JAG KLARADE ATT LÄSA...

..... två "kvälls"-tidningar i följd.

Kan inte ange något speciellt skäl till att jag köpte båda. För att känna mig viktig kanske. För att jag kunde inte blunda när jag gick in på Ica-Maxi.
Aftonbladets första sida skyltar med; DOKUMENT Reinfeldts fiasko HELVETESVECKORNA Ingen Tv-licens Svart barnflicka sidorna 18-19 / PRISRAS - så får du rekordbilligt BREDBAND / SVERIGES BÄSTA SKRIBENTER Ingalill Mosander, Eva Rusz, Johanna Hildebrandt, Herman Lindqvist, Per Bjurman /JESSICA i Fame visar HÖSTENS skönaste UNDER , BH-SKOLA / DÖDSKYSSEN Historien om Väktarmordet / PARIS HILTON smugglade knark / SKANDALMINISTERN Maria Borelius FLYR SVERIGE - paniksäljer lyxvillan i Djursholm sidorna 6-7

KVÄLLSPOSTEN dukar upp på första sidan med; VICTORIA Silvstedt om utseende - Paris Hilton - Madeleine - glamourlivet / Daniela vann KvP:s DRÖMRESA / Ex-maken avslöjar: Heather är mytoman/ DIABETESOFFREN - varje timme dör en svensk av sjukdomen / ANNA NICOLES SKANDALBRÖLLOP mitt i sorgen efter döde sonen / LENA PH förklarar varför hon SMEKTE BRÖSTEN I TV på SVT:S 50årsfest.

De ovan här feta rubrikerna var också identiska med de feta på löpsedlarna. För det första kan jag säga till löpsedelsmakarna; att kalla Maria Borelius för skandalminister och gå ut med det med självpåtagen rättighet, i halvmiljonupplaga är pucko. Hon hann i praktiken inte tillträda som minister, visa vad hon gör i jobbet som sådant. Om det vet AB inget. Hon har jagats som privatperson. Klart det kan diskuteras om hon var rätt val för posten, därifrån att gå till att kalla henne för SKANDALMINISTER över hela Sverige, det har hon inte meriter till.

