Nytt Svenskt Rekord

Ansökningarna till Big Brother 2006 har ökat till 19 700 ( från 2 500 år 2000) vilket får mig att tänka på andelen meningslösa våp, look-a-likes, bodybuilders mfl är en stigande kolumn. I jämförelse med BB verkar SVT:s kommande ”Toppkandidaterna” som en riktigt god idee´, i kategorin simpel underhållning.

Där skall intellekten jobba i riktning samhällets välbefinnande och inte bara koncentrera sig på egot i baren&toa, eller det helmysiga kameraövervakade sovrummet. Media kommer att ge oss nya idoler i politikens värld, om inte en medialt slagkraftig liten Adolf, så i alla fall en ny kändis minst i klass med Robinson-Robban. Kanske en metodiker som Naken-Janne... Kanske en varm pedagogiker som Farmen-Qhroustina....
"Intressant" att se när den första löpsedeln kommer.

Vem än som kommer att bli en framträdande program-stjärna, kommer vi att läsa om dom. Det här kommer att gå ut i relativ jätteupplaga, TV hand i hand med kvälls&skvallerpress. Flera skribenter i Aftonbladet har att göra på båda håll, om det inte varit det tidigare , är det en konstant populistmässa på gång, under valåret 2006.

Ja, som en mässhall, där det är lätt att förväxla politik med produkter.

Årets hur korkad får man vara i sitt jobb 2005?

Egentligen hade jag tänkt hålla litejulpaus omedelbart , men så kom det här med (i-)migrationsverkets champagne och tårtkalas. Saknar ord. Men,...det här anspråksfulla sammanhanget förpliktar lite,........alltså, HUR KORKAD FÅR MAN VARA I SITT JOBB?

ETT VIKTIGT MÖTE INNAN NYÅR

- bingo, utvik och fyrverkerier.

Den här gången hade man församlats i det lilla järnvägscafe´t, ”LILL- STINS´N”. En vanlig samlingsplats även för styrelsen i Sista Dagars Klassresa (f. d. Fönsterpartiet), i december 2005. Klubblokalen var under renovering och det var faktiskt bara bra, tyckte inte minst Ernst Willgren, ålderman och kassör. Medlemsantalet hade inte stigit nämnärt under de senaste månaderna, nu var man ungefär 150, varav trettiotalet var juniorer. Antalet medlemmar hade under året sjunkit drastiskt, från 236 901 till nuvarande antal.

– Du de här Mariekeksen smakar faktiskt plajwood, sade partiordföranden Bengt Skumberg, utan att lyfta blicken från en ganska färsk kvällstidning. Hertha Berlin satt med vid bordet, hon hade återkommit till församlingen efter barnafödande (sexlingar). Ernst Willgren böjde sig fram, nickade i riktning mot Bengt; - Låt bli att börja med dina gamla knep och konster, läs upp vad som står i tidningen istället.

Hertha log försiktigt och tittade också på Bengt, i en blandning av förväntan och tankspriddhet. – Här står det i en politisk krönika av Eva Dilemma att ” Alla vill vi åla inför Bingos kamera”, nästan grymtade Bengt utan att titta på Ernst och Hertha. Hon samlade sig några sekunder, innan hon kommenterade; - Ja, men hon sitter väl som vanligt på simhallens balkong med randigt sugrör och ett rosa saftglas,….spanar efter valar i bassängen…ha,ha,ha.

– Så kan det vara, men har du nu upplyst oss om sanningen Bengt....? sade den gamle kassören Ernst Willgren, med förflutet som gymnast i Handy-Packs, en populär gymnastikuppvisningstrupp.
– Ja,ja…

- Du menar Bingo-Lotto?, fortsatte Ernst Willgren. Han tog fram sin pipa.
– Jag såg Bingo-Lotto den 11 december,….man firade faktiskt Lucia redan då, inflikade Hertha och tog med höger pekfinger och tumme tag om den mjuka, bruna, plastmuggen.

– Det är trevligt, sade Ernst. – Under dragningen av den första brickan sjöng luciakören Gläns över Sjö o Strand, tillade Hertha och dammade av den lilla spänstiga kragen på sin tjejkavaj, lite lätt, med den hand som inte höll om plastmuggen. Bengt Skumberg rätade på ryggen och såg äntligen upp från den några dagar gamla kvällstidningen. – Eva Dilemma tycker att Ebba von Grön skall vika ut sig.

– Ha,haha,haha…! Hertha Berlin höll på att tappa plastmuggen med det heta kaffet och några skvättar hamnade i knät på Ernst Willgren, hans ljusa kritstreckrandiga byxor.
– AjAJJ, som fan käring!, utropade han förargat och tappade pipan på golvet, ett ljust men slitet Tampolinogolv från Italien. Sådana golv var standard på kontinenten, när man inte ville investera för mycket, men ändå ha det lättstädat i den offentliga miljön.

- Kan inte du också göra det…Hertha, För partiet., sade Bengt Skumberg med ödmjukhet i rösten. Kring bordet uppstod en kort tystnad. – Det är inte det det handlar om…., utviket. Förresten har det obetydligt mer betydelse….

Hertha skulle just fortsätta sitt inlägg när hon nästan bryskt blev avbruten – VI FÅR INTE GLÖMMA KÖPA NYÅRSRAKETER TILL F E S T E N!!Det var Sam Lagerborn som dök upp, partiets ständige press-sekreterare. Som vanligt var han elegant klädd, denna gång i en smakfull Bumchester trenchcoat. Hertha vågade inte fråga om han hade på sig något under den, hans håriga, muskulösa vader syntes i alla fall ner till. Strumporna var grå, med gräddfilsvita slingor, antagligen inköpta i England, när han var där på flykt undan rättvisan.

– Jaha, Bengt Skumberg ville höra mer. Alla verkade lite glada och lättade av detta avbrott i förhandlingarna. Sam Lagerborn tog till orda;– Vi bör köpa in GOLDEN SPARKLERS (5pack med guldsprutande jättebloss), CONFETTI CANNON (bordsbomber med confetti), PISTOL POPPERS (serpentinsprutande pistoler), BLINK BOMBER (blinkande bomber med knaster), WHISSLING MISSILES (25 flygande missiler med knall), CRACKLING MINE (med tjut och smatter), MINI BEES (flygande och visslande som små bin), JUMBO JET (helikopter med silversvans). Sam Lagerborn såg ut genom cafe´fönstret i två sekunder i en konstpaus. En gammal Volvo Amazon utan ljuddämpare råkade köra förbi.

Ernst, Bengt och Hertha hade lyssnat andäktigt. Något liknande, med säkerhet framfört tal hade man inte hört sedan åklagaren i tingsrätten (angående journalisten Bim Hoolgraals försvinnande) gjorde sitt slutpläderande.
Sam Lagerborn fortsatte; - Vi behöver också en ULTIMATE SPECIAL CAKE ( träkista med 86 sorterade bomber i olika diameter), POLE POSITION (88 rörs bombtårta med sorterade effekter och bombkombinationer) , WILD CATS (bombtårta med 25 sorterade multieffekter) och en ULTIMATE SHELL 4 (konstbomb med stor guldkrona och silverblink). Förresten. Vi borde nog ha en VULCANO (fontän med 4 meter hög och kraftig guldkaskad), ULTIMATE ROCKET ASS (6 exklusiva bombraketer) och ett hundratal CRAZY (fyrverkerisats med 6 artiklar för den yngre pyroteknikern). Nyårskvällen för de yngst bör börja med TIGER ROCKETS (12 stycken raketer med tjut och knall). Vad är förresten festligare när de slänger i dem i trapporna på hyreshusen…..Ha,ha,ha.

Sam Lagerborn samlade sig några sekunder, drog in luft för att fortsätta sitt tal under detta viktiga partimöte, troligen det sista under detta år (bortsett från nyårsfesten förstås).
- Vi får inte glömma ABSOLUTE SWEDEN (träkista med 72 sorterade effekter i guld och blått). – Låter bra. Hur har du finansierat det…?, sade partioordföranden Bengt Skumberg.
-Jajemensan, min kropp har fått slita hårt. Du får inte glömma att jag engång tillhört arbetarklassen. Det var vi som byggde hus och vägar. Nu vill vi fira. Det nya årets ankomst i en riktig klassresa mot stjärnorna.

Alla kring bordet stod upp och klappade sina händer, till och med Hertha Berlin som på stående fot lovade vika ut sig i nästa Bingo-Lotto.

FANTASTISKA BERÄTTELSER MITT IBLAND OSS...

Fantastiska berättelser mitt ibland oss…

Listan nedan ger endast korta citat, förkortade beskrivningar, … ur något längre beskrivningar…
I det mindre formatet finns en berättelse i sig, som ger associationer…, inte helt väsenskilt från fenomenet när vi går på stan och ser dess gulsvarta löpsedlar överallt.
Vad kommer vi att tänka på ? Vilka fantasier ger korta beskrivningar upphov till?
Märk hur fantasin kan fylla i det som fattas, tror vi…..


