REAL TID, Spooky.

Befinner mig på en öde skola i Oskarström. Ett par riktigt långa korridorer är upplysta. Dörrar står på vid gavel till mörka klassrum. Har varit här många gånger, på kvällen kan det bli så här tyst.

Så här låter det inte på eftermiddagen när jag kommer hit. En blick mot andra ändan av en av de långa korridorerna ger ibland en minnesbild av någon film, Shining…
Skolan är märkligt upplyst..Utanför skolsköterskans låsta rum hittar jag en tidningshög, en hel del Kalle Anka och annat, men också ett exemplar av Chili, närmare bestämt nr 01, 2006. Satte mig med utsikt mot en ytterdörr för att läsa en stund.
Sid. 24 berättar;
”5 platser du inte bör besöka om du vill att ditt förhållande ska hålla”
01 En tunnel som luktar kiss
02 Skull Island
03 Oskarström (1,5 mil utanför Halmstad)
04 Minigolfbanan
05 En The Strokes-konsert.

Oskarström…., det är ju där jag är, i en öde skola.

Tidningen berättar;
”Chili såg ett avsnitt av Det okända på TV4 plus där ett medium letade efter ett otäckt spöke vid namn Svea hos ett par i en villa i Oskarström. TV-programmet skrämde oss oändligt mycket. Den sura solariebruna hustrun, mannen med honofob-arg-min när mediet ville krama och den otroligt deprimerande inredningen i huset fick oss att lova att aldrig åka till Oskarström med våra respektive pojk- och flickvänner.”

När jag började bläddra i det här Chili-exemplaret letade jag först efter någon text av Alexandra Eisenstein (som gästat Zagolandet ett par gånger).
En fråga jag inte hunnit ställa henne är, hur gick det egentligen med bass´n drum seminariet, var Mauricio där och drog några häftiga Bass-Licks, till exempel till en låt som Strangers in the Night.
Istället hittar jag en annan Rojas i tidningens stab (som inte har något alls med bass´n drum workouten att göra), nämligen Carlos. Där ser man. Världen är inte så stor.
PÅ dagtid är den här skolan full av glada och pigga barn. Nu är det mest lite Spooky.

Måste ta mig härifrån. När jag sätter på larmet, har det hänt att någon glömt att låsa någon av de många dörrarna. Då får jag gå runt hela skolan och känna på varje dörr, gå in genom den olåsta, och gå igenom mörka skolsalar, en av de långa korridorerna och göra ett nytt försök. I dessa korridorer kan man få vandra länge…., om fler dörrar är olåsta. Då missar jag bussen. Då är jag dömd att övernatta…. Då kan jag läsa Chili och Kalle Anka hela natten lång, utanför sköterskans mottagning.

PLANET X

.....heter en serie i en av de danska tv-kanalerna , vanligen efter midnatt, där visas, under erfaren ledning, korta snuttar ur gamla, ofta amerikanska, s-f kalkonfilmer.
Hur kalkon är verkligheten?



"...varför känns det hela tiden som att jag sitter och tittar på den gamla b-iga 80-talsserien "V". Med moderater som har insett att de måste klä ut sig till människor som trycker i sig vita möss bakom ett draperi så fort vi inte ser det - tillsammans med de andra ödlorna på moderskeppet" (Lena Sundström i Aftonbladet 20/10 2005)

Ett svar kan, för somliga, gå att finna i något som droppade in genom brevlådan;

"Hur skall falsk religion få sitt slut? Föreställ dig den här scenen: En prostituerad kvinna sitter på ett skräckinjagande vilddjur som har sju huvuden och tio horn. (Uppenbarelseboken 17:1-4). Vad är kvinnan bild av? Hon utöver inflytande över "jordens kungar". Hon klär sig i purpur, använder rökelse och är mycket förmögen. Genom hennes utövande av spiritism blir dessutom "alla nationer vilseledda". (Uppenbarelseboken 17:18, 18:12,13,23). Bibeln hjälper oss att förstå att den här kvinnan är ett världsomfattande religiöst system. Hon representerar inte någon enskild religion, utan alla religioner som frambringar rutten frukt".

Kollade vad Linda Skugge händelsevis hade att säga i Expressen lördagen 28 oktober 2006;

"Så vad gjorde Borg istället för att städa? Festade? Låg i soffan och slötittade på tv? Fast detta var innan dvd-boxarna och alla miljoner serier och kanaler. Shoppade gjorde han knappast med tanke på hans klädstil. Klippte sig (hahaha)? Satt han på Frihetsfronten och diskuterade Fröding?".

