SOLOT KAN VÄNTA

Kärleksnovell i Klassisk Musikskolemiljö

Renate hade mycket snart levt in sig i livet på Ordentlicher MuzikWald Schule. Mestadels kände hon sig lugn och tillfreds. Under helgerna var man inte heller så många som spatserade omkring.

För att nämna en, Fru Golfgang, som var rektor på skolan, blev dag för dag alltmer fäst vid just den unga kvinnan, hennes plikttrogenhet rörde den gamla damen lika mycket som hennes mjuka och anspråkslösa väsen. Det gladde den gamla damen att se, hur Renate blomstrade upp redan efter en termin.

Hennes gestalt blev fylligare, hennes ögon blev gladare och hennes gång lättare. Rejäla havregrynsfrukostar hade gjort susen, ordinerade av Doktor von Braun. Men blek var hon ännu, fast det var ju inte en blekhet, som gjorde ett sjukligt intryck.

De välformade röda läpparna och det ramsvarta håret utgjorde en betagande kontrast till hennes bleka hy. Renate hade emellertid alltid varit besvärad av att hon hade lätt för att rodna. Hon visste inte själv, hur förtjusande flickaktig hon såg ut när hon rodnade. Hon brukade ta ledigt en stund på dagen, medan fru Golfgang tog sin middagslur i hypoteket, och då gick hon helst till dammen. Med sig hade hon endast sin flöjt, och ett notställ av det välkända märket König&Meyer. Där i den underbara skogsstillheten, ensam med sina tankar, och utan en tråd på kroppen, kände hon sig som en fri människa; där behövde hon inte lägga något tvång på sig; där kunde hon låta de olika stämningarna klinga ut inom sig så som hennes hjärta begärde.

Så satt hon återigen där en dag under de härliga bokarnas ljuvliga skugga och såg drömmande på dammens lugna mörka vatten. Notstället speglade sig försilvrat i vattnet. Inget hindrade hennes tankar från att vandra tillbaka till det förgångna. Notbladen fladdrade iväg av en plötslig vindpust, uti vattnet låg nu en sats av Freudlein´s preludier. En känsla av gränslös övergivenhet kom över henne och med en häftig snyftning lade hon ansiktet mot armarna.

Hon gav sig fullständigt hän åt sin förtvivlan, att hon inte hörde hovslagen av Rolfs häst på den mossiga marken. När han fick syn på henne, höll han förskräckt in hästen. - Du verkar ha problem med ditt notställ. Ser att det är ett König&Meyer. Vecklade du inte ut hållarna? Hon tittade upp. Här hängav hon sig åt sin smärta, inte längre i hemlighet, hon som inför andra alltid visade sig lugn och glad. Vad det måste kosta henne att visa denna riddare ett ledset ansikte! Dessutom kände hon att hon rodnade. På ett egendomligt sätt kände sig Rolf dragen till henne. Han gick fram till notstället och greppade det med en behandskad hand, studerade det framför sin ögon.

- Ser att Klemmuttern är dålig. Parkettschoners saknas också, ja, men det spelar inte så stor roll utomhus, bland myror och barr.

Han tittade på henne, först i ögonen, sedan på de nakna axlarna, men stannade därvid. Helst skulle säga till henne några goda tröstande ord. Men han behärskade sig. Hon fick inte ana att han hade sett henne i all sin nakenhet redan när han kom ridande bakom buskarna, spejande efter några ekorrar.

- Jag har en Feststellschraubde i fickan, den kan ersätta Klemmuttern så länge. Vet du förresten att de här ställen har extratillbehör, som Getränkenhalter. Kan vara gott att ha ett glas saft fäst vid notstället en sådan här varm dag. Fru Goilfgang har själv ett Brillenetui och en Aschenbecher.

Renate förstod plötsligt varför Fru Golfgangs notställ såg ut att vara så full av belastning. Rolf tog ett steg tillbaka och kunde nu inte låta bli att snegla på Renates knän. Han lade då märke till att nere på hennes ena ben, nästan vid ankeln, var något fastsatt. Var det en Bleistifthalter? En Trompetenhalter?

- Det kan ju bara inte vara en Zigarettenetui, sade han högt och såg Renate i ögonen. Hon såg alldeles för fräsch ut för att vara slav under lustar och begär. Trots sin intensiva ögonkontakt fick han inget svar av Renate.

- Kan det vara en liten Skumslecker? Om det skulle bli brand i Ascheenbecher., försökte han.

- Nej, bäste riddar Rolf. Det är en Peppferspray!, sade hon grep förvånande hastigt tag om sin ankel och gestikulerade med föremålet framör riddar Rolfs ansikte.

- Hjäääälp!Neeej!, skrek riddar Rolf och störtade in i skogen, med en lika vettskrämd häst efter sig.

En Feministburgare, tack.

I tidningen HERTHA, nr 4 september 1981, skriver Birgitta Svanberg bland annat så här:......

......"Alternativrörelser. Jag sitter med en mängd aktuella tidningsklipp framför mig. De handlar alla om alternativ för ett nytt sätt att leva. Här står om kvinnokamp för fred, om kärnkraftsmotstånd och vapenvägran, om miljögrupper, byalag och jordbrukskollektiv. Och det slår mig att alla dessa alternativrörelser, som idag börjar samla sig och breddas som en allt mäktigare flod mot det gemensamma målet, att rädda livet, de bygger på tankar och paroller, som Elin Wägner redan uttalat. Det ekologiska sättet att se på jorden och naturen som en enhet; insikten om det intima och oryggliga sambandet mellan jordens, växternas, djurens och människornas hälsa, var själva förutsättningen för hennes livssyn.

Fördömandet av industrivärldens ansvarslösa användning av tekniken, utgör grundvalen för hennes civiilationskritik. När en modern kvinnlig vetenskapsman, Hazel Henderson, talar om jorden som en enhetlig, mångfacetterad, biologisk organism och säger: "Jorden är gudinnan Gaia, moder till allt levande, av och i vilken vi alla lever" (DN 2.10.1980), är yttrandet som hämtat från Elin Wägners egen symbol- och föreställningsvärld. Och när kvinnokamp för fred undrar: "Är inte tiden nu - när världens rustningskostnader är uppe i två billioner om året - mogen för en samlad, global kvinnokamp mot krig för fred?" (Vi mänskor 2/78), då uttrycks här Elin Wägners kungstanke och djärvaste förhoppning.