Mitt subjektiva och inte alls speciellt rättvisa urval, är från Barnbokstipset 1, andra upplagan 1996, utgivet genom Bibliotekstjänst. Författare till detta omfångsrika arbete var Karin Blomqvist, Karin Fagerberg och Solveig Söderberg. All heder till dessa, som alltså citeras.
Mitt exemplar köpte jag i december 2005 för 10 kr.
Allt detta kan jag alltså presentera efter en lyckad affärsuppgörelse

”August är en alldeles vanlig rävpojke förutom att han är väldigt förtjust i höns och kycklingar. Han vill vara deras vän – inte äta dem.”
(Onkel Räv av Georgie Adams / bilder Selina Young)

”Han får tuppens stjärt, grisens öron och fiskens fjäll, men blir ändå ratad av den han tycker om, ända tills han är sig själv igen.”
(Klunsen av Per Beckman, text och bild)

”Någonting mycket besvärande händer den fina fru Klein. Hon förvandlas till en kanin! ”
(En riktigt rar kanin av Imme Dros/teckningar Jaap Lamberton)

”Pulcifer vill läsa, inte se på TV. Detta är ett problem för Pulcifers föräldrar, som gjort allt för att han ska bli normal, dvs en entusiastisk TV-tittare.”
(Problemet med Pulcifer av Florence Parry Heide/bilder Judy Glasser)

”En gräsand och en uggla jämför sig med varandra och kivas om vems vanor och sätt att vara som är bäst”
(Är du en riktig uggla? sa gräsanden av Hanna Johansen/bilder Käthi Bhend)

”Han blir retad i skolan för att han är tjock och klumpig. En liten drake han ritar blir levande och har precis samma problem. ”
(Johan målar en drake av Irina Korschunow/illustrationer av Mary Rahn)

”Rita har fått en åsna i ett paket på posten!”
(Flickan och åsnan av Julie Kyhl, text och bild)

”Pippi är verkligen flickan som vågar hävda sin rätt att vara som hon är.”
(Pippi Långstrump av Astrid Lindgren/illustrationer Ingrid Vang Nyman)

”Totte är en vanlig kille som ofta blir retad för att han är så kort. Triumfens ögonblick för honom kommer när han mot alla odds vinner skolans längdhoppstävling.”
(Lång eller kort av Marita Lindqvist/illustrationer Irene Thisner)

”Musen Albert vet inte vad han vill bli när han blir stor. Föräldrarna har stora förväntningar och hoppas att han ska bli doktor.”
(Alberts dröm av Leo Lionni, text och bild)


”På bensinstationen blir han utskrattad när han söker jobb.”
(Grävlingen som ville bli bilmekaniker av Sven-Olof Lorentzen/bilder Eva Lindström)

”Hon togs om hand av en präktig bondfamilj som lärde henne vara nyttig.”
(Hanseman och sjöjungfrun av Trinka Hakes Noble, text och bild)

”Veronika har en vansinnigt stor näsa, som hon själv är stolt över”
(Veronikas näsa av Gerard Pussey/bilder Claude Boujon)

”Krokodilen Konstantin är blyg och eftertänksam natur. Allt som oftast måste han dra sig undan de andra djuren.”
(Krokodilen Konstantin av Gerda Wagener/bild Vlasta Barankova)

”Kattungen Rosalinda väcker förtvivlan med sin röda päls i katfamiljen känd för sina glänsande, kolsvarta pälsar.”
(Rosalinda från Svarta kullen av Piotr Wilkon/bild Jozef Wilkon)

”Sanna måste börja använda glasögon och oroar sig väldigt för kamraternas kommentarer.”
(Du misstar dig Sanna av Marita Lindqvist/illustrationer Louise Jacobsson)

”Den blinda tiggarflickan Emily kommer till hans räddning. För henne är inte mörkret skrämmande.”
(Emily och Eddy av Birgitta Stenberg/illustrationer Tord Nygren)

”Den stora kaninen försöker trösta det gråtande barnet, genom att ur leksakslådan plocka den ena saken efter den andra.”
(Kanin-låda av Lena Anderson, bild)

”En efter en kommer de och alla har de tagit något med sig.”
(Emilias kalas av Ann Dune´r /bild Kirsten Raagaard)

”Men utflykten håller på att bli ett fiasko eftersom pappa Björn blandat ihop picknickkorgen och leksakskorgen.”
(Pappa Björn på picknick av Debi Gliori, text och bild)

”Medan de tappert stretar på ramlar kålhuvudet av och blir till ett stort snöklot. Tur att det grå att rulla!”
(Bu och Bä i blåsväder av Olof och Lena Landström, text och bild)

”Som en fetlagd pascha ligger han i sin allt större säng och beodrar mamman och pappan att hämta mer”
(Svempa vill ha många nappar av Barbro Lindgren/bild Fibben Hald)

”Medan Gubben läser sin tidning ger sig hatten iväg på egna äventyr.”
(Vem hittade hatten? Av Tord Nygren, text och bild)


”Det är mycket man kan göra i en roddbåt, Lilla Björnen prövar med både det ena och det andra, men roligast tycker han ändå det är att leka att båten är ett flygplan!”
(Knacka på! Av Anna-Clara Tidholm, text och bild)

”En vacker dag går Ture ut med hunden Hej och planterar ett frö. Av fröt blir det ett jättemangoträd och av frukterna kokar Ture toppenmangosoppa som han och Hej äter med god aptit”
(Ture kokar soppa av Anna-Clara Tidholm, bild)

”Sju korta berättelser om barn och djur som är slarviga, glupska, lata, själviska, drömmande och lögnaktiga men som det går bra för ändå.”
(Fabler du inte borde bry dig om av Florence Parry Heide/teckningar Victoria Chess)

”Hos Wilbur är det mesta alldeles speciellt. Farbor Ludwig sitter i sin hjärnförstärkare, systern provar en ny klänning i form av en skyskrapa.”
(En dag hos Wilbur Robinson av William Joyce, text och bild)

”Hunden Rune får för sig att ta bussen till stan och prova något nytt. Han får jobb på en skrot, går på rockkonsert, blir t.o.m. erbjuden proffskontrakt i Italien,”
(En hund kommer till stan av Andreas Lindgren, text och bild)

”Lotta får en magisk spargris i present, som lovar att hon får önska sig något om hon sparar tillräckligt flitigt. Hon sparar och sparar, men den fräcka grsien lurar henne att önska vingar till honom och på den flyger grisen iväg och lämnar snopna Lotta kvar.”
(Lottas spargris av David McKee, text och bild)

”Reklamdjuren Ugglan, Krokodilen, Pingvinen och Pandan tröttnar en dag på varumärkestillvaron. Inspirerade av stadsmusikanterna i Bremen rymmer de, men istället för en rövarkula hamnar de i en TV-studio och får engagemang i en egen TV-serie”
(De nya stadsmusikanterna i Djurens uppror av Jörge Muller bild/ text:Jörg Steiner)

”Sjömannen Sailor och hans hund Pekka ska till kyrkan och höra på fru Jackson när hon spelar”
(Sailor och Pekka och söndagen av Jockum Nordström, text och bild)

”För att poliskåren ska få lite träning i bovjakt har några inbrottstjuvar fått i uppdrag att en gång i månaden råna en butik.”
(Rävlunda polisstation av Graham Oakley, text och bild)

”Välkomna till Hotell Splendide, en kväll när det är fullmåne och kocken bjuder på soppa. Oanade saker inträffar; en rymdfarkost kraschlandar på taket, kocken förvandlas till en varulv, allt blir kaos.”
( Fullmånesoppa av Alastair Graham, bild)


”Doris Kanin, hennes mamma och lillebror är trygga, prydliga, påklädda bilderbokskaniner som har ramlat ur sin bok och hamnat på Skansen.”
(Brev från en kanin av Ann-Madeleine Gelotte, text och teckningar)

”Harriet tappar bort sin älsklingsdocka samma dag som pappa har besök av den berömde författaren Franz Kafka"
(Dockan som försvann av Jean Richardson/illustrationer Mike Dodd)

”Rut-Emma vill bli författare. Hon får en gammal kassabok med blå pärmar av sin morbror. I den skriver hon en sorts dagbok, ”privat” och ”hemlig”.
(Rut-Emmas blåa bok av Karin Raeder Stjernholm)

”Annie älskar alla slags hundar, porslinhundar, gosehundar, toffelhundar…och längtar efter en egen levande.”
(Min egen lilla valp av Laurence Anholt/illustrationer Catherine Anholt)

”Under den raggiga ytan döljer sig en tusenkonstnär; butler, barnflicka, mästare i kokkonst och fiolspel m.m., dessutom livräddare!”
(Buster av John Burningham, text och bild)

”En rolig gubbe dyker upp. Börje jagar iväg och i yran tappar han bort sin nalle, Kvällen kommer, stjärnhimlen lyser. Börje letar och träffar hundar av alla slag.”
(Bra Börje av Barbro Lindgren/illustrationer av Pija Lindenbaum)

”Om sommaren på landet hos farmort kan hunden Lump göra vad han vill. Mellan frukost och middag lever han sitt hemliga liv bortom grannens lada med en kattvän från Värmland.”
(Lumps hemliga liv av Ulf Stark/ bilder Leif Eriksson)

”Familjen får leta efter honom än på polisstationen, än hos den hundhatande, argsinta hotellfrun i det lilla Skånesamhälle dit de flyttat.”
(Nalle – rymmarkungen av Margit Strandberg/bilder Eva Stålsjö)

”F.d. cirkushunden Jacko går till arbetsförmedlingen och söker jobb. Han provar på att vara sällskapshund, vakthund m.m, men återvänder till det han är bäst på; uppträda på cirkus.”
(Ett jobb för Jacko av Thomas Tidholm/ teckningar Anna-Clara Tidholm)

”Tjalles katt har försvunnit. Fyra småpojkar leker hemlighetsfulla detektiver.”
(Vem stal min katt? Av Crosby Bonsall)

”När mjölnarens tre efterlämnade söner fördelar farsarvet får yngste sonen nöja sig med katten. Men inte vilken katt som helst!”
(Mästerkatten i stövlar av Daniel Egneus, text och bild, efter en saga av Charles Perrault)

”Katten Morris är för tjock. Lillmatte bantar honom, han förevisas sedan på en utställning, får göra reklam för kattmaten Smaskens, blir för tjock igen, gör skandal på Barnens Djurshow och blir till slut alldeles lagom tjock”
(Mulliga Morris av Wendy Smith, text och bild)

”Katten Sagwas föräldrar tvingas skriva påbuden med svansarna doppade i bläck.”
(Sagan om Sagwa av Amy Tan, text/illustrationer Gretchen Shields)

”Herr Hoppig, pensionär, är hemligt förälskad i sin granne, änkan fru Silver, som tyvärr bara bryr sig om sin lilla sköldpadda som hon inte tycker växer fort nog.”
(Naddap dlöks – sköldpaddan av Roald Dahl/teckningar Quentin Blake)