Hälsobladet LIFE ( gratis i brevlådan) meddelar;

"Du tänker omkring 60 000 tankar varje dag. Tankar är näring. Vilka matar du din hjärna med? Lycka handlar inte om det som händer dig, utan hur du lyckas anpassa dig till det som händer. Du kan alltid välja hur du skall reagera på livet. Lev inte för att förverkliga andras önskemål. Det är inte bara en viss typ av människor som kan leva sitt eget liv. Alla kan. Men de flesta fokuserar tyvärr på det som håller dem tillbaks, till exempel att pengarna inte räcker, att de lagt ner så mycket tid på sin karriär, att de är för gamla eller unga, att någon närstående håller dem tillbaks, eller att de uppnått en ställning de inte vill överge. Genom att försöka efterlikna andra kan du som bäst komma lika långt som de kommit, så lyssna inåt och finn din egen väg."

Den Äkta Gentlemannen (J.G. Wenzel 1845) meddelar;

"Vi hafva otroligt många svårigheter att öfvervinna, om vi u t a n kroppslig skönhet önska att blifva väl upptagne bland menniskor. Också lyckas detta blott sällan. Man är i allmänhet blind mot våra företräden, om vi måste uppträda med ett fult ansigte, en vanskaplig växt eller alltför oregelbundna drag. Det intryck, som härvid göres på andra, är vidrigt, det förnärma ögat och känslan. Man vill gerne blifva denna obehagliga känsla qvitt, man undviker oss, der sådant utan uppseende låter sig göra"

Fredrik Virtanen i Aftonbladet 28 oktober 2006;

"Leve svin-tv! Ännu större skithögar borde kunna göra succe´ nu när dörrarna är öppna. "

Härligt att vara

Som ett litet köttben att tugga på, hittade jag för en tid sedan, på en parkeringsplats, mellan två bilar, en något begagnad kvällstidning av märket GT (Göteborgsvarianten av Expressen). I den hittade jag på sidan 4 ett inlägg, som jag tidigare hört talas om via webben, Sakine Madon och Fredrik R Krohnman har ett inlägg som blivit rubricerat UNGDOMSFÖRBUNDEN KAN SKADA DITT BARN ALLVARLIGT.
Färgbilder på ledare i ungdomsförbund, varav Anna Sjödin, var mest dagsaktuell på grund av rättegång. Eftersom hon är inbiten socialdemokrat har hon förstås perfekt alibi och får antagligen ta vilka fyllor hon vill, även som ungdomsledare, utan att det inkräktar på hennes ledaregenskaper.
Om texten i GT utropar jag ett avmätt Ä N T L I G E N, som när en väntad nobelpristagare har offentliggjorts. Känslan har funnits länge att ungdomsförbunden är som fritt svävande farkoster, i somliga fall har man, och kanske tillfälliga fall, helt forlorat kontakten med moderskeppen.
Inom idrottsrörelsen hade det varit otänkbart, ...tror jag. Att inte ta nämnvärd del av ungdomsverksamheten. Det verkar som det finns en generationsklyfta på grund av inte minst informationssamhällets (internet) utveckling.
De yngre är ofta nära experter på att dribbla med ny teknologi, självklar kommunikationskanal i vardagen, medan det finns äldre (inte alls nödvändigtvis politiker) som knappast bevakar webben på samma sätt.

JAG KLARADE ATT LÄSA...

..... två "kvälls"-tidningar i följd.

Kan inte ange något speciellt skäl till att jag köpte båda. För att känna mig viktig kanske. För att jag kunde inte blunda när jag gick in på Ica-Maxi.
Aftonbladets första sida skyltar med; DOKUMENT Reinfeldts fiasko HELVETESVECKORNA Ingen Tv-licens Svart barnflicka sidorna 18-19 / PRISRAS - så får du rekordbilligt BREDBAND / SVERIGES BÄSTA SKRIBENTER Ingalill Mosander, Eva Rusz, Johanna Hildebrandt, Herman Lindqvist, Per Bjurman /JESSICA i Fame visar HÖSTENS skönaste UNDER , BH-SKOLA / DÖDSKYSSEN Historien om Väktarmordet / PARIS HILTON smugglade knark / SKANDALMINISTERN Maria Borelius FLYR SVERIGE - paniksäljer lyxvillan i Djursholm sidorna 6-7

KVÄLLSPOSTEN dukar upp på första sidan med; VICTORIA Silvstedt om utseende - Paris Hilton - Madeleine - glamourlivet / Daniela vann KvP:s DRÖMRESA / Ex-maken avslöjar: Heather är mytoman/ DIABETESOFFREN - varje timme dör en svensk av sjukdomen / ANNA NICOLES SKANDALBRÖLLOP mitt i sorgen efter döde sonen / LENA PH förklarar varför hon SMEKTE BRÖSTEN I TV på SVT:S 50årsfest.