Basgrupper och kvinnokultur. För Elin Wägner som genomlevde två världskrig, stod det redan under mellankrigstiden klart, att detta var just en tid mellan krig - en uppladdning mot ny katastrof. För utvecklingens inriktning hade inte förändrats, trots "demokratiernas" seger i första världkriget. Linjen gick vidare mot teknisk erövrong, upprustning och förstörelse. Den manliga kulturen. säger hon, bugger på komkurrens, aggression och självhävdelse. Som en motbild sätter hon upp visionen av en kvinnopräglad kultur, med aningen om ett forntida matriarkat som historisk utgångspunkt. I kvinnorna såg hon en som skulle kunna utgöra ett alternativ och vända utvecklingen. Inte för att kvinnorna av naturen skulle vara fridsammare eller bättre än männen - men därför att kvinnorna historiskt sett stått utanför den politiska eller teknisk utvecklingen.

Den traditionella arbetsfördelningen har tilldelat kvinnorna de vårdande och reproducerande uppgifterna. I det gamla agrarsamhället var detta kvinnoarbete också kopplat till produktionen av livsnödvändigheter, det var betydelsefullt och synligt, en del i en arbetsgemenskap. Men i industrisamhället, som bygger på lönearbete ute i samhället, blev kvinnoarbetet förvisat till privatlivet och osynliggjort, när man beräknade nationalprodukten. Detta kvinnoarbete - som idag har börjat uppmärksammas under namn av kvinnokultur - isolerades inom familjerna. Det var Elin Wägners tanke, att en omprövning av samhällsutvecklingen skulle kunna bör här, med hemmen som bas. Det kan verka som en reaktionär tanke, en förlängning av den konservativa uppfattningen att kvinnans plats är i hemmet. Men där det patrialkiska tänkandet vill förvisa kvinnans verksamhet till en snäv krets och utnyttja den till sin fördel, vill Elin tvärtom frigöra den och släppa lös den i samhällsutvecklingen. Om man ser kvinnors erfarenheter och kunskaper som en outnyttjad resurs av väldiga mått. är detta en revolutionerande tanke. Kvinnor, av alla klasser och kategorier, skulle gå samman i basgrupper, på lokalplanet, föreslog Eöin Wägner i "Väckarklocka", och börja med att ifrågasätta industrisamhällets produkter och komma fram till vad de ville kräva istället.

Sådana smågrupper kunde sedan utgöra bas för omprövning och diskussion av alternativ, för protestaktioner och samlad kvinnokamp. I kvinnoarbetets tradition ligger erfarenheter av att vårda och bevara, återbruka och känna ansvar för det levande och växande och för kommande generationer. Kvinnor är därför mera inriktade på behovs- och ansvarsinriktade målsättningar, i motsats till det nuvarande samhällets kortsiktiga vinstinriktning. Därför är det ingen konservativ aningslöshet hos Elin Wägner att våga satsa på ett kvinnomönster som formats under en förurban och agrar tid. Det var tvärtom en djärv motbild att ställa upp i en tid då alla tendenser gick mot ökad storskalighet i den tekniska utvecklingen.

Elin Wägner vidgade djärvt kvinnorörelsens målsättning från krav på reformer inom det bestående samhällets ram till revolutionärt utopiska krav. Från kraven på barnavård och barntillsyn gick hon vidare till krav på friska, icke livshotade barn. Från kraven på utbildning och försörjning till krav på giftfri miljö och människovärdiga arbetsförhållanden. Från krav på fri sjukvård och mödravård till protest mot den stordrift i människovård, som vi sett demonstrerad i TV-serien Babels hus. "
+++++++++++

I den äldre diskussionen talar man ganska tydligt om "kvinnor/ män". Det är lättare att ha bilden av homogena grupper, precis som i politiken. En grupp odlar gärna med tiden sina fördomar, om motståndaren, något som vid allt större etablering i samhället kan växa till förmyndarmentalitet, med tiden, ofta genom ett stagnerat regelverk. I dessa utåt sett, relativt polerade idekollektiv finns under den systematiserade ytan, individer, men det tenderar för debatten minska i betydelse när grupperna växer och spelplanen stor. "Feminism" tenderar lätt att bli en allmänsocial fråga bland många andra, med sina inslag av samhällsekonomi. Man diskuterar ofta till exempel orättvisor i lönesättning för kvinnor i förhållande till män. "Feminismen" är större än så, men fastnar ofta i energikrävande förhandlingar, om egentligen små frågor, för att de borde vara lättlösta.

I Aftonbladets ungdomsbilaga Puls, fredag 28 maj 1999, skriver Karin Lindstedt bland annat (artikel : "Feminist-javisst") i en tabell över mer eller mindre olika kategorier av feminism;

Stödstrumpefeminism: Nätverk av etablerade kvinnor. Tanken är att göra en totalanalys av samhället och sätta stötar på olika områden. Till exempel"Kvinnopartiet", inför valet 1994.

Nyfeminism: Ofta punktinsatser på gräsrotsnivå. Unga kvinnor i olika grupper startar aktioner, feministiska fanzine och kampanjer.

Akademiker-feminism: verkar främst inom universitetsvärlden. Skriver böcker och avhandlingar med genusperspektiv och producerar feministiska tidskrifter.

Anarka-feminism: Gör uppror mot auktoriteter och samhällssystem. Aktionerna balanserar ibland nära gränsen till lagbrott. Exempelvis Kommando Spice Girls som brände bilar med porr-reklam.

Socialistisk feminism: Ser kvinnoförtrycket som en del av klassamhället. Klass- och könskampen går hand i hand. Främst är det arbetarklassens kvinnor och män som strider mot orättvisorna.

Lesbisk feminism: En utbrytargrupp ur RFSL. Kämpar för att stödja lesbiska kvinnor och göra dem synliga i samhället och i politiken.

Radikalfeminism: Liten grupp av lesbiska feminister. Hävdar att heterosexualitet är kärnan i kvinnoförtrycket. Vissa går så långt att de vill befria kvinnan från barnafödande och förespråkar konstgjord fortplantning.

Nyliberal feminism: Ensam är stark. Tror på individens möjlighet att påverka sin egen situation. Kritiseras av andra feminister som anser att en kvinnainte kan frigöra sig om inte hela kvinnokollektivet frigörs från förtrycket samtidigt.

