
Nästa dag satt tjejtrion på tåget norrut. Som lite reseproviant hade man med sig några 1-liters förpackningar JOKK (lingon, förf.anm) med sugrör till. Det var praktiskt, rälsbussen svängde, klängde och svängde. Det var den 5 november. I England var det Guy Fawkes Day. Joanne läst högt ur boken hon hade med sig; - " Please to remember. The fifth of November. Was Gunpowder treason and Plot. I see no reason. Why Gunpowder Treason. Should ever be forgot". Fanns det några ledtrådar? Tankarna och funderingarna hos feministförbundets specialkommando avbröts av att en ung man i rälsbussen spelade högt med sin sound blazer med bass sub-woofer. Flickorna bad honom stiga av vid Prästmon, när tåget saktade in.
Väl framme i Sollefteå tog den tystlåtne Erika till orda;
-Det finns ett sammanhang. Det fanns en Pop-Corn fabrik som blev bombhotad i samband med halloween-firandet.
- Men var det häruppe ? sade Joanne och kastade några blickar mot det ödsliga järnvägsspåret. Man hittade snart ett trevligt boende på ett litet järnvägshotell. I den lilla matsalen underhöll en lite vindögd, äldre kvinnlig pianist, som kommit ändå från Fjugesta för en veckas gästspel. Hon drog några låtar på klaviaturet. Det var ganska trevligt och Erika kunde inte låta bli, att i ett uppehåll fråga;
- Hur länge har du spelat?
- HoHo. Det är ganska länge...., minst femtio år. Erika blinkade med sina ögonfransar medan hon funderade på svaret. - Nästa vecka skall jag åka till Stockholm, har ett två veckors engagemang på Kafe´ Rubinstein. Känner den unga damen till det?
- Oh, ja..., vi fikar där ofta. Det är ganska mysigt där för att vara i Stockholm.
- Går ni ofta beväpnade på det där viset?
- Ja, det måste vi, du vet vi bor i .........Just då hörde en väldig smäll. Det var Pop-Corn fabriken i Sollefteå som flög i luften och det poppade hela natten, som ett fyrverkeri, över nejden. Den här missionen var inte flickornas bästa, men man hade varit på rätt spår, och det var rätt dag. Guy Fawkes Day, den femte november. Det var Halloweentider.
Erkki och Robban hade bestämt ett nytt sammanträffande på Kafe´ Rubinstein. Man ville diskutera, se över vad som hänt.
- Du lurade in mig i en porrhärva. Dessutom gjorde jag bort mig inför Feministförbundet, jag var inbjuden.., skulle hålla ett föredrag. Du har förstört det för mig, sade Erkki och hängde framåtlutad över kaffekoppen. Robban satte tänderna i en lusse-katt (hos Kafe´ Rubinstein brukar man vara tidiga, förf. anm.)
- Äh, fan, Erkki. Det är inte så farligt, inget att hänga läpp för. Det finns ju till och med politiker som kan vara porrstjärnor. Robban tuggade på sin lusse-katt, några russin fastnade i tänderna, bakom någon amalgamkant. - Hur kommer du ur det här själv då?, sade Erkki och rätade något på ryggen.
- Det blir nya projekt. När det lugnat ner sig lite. Förresten, vad gjorde du med den där kassen med mobiltelefoner. Lämnade du påsen där?
- Nej, det tror jag inte...vänta! Någon tog hand om dem när jag tappat påsen, efter att jag fick min första blåtira.
- Ha,ha, så kan det gå när man pratar med tjejer. Men det ser inte så farligt ut, men jag skulle nog bära svarta solglasögon. Kan du i morgon sticka dit och hämta pås...
Just kom de tre tjejerna in genom Kafe´ Rubinsteins saloondörr.
Man var tillbaka, från ett ganska märkligt uppdrag med resa till nordliga nejder.
Joanne Newlander, Erika Mahjong-Saga och Betsy Boop Madone. De stora skjutvapnen dinglade om halsen.
Erkki och Robban rusade ifrån bordet, in mot toaletten. Det gick inte att komma in där, det var upptaget eller så behövde man nyckel. Man kröp in under ett bord avsett för fyra personer.
Betsy Boop knackade på bordet:
- Ho, hoo..., någon där? Godis eller Bus?
För första gången höll Erkki och Robban om varandra, darrade av skräck (man var fortfarande hetero, förf.anm.) Det skallrade om Robbans tänder så att russinen som fastnat från lusse-katten lossnade, det hördes små bumpljud när de landade på heltäckningsmattan. Från det andra rummet hördes pianomusik. Det var den gamla kvinnan från Fjugesta som spelade ett potpourri boogie-woogies.

Vem sade att Kafe´ Rubinstein var händelsefattigt?