De ovan här feta rubrikerna var också identiska med de feta på löpsedlarna. För det första kan jag säga till löpsedelsmakarna; att kalla Maria Borelius för skandalminister och gå ut med det med självpåtagen rättighet, i halvmiljonupplaga är pucko. Hon hann i praktiken inte tillträda som minister, visa vad hon gör i jobbet som sådant. Om det vet AB inget. Hon har jagats som privatperson. Klart det kan diskuteras om hon var rätt val för posten, därifrån att gå till att kalla henne för SKANDALMINISTER över hela Sverige, det har hon inte meriter till.

Kvällposten (den sydsvenska varianten på Expressen) gottar sig åt Lena Philipsson, som väl får skylla sig själv över vad hon fokuserade på i sitt uppträdande på SVT:s 50års fest. Hon "SMEKTE BRÖSTEN I TV"...., ungefär som ingen alls såg på TV igår och kan bedöma själv allvaret i det hela. Det ingick i någon sorts föreställning. Frågan är om "bröst" nämns oftare under ett år i läkarnas patientjournaler, än på dessa gulorange/svart pappersplakat runt i Sverige.
Kvälltidningarna har jättesvårt att klara sig utan TV, utan det speciella stoffet man gärna letar upp. Man spelar gärna på moralpanik och uppväckelse av mobben, ungefär som sheriffen som samlar gänget. Det är i praktiken stor skillnad om man går ut med sina utsagor i massupplaga eller levererar ett dåligt skämt på jobbet. Som man recenserar, som man gottar sig med löst ansvar, inte som, det krävs av politikerna.
Om vad man hänger ut på löpsedlar över landet, det tyngre anvaret behöver inte alls vara aktuellt, man är ju inte politiker. Men man har yttrandefrihet och granskar, alltid sägs det. Man kör vilken kulturpolitik som helst, det gör inget om det är opinionsbildande. En kulturminister har alltid spelat en marginell roll i kvällstidningens värld.
Inga skandalartade tilltag i den världen inte, det är rumsrent, lagligt hela vägen, att till och förfölja, förolämpa, skvallra med mera...
Det gör man mångt mer än det skulle framkomma i några domstolförhandlingar. Alla orkar inte alls processa.
Kränkningen är ofta helt enkel, vilken skit som helst skall stå i plytet på alla, det räcker man är läskunnig. En skillnad med TV, och Internet, är att man kan välja bort det man inte vill se. Det gäller inte den traditionella tidningsbranschen. Löpsedlarna skall hänga där, det är en del av friheten och det självpåtagna mandatet i att inte vara officiell politiker, men nog genom den stora upplagan, innehavare av stor oppinionsbildande makt.
Skall vi dirigeras tänka på bröst - nog f-n hänger man ut det. Så är det, det är som i en sciencefiction roman, men vi är där, under påverkan. Det är ingen ursäkt om "det är värre i England". Skulle det vara någon lysande förebild, en mytomaniskt lättmottaglig skvallerpress?
Inför de politiska valen kunde man i månader, i olika nyhets media, läsa om tendensundersökningar hur det skulle gå i valet. Kunde det vara på sin plats med en folkomröstning om kvällstidningarnas löpsedlar? De är ju en del av det som de flesta uppfattar som makt? Eller har man plötsligt inte alls det, utan det handlar oskyldiga pojkstreck med löpsedlar? Kanske en undersökning med följdfrågor som; "Vad gillade du dagens löpsedlar" eller "Tycker du att kvällstidninglöpsedeln är viktig i din vardag". Kanske har det redan gjorts i något forskningssammanhang (meddela gärna mig).
Jag har naturligtvis svårare att generellt ha synpunkter på innehållet, i produkten kvällstidningen. Det får ju klart bedömas från fall till fall. Ett par skribenter om dagen brukar lyfta tidningen, men har svårt att tänka mig; att till exempel Herman Lindqvist, skulle promenera omkring som plakat-pojke i parken med löpsedlarna på pappskivor om både mage och rygg. Jag tror att han nog lite struntar i vilken butik han jobbar i, i alla fall inte bryr sig så mycket vad dom säljer i andra ändan av affären. Säljer man hela produkten med hjälp skandaler i entre´n, om man så nakna överöser varann med skällord utan motstycke, är det inte så viktigt, bara han i andra ändan av butiken får ut sitt budskap, och betalt så klart.
Samma kommer jag att tänka på när Liza Marklund dyker upp på sid 26 i Kvällsposten. Hon är inte den som är den, utan har diskuterat kvällstidningar mer än en gång, redan för flera år sedan. Nu har hon utfrågats i Norge. "Faktum är att de flesta norrmän undrar vad sjutton vi håller på med i Sverige", "till och med överlagda mord har preskriptionstid, så då borde några hundralappar till barnvakten också ha det". I hennes krönika finner jag också; "medierna skall vara granskare av makten och därmed en garant för demokratin - inte en flock hyenor som river sönder människor och familjer".
Jag tror att demokratin överlever, snarare tjänar på, om korkade löpsedlar på enkel svenska inte står en i ansiktet varje dag. Dags att förpassa kvälltidningar, och för all del alla andra tidningar, till en demokratisk tidningshylla? Säljas på burk, ha bäst-före-datum?