Livmoderfeminism: Vill uppvärdera det "kvinnliga". Poängterar skillnaderna mellan könen och ser dem som biologiskt givna. Kritiseras av andra feminister för att låsa fast de traditionella könsidentiteterna. Exempelvis boken "Hon&Han. Födda olika" av Rigmor Rob`ert och Kerstin Uvnäs-Sundberg.
++++++++++

Sedan denna uppställning gjordes,"komplett" eller inte, för sin tid, har säkert nya grupperingar tagit plats på sina håll. En allt, för allmänheten, mångfacetterad kategoriindelning av "olika typer" av feminism, som ett faktum, inte utan hetsiga meningsskiljaktigheter och debatter, är väl för den breda offentligheten något nytt, sedan 1970-talet. Därmed inte sagt att alla har upptäckt det.

Klart också att det fanns meningskiljaktigheter tidigare, men frågorna har medvetandegjorts, med förnyad kraft, för en ny generation, i nya media m.m., i första hand av kvinnorna själva. Man har tagit plats på annat sätt. En feminist kan inte kännetecknas som tillhörande en enhetlig, homogen, lättkontrollerad grupp.

Hur står det till med männen? Har det hänt något?

Finns det olika kategorier av män, som man på ett liknande sätt kan kartlägga i olika grenar ?Jo, egentligen finns det. Men det intresserar inte män i allmänhet något vidare. Kvinno(rörelsen) står ofta på tå för att föra fram sina frågor. Har män några frågor att föra fram, verkar det mera som om man förlitar sig på en automatisk process.

Från kvinnorörelsehåll framhåller man ibland att män skulle ha enorma nätverk som går genom alla samhällsklasser. Jag tycker oftast det är en fullständigt överdriven bild, även om fantasifulla konspirationsteorier kan göra det tankeväckande. Män är ofta praktiker, som förlitar sig på en redan klar teori, i den sociala sfären har man relativt lätt att odla bekantskaper genom arbete och föreningsliv, organisation , eller militärism. Mycket är traditionsbundet, och ingen kan väl påstå att kvinnor genom den civiliserade historien inte skulle ha uppmuntrat männen att vara aktiva, utanför hemmet?

Redan genom vad jag skrivit här, finns det alltid "feminister", i någon grupp, som ser mig som en skitstövel. En av mina teser i det här sammanhanget, sammanfaller med tråden att kvinnor måste själva göra upp med sitt förflutna också, inte skylla allt på männen. Liksom att männen skulle kunna rätta till allt. Därmed absolut inte sagt att män skall fortsätta se sina förehavanden som en automatisk process. Kvinnor är progressiva i samhällsutvecklingen.

För att återgå till "kartläggningen av män", finns det verkligen olika kategorier och varför blir de inte synliggjorda? Ett skäl, är att vissa kategorier vill inte alls det, man vill heller inte alls gärna tillhöra någon speciell grupp. Redan för många år sedan har jag åtminstone två gånger, en gång läst och en gång sett i tv, om hur kvinnor (som jag glömt namnen på), försökt göra denna kategoriindelning i belysningen; män kan ungefär delas upp i olika sorters psykopater. Delvis underhållande och ibland inte så lite träffande. Män har lätt för att bli "nördiga" inom olika ämnesområden, det kan gälla simpla saker som ett nytt fiskespö, eller mera komplexa strategier, som t ex företagsledning. Jag påstår inte att detta i sig måste vara något negativt. Alla konstutövare, eller forskare, har draget, engagemanget, det är inte heller könsbundet.

Frågan är när engagemang slår över till destruktivitet. Otroligt många män, har genom historien, varit praktiker i destruktivitet. Hur många som vandrat på aningslösheten fält är inte känt. Vad spelar det för roll, vilka vägar och broar som byggts, vilka bröllop som firats, vilka barn som kommit till världen - om det skall mynna ut i medveten destruktivitet? Det handlar inte då om några värderingar, utan ren förstörelselusta, den enklaste av teorier. Utan tvekan är det män som varit mest aktiva. Därifrån, att gå till de utgångspunkter som den mest bitska kvinnorörelsen förespråkat; "män behövs inte", handlar också om förstörelselusta. I de fall, inget nytt under solen alltså, men från kvinnorörelsehåll har det aldrig varit ett dominerande perspektiv, - men, avståndstagande till män har tenderat få skarp uppmärksamhet i media, och knappast fått män att lystra till på andra sätt, än fortsatt misstänksamhet mot allt vad "feminism" heter.

Kunde inte skydda mig

Ja, så har det hänt igen. Gick på stan utan ögonbindel, öronproppar, eller en svart påse över huvudet. Såg det gulsvarta meddelandet nästan varthän jag gick;

Hemliga showen på lördag:

MAT-TINAS och Ernsts

ONANIDANS I SCHLAGERN

Ernst Kirchsteiger: Det är väldigt kul.

++++++++++++++++

Vem i Sveriges befolking emotstå en sådan nyhet?

Expressen den här gången. Vad jag tycker om ”kvälls”tidningarnas, (sånt man läser efter jobbet, när man kommit hem från fabriken…),... löpsedlar är välbekant för den lilla skock som tittat in på Zagolandet tidigare.

Orkar inte dra hela storyn igen, men några nyheter kan jag ju bjuda på; Varför inte göra löpsedlarna större? Jag menar,minst 3x5 meter? Så, att det ändå tills sist blir upplopp, och Expressen (den här gången, en annan gång Aftonbladet, kanske nästa dag) får fly sin bunker.

Ett annat förslag är att göra dom mindre, i frimärkets storlek.

Då skulle de fluktare som vill trots allt läsa löpsedeln gå ända fram till kioskväggen med ett förstoringsglas, kanske av samma typ som löpsedelsmakarna har på redaktionen för att leta upp angelägna nyheter.

För att återgå till just denna löpsedel. Det finns en ton i den ungefär som om vi fortfarande hade 1 TV-Kanal. Alla ser SCHLAGERN.

Jag antar att både Mat-Tina och Ernst är lite småföretagare på något sätt. Namnen är som lite firmamärken, välkända och inte så lite populära personer på många håll, det utan hemska skandaler vad jag vet. Sådana skall man jaga. Det är så fult att det finns ganska snälla individer.