”Visserligen har han önskat sig ett husdjur, men inte vill han gå runt på marknaden med en vilt snattarande anka i famnen. Men ankan visar sig var oväntat klok.”
(Lycka till anka av Meindert De Jong/illustrationer av Marc Simont)

”Algot, en ensam äldre herre, får som vän Karlknut, en glad och pratsam mask. Hans liv förändras. Han går på cafe´och han går på bio och överallt möter han nyfikenhet och beundran.”
(Sagan om Karlknut. En masks historia. Av Barbro Lindgren/bild Cecilia Torudd)

”Hugo är en vanlig vit kanin som ägs av en tuff punkar-kille. När en boaorm på besök tänker äta Hugo som efterrätt, rymmer han.”
(Hugo Hårding av Rein Norberg/teckningar Lars Rudebjer)

”En liten gris bor hos en gumma. Han får veta att det är bättre att vara ren än ”grisig”. Vad är en ren? Jo, nånting som finns i Norrland. Grisen ger sig ut på en lång resa för att han vill bli ren.”
(Grisen som ville bli ren av Siv Cedering)

”Natt efter natt försöker bonden överlista räven, utan framgång till dess han kommer på att själv klä ut sig till höna.”
(Tass..tass..tass…, smyg,,smyg,,smyg…. , av Thomas Hallning text/ bilder Mimmi Tollerup-Grkovic)


”Timo, 8 år, bor på en bondgård med många olika djur. En novemberdag blåser det upp en förfärlig storm som knäcker träd och lyfter taket till hönshuset, så att hönsen blåser till skogs.”
(När hönsen blåste bort av Hans Peterson/illustrationer Ilon Wikland)

”En het sommardag gör Nelsons gris vad ingen normal gris brukar göra; han hoppar i ankdammen. Ryktet går, alla bondgårdens djur vill se på.”
(Plums i dammen av Martin Waddell, text/bild Jill Barton)

”Bondgårdens godtrogna vakthund har problem med loppor. Den sluga räven påstår sig veta mirakelkuren mot ohyra och lovar passa hönorna medan hunden provar.”
(Hunden, räven och loppan av Stephen Wyllie/illustrationer Ken Brown)

”Djuren i trädet iakttar honom tyst, men när han somnar under en rast, börjar de viska i hans öra”
(Kapokträdet av Lynne Cherry, text och bild)

”Kvinnlig Tarzan träffar engelsk pojke (spindelforskare) och lämnar djungeln för att se hans land. I storstan befriar hon djurparksdjuren, dessutom statsministern som överfallits av bovar.”
(Tarzanna! Av Babette Cole, text och bild)

”Kungen hör i drömmen en underbar fågelsång. Han befaller sin fågelfångare att fånga fågeln.”
(Den vackraste sången av Max Bolliger, text/bilder Jindra Capek)

”En storm för honom och hans båt Taifun till en plats där båtarna svävar fram högt över vattenytan.”
(Vraket efter Taifun av Chris Van Allsburg, text och bild)

”När hon sen får maskrosfläckar på den nya klänningen försöker hon spola ner den i toaletten för at inte mamma skall märka något.”
(Olivias nya klänning av Gunilla Hansson/bilder Cecilia Torudd)

”En dag gör musflickan Titti det mesta tvärtom – cyklar baklänges, läser upp och ned, sätter skon på fel fot.”
(Titti Tvärtom av Anita Jeram, text och bild)

”Hur tråkigt det är med pappor som är handelsreasande vet Else-Marie. Hon har nämligen sju stycken små pappor, lika som bär.”
(Else-Marie och småpapporna av Pija Lindenbaum, text och bild)

”Måns, Linus och mamma går och handlar korv. Måns som älskar korv blir så uppspelt i affären att han förtjust börjar äta på korvarna.”
(Korv till middag av Cecilia Torudd, text och bild)

”Sudden är den enda av kaninerna som inte har något syskon. Vänta tills det blir vår, säger mamma.”
(Vårkaninen av Joyce Dunbar/bilder Susan Varley)

”Ronny har just fått en ful liten bror och nu räcker kramarna bara till honom. Till slut tror Ronny att han blivit osynlig.”
(Ronny och Julia av Måns Gahrton/bild Johan Unenge)

”De två barnen i familjen har fullkomligt klart för sig hur små barn kommer till. När föräldrarna hittar på olika otroliga förklaringar åt dem, skrattar de bara.”
(Mamma lägger ägg! Av Babette Cole, text och bild)

”Björnpappan Rulle går ut i skogen för att plocka blåbär till familjen när han träffar några rummelrävar som bjuder honom något konstigt att dricka.”
(Sagan om den konstiga soppan av Helga Henschen, text och bild)

”Den här gången bakar de kakor och medan de gräddas berättar Lotta en indiansaga för Larsson. Kakorna misslyckas, men då föreslår Larsson att de ska leka indianer och gå på jakt efter bagaren.”
(Lotta och Larsson smyger av Mats Letén, text och bild)

”När Anna är på väg hem genom parken stöter hon på uteliggaren ”Kalmar” som ligger i en sovsäck och sjunger. Först blir hon rädd, sedan nyfiken. De kommer överens om en bytesafär; sill, pilsner och snus mot tre mycket fula ord.”
(Sillbytet av Ewa Wikander/bild Lisa Örtengren)

”Sjuåriga Alice tröttnar på sin systers högläsning och fösvinner ner i kaninens hål, där överraskande och fantasifulla äventyr drabbar henne.”
(Alice i Underlandet av Lewis Carroll, pseud,/bilder Anthony Brown)

”Alla blir oroade över hennes plötsliga förmåga att lösa alla slags problem.”
(Viola och häxan av Sören Vagn Jacobsen)

”Två barn med mycket upptagna föräldrar sitter varje kväll ensamma framför TV:n. De börjar kommunicera med folk i TV-rutan, får ut mat från matlagningsprogram osv. Till sist försvinner de själva in i TV:n”
(TV-tämjarna av Gunnel Linde/illlustrationer Hans Arnold)

”Pod och Hemily Clock med dottern Arrietty har ett trevligt hem med ingång under golvuret i hallen i ett gammalt engelskt hus på landet.”
(Pojken och lånarna av Mary Norton/illustrationer Ilon Wikland)

”Fröken Price håller i hemlighet på att utbilda sig till häxa. Carey, Charles och Paul blir bekanta med henne när hon trillat av sin kvast under en flygövning, och vrickat foten.”
(Den förtrollade mässingsknoppen av Mary Norton/illlustrationer Erik Bergvad)

”Anna och Axel hör en dag konstiga ljud under golvet och när de bryter upp några plankor upptäcker de ett helt menageri av pyttesmå djur med djurskötare och allt. Djuren är hungriga och invaderar familjens kök.”
(Orvar djurskötare av Lars Rudebjer, text och bild)

Bedrövligt

Bedrövligt. I sydsvenska Halmstad, har åtminstone tre kvällstidningar, i tre dagar, på sina löpsedlar med stora bokstäver basunerat ut Svullos olycka. "Hans sista ord" m.m.
Tänk vilket engagemang. På vilken nivå?
Ovärdig löpsedelcirkus. Varken första eller sista gången
Själv minns jag honom speciellt från ett hemma-hos-reportage hos Alice Timander, där han som intervjuare hade svårt att hålla sig för skratt, kravlade till sist bakom soffan.
Många kommer att minnas honom på något sätt, men det är inte tack vare "kvällstidningarnas"gulsvarta reklamhyckleri.

Såg Negermagasinet

Vad passar bättre en ledig kväll än att se på Dansk Tv.

Äntligen kunde jag se ett avsnitt av NEGERMAGASINET ( DR 1 22:25). Kan tänka mig vilket larm det skulle bli i det här landet för ett sådant namn på en programserie."Negermagasinet har brugt hele sommeren i USA....gamla negerstjerner i Hollywood och besögt dem i deres egen verden......gläd dig till att möde."

Därefter såg jag programmet PLANET X -

"Planeten hvar ingen film er dårlige".
Klipp från kalkonfilmer från 1950-60 talen. Började med ( i färg) den unge mannen som i badbyxor sjöng
och spelade på en vit elgitarr vid swimmingpoolen.
Hans nyfunna kärlek var på väg ner i vattnet i hel baddräkt och håret verkade nypermanentat.
Hon verkade rätt sträng, såg ut som fyrtioårig lärarinna men varväl 22.
Tjejer skulle gärna se ut så på den tiden för att inte verka slampiga.
Negermagasinet var bäst. Varför alltid visa världen genom den vite mannens ögon.
Den här typen av korta dokumentära socialreportage kommer det säkert mer av.

Vad annars?

EN BARBIE TILL ALLA (?)

............
I min skivsamling har jag en vinyl-singel med låten "Barbie&Ken", en 1970tals produktion med känd orkesterledare och kvinna&man som sjunger duett, som en sällan hörd hyllning till det berömda kärleksparet. På baksidan finns låten "Skipper". Någonstans i texterna går det; "man skall vara likadant klädd för att kunna se att vi är släkt". Jag ber att få återkomma till detta senare i Zagolandet.
Det årtiondet var långt mer komplext än vad som i förenklingens namn framställs i media idag.
Allt är alltså inte nytt under solen; nedan exempel från tidningen Hertha nr 6 (årgång 66), decembernumret 1979, alltså mer än tjugofem år sedan;

MariaPia Boethius (1979): "När jag började på Expressen 1967 var jag en liten idiot som helt imponerades av det stora tidningshuset. Med åren blev jag allt mer medveten. Jag kämpade att få skriva om viktiga saker och hade inga krafter kvar att analysera hur artiklarna såldes. - Men det jag skrev var produkter som skulle marknadsföras. Av andra. Män. När de lyckats tillräckligt bra vändes blickarna mot "skaparen" av produkterna - mot mig själv. Och så förvandlades även jag till en produkt som skulle markandsföras-Det blev en industri runt Maria-Pia Boethius där man sålde mitt namn, min kropp och mitt intellekt. Många ansåg att jag borde vara smickrad. Andra ställde mig till svars för tidningens hela innehåll, jag var utsatt för rättegång 24 timmar om dygnet.