Genom Internet går det att välja mycket mer, mångfalden och man gå direkt till sina favoritskribenter... Kvällstidningen som "färskvara" faller också i betydelse, det går att läsa sina favoriter i arkiven, om och om igen, snabbt och enkelt är man där.
Vem behöver de dagliga vulgosidorna och skvallret? Framför allt; vem behöver löpsedlarna? Knappast konsumenten. Ett motargument är att tidningsförsäljningsställena behöver löpsedlarna, det är en tradition, något nytt vill man hänga upp varje dag.
Varför inte prova på något nytt, rättare sagt återuppliva något från dagligpressens barndom, nämligen ropa ut "löpsedeln". Redan för årtionden sedan införde varje modernt medelstort livsmedelvaruhus användning av högtalaranläggning genom vilken man bland annat gjorde reklam för aktuella erbjudanden.Genom att ropa ut löpsedlarna fördes ju dess innehåll verkligen fram. Tänk att få höra den annars ganska sansade tobakshandlaren ropa ut de smaskigaste rubriker i en modern ljudanläggning. En annan variant, ännu ålderdomligare i grunden; är att ropa ut från lastbilsflak, som kringresande kvacksalvare som vill sälja liniment till ovetande på landsbygden.

TUNGHÄFTA....

...en resursbrist?

I min trångbodda lägenhet har jag proportionellt nog en liten TV. En liten bit ifrån har jag en sorts snurrfåtölj med lågt ryggstöd, köpte fyra stycken (begagnade) för ganska länge sedan. Kanske hade de engång stått i någon hotellfoaje´ eller så.

Nu är det endast en av dem kvar. Satt i denna när jag i lördags kom att zappa in mig på SVT24, där ett sammandrag av partiledardebatt från veckan som varit, sändes retroaktivt. Intressant, bättre väsentlig underhållning kunde jag ju absolut inte finna denna kväll. Skulle debattscenariot bli för enhanda, kunde jag ju snurra och lyssna, samtidigt se mig omkring i lägenheten och slänga en tanke eller två på allt jag borde göra.

Det blev mest bildrutan och replikerna som fångade mitt intresse. Göran Persson framträdde flera gånger, brände av sin utmätta talartid. För många år sedan, ett av de tidigaste konstateranden jag gjort när det gäller politik; det behövs alltid en opposition. Alliansen kände sig stärkta av att faktiskt vara i regeringsställning, att hantera GP i debatten, var ungefär som tidigare. Han hänvisar till systemet han försvarar. Alla socialdemokrater/eller i trad.politisk vänster gör gärna det. Därför anser man sig ha perfekt alibi - oavsett vad som händer i samhället.Någon sade till mig i förbifarten, nästan lite i smyg,, även det för ganska länge sedan; att inom socialdemokratin finns ALLA sorter....., höger....., vänster.

Under livets och tidens gång har jag märkt att det är ett konstaterande som nog är ganska träffande. Genom att utåt ange sig vara till exempel just socialdemokrat, då har man ju perfekt alibi......, ungefär som i kyrkliga genomtänkta förhållanden till guddomligheten.
Enligt detta antagande, och om man då håller sig för tillfället till politikens värld, kan alltså socialdemokrater agera som utpräglade individer i partiet, så länge man håller partiet högt.

Denna utåtriktade perfektionism, oklanderligheten i den kollektiva översynen,....kan stå i motsats till hur man agerar i den privata sfären. Jag tycker mig under årtionden träffat flera individer, under längre tidsperioder, som bekänner sig tillhöra det röda, eller i alla fall till vänster, som i praktiken faktiskt är mest liksom gammaldags höger Man har varit om sig och kring sig. I stat och kommun arbeta de, man har nått en oklanderlig position. Klart att det på vägen kan ske rekomendationer, som överallt annanstans.

Under årens lopp har jag flera gånger märkt att om man skriver till något kommunalt, kan det hända att man aldrig får något svar, inte ens om man skriver ganska kort och ordentligt. Jag menar, lämnar satir och inslag av sarkastisk humor åt sidan, presenterar ett ärende otvetydigt formellt. Kan minnas i alla fall tre gånger då jag skrev till kulturskolors (f d kommunala musikskolan) rektorer. Nej, inget svar. I de fallen företräder ingen systemet, utan endast individer sitter bakom sina skrivbord.

