Som ett litet köttben att tugga på, hittade jag för en tid sedan, på en parkeringsplats, mellan två bilar, en något begagnad kvällstidning av märket GT (Göteborgsvarianten av Expressen). I den hittade jag på sidan 4 ett inlägg, som jag tidigare hört talas om via webben, Sakine Madon och Fredrik R Krohnman har ett inlägg som blivit rubricerat UNGDOMSFÖRBUNDEN KAN SKADA DITT BARN ALLVARLIGT.
Färgbilder på ledare i ungdomsförbund, varav Anna Sjödin, var mest dagsaktuell på grund av rättegång. Eftersom hon är inbiten socialdemokrat har hon förstås perfekt alibi och får antagligen ta vilka fyllor hon vill, även som ungdomsledare, utan att det inkräktar på hennes ledaregenskaper.
Om texten i GT utropar jag ett avmätt Ä N T L I G E N, som när en väntad nobelpristagare har offentliggjorts. Känslan har funnits länge att ungdomsförbunden är som fritt svävande farkoster, i somliga fall har man, och kanske tillfälliga fall, helt forlorat kontakten med moderskeppen.
Inom idrottsrörelsen hade det varit otänkbart, ...tror jag. Att inte ta nämnvärd del av ungdomsverksamheten. Det verkar som det finns en generationsklyfta på grund av inte minst informationssamhällets (internet) utveckling.
De yngre är ofta nära experter på att dribbla med ny teknologi, självklar kommunikationskanal i vardagen, medan det finns äldre (inte alls nödvändigtvis politiker) som knappast bevakar webben på samma sätt.
2 comments:
Vilket svammel. Kan artikelns innehåll kopplas till att den ena skribenten är bitter från att förlora nomineringen till lufs förbundsstyrelse och nu jobbar på timbro... som ogillar politik.
Marty
Om du menar deras artikel - kan den säkert kopplas bakåt, men jag har inte den utsikten. I vilket fall tycker jag, som utomstående, att ungdomsförbunden ibland verkat sakna självkritik, och seglat något för mycket sig själv i förhållande till moderpartierna. Det är mitt allmänna intryck
Post a Comment