- När jag började skriva om våldtäkt var syftet helt seriöst. Så här efteråt har en skrämmande känsla kommit smygande, den slutliga presentationen av artiklarna kom enbart att förstärka bilden av kvinnan som offer. Tonvikten i rubrikerna las alltid på henne, aldrig på mannen som bödel.- I mitten av 70-talet var kvinnofrigörelsen ett nytt och säljande ämne. Därför gavs den ett visst utrymme. När alla började diskutera jämställdhet försvann sensationsstämpeln. Samtidigt började marken gunga under herrarna. Genom att inordna kvinnokampen i det gamla säljande mönstret lyckades de oskadliggöra hela uppsåtet.

-Jag var ett "namn" och hade vissa friheter - ja visst. Men när artiklarna var klara togs de saklöst omhand av garvade gubbar som med några få ändringar förstörde mitt syfte. En gång skrev jag en serie om kvinnokroppen Till reportaget hade vi gjort ett underbart collage av femton olika kvinnobröst i alla former och åldrar. På natten byttes det ut mot bilden av en tjusig 18-åring som låg och kände på sina tjusiga bröst. Varför? "Collaget var äckligt", fick jag som enda förklaring. Vanliga bröst var äckliga, de förstörde männens illusioner om den perfekta kvinnokroppen.

- Genom en manlig och sensationshetsande journalistik tappar allt fler människor greppet om tillvaron. Våra egna liv framstår som erbarmligt töntiga och tråkiga i jämförelse med den rafflande spänning tidningarna presenterar, Vad betyder gemenskap och solidaritet mpt "vansinnesflykt" och "mordhot"?
Folk vet mer om Nixons privatliv och Britt Eklands kärleksaffärer än de vet om sina grannar.
Eftersom vardagshändelser systematiskt gallras bort i nyhetsutbudet skapas också stegrade "förväntningar" på verkligheten. Liver blir som en sportkamp. För tio år sedan kunde man skildra en vanlig hockeymatch - nu skall helst någon spelare dö på plan för att artikeln ska bli säljande"

(citat ur tidningen Hertha nr 6, 1979)

SJUNG TILL EN BILD....!

...........SJUNG TILL EN BILD !

På svenska:

Var nöjd med allt
Vi ska gå hand i hand
Man ska leva för varandra
Vi äro den knoppande våren

På engelska språket:

Can´t stop lovin you
The best things in life are free
Only you
It must have been love
Every breath you take
She loves you
All the things you are
We are the champions
Sunny Girl
(I can´t get no) Satisfaction

BILDGÅTAN

...............BILDGÅTAN
Från Webben hittar jag mitt i natten ....
"Roks in action".

Sannerligen är det ord och inga visor.

Tecken i TV

Hmmm........Bil-Bingo. Vad skall man tro. Mitt i sommarkvällen sitter man i sina församlade bilar och spelar Bingo.
Sådant ser man inte på savannen i Afrika. Jag tror faktiskt inte i Asien heller.
Varför i bilen? Såg ett inslag i tv, sent på kvällen.

Vid ett annat tillfälle under de senaste dygnen var det bombardermang om höga bensinpriser.

Värst är det för dem ute i glesbygden norröver.

En slutsats man kan dra, är att så länge social samvaro genom Bil-Bingo äger rum, är tillståndet i landet förmodligen betryggande. Åtminstone i just den delen av landet.

Lilla sociala rysaren

"JAG TROR PARADISE HOTEL-NATACHA JOBBAR VITT. NÄR JAG LÄSTE I AFTONBLADETS EKONOMIBILAGA, ...ÄSCH, ..JAG MENAR NÖJESBILAGA,

BERÄTTADE HON OM SIN BÄSTA INVESTERING.

VEM VISAR INTE UPP SINA INVESTERINGAR"

I nyheterna tidigt måndag morgon hör jag att "var tredje svensk köper svarta tjänster".

Faktum är man riktigt tjatar om det varje kvart. Det vore intressant att veta hur det står till i utlandet.

Hur stor andel människor i världen jobbar svart. Det vill säga, är de flesta kanske fuskare?

Var går förresten gränsen mellan tjänst och välgörenhet?

Vad är en tjänst? Vem avgör det? För vilka gör man tjänster?

Finns det något som inte är en tjänst i samhället?

För samhället? Det vore bra att få en uttömmande definition i nyheterna.

Var går gränsen mellan tjänst och välgörenhet. Teamet som städar upp en vandaliserad svensk skola gör förmodligen en vit tjänst, det är ett riktigt jobb. Nyhetsuppläsaren som berättar om detta gör förmodligen en vit tjänst. Den sociala myndighet som på något sätt grep in och pratade med vandalerna gjorde en vit tjänst.

På vilket sätt och genom vilka anledningar skapades dessa tjänster? Genom vit planering?

Vitt verkar det också vara med fallskärmar&jättebonus. Kritiken klingar ofta av efter några dagar.

Det finns väl inget som preskriberas så fort.
Den som plockar ett vanligt tomglas av den gamla typen får 60öre. Så var det förr, så är det idag.

Ingen höjning där på decennier. Känns tryggt att veta. När man går till Returstationen med den där lilla extra tyngden i plastkassen.

I N B L I C K 2

Spelet bakom kulisserna

Toppjournalisten Bim Hoolgraal låg inrullad i en blek madrass i Bengt Skumbergs gillestuga. Madrassen var ihopbunden med rosa nylonsnören. Det påminde om en stor korv med bröd. I ena ändan tittade Bim Hoolgraal ut med sitt en aning solbrända ansikte. Han hade vistas nära två månader i naturen runt staden och hunnit få en liten solbränna. Till sist blev han infångad av Bengt Skumbergs manskap. Nu väntade förhöret.

- Hur lyckades du försörja dig i två månader utan inkomst, började Sam Lagerborn lite lätt. Som van press-sekreterare i Fönsterpartiet visste han hur journalister skulle tas. I trappan ner till den mysiga gillestugan stod, Elen Parker. Lite medlidande lyste i hennes ögon, hon hade tidigare haft ett litet förhållande med den kände toppjournalisten som nu låg där som en kinesisk vårrulle.

Bim Hoolgraal öppnade munnen lite lätt, men han aldrig yttra ett ord innan Bengt Skumberg tog till orda. Han böjde sig ner och såg fången i ögonen. Han var ett toppbyte, journalisten.

- Brukar du ljuga? Tystnaden i gillestugan var total, frånsett att hunden blandrashunden Bonzo i ett hörn gnagade på en gummileksak.

- Vem ljuger du mest för?, fortsatte Sam med händerna i byxfickorna, tog några steg bakåt som om han väntade en motattack.- Jag ljuger flera gånger i veckan, men mest för mina arbetskamrater, sade Bim Hoolgraal. Han höll på att nysa, det dammade något från trasmattan när Sam stegade med sina blanka Black Windsor-skor

Utifrån hördes ett avlägset dån från ett flygplan som passerade. Ljudet stod i kontrast till en gammal Moraklocka bak i rummet. Ibland hördes det smackande ljud från hundens ansträngningar.

- Vad ljuger du oftast om?, sade Bengt Skumberg och läppjade på ett jättekonjakplastglas, som innehöll cidercola från stadens lokala bryggeri.

Elen Parker rusade fram mot Bim i jättevårrullen med en liten handduk. - Oh, Bim! Hon ville torka bort en svettpärla från Bim Hoolgraals panna.- Nej, nej...., det där kan vi inte tolerera! , utbrast Sam och vill hejda Elen. Hon snubblade och föll i Sams armar.Han var en lång karl i vit skjorta och randig slips, håret var bakåtkammat och han påminde om en riktig tangokavaljer.Bengt Skumberg, självutnämnd partiledare för Fönsterpartiet, tyckte inte om det.

Han hade själv haft lite ögon för Elen eftersom hon var duktig på att köra bil. Nu fick han dock glömma fritiden för ögonblicket och fortsatte att korsförhöra toppjournalisten Bim Hoolgraal som anklagat honom för skumma affärer i lokaltidningen.

- Har du hemligheter som ingen får reda på?

- Vem? Jag? undrade Bim i madrassen. För några ögonblick vred han på huvudet och tittade upp mot Bengt Skumberg.

- Just du ja, vilka hemligheter döljer du för andra? Vore det inte pinsamt att bli upptäckt?!, sade Bengt nu något mer irriterad. Han lade inte märke till att bakom honom stod Elen och Sam.....och kysstes. Endast observerade av den gamle hunden Bonzo som tittade upp från sin halvt söndertuggade hembarbygummidocka.
===================

Att diskutera: Gjorde journalisten Bim Hoolgraal rätt, som för allmänheten avslöjat att Bengt Skumberg låtit sköntaxera sina egna anställda eftersom det verkat osannolikt att de kunnat försörja sig med så lite?

Gjorde Bim Hoolgraal rätt när han vägrade ta emot mutan på 20 Aladdinkartonger till jul?

Gjorde politikern Bengt Skumberg rätt som lät de nya skattemedlen via allmän sköntaxering gå till den egna fallskärmen som utlöstes på julafton?

Gjorde Bengt Skumberg rätt i att ignorera det smackande ljudet bakom honom i tron att det var hunden Bonzo och inte Sam&Elen?

I N B L I C K

i Vardagspolitikens Värld inför valet;

idag............. F Ö N S T E R P A R T I E T

Hela gänget hade samlats vid det där speciella cafe´t. Det var en typisk miljö för den lilla staden, Benköping. Lokalen hade anor från femtiotalet. Inredningen var rejält inrökt, som i en tågkupe´ förr i tiden.

Dessa teakpaneler hade allt att berätta. Det fanns en air av gammal rakvatten och billiga parfymer, tyckte man.

Nu skulle ett nytt kapitel i stadens, ja kanske hela landets, historia förlösas.

Det var Fönsterpartiet som hade sitt första stora möte sedan den högtidliga namnbildningen. Hertha Berlin som var inhyrd partiledare, stod ännu i dörren och tittade ut. Partiet ville ha det bästa direkt.