Att en del haft tunghäfta hade jag förstått tidigare, men lite skrivarbeten riktat utanför skolan borde man ju klara, med musikhögskoleutbildning och allt. Ärendet relaterat tillverksamheten, den position man har och att man är välavlönad för skattepengar, det borde räcka som underlag att man kommunicerar även externt. Personligen har jag upplevt många fler exempel på den välinbakade tröghet som kan finnas i de byråkratiska systemen. Men ibland handlar det inte om tröghet, det handlar om tvärstopp.

I samhällen (eller företag) med kompakt utbyggdpartiapparat (företaget Sverige?), vågar ingen bita i grenen man sitter på, även de enklaste diskussioner kan missuppfattas, som stor kritik. Det som uppfattas som problematik, får ofta någon annan ta hand om. Under 1990-talet har jag träffat till exempel arbetsförmedlare som liksom var handikappade i sin roll eller, direkt okunniga. I en mildare beskriving; aningslösa.

Det fanns aldrig någon beredskap för de flyktingströmmar som kom från det krigshärjade f d Jugoslavien, detta fick konsekvenser även på arbetsmarknaden. Kort sagt; bland annat AF blev hårt belastat, även av andra orsaker. Själv hamnade jag att gå dit ofta under förra årtiondet, socialen blev också ett faktum. Hade börjat komma in i fel ålder. Eftersom jag inte hade någon fet A-kassa, fick jag långt lägre ersättning för varje kurs/åtgärd jag deltog i. Frågade mig alltid; på vilket sätt hade jag syndat för att kroniskt ha en lägre ersättning än min bänkkamrat?

Jag levde på existensminimum. Det finns många historier om mina möten med arbetsförmedlare eller socialsekreterare. Vanligen blir man ett fall bland många andra. Min trovärdighet var låg. När jag idag läser eller hör nyheter om bilden av "den vanliga löntagaren", (som antas ha en inkomst mellan 20-25 000/mån) känner man sig, om inte förbannad så i alla fall trött. Redan för flera år sedan deklarerade någon i SVT:s nyheter att "en svensk låginkomsstagare som har 18 000kr...".

Det är ibland obegripligt att det verkar finnas något "intellektuellt" (eller avsaknad av det) skikt i det här landet som inte begriper något av verkligheten hos de som lever i de olika lagren av verkliga låginkomsttagare. Jag påstår att välmående sossar i allmänhet, som hade jobb hela 1990talet, märkte inte så mycket av det, de verkliga låginkomsstagarlagren. Man var fortfarande en ganska välmående medelklass. De som hade det sämre hade inte varit "om sig och kring sig".... De ankommande skattesänkningarna under den nya regeringen gör inte scenariot vackrare, inte i alla fall i de lägre inkomstagarlagren.

Uppdatering torsdag
Olika lager kan man även finna berörda hos Lena Sundström, i en stenhård krönika.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,911820,00.html


000000000000000000000000000000000000000

Nedan en insändare under förra regeringen som tidigare visats på denna blogg. Lokaltidningen Hallandsposten publicerade aldrig den – men den kan jag här publicera då och då för att testa hur relevant den är med realtiden.

Insändare 29sept 2005

”Många har väl hört statsminister Göran Persson, men också andra, deklarera fraser i stil med "vi vill inte ha ett klassamhälle igen." Det skulle motivera nuvarande ordning. I själva verket är det ett önsketänkande.
Vi är redan där, i jämmerdalen, då vuxna människor med alltfler gluggar mellan tänderna dagligen funderar på hur man egentligen skall reda ut sin försörjning. Redan för flera år sedan hörde jag i en nyhetssändning i tv, en ny definition på vad som är låginkomststagare, det är den som tjänar 18 000 kr i månaden.
Hade det varit på den gamla tiden, hade detta föranlett revolution, tillräckligt många lever långt under den nivån.
Man kan till och med prata om olika klasser bland låginkomststagare, minst två, kanske tre-fyra.
I det här läget börjar det handla om överlevnad och lever man bara en bit ovanför s k existensminimum är man ett perfekt offer, individen som inte fogat sig. Funktionärerna på socialbyrån kan inget göra, kronofogden har desto brådare dagar.
En zoombieorganisation som CSN skickar och skickar mekaniskt ut sina ockerräkningar till hur många svenskar vet jag inte, för studier som ibland kanske förhandlades fram i samråd med arbetsförmedlingen. El behöver också alla, om man inte valt att bo i ett tält i skogen, därför kan man hota med att stänga av elförsörjningen om man inte godkänner fakturan.
Skall alla gå till Konsumentombudsmannen?
I det här samhället skall vi enligt socialdemokratin alla var solidariska med dom som har det sämst ställt. Framförallt, förvandlas inte till egoistiska individer, inte ens om ni sitter på gatan och tigger pengar.
Det är svårt att förstå den stora skräck som statsministern och hans bästa anhängare verkar ha för "klassamhället", eftersom vi redan är där. Det är inte trovärdigt att gå ut med att i Sverige råder jämnlikhet och fina tider.
Alltmer handlar det om överlevnad för många, något som definitivt inte bekymrar de ivrigaste förespråkarna av den berömda rättvisan, med lysande fallskärmsavtal.