Kvällposten (den sydsvenska varianten på Expressen) gottar sig åt Lena Philipsson, som väl får skylla sig själv över vad hon fokuserade på i sitt uppträdande på SVT:s 50års fest. Hon "SMEKTE BRÖSTEN I TV"...., ungefär som ingen alls såg på TV igår och kan bedöma själv allvaret i det hela. Det ingick i någon sorts föreställning. Frågan är om "bröst" nämns oftare under ett år i läkarnas patientjournaler, än på dessa gulorange/svart pappersplakat runt i Sverige.
Kvälltidningarna har jättesvårt att klara sig utan TV, utan det speciella stoffet man gärna letar upp. Man spelar gärna på moralpanik och uppväckelse av mobben, ungefär som sheriffen som samlar gänget. Det är i praktiken stor skillnad om man går ut med sina utsagor i massupplaga eller levererar ett dåligt skämt på jobbet. Som man recenserar, som man gottar sig med löst ansvar, inte som, det krävs av politikerna.
Om vad man hänger ut på löpsedlar över landet, det tyngre anvaret behöver inte alls vara aktuellt, man är ju inte politiker. Men man har yttrandefrihet och granskar, alltid sägs det. Man kör vilken kulturpolitik som helst, det gör inget om det är opinionsbildande. En kulturminister har alltid spelat en marginell roll i kvällstidningens värld.
Inga skandalartade tilltag i den världen inte, det är rumsrent, lagligt hela vägen, att till och förfölja, förolämpa, skvallra med mera...
Det gör man mångt mer än det skulle framkomma i några domstolförhandlingar. Alla orkar inte alls processa.
Kränkningen är ofta helt enkel, vilken skit som helst skall stå i plytet på alla, det räcker man är läskunnig. En skillnad med TV, och Internet, är att man kan välja bort det man inte vill se. Det gäller inte den traditionella tidningsbranschen. Löpsedlarna skall hänga där, det är en del av friheten och det självpåtagna mandatet i att inte vara officiell politiker, men nog genom den stora upplagan, innehavare av stor oppinionsbildande makt.
Skall vi dirigeras tänka på bröst - nog f-n hänger man ut det. Så är det, det är som i en sciencefiction roman, men vi är där, under påverkan. Det är ingen ursäkt om "det är värre i England". Skulle det vara någon lysande förebild, en mytomaniskt lättmottaglig skvallerpress?
Inför de politiska valen kunde man i månader, i olika nyhets media, läsa om tendensundersökningar hur det skulle gå i valet. Kunde det vara på sin plats med en folkomröstning om kvällstidningarnas löpsedlar? De är ju en del av det som de flesta uppfattar som makt? Eller har man plötsligt inte alls det, utan det handlar oskyldiga pojkstreck med löpsedlar? Kanske en undersökning med följdfrågor som; "Vad gillade du dagens löpsedlar" eller "Tycker du att kvällstidninglöpsedeln är viktig i din vardag". Kanske har det redan gjorts i något forskningssammanhang (meddela gärna mig).
Jag har naturligtvis svårare att generellt ha synpunkter på innehållet, i produkten kvällstidningen. Det får ju klart bedömas från fall till fall. Ett par skribenter om dagen brukar lyfta tidningen, men har svårt att tänka mig; att till exempel Herman Lindqvist, skulle promenera omkring som plakat-pojke i parken med löpsedlarna på pappskivor om både mage och rygg. Jag tror att han nog lite struntar i vilken butik han jobbar i, i alla fall inte bryr sig så mycket vad dom säljer i andra ändan av affären. Säljer man hela produkten med hjälp skandaler i entre´n, om man så nakna överöser varann med skällord utan motstycke, är det inte så viktigt, bara han i andra ändan av butiken får ut sitt budskap, och betalt så klart.
Samma kommer jag att tänka på när Liza Marklund dyker upp på sid 26 i Kvällsposten. Hon är inte den som är den, utan har diskuterat kvällstidningar mer än en gång, redan för flera år sedan. Nu har hon utfrågats i Norge. "Faktum är att de flesta norrmän undrar vad sjutton vi håller på med i Sverige", "till och med överlagda mord har preskriptionstid, så då borde några hundralappar till barnvakten också ha det". I hennes krönika finner jag också; "medierna skall vara granskare av makten och därmed en garant för demokratin - inte en flock hyenor som river sönder människor och familjer".
Jag tror att demokratin överlever, snarare tjänar på, om korkade löpsedlar på enkel svenska inte står en i ansiktet varje dag. Dags att förpassa kvälltidningar, och för all del alla andra tidningar, till en demokratisk tidningshylla? Säljas på burk, ha bäst-före-datum?

Genom Internet går det att välja mycket mer, mångfalden och man gå direkt till sina favoritskribenter... Kvällstidningen som "färskvara" faller också i betydelse, det går att läsa sina favoriter i arkiven, om och om igen, snabbt och enkelt är man där.
Vem behöver de dagliga vulgosidorna och skvallret? Framför allt; vem behöver löpsedlarna? Knappast konsumenten. Ett motargument är att tidningsförsäljningsställena behöver löpsedlarna, det är en tradition, något nytt vill man hänga upp varje dag.
Varför inte prova på något nytt, rättare sagt återuppliva något från dagligpressens barndom, nämligen ropa ut "löpsedeln". Redan för årtionden sedan införde varje modernt medelstort livsmedelvaruhus användning av högtalaranläggning genom vilken man bland annat gjorde reklam för aktuella erbjudanden.Genom att ropa ut löpsedlarna fördes ju dess innehåll verkligen fram. Tänk att få höra den annars ganska sansade tobakshandlaren ropa ut de smaskigaste rubriker i en modern ljudanläggning. En annan variant, ännu ålderdomligare i grunden; är att ropa ut från lastbilsflak, som kringresande kvacksalvare som vill sälja liniment till ovetande på landsbygden.