Utanför stod Sam Lagerborn, som var självskriven som press-sekreterare. Vinden var kall från nordost.

Löven blåste omkring benen på den långe Sam Lagerborn, som ropade neråt gatan;

- Du Bengt! Vi börjar nu! Bengt Skumberg stod nere vid en tegelvilla, tittade in genom panoramafönstret, antecknade i en billig anteckningsbok. Den smala tuschpennan skissade ibland på teckningar.Inne i cafe´t skrapades det lite otåligt med stolar mot golvets polyflexbeläggning. Hertha Berlin beslutade sig för att gå in med sina mörka moderiktiga stövlar, med ett glas läsk i handen.

Det var Loranga i glaset.

- "Vad går upp mot denna gula, traditionstyngda vätska som skulle få min mage att verka lite större", tänkte hon roat. "Nej, hon var inte gravid, inte ännu", det visste hon. Tidigare under dagen hade hon gjort en graviditetstest hos doktor Bloomberg. Hon var inte ett dugg orolig, doktorn visste allt som var värt att veta, han hade sagt att det kan ta minst en vecka innan det är dags.

Efter någon minut kom Bengt Skumberg in i sin grå trenchcoat, med anteckningsboken i höger hand (sett från vänster);- Vi börjar nu, sade han beslutsamt med lillfingret ännu i anteckningsboken, färdig att slå upp en aktuell sida. Sorlet i lokalen tystnade något, som det lilla extra förväntansfulla innan den fullkomliga tystnaden.

Hertha Berlin satte sig på en vadderad pall, klädd med grön Cellophanic.

- Nå, vad såg du Bengt, sade Hertha som var van att gå rakt på sak, tog en klunk ur glaset Han rättade kravatten något och slog upp sin anteckningsbok. Innan han särade på sina tunna läppar, harklade han lite, tittade sedan ut över församlingen;

- På den adressen såg jag att familjen Andersson borde sköntaxeras.

Hertha Berlin ställde glaset på det rektangulära bordet,

- På vad grundar du ditt påstående...?

Bengt Skumberg gnuggade sig om näsan och svarade utan att tveka;
- Dom hade så skön Tax...Hahaha.

Partiets Sam Lagerborn ställde sig hastigt upp, med händerna i byxfickorna och inföll,
- Tax? Hahaha....du menarhaha...inte SVARTTAXI ...HAHaHa!!

- Taxi mycket, sade Hertha Berlin och hällde den sista Lorangan i knäet på Sam Lagerwall, hans ljusa gabardinbyxor. Just då kom servitrisen, Susan Heywood, inspringade på sin högklackade.

Brickan med jordnötter och ostbågar kom precis i lagom tid för att lugna ner stämningen. En av partiets påläggskalvar, Elen Parker, tog fram sina solglasögon ur handväskan.

Ute hade det börjat klarna upp.

Kanske var det ändå lite vår i luften. Det var kanske ändå så att det vårades för Fönsterpartiet.

-Näeh, nu vill jag ha en semla, sade Elen och nickade mot Susan. Det var två kvinnor som förstod varandra direkt.Deras döttrar gick i samma skola. Under lovet skulle man kanske åka skidor i Le Sanglier, i röda strumpbyxor. Bengt Skumberg tittade åter i anteckningsboken. Hertha Berlin väntade på att han skulle förklara sig mer, vad hade han sett när han tittade in genom tegelvillans stora fönster. För att skynda på svalde Bengt några salta jordnötter hela utan att tugga sönder dem. Han öppnade munnen, Sam Lagerborn såg in i gapet, någonting vibrerade där inne.

Det var jordnötterna som liksom hoppade omkring i en insättningsautomat för småmynt.

- Familjen bör sköntaxeras på grund av att, Hahahha, Glufs,Glufs, Gurgelljud (det var jordnötterna, halvt upplösta av saliv) , därför att de bor 25 personer i samma hushåll och det är Glufs ju inte möjligt med den lönen och.....

- Kom igen nu för helvete, sade Hertha Berlin och skulle precis ge en armbåge i sidan på Bengt Skumberg, när något slamrade vid ingången till Cafe´t. Det var journalisten Bim Hoolgraal.

Han var modern, medveten och alltid där det hände. Cykelstället han hade piercat i ens skinkan ville liksom passa att få igenom den lite gammaldags, smala dörröppningen. Han skrek emellertid redan innan han hunnit etablera sig i cafe´miljön;- Och hur skall du förklara det Bengt! Det är ju du som avlönar dom!

Bengt Skumberg hukade sig ner och försvann under ett bord. Det smattrade av fotoblixtar.

Nästa dags stod det i lokaltidningen

TOPP-POLITIKER TITTADE UNDER KJOLARNA.

Efter de chockbilderna fick Hertha Berlin sparken och Bengt Skumberg blev ny partiledare för Fönsterpartiet. Han såg till att de egna anställda blev sköntaxerade. Journalisten Bim Hoolgraal blev utvisad till stadsgränsen, men var välkommen tillbaka om han genomgick en inkvisition i Bengt Skumbergs gillestuga. ====

Emellertid är det inte välkänt att Bim Hoolgraal tillhör ett annat parti........,Lip´s r´ us,... vad som händer i Skumbergs gillestuga,

kommer I N B L I C K i Vardagspolitikens Värld

att avslöja vid ett senare tillfälle.

Före valet.Det finns ingen anledning till oro.

DEN UTSÄNDE, DEN LÄRDE

...............föredragshållaren.

" Efter att ungdomens livskraft och safter av det rätta slaget blandats färdigt till en charmerande mix, väntar främst en uppgift, nämligen arbetets mödor. En fullvuxen produktionsfaktor har som sin främsta uppgift att FUNGERA. Och vi ser gärna till att det sker med ett ständigt leende på läpparna. Ty samhällets hjul måste i alla väder rulla vidare likt tåget som går på räls. I detta sammanhang kan påpekas att vi är beroende av lyckliga produktionsfaktorer, ty det är vetenskapligt bevisat att dessa utför arbetet på ett bättre sätt. Dessutom är det för den enskilde produktionsfaktorn direkt ekonomiskt lönande att vara glad. Den fullvuxne produktionsfaktorn behöver nu också mer pengar än under ungdomsåren, eftersom han blivit tvingad att bilda familj. (kort paus - funderar) Frun i huset behöver kanske en ny baddräkt. Grabben behöver kanske en japansk kastkniv.

Allt detta kostar pengar. Och barnen, som sagt, är ju vår investering inför framtiden. Dessa måste kostas på regelbundna förhör och kommunikation genom tillsägelse på våra institutioner. Detta för att avlägsna överflödig fantasi förstår ni. Ni har väl observerat vår speciella drive för analfabetismen? Och det är ju självklart att om föräldern är analfabet, så underlättar detta förståelsen för att även barnet tillgodoses detta. Men för att återkomma till detta med FANTASI. Det är nämligen så att fantasi och arbete hör inte ihop. Fantasin utföres lämpligen på fritiden och platser där det inte verkar menligt störande mot något seriöst arbete. Varför?

Låtom oss analysera. För det första. Vad är det som gör oss människor så fantastiska?
Jo. Vår kultur och våra traditioner. Som endast lever vidare tack vare vårt gedigna arbete.
Till hjälp i våra mödor har vi maskinen.

Detta är värt en alldeles särskild analys. Vi får nämligen inte glömma bort att maskinen är en av vår herres avbilder. Den fullvuxna människan, eller mera korrekt, produktionsfaktorn, har anledning att älska maskinen eftersom den har förmågor som inte människan har.

Jag vill påstå att maskinens övernaturliga förmågor är värda all vår beundran. Maskinen är utstuderat likgiltig för sin omgivning, till skillnad från allt oekonomiskt tjafs som förekommer i naturriket. Maskiner arbetar alltid som de är programmerade, samt vill slutföra sitt arbetet på endast ett sätt, vilket är mest praktiskt. Vilken mänsklig produktionsfaktor skulle nöja sig med det? Maskiner är omsorgsfullt befriade från allt utom sin uppgift. Maskinen är okunnig om allt.

Därför är maskinen det perfekta mediet för vår herres vilja. Maskinen är bekymmerslös till och med efter den gått sönder och finner sig självklart i sitt öde. Självklart kan maskinen repareras, eller ersättas med en ny likadan maskin. Den arbetar utan att någosin begära löneförhöjning! Det bästa den vet är att arbeta för sin herre. Och detta, mina damer och herrar är ideal som vi må betrakta med största vördnad.

(nästan viskande-förtroligt).....Maskinen spränger sig själv i bitar om den blivit programmerad till det. Den gör vad som helst. Maskinen saknar all fantasi och kan inte åstadkomma något utöver sin herres vilja. Det är det perfekta redskapet."

--------------------------------------------------------------------------
Ovanstående är hämtat ur "Den lärde och hans dotter", det fjärde föredraget 1985.
En samling monologer , för publiken växelvis, mellan den lärde Profiten och en yngre kvinna, som ovetande varandra går igenom olika faser i livet, som man uppfattar dem.

INTERNATIONELL UTBLICK

Internationell utblick

Säg det med en sång

Svarta Sara från Sahara

Njaaaaaa-----Njaa, NjAAaaaaa-----------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!
Nja,aaaaaa---Njaa, Njaaaaaa-------------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!
Svar-ta Sa-ra från Sa-ha--ra lyser i sin blan-ka skrud, när hon dan-sar i o-a-sen, är hon al-la shei-kers brud. Och ka-me-len svänger svan-sen när vår Svarta Sa-ra går i dan-sen. Svar-ta Sa-ra från Sa-ha-ra---- ski-ner som en ö--ken-sol.

Njaaaaaa-----Njaa, NjAAAAAAAAAA-----------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!

Svar--ta Sa-ra från Sa-ha-ra---- hon är söt och ljuv och öm,när hon ska-kar sig i rum-ban, är hon al--la shei-kers dröm. En a-rab av de ka-va-ta rod-nar som en jät-te-stor to-ma-ta.Svar-ta Sa-ra från Sa-ha-ra------ ing-en dan--sar så som du.