”Uppbåd” direkt, i massupplaga. En liten skandal kan man väl i alla fall bygga in i meddelandet till svenska folket, även om det inte finns några, av allmänintresse..., så att meddelandet växer i styrka.

Jag har tidigare erkänt att ”kvällstidningarna” kan ha några läsvärda sidor varje dag (inne i tidningen); MEN, frågan är inte om den ärligaste kan tröttna.

Om Expressen och Aftonbladet så har femtio nobelpristagare i redaktionen, lärarnas riksförbund + då det vanliga gänget som gör sina veckokrönikor, om dessa så gör sitt yttersta..., sitt bästa.... för att bevaka, förmedla, analysera, för mänskligheten, för forskningen,…… så hjälper det inte snart om och eftersom produkten är inslagen och serveras, som i begagnat toapapper. Det är pressfrihet.

Det är shithouse varje dag i ansiktet på alla, oavsett ålder. Det räcker att man är elementärt läskunnig, bara ta in det, du pucko på gatan, ... det är o b l i g a t o r i s k t i din vardag.

Offentlig utsmyckning..., att förtala, förfölja, förvränga...

Min grundtes är att dessa löpsedlar behövs inte alls, det är bara en gammal rutin från decennier tillbaka, då det absolut inte fanns ens en tanke på Internet.

Det är miljöförstöring att rota i folks medvetande i varje gathörn, med något som i många fall är konstruerade eller ibland falska nyheter.

Många andra har inte alls den möjligheten, som ägarna till dessa redaktioner….

www.flicka.gov.se/html/mediekritik_kontakta_m.htm

HUR.Kul. När det smäller?

ur dagens tidning

Bomb i minibuss - fem döda
En bomb exploderade i en minibuss i Bagdad under måndagens morgonrusning. Fem människor dödades och elva skadades, meddelar polis.I det sedan länge oroliga al-Mahmudiyya tre mil söder om Bagdad exploderade samtidigt en bilbomb i ett kvarter med bilverkstäder. Två personer dödades.I söndags dödades över 60 människor av två bilbomber på en marknad i Bagdad.
Minst 66 döda i "Vänskapsexpressen"
Bombattentatet mot "Vänskapsexpressen" i natt har föranlett larmberedskap på Indiens järnvägsstationer. Minst 66 människor dödades i attentatet, sade polisen.- Vi har räknat 66 döda hittills. 13 skadade har förts till New Delhi för vård, sade polischefen Mohinder Singh Sheoran.Polis och halvmilitära styrkor placerades ut på järnvägsstationer i Delhi och runtom i norra Indien efter explosionen och branden i de två järnvägsvagnarna.Framför tågfönstren fanns galler, vilket förvärrade situationen då passagerarna inte kunde ta sig ut den vägen. En mycket kraftig våg av eld drog igenom vagnarna sedan enkla sprängladdningar satt eld på fotogenbehållare, enligt den första utredningen. De båda vagnarna var fullständigt utbrända, visade tv-bilder.
Minst åtta döda i thailändsk attentatsvåg
En arméofficer dödades på måndagsmorgonen när en bomb exploderade utanför hans bostad i södra Thailand. En åttaårig pojke skadades i explosionen.Dådet var det senaste i en serie samordnade bombdåd och anlagda bränder som skakade sydligaste Thailand på söndagskvällen och under natten. Minst åtta personer har dödats och 45 skadats, sade myndigheterna på måndagen.
Bomber och bränder i södra Thailand
En mängd samordnade bombdåd och anlagda bränder skakade sydligaste Thailand i dag. Minst fyra personer dödades och 49 skadades.Totalt talade rapporter från regionen om 15 explosioner i provinsen Yala och sju i provinsen Narathiwat. I staden Pattani, i provinsen med samma namn, rådde kaos efter ett okänt antal brandanslag.I staden Sungai Kolok detonerade minst fem sprängladdningar. Staden besöks av många turister från Singapore och Malaysia.Skolor, hotell, karaokebarer och bensinstationer fanns bland de ställen där bomber sprängdes.
Fyra anhållna för sprängdåd
Sent på söndagskvällen anhölls ytterligare tre män misstänkta för sprängdådet mot en lägenhet i Nol norr om Göteborg.Tidigare på söndagen anhölls en 20-årig man.Två ungdomar fick föras till sjukhus med splitterskador.Samtliga är misstänkta för grovt olaga hot, grovt vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan. 20-åringen, som först anhölls, har medgett att han varit på platsen men inget mer.Av de tre som senare på söndagskvällen anhölls är två i 20-årsåldern och den tredje i 40-årsåldern. Sprängladdningen, som hade apterats på lägenhetsdörren, utlöstes efter midnatt, natten till söndagen.

Ibland påminner det här om missnöjda tvåringar som kastar klossar omkring sig för att se vad som händer. Förra nyårsafton räknade jag hur många smällare som kastades in i min trappuppgång. Nio gånger, smällde det. Två av dessa var "bombliknade". En raket fäste man vid knappen, där man sätter på trapplyset. Dagen efter låg det ännu en krutstaktig, stinkande, dimma i trappan. Svarta märken i golvet. En överviktig kvinna i de nedre våningarna, som normalt har svårt att gå i den måttligt ventilerade miljön, drabbades mer än jag. De som protesterar anses bara vara omoderna tokstollar. Det anses bara vara kul när det smäller?
Vem betala? Du betala. Inte Jag. Inte Mamma och Pappa, Du betala. Du måste visa respekt.

Mina citerade nyheter råkar vara alla från Hallandsposten, samma dag....

++++++++++++++++++++++++++++++++

Från ett tidigare inslag på Zagolandet; december 2005;

(ett mycket viktig möte inför det nya året)

........"Hertha skulle just fortsätta sitt inlägg när hon nästan bryskt blev avbruten

– VI FÅR INTE GLÖMMA KÖPA NYÅRSRAKETER TILL F E S T E N!!

Det var Sam Lagerborn som dök upp, partiets ständige press-sekreterare. Som vanligt var han elegant klädd, denna gång i en smakfull Bumchester trenchcoat. Hertha vågade inte fråga om han hade på sig något under den, hans håriga, muskulösa vader syntes i alla fall nertill. Strumporna var grå, med gräddfilsvita slingor, antagligen inköpta i England, när han var där på flykt undan rättvisan.