Kul Tur med Kultur

http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,905085,00.html

Den relativa minoritet som följt mitt bloggande (1års jubileum JUST NU), vet att att jag tycker ofta riktigt illa om kvällstidningar, speciellt löpsedlar …, men ungefär, ibland lite motvilligt, gett parentesen; det kan finnas ett par läsvärda sidor om dagen. Det kan finnas skickliga skribenter mitt i stressen.
Dagens 4½ Zagor kan jag ge Åsa Petersen i Aftonbladet, hon sammanfattar ungefär det jag tänker. Jag håller till och med KG Bergström i Svensk Public Service i hans nitiska nyansering och detaljering och framförande om samma ärenden. Själv har jag faktiskt betalt TV-Licens under alla personligt - ekonomiskt undermåliga år med start i början av 1990talet.
Jag anser mig ganska, inte bara teoretiskt. initierad och erfaren inom mitt eget ämnesområde. Totalkunnig i kulturella verksamheter finns det ingen som är.
Jag har ogillat TV-licensen…, en räkning av mjukare typ, som ofta blir liggande till sist i högen. Det blir påminnelse, stiger i kronor. Det blir ny påminnelse. Sedan kommer sen sista påminnelse, varefter den går till fogden. Då är pålagan ytterligare 500kr. Nästan alla mina TV-licenser under de 5-6 senaste åren har hamnat hos KF. Så jag har verkligen betalat licens. Om jag tjänar över existensminimum förstör KF den glädjen.
På lång vägar känner jag en aningslöshet där borta,…därovan,. Jag vill inte ha Marita Ulvskog som kulturminister, men inte heller en kulturell flärdkäring som tror att kulturlivet är sjävlorganiserande. Det är aningslöshet. På olika nivåer, inte bara bland barn krävs mer än lärarlösa lektioner. Kultur handlar i alla fall inte om den tomma aningslösheten.

Vad jag förstår avlönas ministrar av staten, även det är en form av bidrag. I alla fall kommer inte de pengarna in genom någon lyckad butikskedja i fashionabla kvarter.