NjaaAAAAAA-----Njaa, NjaaAAAAAAAA-----------Nja, Kal-la Kal-la Wal-la Wal-la Fal-la Fal-laBal-la Bal-la Tja!

Svar--ta Sa-ra från Sa-ha--ra----- är o-a-sens kär-leks-ört,när hon ler med vi-ta tän-der, är hon al-la shei-kers flirt. När hon dan-sar söt och näpen, stan-nar he-la ka-ra-va-nen hä-pen.Svar--ta Sa-ra från Sa-ha-ra---- du är ök--nens vil-da ros.

Text: S.S. WILSON Musik: ABU EL HASSAN En Fox-Trot från 1940.

OCH SÅ AVBRYTER VI MED ETT MUSIKINSLAG...

Ett vanligt redskap för ljud, gitarren.
Den sexsträngade gitarren började bli etablerad kring sekelskiftet 17-1800. Gitarrkroppen ("klanglådan") var lite mindre vid denna tid och hade sina föregångare i bland annat barockgitarren De tidiga europeiska pionjärerna etablerade grunderna till något som idag är ett av världens mest populära musikinstrument.
Det handlade om den nyare, mera metodiska fingerspelstekniken, att notera musiken och inte minst om att sprida den. I förhållande till dagens kommunikationer skedde det hela förstås långsamt.

Gjorde musiker någon form av turneer, skedde det väl inte sällan med häst och vagn. Det var inte ovanligt att man bosatte sig en tid på platser man besökte. Knappast stod de tidiga gitarristerna i fronten för tidens komposition eller musikforskning. De komponerande gitarristerna anpassade gärna tidens musikinfluenser till gitarren, i vana händer var det som en miniatyrorkester.

Gitarrens rykte som virtuosinstrument var i växande , men instrumentet blev också tillgängligt för alltfler,
lätt att bära med sig. ( uttryck: ”fattigmanspiano”)
En modernare musikförlagsverksamhet tilltog i takt med industrialismen. Noter blev för en bredare allmänhet en viktigt informationskanal, ett komplement till den konsertverksamhet som i praktiken inte kunde upplevas av särskilt många. Ganska allmänt bland kännare anses den senare delen av 1800talet vara en tid av gitarrspelets ”förfall”. Pianisterna utvecklade inte minst harmoniläran (ackord) i sin komposition, på ett sätt som gjorde det svårt för gitarristerna att hänga med.

Den klassiska gitarrhistorien framhåller gärna spanjoren Fransisco Tarrega vid slutet av seklet som en viktig förnyare av gitarrkompostion och arrangering, själv var han mycket väl insatt även i pianospelet.
Medlet var att snarare att förenkla än att komplicera och bära fram gitarren som ett självständigt instrument,
dess egenheter till exempel när det gäller tonkvalitet. Tarrega införde för gitarristen relativt sett en luftigare stil, dels baserad på de kompromisser som många av dagens gitarrister känner till; det går inte att ta vilka omfångsrika ackord som helst på greppbrädan. Ibland får man plocka bort någon ton i ackordet,
”men det kan bli bra ändå.”

Borta var de puttriga ackompanjemangen från den sexsträngade gitarrens pionjärtid, kring föregående sekelskifte. Därmed inte sagt att de tidigare Mauro Giuliani, Fernando Sor, Matteo Carcassi m fl är överspelade De var först på plan...., lever kvar genom heroiska kompositioner, men inte minst genom
många vanliga infallsvinklar, som man kan känna igen i otaliga visackompanjamang. Många vanliga s k "fingerspelskomp" på en sexsträngad gitarr har alltså sina rötter omkring tvåhundra år tillbaka i tiden

I sitt ursprung är stränginstrument betydligt äldre, gitarrens många tidigare föregångare anses vanligen ha österländskt ursprung. Äldre instrumenttraditioner lever än idag kvar t ex genom olika typer av lutor.
Via nordafrika skedde en viktig kulturell utveckling av arabisk kultur i Spanien, långt före den sexsträngade gitarrens tillblivelse.Gitarrer tillverkas fortfarande hantverksmässigt, men också förstås i industriell massupplaga. När den senare stålsträngade gitarren försågs med elförstärkning (1930talet), inleddes en ny epok i popularitet.

Elgitarren växte fram i musikgruppen, har där bitvis gått sina egna vägar i förhållande till sina rent akustiska föregångare.De flesta elgitarristerna är bekanta med något av den akustiska gitarrens tradition.
Sammantaget når olika gitarrinstrument, inklusive basgitarrer, idag en oöverskådlig mängd typer av musik, variationer i musikstilar.

Gitarren har ofta en speciell roll i att fungera som en sorts rytminstrument, starka traditioner finns i Spanien och Latinamerika, den rollen är ibland ignorerad i utbildningsretoriken. Det finns inte en gitarrist inom rock, pop och jazz som kan förneka rytmikens betydelse i ett vanligt ackompanjemang.
Viktigt att veta är vad man skall betona i ett givet rytmiskt mönster (pattern).
Hur når man fram till det; med vilken typ av fingeranslag, eller plektrum?
Hur mycket skall man dämpa klangen? I engelskspråkiga texter, noter, kurslitteratur, skivomslag m m används inte sällan benämningen ”Rhythm Guitar”, alltsedan 1930talet. Av någon anledning har ”rytmgitarr” aldrig etablerat sig på svenska.

Från elgitarrens domäner håller däremot begreppet "Rockriff"att växa in som en självklarhet, vill påstå att där pågår en viktig utvecklingsfas i den modernare gitarrmusiken.
Enstaka ackord ersätts med hela melodiska och rytmiska underlag, som ger bakgrund åt till exempel den improviserande solisten. Kombinationsmöjligheterna i byggandet av riff är oändligt.
Flera olika riff i följd kan ju liknas vid en kedja av moduler. Att "tänka i moduler" är välbekant för många som jobbat med olika typer av musikprogram i datorn.

Gitarrer spelas sittande eller stående, det kan man se med blotta ögat. Företrädare för olika speltekniker framhåller vanligen det egna sättet som det rätta. I förhållande till andra instrument verkar det finnas ovanligt många tryckta gitarrskolor, ”methods”. Inte har informationsflödet blivit mindre p g a Internet, varifrån inhämtandet av tabulatur blivit mycket vanligt.

Informationerna från webben är ibland av mycket skiftande kvalitet, om man skall uttrycka det milt.
Många gånger sammanfaller informationer från olika källor trots allt, det går inte att förklara hur man tar det vanligaste Cdur -greppet (ackordet) på så många sätt, om gitarren är stämd som vanligt.
Däremot kan sättet att få ljud i det, i alla oändliga nyanser, varieras i det oändliga.

Då spelar också in vilken gitarr man har, dess kvaliteteter, ibland beroende på vilka strängar man använder.

Det spelar in i vilket akustiskt rum man befinner sig, det är skillnad på att spela i ett välmadrasserat rum eller en folktom kyrka. Har man elgitarr blir det inte mindre komplicerat; instrumentets ljudkvaliteter bärs fram av elektroniken, exponeras via högtalare, frekvenser är kanske filtrerade eller förvrängda genom en mängd effekter.
Hur man hanterar sitt C-dur ackord beror också naturligtvis på det aktuella musikaliska sammanhanget.
Sätter du dig framför TVn och datorn i både tid och otid får inte dina fingrar avsedd träning,

de småmuskler som greppar bullen och kaffemuggen, blir aldrig tränade för C-dur.
Det är ett av de små problem här i världen som går att lösa. Om det är ett problem.

En Date med Aftonbladet

............En Date med Aftonbladet

Undrade hur det skulle gå. Hade till och med försökt städa, men kom fram till att det kunde inte hjälpa så mycket. Visste inte ens hur stor han eller hon eller det var. I denna enkla, men på många sätt skakande, historia uppenbarar sig mötet med Aftonbladet. Det var en helt vanlig onsdag i oktober. Hur såg han, hon eller det ut? Ett stort slemmigt, konturlöst monster som skulle glida in genom dörröppningen? Jag kunde inte ha mera fel.
När jag väl öppnade dörren någon kvart efter avtalad tid stod där något som mest liknade en julgran av gulnat papper. Fnöskigt, prassligt och Aftonbladet hade lite svårt att ta sig in genom den inte så stora dörröppningen. Ett par ögon, svarta som trycksvärta, skymtade ibland mellan bladen som kunde vara en krage. Det är svårt att beskriva ljudet. Ett svagt susande liksom, mera strukturerat än det ständiga prasslet när hängande löpsedlar släpade i golvet, vidrörde mina billiga möbler.

- Kom in Aftonbladet, sade jag lite med vördnad, gripen av stundens unika allvar.
Han, hon eller det stannade till någon sekund. Ögonen, svarta av trycksvärta, skymtade. Tittade ner på mig, ty Aftonbladet var nog över två meter i höjd, utan att sträcka på sig. Bland bladen öppnade sig plötsligt något, det kunde vara en mun:

- HAR DU SILIKONPATTAR!?, ljöd det som ur en hålighet i ett plåttak. Rösten stämde liksom inte med den nästan lite mysiga, julgransaktiga uppenbarelsen i min lilla lägenhet, trångt möblerad eftersom jag inte fick plats med allting. I källaren gjorde dom mest inbrott, så där kunde jag inte förvara alla lådor som var fulla med viktiga saker.Jag blev lite ställd av frågan.
- Nej, jag är man. Visserligen, lite tyngre och formlösare med åren och med långtifrån samma spänst som i ungdomen, svarade jag och tog något steg åt sidan, men markerade att Aftonbladet kunde sätta sig i mitt lilla kök.
- HMMFF, grymtade han, hon eller det, min gäst Aftonbladet. Tog några snabba steg in i köket innan den prasslande jätten. Ett misstag förstås, nu kunde jag inte lämna köket, vägen ut var blockerad av min mest storvuxna gäst någonsin.Satte ändå på kaffebryggaren med vana händer. I det lilla kökets annorlunda belysning verkade Aftonbladet mera gul, med dragning åt orange, på löpsedlar som hängde längs något som kunde vara armar. Han, hon eller det påminde om någon sorts jättefågel. Svarta stripor av trycksvärta förhöjde intrycket. Kanske var det en jättetidningsanka som såg ut som en julgran.