– Jaha, Bengt Skumberg ville höra mer. Alla verkade lite glada och lättade av detta avbrott i förhandlingarna. Sam Lagerborn tog till orda;

– Vi bör köpa in GOLDEN SPARKLERS (5pack med guldsprutande jättebloss), CONFETTI CANNON (bordsbomber med confetti), PISTOL POPPERS (serpentinsprutande pistoler), BLINK BOMBER (blinkande bomber med knaster), WHISSLING MISSILES (25 flygande missiler med knall), CRACKLING MINE (med tjut och smatter), MINI BEES (flygande och visslande som små bin), JUMBO JET (helikopter med silversvans).

Sam Lagerborn såg ut genom cafe´fönstret i två sekunder i en konstpaus. En gammal Volvo Amazon utan ljuddämpare råkade köra förbi.Ernst, Bengt och Hertha hade lyssnat andäktigt. Något liknande, med säkerhet framfört tal hade man inte hört sedan åklagaren i tingsrätten (angående journalisten Bim Hoolgraals försvinnande) gjorde sitt slutpläderande.

Sam Lagerborn fortsatte;

- Vi behöver också en ULTIMATE SPECIAL CAKE ( träkista med 86 sorterade bomber i olika diameter), POLE POSITION (88 rörs bombtårta med sorterade effekter och bombkombinationer) , WILD CATS (bombtårta med 25 sorterade multieffekter) och en ULTIMATE SHELL 4 (konstbomb med stor guldkrona och silverblink).

Förresten. Vi borde nog ha en VULCANO (fontän med 4 meter hög och kraftig guldkaskad), ULTIMATE ROCKET ASS (6 exklusiva bombraketer) och ett hundratal CRAZY (fyrverkerisats med 6 artiklar för den yngre pyroteknikern). Nyårskvällen för de yngst bör börja med TIGER ROCKETS (12 stycken raketer med tjut och knall). Vad är förresten festligare när de slänger i dem i trapporna på hyreshusen…..Ha,ha,ha.

Sam Lagerborn samlade sig några sekunder, drog in luft för att fortsätta sitt tal under detta viktiga partimöte, troligen det sista under detta år (bortsett från nyårsfesten förstås).

- Vi får inte glömma ABSOLUTE SWEDEN (träkista med 72 sorterade effekter i guld och blått).

– Låter bra. Hur har du finansierat det…?, sade partioordföranden Bengt Skumberg.

-Jajemensan, min kropp har fått slita hårt. Du får inte glömma att jag engång tillhört arbetarklassen. Det var vi som byggde hus och vägar.

Nu vill vi fira. Det nya årets ankomst i en riktig klassresa mot stjärnorna. "

Kommersiellt Shithouse

Halkade in på en av de reklamspäckade kanalerna, vill inte nämna vilken, eftersom då verkar det som om just den kanalen skulle vara värre än de andra. Råkade se trettio minuter in i filmen, PREDATOR II...., vilken geggamoja i spekulativt våld.

Redan den långa inledande krigsscenen... på Los Angeles gator, mellan ...., ja det gör detsamma, det blir inte mindre "actionspäckat" med en osynlig fiende från rymden. Vad kostar inte det att göra? För vem?

Ett par. i andra sammanhang, i alla fall rutinmässigt hyfsade skådespelare räddar i alla fall inte filmen. Det här är den typen av film som filmvetare och andra kultursnubbar inte vill ta in i rummet, ens vid en fikapaus med arrakbullar. Själv tycker jag att det är precis vad man ofta borde göra, gå igenom filmen ruta för ruta (eller heter det pixlar nuförtiden) och slakta den som riktiga predatorer.

Visa upp resultatet för alla som händelsevis inte märkt något.

Jag menar, det är ju viktigt med miljön, hur är det med bild och ljudintryck vi tar in. Har inte kulturvetare i miljön att göra? Att göra. Att göra. Att göra.

(Bilden: Denna figur var inte med i alla fall den skitrullen)

Var Dags Bestyr ?

Ibland kan det vara enkelt att fungera som en vanlig dagboksbloggare.
Igår kväll när jag kom hem från Hylte, satte jag på kaffet. Hörde hur bryggaren spottade och fräste. När jag trodde det var klart, de karaktäristiska bryggljuden hade upphört, gick jag in i köket, för att upptäcka att hela köksbänken var nersölad med kaffe. Jag hade glömt att sätta kannan under. Nytt försök, efter att i några minuter torkat upp. Hittade en sista bryggpåse, fyllde på med Skånerost. Satte mig åter i rummet, hörde karaktäristiska fräsljud, medan jag såg förstrött på den lilla TV:n. När jag gick in köket för att äntligen få mig en kopp, upptäckte jag att jag aldrig hällt på vatten denna gång. Kannan hade nästan fastnat. Först efter det tredje försöket, nu med vatten, lyckades det.
Vardags bestyr, vad går upp mot vardagsbestyr.

STORA PLANER

"Danielsson var bara en i den långa rad av beslutsfattare litet varstans i världen som inte omedelbart insåg innebörden i flodvågskatastrofen. Det är hans primära "brott"gentemot dem som råkade illa ut. Hans övriga uppträdande är ett problem främst för honom själv och hans parti." Yrsa Stenius i Aftonbladet, 6 februari.

Visst är det något problem. Själv har jag undrat över hur man kan ha 80 000 i lön och tiga som om man vore fasttejpad.

Tidningen Metro, 9 februari;

Ministrarnas "a-kassa"

- 97 000 i månaden".

Vad har man för planer? Att få ett ännu mer välbetalt jobb efter den politiska karriären? Eller till fullo upprätthålla den materiella levnadsstandard man hade som politiker? En standardsänkning vore ju otänkbar efter alla bragdinsatser. Själv har jag för det mesta varit välbekant med existensminimumstrecket i gott och väl femton år. När ett litet ekonomiskt "plustecken", i alla fall åt rätt håll, hägrar i den öknen, är kronofogden snart där och hugger. Åter ett hjul av svenskt stål rullar mekaniskt på i systemet.