BLOGG är bättre än GROGG

Gårdagens datum, söndagen 8 oktober, råkar jag köpa Kvällsposten (den speciella sydsvenska varianten på Expressen) och läser Mats Olssons krönika, den "allmänna", inte den om bara Sporten.... Han skriver; "Har jag förstått det rätt bloggar varje människa idag. Och jag begriper ingenting. Måste jag läsa miljarder bloggar varje dag? Det finns bloggar om precis allting och varenda person som nånsin besökt en en fotbollsmatch har en blogg, och kräver att vi ska läsa vad just han/hon skriver".
Såja, Mats, så fruktansvärt är det väl inte, det finns knappast miljarder bloggar, men nog har jag läst om siffran 50 000 000.....och du måste inte läsa alla bloggar. De ökar i antal visserligen. Kanske inse att det är nya tider, det finns fler tyckare som kan både läsa och skriva än den speciellt utvalda lilla grupp som jobbar bakom dagliga pressens löpsedlar, häftade med offentligt mandat på varje kioskvägg, rakt i plytet på vem som helst. Sjuåringar skall kunna läsa om hur man gör sitt sexliv bättre, men löpsedlarna riktar sig egentligen inte till barn. Varje år under min vuxna livstid i alla fall har det funnits en uppsjö av löpsedlar som bidrar till kulturell förflackning, fördumning. (Hur skall skall man lägga ribban i det dagliga sociala umgänget?) I skolan jobbar man faktiskt en hel del med att lära barn läsa av sin omgivning, och vad kan vara intressantare än att testa sina nyvunna kunskaper ute i samhället, i det dagliga, - vad är det som står på de gulsvarta pappersplakaten, vid affären där man även kan köpa godis, det kan vara en nöt att knäcka,till och med för en vuxen.
Till skillnad från andra arbetsplatser jobbar det förmodligen endast individer på en kvällstidning, i alla fall i den meningen att man behöver aldrig riktigt veta vad man skriver i grannbåset. Honungen man sedan som kund köper på bensinmacken eller annanstans, kallas för kvällstidning. Kanske är det menat som samhällsbespeglande avkoppling. Mer än en gång har jag hört Liza Marklund försvara kvällstidningen, ungefär med någon bisats i stil med "folk begriper inte förutsä'ttningarna/arbetsvillkoren". Kanhända, men kanske är det något av en nyare tidsanda ;att något av den gamla utopin om att löpsedlarna har ett auktoritärt viktigt meddelande till folket....., håller på att rasa samman?
Kanske, den för det mesta uppblåsta och marknadsmässigt mycket priviligierade, sensationen håller på att förtvina i löjets skimmer på kioskväggen? Bloggvärlden kryllar av sensationer, både stora och små. En gång för ganska, men inte otroligt, länge sedan stod tidningsförsäljaren och skrek ut löpsedeln i gathörnet. Idag är det mest bara att knäppa på datorn, gå ut på Internet, dom finns där, visserligen även alla gamla svenska välkända firmamärken, Aftonbladet, Expressen....., men nu i konkurrans med vem som helst, med rapporter avsända varifrån som helst.
Vilken yngre tonåring som helst kan med lite datorvana jobba med avancerad layout m m och lägga ut det i oceanen av information Det finns mer än nog att läsa, för den som letar över globen... Den folkliga makten över det skrivna ordet ägs alltmer av fler, än av den utvalda lilla grupp.... "däruppe någonstans" (folkvalda?), varav en del åstadkommer till exempel löpsedlar,.... som hängs upp på särskilda platser i staden, till allmän åsyn för både gammal och ung.................
.....Man har haft sån makt att man till och med kunnat nästan hypnotiskt dirigera i våra hjärnor - när vi skulle tänka på Naken-Janne, Robinson-Robban, Farmen -Quistina eller någon annan, var det ju bara, tja, ut med en löpsedel - ingen undgår den.
"Och jag begriper ingenting" skriver Mats Olsson. Inte om löpsedlarna förstås.

L Ö R D A G EFTER MIDDAG

Fem beslutsamma män och två kvinnor (Helen och Runette) passerade en bakgård i Stockholm. Oktoberblåsten tog tag i den trenchcoat som var oknäppt, hår fladdrade i vinden likt sommarens trötta gräs. Det var fortfarande ganska varmt i luften, kanske var det en del av klimatförändringen.