- TJÄNAR DU LIKA MYCKET PENGAR SOM PER GESSLE, DU BOR JU I HALMSTAD, FÖRRESTEN SKALL VI ÅKA TILL TYLÖSAND OCH SPELA GOLF MED FARMENBAYWATCHTJEJERNA, sade plötsligt Aftonbladet med med papprets fulla auktoritet när jag stod i mina tankar. Den inte alltför väl rengjorda kaffebryggaren av märket Philips spottade och fräste. Hade köpt den i samband med en liten tipsvinst för tio år sedan. Skulle just svara min gäst, när denne liksom fladdrade till i mungipan, utan att vänta på mitt svar.
- HELGVÄDRET HAR REDAN NÅTT SVERIGE, HÄR KAN DU SKRIVA PÅ PROTESTLISTAN!
- Nej, Aftonbladet, jag vägrar, jag bryr mig inte så mycket om helgvädret.

Det surrade och darrade, vibrerade bland de gula bladen. Nu lade jag märke till några rosa, det måste varit sportbilagor.Där stod det om de engelska fotbollslagens matcher i alla väder. Han, hon, det lade märke till min blick.

- SKALL VI INTE GÅ HEM TILL MIG ISTÄLLET SÅ KAN DU FÅ PRATA MED MIN SEXRÅDGIVARE OCH MINGLA MED BILAGORNA SOM EN RIK KÄNDIS?!

Kaffet var klart. Tog fram en handrullad cigarett ur mitt silveretui´. Tände på med en billig tändare, efter att jag med något ovarsam handrörelse råkat tända på min frasiga gäst. Det var som om en hallucination förångades, inte ens brandlarmet gick. I soppåsen, en plastkasse av märket Hemköp, blev Aftonbladets öde, som i en instruktionsfilm för nyinflyttade.De lyckliga analfabeterna som slapp besväret med att hantera sina sopor, fåglarna där ute, betade lite i gräsmattan, precis som vanligt, trots att det faktiskt var i oktober.

Från En Vanlig Läsare Tisdagen 25 oktober

"IDAG SKALL JAG SE PÅ NÄR MAN
I TELEVISIONEN DEBATTERAR
T O P P K A N D I D A T E R N A."

Och vad fick jag se? Blev förvånad över ivern hos de som förespråkade Toppkandidaterna. Som den naturligaste sak i världen hade programmet, utan att det sänts, redan storslagna proportioner, opinionsbildande politiker kan man bli genom att en producent väljer lämpliga kandidater. Inte kan man kalla det en demokratisk process, vilket väl är något de flesta svenska politiker förespråkar. Det kommer att bli en belastning för trovärdigheten av SVT. Ett dagligt opportunistmedia som Aftonbladet kommer att ge både ris och ros, .... framförallt kommer att man ge det uppmärksamhet. Hur mycket? I hur nära anslutning med valet 2006?
Vad som än händer kommer det att bli ha svårt att undgå att läsa deras löpsedlar. Det räcker med att man står i kassakön i matvaruaffären. I kortfattat, lättbegripligt textspråk får vi läsa om plastpolitikernas utspel framför kameran.
Förtroendet för politiker i allmänhet kanske inte ökar så mycket, när man står där med sin brödlimpa.

Och läser, chatmeddelandet.

Vem valde KG Bergström?

....äsch, jag menar, VEM V Ä L J E R K G ?

Ja, vem väljer vem? När? Var? Hur? Vanliga frågor i TV-soffan.
Har läst om SVT.s (långt gångna?) planer om att genom den nya satsningen "Toppkandidaterna" göra valet 2006 även till en dokusåpa. Egna ordinarie reportrar lånas ut till utfrågningar. De utvalda skall bedriva egna valkampanjer i TV och vinnaren kan på sikt hamna i riksdagen (skriver Aftonbladet). Vinnaren koras i direktsändning och får 250 000 till att förverkliga sina ideer.

Gissar jag rätt kan det efter en tid bli s v å r t för till exempel Aftonbladet att skilja på Toppkandidaterna och Verkligheten.Vad kommer att stå på löpsedlarna? Ett produktionsbolag letar nu efter lämpliga deltagare till politiken..Var raggar man? Hur ser en politiskt intresserad ut som inte redan är aktiv?

Det påstås vara gänget som låg bakom den svenska versionen av Big Brother, som nu åter......., får fart på engagemanget bland licensbetalarna i de svenska skogarna. Som jag längtar. En fri television.
Klart att en del nya partier borde dyka upp: Cliffhangerpartiet (hänger kvar), Fönsterpartiet (tittar in), ParadiseBabes (hoppar omkring med siliconstudsbollar) eller Lip´s r´ us (suger sig fast).
En spännande valrörelse är att vänta inför öppen kamera. Den gamle TV-recensenten i Kvällsposten, Björn Fremer, borde vara jättenöjd, under 1970talet tjatade han alltid om att det skulle vara mer underhållning i TV.
En sak är säker; det blir mycket att hålla reda på.

Det är vid första anblicken svårt att förstå varför inte "Toppkandidaterna"hamnar hos TV3,... men vid närmare eftertanke, man har ju bara en utfrågare (R Aschberg) och då kan det ju inte bli särskilt objektivt. Programmet kan också bli för långdraget och kan inte synkronisera med TV3:s ordinarie nyhetstombola med ca 1 minuts sändningstid. Däremot skulle TV5 kunna baka in det i sporten, om inte TV4 hinner före, men man har ju redan Parlamentet. Fler partier än det Blå och det Röda laget kan rasera trovärdigheten och policyn om lättfattlighet.

Jag som ännu inte hunnit såga Idol !!!

ZAGOLANDET BEVAKAR KÄNDISVÄRLDEN...

- del 1

...........idag :

ANETTE ESSIPOFF

"Hur sällan är det icke man i lifvet som i konsten påträffar någonting som absolut tillfredsställer. om hvilket man obetingadt, gladt och utan reservation kan säga till sig sjelf : detta är riktigt, detta är sant, detta är stort!
Hur sällan finner man ej det ädelt originella, det naturliga och det naturfriska hos konstnärerna eller virtuoserna, öfverallt form och skal, flärd och affektering, imitation och tanketomhet! Vid åhörandet av Anette Essipoff återkommer denna halftförgätna tro på verklig konst, utöfvad på detta stränginstrument man kallar piano,
och man måste tillstå, att just detta är rätt, att just detta är skönt - med ett ord, att just detta är musik.

Den trötte, blaserade konsertbesökaren har tyvärr rätt, då han klagar, att musiken ofta är utdömd på estraderna. Virtuositeten har dödat den musikaliska konsten, och vi fira begrafningar blott alltför ofta. Det arma pianofortet är en guillotin i våra konsertsalar, och man måste förlåta en av af vår tids största komponister för ett yttrande, fäldt helt högt vid utgåendet ifrån en pianokonsert; han sade, den stränge mannen :

" Jag vet bara en sak som jag hatar mer än en virtuos som spelar piano,
och det är två. som spela - a quatre-mains"

Man glömmer att man hör pianospel när fru Essipoff spelar. Man har framför sig en individualitet som intresserar, fängslar och slutligen hänför. Man har med skäl förebrått henne att hon liksom öfverilar sig sig, låter sin passion för lite känna sjelfbeherskningens tygel, att hon någon gång i yster ifver glömmer sig och derigenom gör spelet oredigt och skarpt, att hon "dundrar" för mycket - men, om hon vore annorlunda än hon är, så vore hon måhända icke så tjusande som nu! Hon är också alls icke "gudomlig", nej, tvertom alltigenom, en menniska af kött och blod med vilda och stormande lidelser, och hon är till på köpet en dotter af det unga, oroliga, samhällsomstörtande Ryssland. Och den som förstår musikens mystiska språk, skall i hennes målande spel lätt igenkänna de svallningar en så eldig själ fåfängt försöker dölja. "

ur Svensk Musiktidning, Stockholm den 1 december 1881.

Ap ropå aldrig sinande debatter

"Genom en ansträngning, vars make ännu inte funnits här på jorden, har jag nått en genomsnittseurope´s bildningsnivå"

"När jag ser tillbaka på min utveckling och dess hittillsvarande mål, så har jag varken orsak att beklaga mig eller vara belåten. Med händerna i byxfickorna och vinflaskan på bordet halvligger jag i gungstolen och tittar ut genom fönstret. Kommer det en besökare tar jag emot dem som sig bör. Min impressario sitter i tamburen.
Ringer jag, kommer han och hör efter vad jag vill. Om kvällarna är det nästan alltid föreställning, och nu kan jag väl knappast nå längre som artist. Då jag om nätterna kommer hem från banketter, vetenskapliga sammanträden eller gemytlig samvaro med vänner, väntar en liten halvdresserad schimpanshona på mig och med henne förnöjer jag mig då en stund på apsätt. Men om dagen vill jag inte se henne, ty hon har den förtryckta blicken hos ett förvirrat dresserat djur. Det är bara jag som kan upptäcka det, men det är svårt att uthärda.
På det hela taget har jag emellertid uppnått vad jag önskade. Man kan inte direkt säga, att det inte var mödan värt. För övrigt intresserar mig inte människornas omdöme, jag vill endast bidraga till att öka vetandet, jag återger endast vad jag upplevat- Även iför Eder, höga herrar i Akademien, har jag endast uppträtt som en objektiv rapportör. "

Ovanstående är hämtat ur en novell av Franz Kafka; "Redogörelse framlagd för en akademi" (1919) i översättning av Bengt Chambert (1965). Ett exemplar av en pocketutgåva hittades i Oskarström (2005). Närmare bestämt i oktober, den adertonde.
Åtminstone två getingar jagades ut ur lokalen, mindre än två månader före luciakröningen.