Vad har jag gjort? Jag har inte rånat, vandaliserat eller misshandlat. Speciellt sjuk har jag inte varit heller. Har inga underhåll att betala för barn på bygden. Klart att då får man ju "skylla sig själv" (?), och betala vad det kostar, det får alla idealister göra....Men det känns ofta som man har ett kroniskt skadestånd att betala; räntor, pålagor, med pengar som inte finns. Jag har inte varit tillräckligt stor skurk för att få avskrivningar. Jag är ett skolexempel på tuben man kan klämma åt. Förutom kaffe&tobak är jag ju inte missbrukare, vilket är schablonbilden om den som lever kring verkliga låginkomster. Tro inte på bilden i TV:s nyheter om "låginkomsttagern som tjänar c a 18 000 kr i månaden", så sa dom redan för flera år sedan..... Det finns ingen glamour vid de sista skyddsnäten.

I september 2005 fick jag publicerat en insändare i Studieförbundet Vuxenskolans tidning Impuls under rubriken "Glöm ej bort cirkelledarna!"

"Med intresse har jag läst Impuls på senare tid och blivit inspirerad att ta tag i några av mina egna formuleringar ur en mer än 30-årig verksamhet inom flera studieförbund. Jag har även varit knuten elva terminer till kommunala musikskolan. Jag har även studerat folkbildning ett år på folkhögskola i början av 1990-talet. På ledarplats i augustinumret av Impuls bekräftas att studieförbunden, som vanligt, befinner sig i ekonomisk nerförsbacke. Ur mitt perspektiv minns jag mycket väl att under 1970-talet hade cirkelledaren i musik hos ett studieförbund ungefär lika betalt som vid arbetet som timlärare vid musikskolan. På den tiden ansågs det också lite fint att ha kvällsarbete inom bildningssektorn. Som cirkelledare hade man en vanlig semesterersättning beroende på arbetad tid.

Varför betalar musikskolan idag minst 100 kronor mer per lektionstimme? Varför slopades cirkelledarnas ordinarie semesterersättning för väl minst 20 år sedan? Det är lätt att förstå, det handlar om ekonomi, jag har kunnat följa det på nära håll. I sammanhanget vill jag nämna att jag aldrig jobbat på kontoren, utan endast ute på fältet, bland deltagare. Under alla år har det på flera håll naturligtvis förts en mer eller mindre livaktig debatt om studieförbundens framtid. Ingen kan påstå att engagemang saknats. Under mina år har jag sett hur studieförbundsexpeditioner, till och med hela byggnader rustats upp för att bemöta moderna krav och förväntningar. Frågan har ibland varit: vems krav och förväntningar? Hur gick det för TBV när tankarna om ekonomisk marknadsanpassning gått på högvarv under 1990-talet? Längst nere i hierarkin fanns nu definitivt cirkelledaren, den idealistiske tönten. Dennes insats i sammanhanget var ju ändå nästan frivillig och märkts inte så mycket i fasadbygget. Dessutom kunde man när som helst dra in nya kvällstomtar direkt från gatan om det inte passade. Själv tycker jag inte det finns utrymme för stora stridigheter mellan studieförbunden utan man måste hitta en bred lösning att rent ut sagt få ut mera pengar från stat och kommun. De sista som ska glömmas bort i den diskussionen är de som jobbar ute på fältet. Verksamheten skall vara kunskapsförstärkande.

Jag har redan nämnt TBV under 1990-talet som ett exempel. Jag har hört att man inte skickade ut studieprogram till förorter, där jag själv råkar bo, med motiveringen: "Där finns inte våra kunder," Så illa ställt får det inte vara med folkbikdningen. Min erfarenhet är absolut den att deltagare ska och kan komma ur alla samhällslager. Mikael Mallat "

Några kommentarer, lokalt eller på annat sätt, nådde mig aldrig. Vilket kanske säger en del om det typiska klimat idealisten ofta verkar i.

Lars Danielsson? Bah, han är väl som folk i allmänhet.

FRAMÅT KAMRATER !

Eugen Gurl var en man som gick från dörr till dörr. Han försökte sälja dammsugare. En dag råkade han ringa på hos Härskaren, som befann sig i sitt hem. Försäljaren Eugen hade den speciella egenskapen som gjorde honom till en omtyckt besökare varthän han kom, han hade vitsberättandets gåva. Så, även vid denna dörr blev han snart inbjuden att stiga in som gäst.

Härskaren gick fortfarande omkring i sin morninggown och ett par gulsvart randiga tofflor.

- Nå, vill du visa dina produkter gör du det bäst här, i vårt vardagsrum. Eugen Gurl rullade in de lilla dammsugaren på rummets mjuka matta. För att hitta vägguttaget fick han krypa på knä under ett bord. De dyrbara konstföremålen i ljusblått glas vibrerade lite. Härskaren satte sig i en stor fåtölj, lade upp det ena benet över det andra. Toffeln på foten, i ändan av benet, liksom hängde på en krok, hans tår. Tofflorna, med varsitt litet tigerhuvud i plysch, var en julklapp från hans fru.

Eugen ville gärna muntra upp stämningen ytterligare genom att berätta en vits, från "fjärran land", som han uttryckte det. Han stod åter upp, efter strapatserna under bordet, rättade till sin kavaj och slips:
- Ja, det var en gång en vit man som var ute och körde med sin bil i Afrika. Det var på landsbygden. Denne vite man fick syn på två, som man sade på den tiden, Negrer. Härskaren ryckte till något i fåtöljen, men var omedelbart väldigt uppmärksam på vad historien hade ytterligare att förtälja. Han tog ett mörkllila vingum ur skålen på bordet, förde in den elastiska biten mellan sina tunna läppar. Det verkade bli en god historia, tänk om hans fru hade varit hemma, då hade hon fått sig ett gott skratt, tänkte Härskaren. Eugen gjorde en konstpaus, men fortsatte sedan;

- Denne vite man beslöt sig för att brutalt köra på dessa två kringspatserande ortsbor med sin bil, ingen skulle se det. Det var ju på landsbygden. Eugen tog också ett vingum ur skålen. En mindre, i diskret grått, för att inte stöta sig med värden. Några sekunder tystnad uppstod. Detta var lite av ett medvetet försäljartrick av Eugen Gurl, en"forward through intermission" Förutom att berätta en rolig historia, skulle han ju också sälja en dammsugare av senaste modell.

- Nåväl, denna vite man gasade med bilen, fick upp den i höga varv och körde rakt på de två infödingarna vid vägkanten. Den ene flög hela tjugo meter in i skogen, den andre rakt upp i luften och dråsade in genom vindrutan.

- Ha,ha, ha, liksom hostade Härskaren fram lite dämpat.