- Här ligger dom i sina gamla ljusblå täckjackor och mössor. Borde sköntaxeras hela bunten, ingen kan klara sig lagligt med så små inkomster.
- Så är det, så sant som det är sagt, replikerade Helen. De fem männen och de två kvinnorna tillhörde alla det ganska nya partiet; Sista Dagars Röstberättigade och man var partiets speciella Squad. Man var på väg till en lånad lägenhet intill Grimsta Idrottsplats. Därifrån kunde man från fönstret gratis se på matchen Brommapojkarna - IFK Norrköping. Till lägenheten var också kallade några representanter ur partiets ungdomsförbund, Ung o Hes.
Väl framme i lägenheten placerade man stolar vid det stora fönstret, satte på kaffet och småpratade bort en stund, till och med när matchen pågick. Sune, som satsat sitt företag Cuba Cola i Stockholm på en komfortabel Brommapojkarna-vinst, gick snart ut på balkongen på andra sidan lägenheten. Därifrån kunde man inte se matchen. Han ville inte. Brommapojkarna låg under med 0-2 strax innan pausvilan. Tjugo minuters senare kom ungdomsförbundets representanter upp med hissen, varav Walfred var den mest talföre;
- Vi måste satsa mer på framtiden, sade han.
- Du menar ladda ner mer Hollywoodproduktioner i våra datorer?, sade Bengt medan han tittade ut genom fönstret, när Brommapojkarna nu låg i underläge 0-3.
- Nja, inte just det alltid, men du vet, det går att ladda ner sjukvård från webben, till exempel...
- Du menar att man kan lägga ner en del kostsamma sjukhuskomplex ute i landet? sade Bengt medan han fortfarande tittade ut över Grimsta Idrottsplats.
- Javisst, sjukhuset i Sollefteå kunde till exempel inte vara lönsamt mer än då alla i bygden bröt benen samtidigt.
- Det där har jag hört talas om, sade Bengt, läppjade på kaffemuggen med stort rejält handtag.
Han fortsatte; - Var det inte den historien då en folkhögskola i Norrland inbjöd 1500 kineser för att ha full beläggning på ett av sina elevhem.
- Ja, man passade på då för femton år sedan, att spela in en svensk krigsfilm där de långväga, men billiga gästerna, agerade som statister. Det sov femton personer i varje rum. Något gick fel vid någon scen och alla skickades till lasarettet.
När Brommapojkarna, med chans till spel i allsvenskan, före avspark, låg under med 1-5, hoppade Sune från balkongen på baksidan av huset. Det hörde aldrig de övriga, men Helen, med en stor sked i en glassbytta kom att utbrista;
- Vart tog Sune vägen? Gick han hem för att ta hand om sitt företag, Cuba Cola i Stockholm?
- Du jag tar gärna också lite glass, sade den unge Walfred och såg på sin ännu yngre flickvän Saga, för kvällen elegant i en tight T-shirt och en liten TV-antenn piercad i ena örat.
- Ger inte det där störningar?, sade Helen och pekade hastigt på den lilla antennen. - Menar du ätstörningar?, sade Saga bakom sin glass.
- Nej, men....
Just då blåste domaren i pipan därnere på Grimsta IP och matchen var slut. Hela sällskapet lämnade lägenheten halvtimmen senare, under stoj och glada skratt. Blåsten tog tag i den trenchcoat som var oknäppt och den frisyr som inte var sprayad med en kraftig hårspray. När man passerade en bakgård där det låg ett flertal uteliggare i ljusblå gråfläckiga täckjackor med vitt vadd ur hålen, och smutsvita gymnastikskor med trasiga snören; sade sig ungdomsförbundets representant sällan ha sett en sådan brist på utbildning.
Han tog fram en liten bok, knappast större än en liten psalmbok ur innerfickan, ställde sig bredbent och stadigt framför den närmaste uteliggaren.
- Jag tänker citera för dig, citera ur den Den Äkta Gentlemannen. Mannen på marken prasslade lite, han låg på en sopsäck. Walfred bad honom resa på sig. - Du har rakt nedhängande armar. Boken säger; "Man ser ofta personer stå tämligen länge i sällskaper, hvilka icke veta att flytta sina händer, särdeles när förnäma personer tala med dem. De låta bägge armarne hänga, liksom drogos de ned af tunga vigter. Hela människan får derigenom något stelt och tafatt; kroppen förlorar all värdig hållning. Man närmar sig derigenom apan, hvars armar räcka ända till knäna. Det ligger något vidrigt i denna ställning, människogestaltens skönhet går dervid alldeles förlorad." Mannen i den trasiga täckjackan harklade sig;
- Har du en femma? Walfreds flickvän som stått något i bakgrunden tog några steg framåt.
- Nej, nej, kom inte hit, den här mannen är en loser! Det kan vara den där Stålstein som själv berättade om det i tidningen Metro för en tid sedan! Boken säger; "Han kommer att ta fram en näsduk, slår knutar därpå, och fortfar dermed sin berättelse, utan att låta störa sig." Mannen i täckjackan frågade igen; - Har du en femma? - Hör där, hör där!, utropade Walfred upphetsat. Under några tysta sekunder tittade alla på varandra. Walfred fortsatte att läsa ur Den Äkta Gentlemannen;
"Nu rycker han mig i urkedjan, får tag i min rockknapp, och vrider knappen knappen så länge omkring, tills den slutligen lossnar. Nu tagar han sig till, att bereda en annan knapp samma öde, och jag, så framt jag icke vill se min rock blottad på sina knappar, måste draga mig tillbaka och gör den sällsamma upptågsmakaren derigenom en stor fägnad...., Men han vet genast råd; han griper efter en dame; hans hand invecklas oförmärkt i hennes huvudbonad, och snart får man se lockarne,... som pryda den sköna pannan, upplösta mellan hans fingrar och liksom utbjudna till salu."
- Spring Saga, spring! Han kommer att börja tafsa på dig, tänk på din antennpiercing! Han kommer att vilja utbjuda dig till salu! De båda representanterna från Ung o Hes lämnade bakgården i språngmarsch.
En helt vanlig lördageftermiddag, i närheten av Grimsta Idrottplats. Där Brommapojkarna någon timme tidigare förmodligen hade spolierat sina chanser att få spela i allsvenskan nästa år.

Det är riktigt sant 1) att BP var först ut på plan och raserade effektivt mitt Stryktips 2) Johan Stael von Holstein (vd för Iqube) skrev inledningsvis i Metro 25 sept.; "större delen av mitt liv har jag stått som en förlorare med en tom känsla i magen efter ett val, en känsla av maktlöshet och hopplöshet som om framtiden inte kunde föra något gott med sig" 3) Den Äkta Gentlemannen är en skrift från 1845, utgiven i Göteborg, i svensk öfversättning, efter tionde förbättrade upplagan.