RETRO 1

hej bäste läsare !................ kom på att en del texter bara förekommit i mail.

ZAGOLANDET presenterar nu utdrag ur dessa.
I fokus står Aftonbladets tidigare ungdomsbilaga PULS

" I perioder, alltid någon babe på omslaget. Ett speciellt nummer av PULS "behandlar misshandlade-kvinnor-modet". På omslaget tjejer med blå- och skrapmärken, inne i tidningen "modereportage" om död och fruktan, som visar sig också vara reklam för lämplig klädsel. Ett annat nummer behandlar "Motellfesten", där modellerna också bär lämplig klädsel; trosor, top och stövlar. Vad jag här skriver om är alltså en ungdomsbilaga, till vilken åldersgrupp är svårt att veta. I alla fall skulle den vara tillgänglig; för så många som möjligt, en bilaga till den stora upplagan........
Lite märkligt är det att bara några år senare verkar PULS som helhet ganska "oskyldigt", något som bara drunknar i mediaklimatet i övrigt. Idag kan man skratta åt en del Pop-tidningar från 1960talet.
Någon avancerad fostrande litteratur var det aldrig då heller och den äldre generationen förfasade sig.

Är det helt enkelt en bagatell?

Nej, jag tror inte det. Idag handlar det snarare om ett folklhälsoproblem, om man inte intellektuellt och moraliskt kan förstå något av världen vi lever i. Informationsflödet och möjligheterna att ta del av det är enorma.
Vilka slutsatser kan man dra av (t ex Aftonbladets) affischer på stan?
---------------------------------------------------------
För att gå vidare, ......åtminstone somliga läsare av mina texter vet att jag har samlat på Aftonladets tidigare s k ungdomsbilaga PULS. Igår var det äntligen dags att leta i högen, stapeln i skåpet under min lilla Tv.
Jag ville påminna mig om vad som verkligen stod i bildtexterna i det där speciella numret, som bland annat behandlar det vad jag i flera år kallat för "misshandlade-kvinnor-modet".Exemplaret visasr sig vara från Fredagen den 1 augusti 1997. Den måste vara ganska tidig i den bilagautgivningen eftersom det på omslaget står att "du får den på köpet", alltså gratis om man köper Aftonbladet. På omslaget är det mycket riktigt, som jag hela tiden påstått, två kvinnor med förmodade knivsår, blodfläckar och blåmärken.

Som underrubrik på omslaget; Puls guide till skräcktrenden.Själva berättelsen (precis vad det är) är på tre helsidor, ytan domineras av bilderna, men till varje bild finns en text, jag återger här samtliga;

"Plötsligt från ingenstans dyker han upp..... maskerad och beväpnad. Dina skrik hörs inte och att be om nåd är mer än lönlöst. Mannen har bara en sak i åtanke..... att bloda ner dig och din fina vita klänning. Den vita halterneckklänningen av märket Yvonne B kommer från trendiga JUS och kostar 995 kronor"

"Är det någon där? Ur mörkret i källaren smyger han sig på... vem är han? Polisen, pappan eller pojkvännen, alla i områdetär misstänkta massmördare. Nu är det din tur och han vill inget hellre än att se ditt blod matcha din röda klänning. Fly eller illa fäkta? Den blodröda klänningen med spets kommer från Kookai och kostar 798kr."

"Det är över nu... utmattad och ensam sjunker hon ihop. Mördaren är död och alla kan sova lugnt i den lilla stadenHon tar ett djup andetag, avlägsnar försiktigt masken från hans ansikte och ser att mördaren är,,, Linnet är av märket Björn Borg och finns på JC för 198kr. Den rutiga kjolen är från H&M och kostar 149kr"

"Bästisen har vägarna förbi och innan hon förstår vad som hänt hamnar hon genast i fysiskt trubbel. Mannen lyckas fly och kvar är hon med sin avlidna väninna i vackert blommig neglige´. Neglige´n kostar kostar 169 kr, den vinröda toppen 149kr och den blommiga kjolen 298 kr. Allt kommer från H&M"

I förtexten till "modereportaget" skriver Helena Lindqvist (text&styling) bland annat "Allra blodigast blir du förstås med Aftonbladets skräckpaket. Vi lottar ut fem paket med t-tröja och biobiljetter till "Scream".
På annan plats i det numret av PULS recenserar Jan-Olov Andersson SCREAM, som han ger + + + + + (d v s högsta betyg) och avslutar med orden ; "Skräckfilmer brukar inte få höga betyg. Genren är kanske inte "fin" nog. Men Wes Craven är dess mästare. "Scream" är en klockren fullträff, årets hittills bästa film!"

Något år senare råkade själv se filmen på tv och i samband med det hade jag innan läst i någon av de vanliga tv-bilagorna, där någon tyckare/betygsättare gick på i samma stil, "Scream" var helt enkelt bättre än t ex nyinspelningen av "Postmannen ringer bara två gånger" (tror att den heter så) som endast hade betyget +++.

Jag tror till exempel att respekten för den s k knivlagen inte har ökat sedan dess och ABs enligt exemplen ovan(massupplaga) har på sitt sätt bidragit till att sänka ribban. De sambanden är generellt svåra att påvisa juridiskt, men jag är övertygad om att de finns. Unga människor är ofta identitetslösa introvert, men skaffar sig nog alla yttre attribut. Ofta slutar analyserna med att gärningsmannen befanns psykiskt sjuk.
Ja, men hur har det gått till då, hur formades kulturen i omgivningen före?
I det läget brukar media i alla former vara helt frikopplat från inflytande, utan det är den elaka läraren/föräldrar som egentligen ställde till det.För att angripa media tror jag att man får börja se det som en politisk motståndare, det finns sammanhang och organisation, anarkin i policy är ibland skenbar.
Vilken propaganda öser man ut, vad vill man, vem är det som talar, vilka blir konsekvenserna?
Den gamla bilden om att tidningar&radio skulle överlag förmedla viktiga bildande budskap stämmer inte.
---------------------------------------------------------
Krisgruppen meddelar den 18 oktober 2005: Aftonbladets ungdomsbilaga PULS finns inte längre, iställetfinns KLICK , en sorts juniorversion av Hänt i Veckan. Det är i alla fall en nöjestidning.
---------------------------------------------------------

PREMIÄR! PREMIÄR!

Hej Bäste Läsare -..... förresten, välkommen till ZAGOLANDET!

Gjorde något som jag inte brukar göra - köpte en Aftonbladet en söndag.
Det har säkert inte hänt, vet inte, minns inte.

Slår upp Jan Guillou, han har fått en helsida och en bild av honom får väl20% av sidutrymmet. Har inte läst en enda bok av honom, någon filmatiseringhar väl slunkit ner. Men han är förstås känd för dom flesta som debattör, menhar brukar ju mest dyka upp när det handlar om de stora spelpjäserna; somlandets säkerhet. Han verkar aldrig svarslös i de matcher han går in i, somsådan är känd och så verkar han förbli. Oavsett vad man tycker om hansutspel, tror jag de flesta uppfattar honom som stridbar.

Pålitlig? Det är en annan fråga. Det finns säkert de som har en annan uppfattningom hans historiebeskrivning. Problemet med en del historia är, att fiktionen taröver ju längre tid det gått. I fiktionen kan man leda verklighetsbeskrivningen åtmånga håll. JG är bra på att leda historier i den riktning han tycker är absolut.
Men nu över till dagens:JG (eller AB) rubricerar; "Bodströms nya lag är farligare än bin Ladin".
Vad jag vet så är Bodström socialdemokrat. I sin krönika, vilket jag direkt lademärke till (kanske har jag blivit känsligare på senare tid....) att JG passar på attanvända uttryck , som vanligt är från någon typ av vänsterhåll,
- förklenar liberalismen, genom att förenkla.

citat"Även om den föreslagna lagtexten inte gör formell skillnad mellan svenskarsom heter Göran och svenskar som heter Muhammed är det ingen tvekan omvad det handlar om. Det är Muhammed som gäller. Folkpartiet kan alltså stödja hela lagpaketet"

Vidare;
"....- och nu kommer den andra tankefiguren - att terroristerna skulle hota vårdemokrati. Men det gör de ju inte, hur skulle de kunna göra det? Det där är ettett rent påhitt av George Bush och hans män vid tiden för 11 september, senareförädlat genom all världens liberala ledarsidor"

Ibland uppfattar jag JG som motsägelsefull där han står bland alla sina storaspelpjäser.
Vilken ideologi företräder förresten Aftonbladet ? Han betraktar väl sig själv som ganska fri i sitt författarskap.

Längst ner i krönikan; " Om Karlskoga/Bofors expoloderar i morgon på grund av en förfärlig olyckai vapenfabrikerna sä drabbas Sverige förstås av en katastrof. Men inte hotasvår demokrati. Varför skulle den då hotas om explosionen berodde på ett sabotage?Skulle vi då genast överge den allmänna rösträtten. Skulle vi behöva vänta påbekräftelsen att det var ett sabotage och inte en olyckshändelse innan viinskränkte vår demokrati? Nonsens."

Det är väl i grunden olika typer av händelser, i "bästa" fall enskilda händelser.
(Vilka löpsedlar och 16 sidiga bild-extra för snaskelismaskkvällstidningen)Sabotaget kan också vara det, men det kan också ingå i en serie händelser. Det råder väl ingen tvekan om så har det redan skett utomlands, kanske intemed samme "huvudman", men inspirerade av föregående aktion.Självklart vet jag mycket lite om detta. Många vill veta mer.

Jag vet egentligen mer om den svenska aningslösheten. Här är vi nollor hela gänget och får vi gärna tro om alla andra också.Vi står på 0. Invandrare som kommer hit står på 0.
Han/hon vet inget och har inte sett något. Hur skulle han/hon kunna veta något annat än en annan nolla.

Så klart det blir en chock när något händer. Då tillgriper man vilka metoder somhelst och skyller allt på regeringen. Laila kunde inte göra något åt Tsunamin.
Mona kan väl i alla fall dyka ner till Estonia och inte bara stå där.
=========================================================