- Då skulle man kunna ha nytta av en kraftig dammsugare!, passade Eugen Gurl på.

- Jo, jo,...vad hände sen? Härskaren var lite nyfiken på fortsättningen.

- Någon såg denna olyckshändelse trots allt. Det fanns ett vittne och det blev rättegång.

- Jaså,...?

- Ja, den vite mannen frikändes helt. Den ene infödingen, som hamnade in genom vindrutan, blev dömd för olaga intrång.

- Ha, Ha, ha, skrattade nu Härskaren ohämmat. Det ekade lite i rummet, trots att det var välmöblerat, med ganska många inslag av vadderat tyg. Den blommiga soffan var till exempel en praktpjäs från 1970-talet. Just då hörde de typiska ljuden från ytterdörren, när någon fumlar med sina nycklar, för att komma in. Det var troligen Härskarens fru.

- Nå, vad hände med den andre mannen ?, sade Härskaren när det lugnat ner sig lite.

- Jo, han som flög in i skogen blev dömd för smitning från olyckplatsen.

- HAHAHOOooooooooooHaHaHa, rullade Härskaren nästan runt i fåtöljen, så okontrollerat, att blöta fragment vingum stänkte ur hans mun.

- Vad håller ni på med?, sade plötsligt Bethrice, hans fru, som nu stod i rummet med ytterkläderna på. Eugen Gurl som var van vid kvinnor, fann sig hastigt;

- Madame, vad trevligt, ni ger oss ära, även om vi äro små tjänare i Edert, HEM-liga, (hahaa) rike.

- Vad är det där, den där tingesten med lång snabel?

- Det är en dammsugare, madame. Låt mig gärna demon...

- Nej, inga demonstrationer i vårt hem, sade omedelbart Härskaren. Eugen Gurl blev lite förvånad, han hade ju ändå fått komma in i lägenheten.

- Men,...är det verkligen så, kan ni ju i lugn och ro se den på Internet, prövade Eugen lite försiktigt för att komma vidare i samtalet.

- Internet? Det har vi inte. Det är en bluff. Det har aldrig funnits!, sade nu Härskaren i en barskare ton. Han reste sig ur fåtöljen och ställde sig upp i sin fulla längd, 158 centimeter.

- Nej, men så kan det inte vara min bäste Herre. Vet ni inte att det till exempel finns minst femtio miljoner bloggare...

- Nej, hör här försäljare. Bloggare finns inte, det är bara en hallucination, framkallad av liberala pillermissbrukare.

- Nej, men min Herre, så är det ju inte....! Bethrice gick förolämpad ut ur rummet. Att man kunde ens nämna synden!, tänkte hon förargat. Nu blev det verkligen en konstpaus i vardagsrummet om man säger så. Eugen visste att han kunde inte vänta länge för att få in en försonande replik. Härskaren var bara några sekunder ifrån att köra ut gästen, när Eugen Gurl, en av de mest rutinerade försäljarna kom på;

- Det räcker med att ni kan skriva er namnteckning.

- Varför det? Härskaren var butter. Som en liten bastant surpuppa.

- Om ni skriver er namnteckning på det här pappret går jag bara ut och ni blir en lycklig ägare till en bra dammsugare. Alla blir nöjda. Det är väl en bra policy?

Det såg ut som Härskaren funderade lite, sade sedan;

- Ja, det är väl acceptabelt. Är van vid sådant i min tjänstgöring i politiken.

- Politiken, så ni är....?

- Ja, det borde ni veta, men ni är väl inte härifrån. Ni verkar ha lite utländskt påbrå.

- Så sant, sade Eugen och lade fram ett avbetalningskontrakt på bordet.

- Räcker det med namnteckningen? Annars blir det för mycket jobb.

- Det räcker. Ni behöver inte sätta dit en bokstav för mycket. Ja, tid är pengar.... Alla vet ju ändå vad ni tycker på telepatisk väg. Några sekunders tystnad uppstod igen, Det hördes bara ett svagt krafsande när Härskaren skrev sin namnteckning på kontraktet.

Själv hade jag vid denna tid besvärats av ihållande arbetslöshet. Vid ett av mina många besök hos Arbetsförmedlingen fick jag en dag fylla i en blankett, som senare ledde till att jag kunde börja jobba på en jordgubbsplantage strax utanför staden. Visste inte omedelbart att detta företag tillhörde just Härskarens domäner. Han hade råkat ärva plantagen och hade det som en bisyssla. Utanför Arbetsförmedlingen stod DutteNuttan;

- Skänk mig en silverfemma. Det går till välgörande ändamål.

Såg på tjejen, hon klädd i en gammal blå täckjacka, trasig vid ena armbågen. Det var tiggeri vid första ögonkastet. På huvudet hade hon en vinröd toppaluva, med en liten boll på toppen. Skorna hennes var knappast av senaste modell, frågan är inte om det var killskor, avsedda för marsch.

- Du kan få en femma. Jag har just fått jobb hos Jordgubbar Direkt. Skall börja i eftermiddag. Redan andra dagen på plantagen kände jag mig som hemma. Kröp omkring på alla fyra, liksom min arbetskamrat Berthold, som börjat veckan innan. Han sade;

- Har du träffat Härskaren? Han kommer hit i eftermiddag, skall i alla fall besöka baracken. Baracken var den plats där vi kunde ta en liten fikapaus om vädret var för dåligt. Under en paus kom jag då att träffa honom, Härskaren. Han satt tyst bakom ett av borden, muttrade knappt en hälsning. Han var iklädd blå snickarbyxor och hade en liten keps på huvudet.

- Ja, jag har börjat jobba här nyligen och trivs efter omständigheterna ganska bra med mitt arbete, sade jag och visade upp mina jordgubbfläckiga fingrar med svärta under naglarna, som det alltid blir efter fyra timmar på fälten. - Egentligen har jag alltid klarat mig på något sätt. Ända tills det där förargliga Jugoslavienkriget kom och alla möjliga människor började drälla in, den svenska arbetsförmedlingen hade ju ingen beredskap alls. Och så började jag komma i fel ålder också. Men, för er min herre är detta väl inget problem, eftersom ni har ett välskött företag. Ja, jag gillar barockmusik också, men det är inte allt förstås, bara rock också, lite roligt det där, bar-a-rock.

Han tittade upp under skärmen på kepsen. Det varade inte många sekunder, innan han återgick till att skära i den stora äggmackan han hade på tallriken. Han verkade inte vara alls intresserad av det jag var intresserad av. Jag fortsatte;

-Nej, det är mest skit med det mesta nuförtiden och man undrar hela tiden vad som skall hända. De unga sitter mest framför datorn, surfar och chattar om vartannat, på Internet....

- Det finns inget Internet, sade han plötsligt.

- Finns inget Internet...? Han upphöll sig några andetag vid att skära i det stekta ägget, men sade sedan;

- Nej, jag tror inte på det.

- Ni Tror inte det?
Nästa dag fick jag sparken, inte för min konversationsförmåga, men Jordgubbar Direkt hade kommit in i en fas av intressanta rationaliseringar. Företaget hade, allt efter Härskarens direktiv, köpt in 50 dammsugare med speciella munstycken, som skulle effektivisera plockandet. Sugarna, speciellt anpassade för sitt uppdrag, skulle gå på räls längs med raderna av jorgubbplantor. Hanteringen kunde ske med mycket mindre personal (ca 55%), gärna asiater som i regel var mera småväxta och inte behövde böja sig så mycket.

När ett bär sögs in i sugaren hörde man ett "Bop"-ljud. När många plockare gick på fältet bredvid sina bärsugare, lät det "Bop-Bop-Bop-Bopp-pop (litet bär)Bop,BopbopbopbopBopbopbopbopbop", så starkt ett de grannar som tidigare klagat över vindkraftverkens susande, fick nytt fenomen att debattera. Det här var emellertid, utan tvekan, ett av dammsugarförsäljaren Eugen Gurls stora klipp.

Till mitt entledigande från tjänsten hos Jordgubbar Direkt, hör också det att jag i slutet av första arbetsdagen stått och hängt vid lådorna med färdigplockade bär, passat på att äta. En förman (Gene), hade kommit och frågat;

-Hur står det till här då? Vi skall ha prishöjning på bären för att det är så mycket svinn.

- Oh, jag tänkte visst på något annat. Prishöjning?

- Ta du med dig hela lådan, så kan du fortsätta äta hemma. Vi drar det på lönen.

Några dagar senare stod jag utanför Arbetsförmedlingen, försökte nu låna småmynt av förbipasserande tillsammans med DutteNuttan. Hon var bra på det, hade lång erfarenhet, hon var en kvinna som kunde ta för sig. Vi kände oss modernt jämmerlika. Hon plutade med läpparna och jag använde mina flinka fingrar.

Till den svala natten sökte vi upp ett bostadsområde i östra delen av staden, hittade en Återvinningsstation i grönt. Flera av de containerlika vagnarna i plast var fortfarande endast halvfyllda. Vi valde en som var avsedd för Pappersförpackningar. Ivrigt inredde jag och DutteNuttan oss ett bo för natten, inte olikt de rutiner dvärgchimpanserna tillämpar. Vi hade riktigt mysigt när vi sedan rullade omkring bland gamla youghurtförpackningar, somnade snart tätt omslingrade.

Morgonen därpå stod en blå Ford Escort utanför gallret till Återvinningsstationen.

- Jaså, här ligger ni era jävla bekvämlighteszoombies och bidragsfifflare, sade en man som öppnade locket till containern genom att hålla i det lilla handtaget. Ovetandes av många saker som jag ofta varit, visste jag inte då att Härskaren var ägare till Returprodukter Förädling.

Vi blev anmälda för att ha smutsat ner och förargelseväckande beteende. Efter två månader följde en rättegång. En av nämndemännen lär ha yttrat; "De är icke troende. Jag har sett åtminstone honom på Internet." Hela församlingen hade stått upp, säger ett ögon vittne, och stämt upp i sång. "Bloggare kan ingen vara". Den sången håller på att bli populär i många Frifråndatorn-församlingar.

Härskaren ville ha datorfria zoner. Framförallt skulle ingen använda ordbehandlare. Mailtrafiken skulle utrotas. En tid efter denna serie av händelser råkade jag möta Härskaren på gatan.

Märkligt nog kände han inte igen mig. Senare kom jag på att han kände inte igen någon.

Han kände bara sig själv, om ens det. Som fånge i sina egna fördomar.

Från den utsiktsplatsen trodde han sig se världen.

Framåt kamrater (Härskaren II)

Härskaren I finns här

http://zagolandet.blogspot.com/2006_02_01_archive.html

Dagens program tablå

I morse läste jag att Vickan skall börja en mera påklädd line.
Bäste Zagolandet besökare, du har väl inte missat;

"JAG OCH MIN VICTORIA SILVSTEDT -BALLONG"

http://gobbabibliotheket.blogspot.com/2006_02_01_gobbabibliotheket_archive.html

På denna blogg kommer snart:
FRAMÅT KAMRATER !! (Härskaren II)

ÄNTLIGEN...

Kostade på mig lyxen att sitta och fundera en stund I förmiddagssolen. Knäppte på radion med On-knappen. Tänk att det var ”ring-så-spelar-vi” just då,… och inte nog med det,...
någon önskade Haru Hunni Bunni Hunn med
B R Ö D E R N A S L U T !

Dags att plocka fram instrumenten grabbar. Ni har äntligen blivit populära.
Tyckte alltid att de var före sin tid, ständigt missförstådda på den tiden, i sin egen samtid.
I dag kan vad som helst bli populärt!

En aktuell fråga kan vara, för dagens Diggare ;

GORILLAZ eller BRÄDERNA SLUT ?

Bröderna Sluut eller Gorillaz ??

När jag på MTV råkade "se" Gorillaz för första gången för nu redan ett antal år sedan, en sorts tecknad film med biljakt, sade jag till en annan dagen efter, "det var det simplaste jag sett på länge." När år senare hörde att de fått en Grammy (?) kunde jag falla ihop som en hög på golvet. Kasta ut instrument genom fönstret.

Så, mitt val är enkelt, det blir Bröderna Slut. Dom utsatte sig i alla fall för att spela helkvällar, som livslevande människor, i till exempel Riddarhyttan.

Mera Info (sök July 2006 - "IDOLER")
http://gobbabibliotheket.blogspot.com/2006/07/idoler.html

Blicka uppåt (det kan man göra nerifrån)
(Sök Juni 2006, samma blogg)
http://gobbabibliotheket.blogspot.com